Pärlbesatt

Oidentifierad (oflygande) buske

2011-11-19T15:20:00.001Z

Av olika skäl behöver jag flytta. För ett bra tag sen påbörjade jag alltså försök att byta min lägenhet (allt som går att hyra av sig självt är ju typ utsålt, men det här är inte en politisk blogg så där slutar den passusen). Bostadsbytarförsöken har gett mig åtskilliga fler tillfällen att fundera över mina medmänniskor, t ex när nån försökt byta bort en lägenhet de hyr i andra hand, eller bett mig komma på visning för att först efter visningen berätta att de har fogden efter sig... För varje gång jag loggat in på bostadsbytarsajterna, haft eller gått på en visning har jag tänkt att det här borde det göras en dokumentär, eller en dokusåpa, om.

Varför berättar jag det här? Jo, därför att när det kändes som vi nått vägs ände med det som erbjöds på nätet så tänkte jag att jag skulle göra det jag kanske skulle börjat med, nämligen sätta upp lappar i närområdet. Sagt och gjort, ut med lappar, häftstift och tejp och annonsera. Och på mina Operation lappning-rundor, gjorda i strålande höstväder, bjöds jag på så mycket höstfägring att det var värt trippen bara för det (även om de som känner mig vet att jag gillar att gå på suburban exploration-turer oavsett). Jag har sett så många träd och buskar med de vackraste färger och mest intrikata och oväntade färgkombinationer att det fyllde de inre skönhetslagren för lång tid framåt. Och som jag önskade att jag skulle kunna återskapa nåt av detta!

Till exempel busken med mörkt rubinröda lite transparenta nyponliknande små bär och omväxlande knallgula och lika knalliga Granny smith-gröna löv. Eller det jag gett mig på här, buskarna med grålilabruna stammar, fullt fullt fullt med svarta (eller kanske lite blåsvarta?) bär och så högst upp som en söt men nästan lite fånig vimpel, ett ensamt absolut neonigt orangerosa blad. Så ljuvliga. Jag stod still och glodde in i buskarna så jag antagligen tedde mig ganska fnoskig, men det bjuder jag gärna på. Önskar jag visste vad de hette, även om jag inte håller med vem det nu var som sa att om man inte kan namnge dem så finns de inte.

Det jag försökt mig på här, eller snarare gjort, för oavsett resultat vad gäller likhet med originalet eller skönhetsvärde är det ju de facto ett halsband, är alltså ett halsband i metallicglänsande glaspärlerör, för stammen. Färgen är inte riktigt riktigt rätt, men det var det bästa jag hade hemma (och jag kommer inte att köpa pärlor förrän jag avyttrat några) och det får vara tillräckligt rätt. Good enough bead, hihi. Sen är det bären, och de är i agat eller om det är onyx. Jag köpte båda två på Continenta och nu minns jag inte om vilka som är vilka. Om nån skulle undra har jag dock specen nånstans. Löven är gjorda i nån japanska finpärla, Miyuki eller Matsuno, jag minns inte, bara att de är köpta på saligen avsomnade Zionesse.

När jag skulle göra bären gick jag ut och hämtade småpärlor och tog fel storlek, åttor istället för elva. Jag påbörjade bären, gjorde klart ända till tredje klasen när jag fick inse det jag sett redan nästan från början, åttor är för stort och jag måste repa upp och börja om med mindre stopp-pärlor. Blärsch. Men slutresultatet blev så mycket bättre att det var värt det. En annan konstifik sak: stammen. Jag vet inte vad tekniken heter, men den måste ju ha ett namn. Kan det här vara det som är RAW, right angle weave? Never mind. En tredje konstig sak, som jag påminns om nu när jag lagt in bilden. Låset. Egentligen påbörjade jag en triangel för att ha som bas, med två stammar som sen utgick ifrån den, men jag frångick idén av en anledning jag inte längre minns. Hursomhelst är jag nöjd med min buske (och hur lät inte det då?) och kan släppa den nu.

Kanske att jag försöker mig på den där rastafärgade busken med mini-nyponen, om jag lyckas hitta nån som fortfarande inte fällt alla blad, så jag kan kolla in hur många blad som satt ihop. Och om nån läser och lyckas uttyda vad jag menar för buskar utifrån denna något påvra beskrivning, så får ni gärna berätta det. Jag kommer nämligen inte att ringa parkförvaltningen (eller vad det heter) och fråga igen. Det gjorde jag en gång och fick dels inget svar, dels ett mottagande som fick mig att känna mig just fnoskig. (Det var när jag gjorde hårnålarna och armbandet med vad bären nu heter- jag tog reda på det men har glömt det nu.)

Och först nu när jag läst vad jag skrivit ser jag att rubriken borde varit Amnesi. Jag har inte räknat gångerna jag säger att jag inte minns X, men de är rent skrämmande många.

Uppdatering: Kära Cessi, TACK! Aronia är det. Ah, där föll en tyngd - om än så pytteliten att det knappt hördes när den föll- från mitt hjärta.

Toxiska bär

2011-09-29T16:30:00.000Z

är inte nån särskilt trevlig rubrik, men det är den som kommer för mig. När jag är i behov av attackvila och inte orkar läsa ens deckarserien jag håller på med då, så ser jag hyfsat ofta på skräpprogram på tv. Gör om mitt yttre/inre/hus/husdjur/barn, för att inte tala om all skit med utslagningselement. Eller, det pinsammaste av allt: Glamour. Skräp som konstart. Och som jag, trots det omdömet, såg närmast varje dag på den tid då Ridge och Brooke var unga och inte föräldrar till ungar som glatt anammat sina pärons alla märkliga beteenden. Fast det här ska ju inte vara en tv-blogg, jag ville bara förklara var de toxiska bären kom ifrån. I Glamour är det nämligen just nu en historia som är mer sanslös och styltig än den hela radda avsnitt i Dallas då nån jag glömt vem det var hade drömt allt som hänt under ett tag. Och den totalt otrovärdiga Glamour-storyn handlar om toxiska bär, som får folk att bete sig minst sagt underligt. (Jag önskar jag kunde skylla på det, verkar jädrigt behändigt...). Fast det var inte utifrån gårdagens Glamouravsnitt jag gjorde de här örhängena.

Nej, jag köpte en kofta igår, då det var dags för lite garderobspåfyllning när jag nu fått fössledagspengar. Och så fanns det grönt i affärerna, och inte bara i varmare nyanser som jag ser spysjuk ut i, utan härliga kalla buteljgröna och petrol, som koftan i fråga. Fast jag måste ju ha nåt att ha till, och såg direkt framför mig de fjäder- eller bladliknande metallpärlorna jag köpte som ett rea-halsband att slakta. Ihop med rosa sötvattenspärlor och mörkrosa pärlemopärlor som bär till bladet (har tänkt mig mörkrosa strumpbyxor till tröjan) har jag plötsligt lite mesiga men väldigt bärbara örhängen att ha till. Känns finfint och inte det minsta toxiskt. (Den konstiga bilden kommer sig av att jag lagt örhängena i skannern och inte fotat dem med kamera.)

Pussy Made Of Gold

2011-09-26T15:08:00.000Z

Häromdagen läste jag en artikel om en artist som kallade sig Pussy Made Of Gold. Nästan ögonaböj kände På Edra platser, klara, färdiga, pärla! Och detta fastän jag aldrig har på mig guld. Och sen jag lämnade nästan alla nätforum inklusive Fejan, så har jag väldigt mycket färre möjligheter till att bli av med saker jag inte gör till mig själv, men icke desto mindre känner mig nödgad att göra... Fast det är inget egentligt problem att jag har en minimuff i guld. Och ännu mindre problem att jag känner tvång att pärla, det har jag ju längtat efter. Problem som inte är några problem lägger vi åt höger.

PMOG är gjord i finfina japanska pärlor som inte ska fälla eller bli skavda, sade i alla fall försäljerskan på Zionesse (som jag SAKNAR), en rubin (!) och så handgjord silkessnodd köpt på Folckers band. Fint värre. Assistenten tyckte jag skulle tagit en rökkvarts som pärla men det blev inte snyggt, varken färgen eller det faktum att de runda rökkvartspärlorna jag har hemma är för stora för en minimuff (som är ca 3,5 cm). Det som blev bäst av det jag hade hemma var alltså rubinen (det måste vara nån slags billighetsrubin?). Just de här är köpta via ombud, i Italien, av en som lever på att pärla (nåt att drömma om...). Det om det, nu ska nån annan här ha nätet, så tjingeling.

Livets hjul rullar fort som ... nåt snabbt

2011-09-23T18:43:00.007Z

Hjälp vad fort tiden går, nu fyllde jag visst år igen... Som firande av mig själv och som alltid lika nyttig påminnelse om vikten av balans i tillvaron (brist på balans får väl ses som en av mina spetsinkompetenser, dessvärre) tänkte jag mig göra nåt jag länge tänkt på, en chakraregnbåge av de multifärgade pärlor i pärlemor jag köpte på Panduro en annan dag då jag behövde fira mig själv för vad det nu var. Panduro är ett kedjeställe, dyrt och inte särskilt välförsett, men har de bra saker så är jag inte den som är den. (Allt material kan inte hittas på små pärlaffärer, hos grossister, i leksaks- järn- eller fiskeaffärer, Myrorna eller liknande, eller från fådda saker, även om det är mer sport så.) Nog om det. Här är örhänget jag gjorde. Har inte bestämt mig för om det blir ett till än, för satan i gatan vad dålig jag är på att tånga idag och kanske två stycken blir lite för mycket julgran (det når nästan ner till axeln). Det ger sig, det som annat. Må mitt nästa år bli bättre än det gångna!

Och medan jag ringde en av mina mostrar, som råkar ha samma födelsedag, så tångade jag med viss möda fast utan att notera att jag gjorde det överhuvudtaget (?!) ett örhänge till. Det blev längre än det första, för det är så förbenat svårt att tånga silver så det blir jämt, särskilt med minsta rundtången som håller på att falla ihop (det är en billighetstång som har hållit längre än jag trodde, så jag ska inte klaga), men efter lite trixande med i stort sett varje ögla är det sån minimal skillnad på dem i längd att jag inte bryr mig om att försöka mer (om inte annat går silvret av om man överbearbetar det, och DÅ skulle jag bli purken). De känns bra på och jag vet inte hur hög julgransfaktorn är. Får testa det på stan. Minimuffen fick jag nästan noll reaktioner på, kanske blir det samma med de här. Och går de inte att ha som örhängen så får de hänga i nåt fönster och göra sitt chakrapåminnelsejobb därifrån. Det blir bra.

Meet more minimuffar

2011-08-28T20:20:00.005Z

Häromveckan var jag på möte på ett ställe som inte har det minsta med muffar eller pärlor att göra. Den jag var där med ondgjorde sig plötsligt över att jag hade på mig minimuffen, som jag burit sen jag gjorde den. (Likaså hade det varit förfärligt att jag haft den en annan dag när vi råkat nån släkting som kanske hade tagit illa upp.) Själv tror jag inte nån noterar min lilla hyllning till kvinnligheten, reklam för mina alster eller vad man nu väljer att se det som (det är intressant att se de skäl jag tillskrivits för att tillverka dem, skäl som verkligen inte har ett dyft med min uppfattning om saken att göra).

Hursomhelst så blev den vi var där för att träffa då nyfiken, ville titta, tycktes bli lite förtjust, så pass att hon frågade om jag gjorde dem åt andra och så vidare. Så komiskt det blev med inpasset om olämpligheten i att bära den! Nån dag senare kom det från samma person en förfrågan om en likadan minimuff som den jag burit. Jag brukar inte gilla att upprepa mig, men det här kändes helt okej. När sen Minimuff II faktiskt blev lite snyggare än den första (det är svårt att jobba i så liten skala, när man ska tråckla ihop de inre delarna... jag är verkligen inte kirurg, så den andra blev bättre, genom övningen jag fått) så var det ännu roligare.

Jag har inte hört ifrån den som frågade efter den sen jag gjorde den samma dag förfrågan kom, och hoppas jag inte gjort den förgäves, för så väl som jag sytt ihop dem med en enda vrållång tåt Fireline så ska de bara inte gå sönder. Nån ersättningsmuff har jag alltså ingen användning för... Håhåjaja, värre bekymmer kan man ha. Nästa gång ska jag förresten försöka ha gjort nåt lite omväxlande när jag lägger upp nåt här. Nu har några major osäkerhetsmoment klarnat aldrig så lite och det ska, hoppas jag, finnas mer utrymme- mentalt och i tiden- för att pärla.

Mossa von Mögel - Gästspel

2011-08-20T14:43:00.005Z

Det här är inte pärlor och inte är det jag som gjort den, men jag är så grymt impad av Assistentens konstnärliga förmågor att jag inte kan låta bli att lägga upp den här här. Teckningen är nämligen inte bara cool och allt vad den nu är, med sina döda fåglar hängande från bältet, den är gjord i Paint! När hon ritat i Paint så förstorar hon upp bilden jättemycket, så att skuggor, dagrar, blänk och annat kan göras lite ledigare (t ex är mouchen gjord som ett brunt kryss med en svart prick i), och sen förminskar hon bilden. Jag vill inte ens tänka på hur lång tid den här tagit att göra... Sagan om Mossa von Mögel, varför hon blev skjuten (det är revbenen som syns vid livet), vad hon hette innan hon blev odöd och vad hon pysslar med nu minns jag inte skarpt nog för att dela med mig här. Om nån skulle läsa och vilja veta så kan jag fråga. :)

Carpe piscem, juli 2011

2011-08-20T13:36:00.005Z

För ett tag sen skulle vi åka till vårt vanliga bad. Dessvärre var det stängt då någon hade skitit i vattnet och de höll på att chock-klorera. Den badsugnaste av oss tog avbräcket med relativt jämnmod och älgade modigt ner vid strandbadet i stället, strandbadet som företedde alla de drag (no pun intended) som får mig att avstå från sjöbad- kallt, dyigt, fullt av algsallad och så grumligt att man knappt såg handen framför sig när man kommit förbi knädjup. (Fast jag önskar jag vågade bada i sånt.) Jag led dock inte alls av att inte få bada, då jag hade det mest fascinerande skådespel att titta på från bryggan.

Hela stim av aborrbebisar (eller aborrtonåringar, vad vet jag) pilade omkring vid sjökanten. När de var ända inne vid land där vattnet var klart och dessutom glittrade av solen var det alldeles ... bedårande, jag hittar inget bättre ord. Mycket häftigare än vilken karpdamm som helst, eftersom det var vilt, även om det inte precis var Monster fish det handlade om... Hade inte sällskapet dragit mig därifrån för att lyssna på hur det låter när man drar upp en näckros så hade jag kunnat stå där löjligt länge.

Hursomhelst stannade de där aborrbebisarna i sinnet och jag bestämde mig för att försöka mig på en peyote-version. Först gjorde jag en strandbotten i två färger guld (det syns inte när det kom vatten på, vilket jag dumt nog inte tänkte på när jag började. Det syns inte riktigt heller på baksidan ser jag nu, vattenpärlorna stör sikten), en vanlig silver lined guldrocaille och en med lite bensinsfläcksskimmer (inte för att anspela på föroreningarna i sjön, faktiskt). Så två vattenfärger, en gulgrön och en grön med blå lining båda två. Så de fiskar jag hittade och som funkar med sin ljusblå färg, som jag aborrpimpade med rött nagellack (inte så ortodoxt, men vem bryr sig) och slutligen handgjort silkesrep från Folckers. Färgen är inte riktigt lika guldig som sanden och inte riktigt lika grönt som vattnet, men det är en härligt giftig gröngul, det var det snöre jag hade som passade bäst och nån måtta får det vara på perfektionismen, jag tänker inte åka till Folckers för att köpa band i guldguld. Det skulle vara om nån ville ha halsbandet och krävde ett annat band, men där är vi inte.

Själva hänget är förresten 6 cm långt och drygt 4 cm högt. Och tog typ hela veckan att göra, kanske mest för att jag envisades med att göra det i halvmörker framför tvn och i sängen, där pärlorna rullade ner från magen eller trilskades på andra sätt. Fast jag är nöjd med mitt förverkligande av aborrbebisstimmet, även om det inte var så det såg ut i verkligheten, och det är det viktiga. Och nu ska jag sluta svamla, och så småningom välja färg till en liten muff. Den lilla jag gjorde till mig själv och som jag burit sen dess fick mig faktiskt muffsugen igen. Mycket glädjande.

(nästan) osynliga muffen

2011-08-09T09:55:00.006Z

Häromdagen när jag begrundade att mitt nygjorda chakrahjärta var för stort för att bäras av mig, för att jag är lite för mesig när det gäller sånt, så kom jag att tänka på att det är lite fånigt eller i alla fall konstigt att jag som gjort så många muffar aldrig burit nån själv. Det har förvisso med den där mesigheten att göra, men jag borde väl nån gång kunna bära en, tänkte jag och bestämde mig för att göra en liten überdiskret muff. Genomskinliga pärlor valde jag, komna från en ask pärlor som är bland de första jag köpte, på Netto av alla ställen, och så en sötvattenspärla. 3-4 cm kan den vara.

Att jag ville bära en nu handlar också om att jag bland allt annat skit jag råkat ut för på sistone och osistone även ådragit mig dammagebesvär. Så nu tänkte jag att jag skulle fira det som är helt och friskt och så amuletta mig lite vad gäller det som är trasigt och behöver helas. Typ. Plus att man varje dag kan fira att man bor nånstans där i alla fall de flesta får behålla sin muff hel. Och där tog lilla politiska predikan slut lika snabbt som den började. Får se nu om jag vågar ta på mig den, eller om den hamnar i lådan vars innehåll jag borde lägga ut på Tradera, Signerat eller dylikt, i sann feng shui-anda (och åpenhet). Faktum är, ser jag nu på bilden, att inre delarna av den faktiskt inte syns, så lite osynlig är den allt. Tihi.

Uppdatering: Jag har i två dagar burit Minimuff och det har inte hänt ett jota, till och med i dag när jag var på viktigt möte. Möjligtvis tittade nån expedit lite fundersamt på den igår, men det kan ha varit inbillning eller handlat om nåt helt annat, som att jag hade tandkräm kvar i mungipan eller nåt. Alltså lyckad KBT ult*ma, återigen. Och Minimuff ligger så fint precis i halsgropen, trädd på dubbel supertunn lädersnodd, tyvärr svart (det var den jag hade som passade bäst) . Jag är mycket nöjd.

Livets hjul rullar hackigt...

2011-08-05T21:45:00.005Z

Som ni kanske märkt är det klent med pärlande här. Det råder minst sagt obalans i den pärlbesattska tillvaron och tyvärr inte av sådant slag att det känts som om pärlande skulle hjälpa. Och när jag ändå till äventyrs nån gång pärlat har det blivit så illa att jag inte velat blogga om det. Även om pärlandet mest har terapeutiskt värde är det ju roligt om det blir så pass bra att jag eller nån annan kan använda grejerna och det mesta jag gjort på sistone, det förfärande lilla jag gjort, har varit fullt av feltänk kring mått, material, användbarhet osv. Skitstörande. Antagligen kommer det sig av brist på praktiserande och det enda som råder bot på det är att bara göra't, men det är svårt när inte tvånget finns där. Håhåjaja.

Hursomhelst tänkte jag för ett tag sen att jag skulle försöka råda bort på obalansen genom att ge mig själv lite chakra-regnbågs-terapi. (Jesus vad flummigt det där lät då...) Det är bra för mig med väldigt tydliga påtagliga påminnelser om att man behöver lite av varje för att det ska bli bra. Det räcker inte med en del, det ska till allt det som står bakom regnbågen. (Google is my friend säger jag till den som undrar vad allt prat om chakran innebär, jag är helt fel person att ge mig in på en förklaring om just det.) Om man sen väljer andra förklaringsmodeller är det helt okej det med, själv använder chakra-grejen mest som en vacker bild av behovet av balans, en modell som kan duga lika bra som andra, varken mer eller mindre. Tänkte alltså göra mig ett hjärta i regnbågsfärgerna, att ha som halsbandshänge, men som ni ser så tänkte jag återigen åt fanders, för jag tog alldeles för mycket rött. Insåg alltför sent att om jag tog lika mycket av alla färger som av rött skulle jag snart ha ett hjärta som kunde täcka för en hel bröstkorg och därmed funka synnerligen illa som halsbandshänge. Vidare vet jag inte hur jag tänkte när jag skulle till att göra hjärtformen. Det artade sig mest som en nu chakra-muff, men nån muff vill jag inte göra nu, Pride or not. Alltså har jag nu ett slags vågigt hjärta med lite för mycket rött och lila, men what the heck, är det obalanserat här så kanske det också kan få manifesteras i pärlandet? Pärlorna valde jag i alla fall en i taget, utifrån vilken som kändes som den lämpligaste röda, orange, gul osv. Det kändes bra att jag inte välja allt från början. Allt som kan leda bort från kontrollmani är bra, även om det handlar om såna skitsaker som en ett peyotehjärta. KBT ultra light, eller ult*ma kan man säga. (Varför jag stjärnar ordet ultim*? Vill inte råka googlas på av nån som googlar på ett visst band.)

Och nu svamlar jag, av pur häpnad över att åter blogga, så nu är det bäst att sluta. Lägger även in en bild på ett av mina misslyckade projekt, som jag dock hoppas kunna använda på nåt sätt. Så jädra mycket tid som det tog att virka dussintals om inte tjogtals med meter fiskelina - alltså i färdigvirkat skick, i ovirkat skick ännu många fler- så vore det väl själve f*n om jag inte hittade nån användning för det jag tänkte mig skulle se ut som tång, eller nåt annat organiskt. Var idén kom ifrån? Well, jag såg multifärgad fiskelina på en affär där jag skulle köpa Fireline, och blev sugen på att se hur det såg ut virkat. Hade ont i fingrarna i dagar när jag var klar kan jag säga. Alltså, don't try this at home. Nu när jag ser bilden på "tången" tycker jag den är fin. Jag hade förövrigt tänkt göra en sjöstjärna i peyote och sätta fast som hänge i, men orken tröt. Nåväl, det ger sig. Men ni eventuella läsare kan gott få hålla tummarna för mer balans och mer pärltvång, för mig. Jag saknar båda och kan behöva alla magiska knep som ni sitter på.

Vårsvärta

2011-05-15T21:08:00.006+01:00

Det där This too shall pass-mantra-framkallande fortsätter oförtrutet, drygare än Yes är det, men vi ordar inte mer om det. Tyvärr har inte pärltvånget spirat så mycket som grönskan utanför fönstret heller. Det har i och för sig funnits lite av praktiska skäl till det också, då pärlorna varit mer oåtkomliga rent fysiskt på grund av lite av det där This too shall pass-mässiga. Blärk vad kryptisk jag är. Och förblir, det här ska ju vara min pärlblogg och inte Smutsiga byken-blogg. Låt oss komma till saken.

En vän och bra pärlmodell- och beställerska önskade sig nåt i svart och guld. Det jag gjorde (flera olika försök) blev inte alls bra, fast tanken var hur bra som helst i alla fall vad gäller en idé. Och inte såg jag nån lösning i sikte på det, för det material (små rör i guldpläterat) jag hade tänkt mig att använda för ytterligare ett alternativ fanns inte, visade det sig när vi gick till Continenta, vilket var totalt oväntat .

Så ändrade hon sig så småningom lämpligt nog till silver och svart och då blev det möjligt med nåt annat. Jag tänkte genast på nån slags replik på halsbandet med silverrör, turkoser, koraller, agater och blått glas, fast långt. Nu blev det silverrör och keramikpärlor. Lite för att det var det jag hade hemma i sån mängd så det räckte, lite för att agater i ett så långt halsband hade blivit väl dyrt (halsbandet går ner till magen, och antagligen särskilt mycket på henne som är petite på både längd och bredd).

Örhängena har jag sett liknande på en blogg jag gillar (googla på Kelle Hampton om ni är nyfikna, bloggen är ljuvligt upplyftande) och även på nån på stan. Kände för att se om jag gillade såna lajv. De var trevliga att göra och jag tycker också de där raka silverlängderna (ca 3-4 cm långa) passar väldigt bra ihop med de små raka silverrören. (Örhängena låg konstigt i skannern då bordet tycks vara lite lite snett, de hänger jämnt och fint i verkligheten, kan tilläggas.) Hoppas väninnan gillar det. Gör hon det inte är det här nog ett väldigt lättburet halsband att ha när inget annat skriker Bär mig! så jag har inget ont av att ha det själv i så fall. På snarare återseende, hoppas jag!

Pärlbesatt goes Året runt

2011-03-19T22:47:00.011Z

Tänkte att det vore roligt att samla mina säsongsbetonade alster, då jag tänkte på hur ofta jag utgått ifrån en företeelse eller en tid, när jag pärlat nåt. Så läste jag idag på bloggen The World according to Pia, om isen som går upp, och blev påmind om tanken att samla t ex Islossningshalsbandet KASAM med dennas kompisar. Så här är det nu:

Vår, med KASAM, som jag kallade Islossningshalsbandet, först. Och sen funkar bildverktyget så icke-användarvänligt att jag inte får till det riktigt, men jaja, jag får försöka se det som antiperfektionism-KBT... (Alla alster har sin egen blogg-post med förklaring av vad det är, om det inte framgår tydligt nog av bilderna, som ska vara klickbara.)

Vad jag tänker när jag ser det här? Well... Shit vad jag pärlat i min dag! Och måtte tvånget komma åter!

Sommar:

Höst:

Vinter:

Spira

2011-03-16T21:33:00.006Z

Tittut, här är jag! Var höll jag hus? Det har varit en tid av rälighet kan jag säga. Under tiden som jag lobbat och jobbat på rälighetens avskaffande och acceptans av densamma har jag också i likhet med många andra muttrat över kylan, blåsten, mörkret, snömodden, halkan und so weiter ad nauseam. Men det sa jag redan i samband med Nejvember ja.

Så när jag tänkte Måtte pärltvånget snart komma åter (ty det går inte att tvinga fram ett tvång) så tänkte jag också att Hmm, jag måste kanske tvinga ur mig ett våråkallanshalsband, trots att det inre tvånget inte fanns där. Som en liten bön om sol och ljumma vindar. Och som jag tänkte.. Pärla rätt upp och ner, virka, peyota, knyta..? Det enda som fanns klart var att det skulle vara försiktig grönska och ännu försyntare blomster, som det allra första (även om jag inte har pejl på ordningen saker som spirar kommer i, vilket skulle bevisas).

Jag gjorde ett med vanligt trä på-halsband och så ett peyote-hjärta till det, att ha som blomstermatta, men det blev faktiskt så hiskeligt misslyckat att jag inte lägger upp det här, fast jag plägat lägga upp allt annars. Men inte när det var så länge sen sist. Nån gång när jag lagt upp nåt tre dagar samma vecka, då kan jag smyga in mina fulingar också. Här är nu hursomhelst Spira. Lermodd, grönska och lite snödroppar eller om det är vitsippor (det kan vara upp till var och en som tittar. Om den ens ser dem där. Jag har hört av en att det ibland inte är så lätt att se det jag ser i mina grejer, fast det är så glasklart för mig). Jag hade tänkt mig lila säg krokusar också, men dels kändes det färdigt när de vita blommorna var på plats, dels blev det fult med ametisterna när jag ändå försökte, så nej.

Grönskan är aventurin och färgad bergkristall (eller om det är glas? Det såldes som det första, men osvuret är bäst) knuten med vaxad lintråd. När jag hade gått varvet runt (det tog sin modiga lilla tid med en knut mellan varje sten) så var det en snodd lintråd kvar på varje sida, så jag knöt den en bit tillbaks, vilket inte blev bra så jag klippte bort det. Därav de små tamparna brunt här och var. De får vara kvar. Det är lite extra lerskvätt kan vi säga.

Så är det blommorna, sötvattenspärlor, ditknutna med knapphålssilke. Knapphålssilke är vackert och ett fint material, men satan i gatan vad meckigt det är att hantera. Slinkigt när man vill att det ska vara fast, trassligt och sturigt när man vill att det ska vara följsamt. Så peta in det i varje sötvattenspärla utan nål (orka sätta på nål varje gång) och så knyta i det i grönskan och lermodden var ingen lek, särskilt inte för en Pärlbesatt som tappat en del av sin finmotoriska kondis. Fick göra ganska långa gräståtar för att fixa det alls, så nu är de kanske lite långa och kanske ska ansas, vi får se.

Slutligen är låset, lervägen bredvid grässlänterna där det är blommor kan vi säga, en halv lädersnodd från Läderverkstan i Gamla stan. (Nej, jag är inte sponsrad eller produktplacerar, jag försöker hålla reda på saker, plus ära de som äras bör, i förekommande fall.)

Nejvember

2010-11-27T19:05:00.003Z

November. Ibland frågar jag mig hur man kan utsätta sig själv för att bo i en frysbox där lampan gått. Då måste man få trollen att spricka, göra om det våta gråa kalla blåsiga fula neggiga till nåt fint, eller hur? Så lite agater, botswana-agater, en sötvattenspärla, lite rocaille och några meter fireline senare så har vi en vacker (tycker jag i alla fall) version av det jag ser utanför mitt fönster. Svart svart svart, som i bästa fall glittrar lite av fallande snö eller månljus, månen (alltsomoftast i alla fall) och så snön/snömodden.

Jag började med att göra lika mycket snögojs som himmel, men då syntes det bara snömodd i fram och månen hamnade i nacken. Gör om, gör bättre, så syns månen vid nyckelbenet, fast det nu är mycket mer himmel (läs agater) än snömodd (läs botswana-agater). Saker är inte alltid vad de syns vara, så sant som det är sagt.

Och låter jag förvirrad nu (mer än vanligt) så är det inte bara mitt vanliga tillstånd som spökar utan att jag precis läst att Zionesse ska stänga.. (De skrev mejl). Och de som varit min absoluta favoritpärlaffär, buhu. Jag må ha varit en skitkass kund pengamässigt, vi hade i alla fall trevligt när jag handlade, det har jag inte inbillat mig (även om bra affärsfolk ska få kunder att känna så oavsett hur det förhåller sig i verkligheten. De lyckades). Fanken också!

I've got sunshine...

2010-11-21T16:46:00.004Z

... on a cloudy day... Inte för att jag HAR detta solsken, men låt oss inte fastna i detaljer. Nämnda solsken finns på den mottagning där jag med viss regelbundenhet går och får nålar (läs akupunktur) och lite knak och brak (läs naprapatbehandling). Alla som jobbat med mig där har varit superbra, men Solskenet har dels ett särdrag som jag har haft väldigt svårt för tidigare (inte på grund av henne, märk väl) - och det var en KBT-övning som hette duga att ta emot behandling av henne, vidare gav hon mig möjlighet att vara nåt annat än patient när jag fick lära henne nåt viktigt om nåt som jag kan mycket om (vilket på olika sätt var mycket värdefullt för mig), så är hon rödhårig (en grej jag är hemskt svag för) och så slutligen, det som förskaffat henne smeknamnet, hon är ett enda stort leende hela tiden, och believe you me, det känns inte som ett försäljardito.

Jag skulle kunna betala bara för se det leendet. Vilket jag sagt. Men det känns lite futtigt att bara säga det, så jag tänkte hon skulle få nåt jag gjort, som örhängen. (Jag brukar ju ge folk saker jag gjort ibland, så för mig är det inget konstigt.) Hon sa att då måste hon absolut få betala för det, när jag frågade om färger och så, men det var ju inte tänkt som en metod att ragga kunder.

Och så när jag tänkte på vad jag skulle göra och inte hade några idéer mer än färgmässigt (där Assistenten och jag var rörande och närmast löjligt överens om att till malakit passade ljusorange bäst) så blev det bara så att jag gjorde ett set. Inget märkvärdigt nyskapande eller nåt, men jag är nöjd med det. Det är bärbart och enkelt, vilket är bra då jag inte har en aning om vad hon har på sig när hon inte har jobbkläder. Och i värsta fall, om det är för tantigt eller så, så får hon väl ge det till sin mamma eller nåt (hon är väldigt ung).

Så måste jag nog länka till låten eller framförandet jag sitter och nynnar på samtidigt...

http://www.youtube.com/watch?v=BshTKrmLxcg

Äsch, jag höll ju sånär på att glömma varudeklarationen! Det är alltså rocaille (köpt i en indisk tygaffär som tyvärr la ner), malakit i två storlekar, sötvattenspärlor, silver (tråden jag haft genom pärlor och stenar samt karbinhaken) och silverpläterat (öglorna). Öglorna som "bara" är pläterade hade jag mest med för att de är gjorda en min vän smeden som flyttat utomlands och som jag saknar som min bäste utflyktskompis genom tiderna. Tror han ursprungligen gjorde dem för att göra en ringbrynja, men gav dem till mig när han flyttade. Sen iddes jag inte leta efter silveröglor bara för att allt skulle vara silver, i ärlighetens namn, jag behöver öva på att det får vara nån måtta på petigheten.

Mozart och valen

2010-10-18T21:02:00.004Z

heter en inte särskilt bra film, på ett tema som intresserar mig. Boken är bättre. Nå, det var inte det jag skulle skriva om, men det var däremot namnet som kom för mig när jag hade lekt färdigt med den här anteckningsboken (som har fina guldkantade sidor som inte syns här).

Egentligen skulle jag göra ett hänge med en val, men det ville sig inte riktigt med det jag skulle göra av det, så jag tog valens kompis och satte på boken jag hade klippt och klistrat ihop (med följden att fingrarna är helt stela och stumma av Attacklim nu).

Det kanske inte är så himla vackert och elegant, men jisses vad det är roligt. Och boken är mysig att hålla i, med sin dubbelvadderade nya look. Har ingen aning om vad jag ska göra av alla anteckningsböcker som blir, men blir det för många så får jag väl skaffa mig ett marknadsstånd nånstans nångång. Det ger sig. Det är bra att ha roligt. Det är vad jag fokuserar på med det här.

Bara glada miner

2010-10-18T17:51:00.003Z

Tro't eller ej, men varje gång jag ser sudden så ler jag, som ett svar på leendet från blommorna. Snacka om överaktiva spegelneuroner, de ska väl inte reagera på flinande saker heller? Samma sak är det när jag ser magnetspegeln jag satt på kylskåpet, den jag skrivit Hej snygging! på glaset på. Lite roar småbarn, och Pärlbesatt, uppenbarligen. Här är det glaspärlor från ett Indiska-halsband, några pärlor från Zioness och saligen avsomnade Perlehuset, ett sudd, lite silver genom suddet och silverpläterade ringar som jag fått av min vän smeden.

Sudda sudda

2010-10-18T11:33:00.003Z

Jag lägger väl in örhängena ändå, fast jag själv tycker de är för tunga att bära. Nån annan kanske inte lider av det, och vill ha örhängen av silver och sudd i akut leendeframkallande kombination (tro mig, det funkar varje gång man ser dem).

Pärlbesatt goes Gullan Bornemark

2010-10-18T11:11:00.003Z

En sällsynt trist dag vars trist-orsaker jag inte ska orda mer om så var jag ändå tvungen att gå ut och handla. På Hemköp hittade jag ett gäng med superfina sudd, som jag genast såg annan potential än suddning i. Från början tänkte jag örhängen, men de är lite för tunga.

Så det blev ett halsband nästa gång, och det är jag riktigt nöjd med, trots eller kanske tack vare dess enkelhet. Blå glaspärlor från Continenta, blå rocaille i låset, silvertråd genom äppelsuddet och i ringarna, klart slut. Klart uppiggande också. Lätt att lyda An apple a day keeps the doctor away nu!

http://www.youtube.com/watch?v=wKLlSOPddGk&feature=related

Kejsarinnans paket

2010-10-17T18:30:00.003Z

Här en muff också tänkt till Överby, en av de finaste muffar jag gjort tror jag, satt på en bakgrund klädd i guldigt inslagspapper (det syns inte här). Skitful bild, jag vet, men muffen bara vippade när jag lade den på skannern (som varit ur bruk under maskinparkskaoset som varit ett tag). Muffen är mer lila än mullvadig som den ser ut här.

Czech in

2010-10-17T18:25:00.004Z

Här, nästa laddning, några muffar jag gjorde bakgrunder till för att försöka få in dem på Överby gårds utställning. Fast det sket sig, annars skulle jag inte lägga upp dem här nu. Lite bittert förstås, men det är tydligen måååånga som söker även till dessa mindre utställningar (mindre i min värld då), så det är inget att hänga läpp för, de gustibus non est disputandum och alla klyschor man skulle kunna radda upp för att trösta sig.

Den här muffen är gjorde i tjeckiska fasetterade pärlor, därav namnet som jag tycker är skitbra, men tyvärr måste ge credd till nån annan för. Eller, jag är ju tacksam för att ha vitsiga personer i min närhet då. :) Bakgrunden är klädd i handgjort finpapper, som jag tycker blev superfint till.

Karmakameleont

2010-10-17T18:07:00.002Z

Och här den tredje som skulle med till Edsvik. Den gjorde jag en gång och tänkte att Pride skulle kunna vilja, men jag hade förträngt att Pride-regnbågen inte är densamma som "min" chakra-dito... Miss. Vet inte hur mycket andra bryr sig om detaljer, men jag hade så klart inte köpt det. Och mycket riktigt, jag hörde aldrig nåt från Pride. Skitisamma, jag tycker om den och gillar att ha den hemma, även om den för en undangömd tillvaro i en skrubb... ;) Kanske ska ordna en vägg till de muffar som inte fått ny matte? :) (Och smajlisar är så fult i text, men nu kom de med i alla fall, man behöver inte vara så ortodox med allt.)

Ont, det gör ont

2010-10-17T18:02:00.002Z

Samma här, den skulle egentligen med till Edsvik konsthalls höstsalong (eller vad det hette, jag har förträngt det nu när jag inte kom med). Här är bakgrunden klädd med spegelmosaik. Det var inte tänkt så från början, men den bakgrund jag hade var inte snygg till muffen i fråga och det blev lite Cajsa Warg över det hela. Tyckte speglar såg vasst och ont ut, det passade till muffen som är gjord för att illustrera just muffont (av valfri anledning). Det är Assistenten som tyckte jag skulle göra en sån, och jag lyder henne oftast (nåja).

Pyttelitet privat parti

2010-10-17T17:58:00.003Z

Den här skulle med på en utställning, men jag blev nobbad. Inte så kul att tillstå, men å andra sidan har en väninna blivit refuserad i tre år (mer än tio gånger) innan hon började komma med med sina grejer och nu får hon oftast med nån pjäs, som hon alltid säljer. Så jag kör väl på... Det är ofarlig KBT-träning i att risken att bli nobbad, om inte annat.

Lilla hålet bakom privatparti-muffen syns inte när den hänger, btw.

Don't panic- återkomsten

2010-09-24T21:47:00.003Z

Häromdagen sa en nätis att hon behövde skaffa sig en garderob som passade det nya jobbet, som har nån slags inofficiell dress code. Jag sa mest på skämt att om hon behövde smycka sig så kunde ju alltid specialbeställa det som nu gällde. Nåt sånt ville hon inte ha, men däremot gärna det Don't panic-armband jag gjort tidigare.

Just det armbandet korpade Assistenten och hade sen bort i en jobbflytt... Och inte mindes jag precis hur jag gjort det heller, och kolla på gamla bilder orkade jag inte, för datorn är minst sagt osamarbetsvillig. Men det blev ju bra ändå! Fast det syns inte här, det ser för taskigt ut på bild, jag vet...

Jag gjorde flexibla stroppar istället för ett lås, eftersom jag inte har pejl på hur tjocka handleder hon har (mina är inte representativa, har jag förstått). I ändarna satte jag bokstäver hon torde gilla, en anledning till att inte panika. Tyckte det var lite roligare än hjärtana jag hade på det förra.

Hunddagis i tyg...

2010-09-24T13:10:00.003Z

Här kommer ett hösthundsgäng till... (Jag kunde inte köpa hur lite tyg som helst, så det måste bli lite mer än den där första från häromdan. Och jag har en bit till. Vore jag bättre på att sy skulle det nog bli en liten väska till en vän). Här är tyget satt med lampband från fyrtiotalet som kantning. Samma band som i armbanden med dinglande löv, för ett tag sen. Kommer från Folckers, förstås. (Saknar den sötaste expediten där, förövrigt.)

Hallongrotta. Råtta. Hallongråtta?

2010-09-24T13:02:00.003Z

Häromdagen på nätet var det nån som beklagade sig över att ha slut på mazariner hemma. Det blev en diskussion som tog vägen över hallongrottor. Och plötsligt tänkte jag på bokhandeln Hallongrottan och att en hallongrottemuff ju vore både möjligt och trevligt. Tackar högre makter för att ibland få inspiration från de mest oväntade håll! Den här ska nog sättas på en träbakgrund och kanske hamna på utställning, vad det lider.

Pärlorna är pärlemoskimrande blekbeige från... nån monter på nån mässa.. Sirligs tror jag det var om jag inte minns fel. Och så rosa-lined AB-finpärlor från Miyuki, via Zionesse. Köpta för att sitta ihop med svarta stenar som agat eller onyx, men nu blev de en del av en muff istället. Och så en billighetsrubin, vilket känns som en stenvärldens oxymoron. Plus lite ghanesisk rocaille (den mörka kanten på sylten). När jag valde pärlorna kändes de fuchsia- eller magentafärgade seedbeadsen precis rätt, men i dagsljus var de lite för ljusa, därav den mörkare kanten. Tråden är Fireline, som oftast.

Höstiga hundar

2010-09-16T21:35:00.003Z

Inget pärleri och verkligen inget avancerat, men dock dagens alster och som sådant får det allt bli med här. Det här är "gjort" eller klippt och klistrat till en vän som alltid har ett snällt ord att säga till alla hundar vi möter när vi är ute och går.

Så när jag såg det kitschiga möbeltyget på tygaffären (vars stavning jag glömt så det blir ingen produktplacering, för jag hatar att stava fel och ids inte googla nu) så tänkte jag på alla anteckningsböcker jag har hemma och att en kunde få bli klädd i det här.

Tyget med vovvarna plus lite höstfärgad silkessnodd och vips har hon en lite roligare bok att skriva vad hon nu vill i. Eller ge bort. Eller lägga längst ner i en låda. Vad folk gör av det de får lägger jag mig inte i, även om jag brukar fråga hur mina pärlbebisar mår lite oftare än jag tror är normalt (som om de verkligen var bebisar).

Och om nån nu till äventyrs undrar varför det inte pärlas mer här så svarar jag att Livet känts mer som Döden döden ett tag. Utan att vilja dramatisera eller bli tyckt synd om. Jag hoppas återkomma!

Grundad

2010-08-29T17:36:00.003Z

Herreminje vad länge sen det var jag uppdaterade! :/ Jag har inte valt att inte pärla och därför uppdatera. Livet kom emellan. Inte på det där viset som gör att man måste och vill pärla utan ännu knöligare. Maskinparkshaveri, med datorstrul och tv som kolade och en massa annat som inte passar att bli omskrivet här men som var och är jobbigt, gjorde att det bara inte blev nåt pärlande. Jo, jag gjorde ett armband till Assistenten, men det har jag inte skannat, också due to det där med datorn. Suck. Så var det så att det jag skulle göra inte stod riktigt tydligt för mig heller utan bara virvlade runt i huvudet. Plus att jag fick tillbaks nåt som en väns mamma - som fått grejerna- hade lyckats dra sönder och det måste fixas, och hur kul är lagningar... (fast de måste ju göras och de ska bli klara i veckan, så det så).

Så, till saken. Det här är gjort till nån jag träffar i tjänsten. Hon tjänstar och jag träffar. Eller, hon är i tjänst och jag är patient. Hon har berömt mig för det jag har på mig så jag sa att hon kunde få nåt (inte nåt som alla kan göra, kanske jag ska tillägga) och så hade jag sen ett litet elände med att klura ut vad jag skulle göra, för hon ville inte säga vad hon ville ha, det fick jag fria händer med. Jag har inte så bra erfarenhet av fria händer när det kommer till det här, så jag var väl inte så lycklig, men jaja, det kan ju gå bra. Jag visste bara att hon ofta har på sig svart, turkos, kornblått, rött och lila. Ett tag tänkte jag göra en lilja, som skulle vara ljungfärgad (det fanns bra skäl till det). Sen tänkte jag på den där liljan, med med färgerna jag fått med mig, och tänkte att det skulle bli som en liten låga, de där färgerna. Då kunde man vända på liljan och verkligen ha en liten låga Men det blev ju inget snyggt, upphängt, och en upp- och nervänd låga var för konstigt. Blä. Jag kom ingen vart.

Nu tog jag fram lådorna med rätt färger och tänkte att det fick komma till mig, och se, där låg ju de små silverrören jag köpte på Continenta! Dem kunde jag ju ha ihop med stenar i rätt färger! Onyx hade jag, och korall, och turkos, och ametist. Inga bra blå stenar, men de runda klara glaspärlorna är vackra nog och dessutom oanvända sen tidigare och nyköpta (också på Continenta), det kändes hedrande nog. Så. Låset är gjort i agat och jag är orolig för att det inte håller. Jag har verkligen tappat en del handlag. Å andra sidan ser jag henne hyfsat ofta, så går det sönder är det väl bara att fixa, gör om gör bättre typ. Det passar bra ihop med hon som ska få det eller det hon gör i tjänsten, och här är jag kryptisk så det räcker och blir över, så här slutar vi.

Ormet kruper

2010-07-09T13:51:00.003+01:00

När jag häromsistens mötte den som skulle ha vad det nu var hon skulle få just den dagen så sa hon att mitt halsband Regnvåt asfalt inte alls var just det, utan "ormen Charlie". En svartgråmetallic-glänsande orm? Pyttsan tänkte jag, men hon framhärdade. Nu har jag då inte träffat Charlie, så egentligen talar jag utan vetskap. Dock, en orm är i mitt huvud nåt jag först tänker på som gulgrönt, så jag tänkte genast att 'kejrå, vill du ha orm ska du få orm. Och nu låter det som en fjantig sandlådemaktkamp, och så var det inte alls, allt jöns finns bara i mitt huvud eller t o m här i tangenterna för dramatikens skull. Jag kände kanske bara för att försöka få till en orm såsom de ser ut i mitt huvud. Eller inspireras av ormar snarare.

Så nästa gång på Zionesse, som skulle stänga för välförtjänst semester, köpte jag orm-pärlor. Gold-lined Miyuki-trianglar i limegrönt. Mycket fina. Så satte jag ihop dem utan kringelikrokar och bucklor. Så kom jag på att agaten jag köpt på Pärlshopens utförsäljning i Haninge, med pärlfröken, skulle passa alldeles förträffligt till, som ormens huvud. Silver tyckte jag inte passade så bra till, och guld eller guldpläterat hade jag inte (och gillar inte riktigt heller). Så kom jag på det. Svärtat silver! Sagt och gjort, efter en omgång googling om hur man bar sig åt. Så efter att ha kokat ägg (ekologiska t o m) och mosat och väntat på att påsen med äggångor skulle göra sitt med silvret så satte jag ihop det hela. Och jag är svinnöjd. Särskilt med silvergrejen. Magi liksom. :) Däremot är det absolut inte mina färger, så det här lär jag inte kunna ha på mig. Det hittar nog en ny matte vad det lider, och annars var det hursomhelst roligt att göra.

Glittermuff

2010-07-02T19:42:00.004+01:00

När jag var på Continenta första gången (och nu låter det som jag är där jämt) såg jag de här fasetterade pärlorna som jag genast tänkte att jag skulle göra nästa muff med, för att variera mig från rocaille-muffarna och för att det är roligt att experimentera (inte särskilt våghalsigt, jag vet...) och nu var turen kommen till det. Jag tycker den är galet fin, men vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Halsband? Med vad för länk till då? Eller brosch? Eller tavla? Det ger sig. Den glittrar i alla fall väldigt vackert i den nedåtgående solen och just nu är det bra nog.

Och så här blev det med sammetsband. Mycket fint i teorin, men i praktiken funkar det inte alls, för antingen sitter den obekvämt eller fult. Äschanpäsch. Jag borde mätt och kollat och tänkt lite till, innan jag sydde fast, för nu blir det ett litet helsike att få loss bandet utan att kraja alltihop.

Ichtys- the set

2010-07-01T19:47:00.002+01:00

Var på vippen att skriva Ichtys med avec, men med tanke på att avec betyder just med kändes det alltför fel. (Japp, jag är inte bara pärlbesatt, jag är språkbesatt också, och får lust att kaskadspy när jag ser affischer med Vart ser du på fotboll?) Hursomhelst, här är Ichtys med örhängen och armband. Armbandet var tänkt att bli självaste Jesus-fisken, men det funkade inte när den skulle vara så liten som den ska vara så fisken blev gjord av silvertråd.

På armbandet som blev gjorde jag tre små öglor för att kanske kanske sätta ett kors, ett ankare och ett hjärta i, men så bra är jag inte på att tånga silver, så nej. Det fick bli en mini-ichtys och två pärlor. Tycker det blev rart faktiskt. Dessvärre hade jag inga band i rätt mörkblå nyans, varken sammets-, läder eller mockabandet jag hade var rätt. Men hon som ska ha det är bortrest, så jag hinner hitta rätt. Eller så är hon inte fullt så kinkig som jag med färgnyanser? Chansen finns... Jo just, örhängspärlorna är tjeckiska fasetterade pärlor, köpta på saligen insomnade Pärlan på Söder.

ALLT halvfabricerat är inte dåligt...

2010-06-30T22:08:00.004+01:00

Nä, ibland är det roligt att bara leka lite med sånt som inte är så jättejättekrävande. Tångelitånga knips knaps en stund så är det klart. Som här, ametistkulor, färdiga kreoler, färdigt berlockarmband (mitt första) och lite hattpinnar där hälften sitter i stenarna och resterna blivit sammanbindare av stenar och armband. (Allt silvrigt är silverpläterat). Gjort till nån jag inte träffat, dvs beställning via ombud (vilket var roligt, då det nästan också var första gången). Det syns inte hur sagolikt vackra ametisterna är, men hon som beställde vet det, då hon själv fick såna för ett litet tag sen.

Ichtys!

2010-06-27T20:04:00.007+01:00

Kunde jag månne göra något på temat Tro, hopp och kärlek? frågade en nätis (kanske efter att jag skrivit nånstans att Jag önskar mig en rolig beställning...). Eller kanske nåt med Jesus-fiskar? Tro, hopp och kärlek är jag lite rädd att jag skulle få till nåt tatueringsaktigt, och hur mycket jag än älskar kitsch så nej, det ska vara med humor i så fall, inte för att man inte kan bättre (som jag tror det hade blivit).

Vad var nu Jesus-fiskar? Ichtys sa hon och skickade en länk (Just fuc*ing google it sa hon inte, vilket jag -kanske- hade kunnat säga.) Jag har ju sett dem, men eftersom jag bara älskar religiös parafernalia rätt upp och ner men inte har jättekoll på nån särskild trosinriktning och deras symboler så gjorde jag inte kopplingen förrän jag såg de där streckfiskarna på bild. Jorå, det skulle nog gå att göra.

Jag försökte i peyote men det blev för stort och taffligt, i synnerhet som hon ville ha ett hänge på runt 3 cm. (Nu är det försöket färdigställt som ett armband som jag inte riktigt vad jag ska göra av. På det har jag satt tre små hängen, där man faktiskt skulle kunna ha ett kors, ett ankare och ett hjärta, om jag ska försöka mig på det ändå.) Försökte med silvertråd som är bängd, tångad och virad med tunntunn silvertråd istället. Tycker det blev superbra, i all sin enkelhet. Till det mått av tjusighet jag fått till bidrar kanske att jag kokade allt silver i bakpulver, då det blivit lite mattmörkt av att ligga och vänta på att bli tångat.

Färgerna som var tänkbara diskuterade vi länge och väl och det landade till slut på blått, silver och vitt. Fast det kunde blivit många andra, och jag undrar om inte jag ska göra en länk till i nån av de andra möjliga kombosarna. Hänget går ju att ha i vilket fall, så länge man har nån vit pärla i länken.

Pärlorna är - Ghana i kvartsfinal till ära- mestadels stora rocaillepärlor som nätisen Lisa köpte till mig i Ghana och som jag är lycklig över varenda gång jag plockar fram mina pärlor. Det är dels en högblank mörkblå som är något ljusare än de andra och något lite lila, dels en klar en, dels en matt en fast i precis samma nyans som den förra, dels en mattblank med en liten vit rand (jag älskar just den sorten). Sen är det runda klara pärlor från Continenta (som jag hade tänkt använda i Indiskret iris, men de funkade inte där).

Att jag blandat så ohemult mellan de olika sorters mörkblå pärlorna är med flit förresten, inte för att skarva, som man skulle kunna tro. Jag började med enkom Continenta-pärlorna men det såg fattigt ut. Inte less is more-rent utan bara torftigt. Därav blandningen. Plus att jag älskar Ghana-pärlornas lite ojämna finish och att blanda dem sinsemellan. Så på det två sorters vita sötvattenspärlor, en pytteliten avlång och en lite större rund, båda köpta till mig i Italien. Blandade för att ... det bara kändes rättare så. (Jag går på känslan, oftast. Visualiserar i huvudet och ser om det ser likadant ut på riktigt. Häller upp lite .. och lite till. Drar ifrån. Flyttar på nåt. Och så vidare. ) Slutligen små små sterlingsilver-pärlor, för att ta upp det silvriga i hänget.

Och det är faktiskt superfint på, förutom att det var roligt att göra. Hoppas nu att hon tycker detsamma...

Ribes nigra

2010-06-25T13:06:00.002+01:00

Inte för att det här ser ut som barta svinbär i verkligheten, men det var ändå namnet som kom för mig. Gjorda till den som beställde Indiskret iris. Kundvård kan man säga... ;) Och så har (inte så) lilla jag fått likadana, för jag köpte ju ametisterna av min alldeles egna kärlek till dem och till lila. Modellen är jätteskön att ha på sig. Ringarna är sisådär tre centimeter "breda" och ametistkulan nån centimeter, så de är ganska rejäla. Och nu när jag såg skannerbilden ser jag att de ser lika svarta ut som nånsin de svarta agaterna, och de är de inte på riktigt, där är de så där ljuvligt mörklila som fin ametist är. Mycket mening med att ta kort när de är helt skeva, men jaja, jag har inte lärt mig kameran jag fått, ännu. Prokrastinera mera kunde vara min slogan, ibland.

Regnvåt asfalt

2010-06-25T12:19:00.005+01:00

När jag var på Zionesse för att leta efter mörkblå och guldiga pärlor till Indiskret iris så såg jag de här trianglarna i svartfodrat klart glas. Såg genast bilden av regnvåt asfalt under ljuslyktesken framför mig och köpte dem i akt och mening att göra nåt sånt av dem. Började med ett peyotearmband i vanlig slät peyote, men då försvann det sanslösa glittret (som inte syns särskilt bra i bild heller) helt och det såg ut som på sina höjd lite fuktiga gatstenar.

Repa upp alltihop (inte klippa, det är inte gratis med Fireline, tänkte jag lite förståndigt, för en gångs skull- och förlåt för alla komman) och så börja om. Här är det såväl asfalt som rejäla rännilar i ett, tänkte jag, och jag tycker det funkar. En extra stor regndroppe som lås. Fast i bergskristall satt på silver.

En mig närstående person ser aldrig det jag ser i mina alster och tycker jag har väldigt mycket fantasi. Om nån läser det här så får ni gärna ha en åsikt i frågan. Dvs inte om jag har mycket fantasi utan om ni ser nåt av det jag beskriver i det jag gör. Och så hoppas jag det inte regnar hos er idag, denna den mest förväntansspäckade dag på året som midsommarafton är...

Här en bild på hur pärlorna ser ut (taget från Firemoutaingems hemsida):

Indiskret iris- äntligen!

2010-06-16T23:03:00.006+01:00

Jag fick en förfrågan om ett halsband som skulle vara indiskret, men inte för stort, då personen som ville ha det är "petite", vilket känns lite konstigt för mig att skriva då det för mig betyder liten och inte kort och smal. Nåväl. Mörkblått och lite guld ville hon det skulle gå i, och inte göras enligt nån tidigare modell. Jag fick en massa uppslag, men inget tvingande. Åkte till Zionesse i ett försök att genom att köpa extra fina pärlor kanske få bra inspiration. Så började jag med att göra en slags lilja, då det jag skulle vilja kunna, att t ex göra en cabochon eller nåt liknande inte är nåt jag kan. Än, kanske jag ska tillägga.

Så, hur skulle då liljan införlivas i ett halsband? Jag gjorde själva kedje-delen och so far so good. Det var sen som eländet började. Jag hade satt ett löv på sidan av blomman och ett löv som hållare. Funkade inte, vilket jag såg först när det var färdigpeyotat. Så gjorde jag en rulle som kedjorna skulle igenom och på vilken jag skulle fästa blomman. Jag satte den rakt, som nu. Inte bra, alls. Sprättade bort den. Gjorde ett annat löv som jag tänkte jag kunde ha hängande och så blomman hängande i en annan tåt. Det blev helfel, för att blomman på nåt sätt är ganska skir eller elegant och det plötsligt blev blaffigt och taffligt. Så satte jag blomman direkt på rullen, och så blomman på. Det var lite roligt och lövet var snyggt, men det blev också för mycket. Sprätta sprätta sprätta.

Jaha, och sen då? Då kom lösningen till mig liksom bakvägen. Jag hade köpt mockaband i mörkblått, att ha som lås. Jag kom att tänka på att det vore roligt att nån gång göra nåt med mocka- eller läderband och så en sån där karbinhakelösning som jag inspirerades att ha i Aprilväder (tack för uppslaget!) med hängande mini-stensamlingar, som i Syrenhalsbandet från häromsistens. Och så kom jag på det. Jag vänder ju såklart på halsbandet och har öppningen neråt och sätter blomman i en guldfärgad karbinhake! Japp, guldfärgad, inte vare sig guld eller ens guldpläterat. Fast det är guldpläterad tråd som går genom pärlan i blomman, där gick inte mina motringar igenom, hålet var för litet.

Och nu är jag skitnöjd. Får se vad hon som ville ha det säger... Bäst hon gillar det, för är det nåt jag inte har på mig så är det just mörkblått och guld (bara för det blir jag säkert sugen på att göra nåt till mig själv snart...). Jo, just, pärlorna är i stort sett allihop från Zionesse, som sagt. Det är mest stora Miyuki-trianglar, som jag valde för att trianglar fångar ljuset bättre än runda pärlor och det här skulle vara synligt. (Tack till söta expediten för alltid lika trevlig shopping hos dig, om du nån gång ser det här.)

Om nån undrar varför bilden är så fult beskuren så är det för att jag inte ville mosa blomman i skannern och la papper på istället, och de ligger så yxigt till att jag var tvungen att göra så här för att inte ha en svart fyrkant längst upp i ena hörnet. Lära mig digitalkameran jag fick i julklapp? Då kunde jag ta bilder där det syns att det är en blå blomma med guldpistiller jag gjort, och inte bara en svartaktig snedställd rektangel (har glömt vad det heter på svenska nu...). Jag ska lära mig, snart...

Pärlbesatt goes minimalist samt modebloggare

2010-06-10T22:13:00.007+01:00

... eller Nöden har ingen lag. Idag var jag iväg för att leta efter en viss hårblomma till en viss ung dam, inför morgondagens skolavslutning. Rätt var det var var det jag som stod och provade en topp. Jag blev sen övertalad att köpa den och även att lova att ha den i morgon. Eh, men jag hade ju gjort mig ett set med skolavslutningslull-lull att ha med klänningen jag hade tänkt att ha på mig..?

Well, bara att i grevens tid ta fram tänger, silver och lite stora kulor i svart agat (från Continenta-besöket) och tånga ihop nåt som funkar med den svart-vitrandiga (no shit Sherlock, det har ju ALLA nu) toppen. Jag har sketasnygga svart-vita pumps från fyrtiotalet, så jag är inte kamouflerad HTT (head to toe, som Tyra säger) i vart fall...

Och mer modeblogg än så här blir det inte. Så får vi se senare om jag låter hänget vara så där minimalistiskt, bygger på det, bygger på halsbandet på kedjan, eller slaktar alltihop. Örhängena vet jag redan att jag trivs finfint i. Hade de gröna idag och de dansar så fint i solen.

Granny Smith

2010-06-09T20:07:00.012+01:00

Jag visste att äpplena hette Granny Smith innan jag visste att namnet betydde mormor eller farmor Smith, tänker jag på nu. Precis som jag kunde sjunga låtar på utrikiska språk utan att fatta ett jota. Fast nu ska det inte bli nostalgikvarten här, här ska det läggas upp örhängen. Först de som heter om ovan. Så ett par lite gulare, som jag gjorde först, med tanken att de skulle passa bra med halsbandet Mors lilla Olle, som jag hade på mig idag.

Det blir äpplen och... blåbär, men det stör nog ingen mer än mig och det stör mig ytterst lite. Örhängena är gjorda i cats eye-pärlor köpta på armband från en affär jag glömt namnet på, i Farsta centrum. Till fullpris, men de var så vackra att jag inte kunde motstå dem. Så en bild på skolavslutningssetet som jag fixat till, på ett sätt som antagligen bara jag ser, men det är ju jag som ska ha det på mig så det verkar ju vettigt. Äpplena borde jag avyttra, det finns gränser för hur mycket kreoler nån har användning för... Men till vem? Får se om grönamatören jag försökt locka hit nappar.

Coral wave

2010-06-04T17:17:00.003+01:00

Alla personer av yngre årgång som jag har omkring mig nu har fastnat för korall. (Själv fick jag nog lite nog av det redan på åttiotalet.) När jag såg halsbandet av pärlemocoins på Glitter tänkte jag genast att "Ah, det där blir bra, ska bara vänta på att det kommer på rea. "Det är bara att ibland kommer inte saker på rea, eller så vill man inte ha dem längre då. Det är ju nu som di där små (eller relativt små, i år räknat, jämfört med mig) vill ha koralliga saker, inte om två månader.

Så idag kunde jag inte hålla mig, utan köpte det, och tjoff tjoff, ihop med hattpinnar och kreoler från Continenta så blev det blaffiga maffiga örhängen till den ena av dem. (Eller inte fullt så tjoff tjoff, för det ska ju mätas och grejas, och det silverpläterade godset är så pass mjukt att man får vara varsam så man inte krajar dem.) När de hänger, och inte fulligger i en skanner, så hänger coinsen på varann så att ungefär halva syns. Mycket anslående faktiskt. Sen kanske de går sönder av att dängas i varann, men det får vi se då, när de hållfasthetstestats lajv. Och om inte annat har jag ett helt halsband att tillgå för att göra fler, om de här går hem. :)

Uppbunden

2010-06-02T18:52:00.004+01:00

Jag såg halsband (långt, som ett snöre, och med små bling hängande på) i nåt skyltfönster eller om det var på nån, och tänkte att även om det varit på tok för många såna man (läs jag) sett, så skulle det ändå vara roligt att göra ett liknande, fast i andra material eller i alla fall i andra färger. Sagt och gjort, in på läderaffärn på Lilla nygatan, handla lite lila rund och rosa platt lädersnodd, eller en till mig och en till Assistenten.

Så frågade jag vad hon tyckte skulle passa bra ihop med vanlig rosa, eller vad hon skulle vilja ha till vanlig rosa snarare. Grå som drar åt lila sa hon. Därav det här med grålila sötvattenspärlor. Fast när vi provade det på så blev det inte bra som halsband. Prova som armband? Armband funkar det finfint som. Så. Det är knöligt att vira silverpläterad tråd runt läderband är en lärdom jag gjorde. Tur att jag gör precis vad jag vill i det här avseendet, så jag gör om det exakt när jag känner för det. Eller, så knöligt var det inte, det var bara inte så lekande lätt som jag hade sett det för mig i tanken.

Fånga prinsessor i nät?

2010-05-31T16:35:00.003+01:00

Ni kanske också spyr på allt prat om prinsessor och blir purkna när det står ytterligare en gång, här, av alla ställen? Well, det var inte alls meningen att hamna där, men när jag experimenterat klart med det här netting-andet, det inte funkade som halsband och jag klippt sönder det och satt ihop det till armband, jo, då såg jag att det såg ut som en tiara... Därav rubriken.

Det här gjorde jag efter att ha fått en förfrågan om ett blått och indiskret halsband. Jag hade många uppslag men inget tvingande och under tiden jag funderade och finurlade så blev jag sugen på att bara sätta ihop de superfina (och dyra) non tarnish galvaniserade rocaillerna från Zionesse och så den blå guldflussen (som ju är en skapad sten, så egentligen borde det här inte taggas som halvädelsten, men jaja, låt oss nu inte var fullt så ortodoxa, de säljs ju som halvädelstenar) som jag köpte på Continenta. Enkelt, men en så bra färgkombination, tycker jag.

Det här sitter på vanlig fiskelina i nylon, och eftersom jag klippt och klistrat i det är jag inte alls säker på att det håller. Hon som ville ha det indiskreta ska få det, sekunda eller tveksamt gods är inget jag vill avyttra. Men fint är det, i all sin eventuella obeständighet. Örhängen är gjorda av guldpläterad silvertråd. Upptäckte för sent att den tjockleken inte funkar till örhängen, så samma sak gäller där, dem får jag ge bort, och inte som present utan mer som Slit det med hälsan, så ser vi hur länge de funkar...

Nu blommar det!

2010-05-28T17:10:00.005+01:00

Snart är det ju dags för skolavslutningar, gubevars. Nu är jag rustad! Väldans konventionella smycken för just ett sånt tillfälle, men what the heck, nån gång ska man ju lyckas smälta in också... Göra saker bara för att synas är i mina ögon än mer patetiskt än att göra saker för att inte synas förresten. Nu gjorde jag dem dessutom för att jag igår köpte grejer som gick att göra just det här av och det var det jag var sugen att testa. Oh, så tröttsam jag blir, qui s'excuse s'accuse är verkligen sant (den som försvarar sig anklagar sig). Jag tångade ihop lite syrenblom, och så är det bra med det liksom, vem bryr sig?!

Handlade gjorde jag förresten på Continenta, för första gången. Oh joy! Fast väldigt vad lätt det var att komma upp i minimisumman man ska handla för där och som var anledningen till att jag aldrig varit där förut, då jag inte haft råd... Men nu har jag stenar en masse, och stenar förfars ju inte. Näää, nu börjar jag förklara och försvara mig igen!

Det här är alltså nyinförskaffade kreoler i silverpläterat (såg inga i sterling silver, men jag var nog förblindad av allt pjoller som fanns där, för jag tror nog det hade funnits om jag kollat noggrannare). Så är det ametist, rekonstruerad kalcedon (masonit-sten, typ?) som jag köpte fast den var inte riktigt äkta, för att färgen var så himla fin och så sötvattenspärlor. Kedjan är silver, liksom karbinhake. Hattpinnarna sp de också. Så lekande lätt det var att tånga ihop nåt sånt här, när man inte envisas med att tånga allting själv! Det var rolig omväxling med halvfabrikat får jag säga. Och jag har t o m en klänning att ha till, ain't life swell?

Thinking outside the box

2010-05-25T08:51:00.008+01:00

might be facilitated by having a somewhat less intact box. Så sant som det är sagt. Jag tyckte det var så bra sagt att jag gjorde mig lite krympplast att sätta på hårnålar. Sen har jag gjort en liten arg-flicka till, till Hjertetings-Y. Hon blev hemskt rar tycker jag. Fast nu ser jag att texten inte syns ALLS på hjärtat (det syns i verkligheten, svart text på lila botten) och att arg-flickan ser väldigt yxig ut i kanterna. Det ÄR apasvårt att klippa i krympplast, den fortsätter liksom "repa upp sig" om man inte är döförsiktig. Köpte en skalpell på löjlo-dyra Dekorima (eller heter det Kreatima? Jag minns aldrig vilket det bytt från och till), men jag glömde bort att jag hade den, igår när jag gjorde henne.

Och nu har lilltjejen fått en ring genom huvudet (hoppas jag kan försäkra att småflickor i krympplast inte har känslor eller smärtförnimmelser...) och en karbinhake. De små i silver jag hade är för små, så det fick det den här lite för stora i metall. (Silkver är också metall skulle Assistenten säga, så det är väl att jag skriver att jag vet det. Jag menar metall som i oäkta sådan.) Lilla ringen är silverpläterad, så det är verkligen gott och blandat, mellan plast, halväkta och mera "skräp". Jäjä. Den här argflickan har ett syfte, och det är inte att bli kronjuveler, så det må vara hänt. Annars gillar jag äkta vara mer. Och snart, snart ska jag gå till Continenta och shoppa lite, jihaa!

Och så ett litet tag senare (faktiskt gick det otroligt fort för kuvertet att komma fram, när jag väl skickade det), feedback på mina små argflickor:

http://hjerteting.blogspot.com/2010/06/lite-stod-bara.html

Pärlbesatt goes fabrikstillverkare...

2010-05-23T17:35:00.006+01:00

När jag hade gjort de förra örhängena, som jag gillar men inte tror jag kommer att våga ha på mig med mindre än att jag ansar tofsen (och hur lät inte det då...) så hade jag fortfarande silvertråd, sten- och pärllådor och tänger framme. Varför inte göra ett par örhängen jag de facto VET att jag kommer att ha, örhängen jag tänkt på ett tag (formen) och nästan saknat? Ett par vardagsörhängen. Grå pärla, fast vardagen inte är särskilt grå i det pärlbesattska hushållet.

Sagt och gjort. Och jag är svinnöjd med dem. Silver, rundat runt en rulle med silkestråd. Och så en ganska stor sötvattenspärla, köpt i Italien samtidigt som de svarta pärlorna i okänd sten i örhängena från igår. Inte ens svårt, men riktigt riktigt snygga på. (De är förresten inte fullt så "vanliga" som de kanske ser ut, för det är tre centimenter mellan översta delen av bågen och lilla öglan som hänget tar stopp vid.) Ska bara snygga till ändarna på dem så är de prêtes à porter! Gäss!

Från dunkel till klarhet

2010-05-23T13:12:00.006+01:00

Namnet på örhängena, eller rubriken, tedde sig självklar. Fast man skulle nog snarare säga från Totalt jä*la mörker till klarhet, de är ju inte grå utan bläcksvarta, tofsarna. Nåväl. När jag såg dessa små handgjorda silkestofsar på Folckers band (eller Södermalms snörmakeri som jag visst tror det också heter) visste jag inte vad man skulle kunna göra med dem, men de fanns där och skvalpade bak i huvudet alltsedan. Mobilsmycke, radband, halsband, örhängen, what?

Till slut köpte jag några i de färger som fanns (jag hade föreställt mig att det skulle bli ett tjå att välja, men de fanns bara i svart, guld och klarrött så det blev allihop) och så blev det örhängen. Jag tycker de är superfina, men därifrån till att ha örhängen som nästan snuddar axeln, njaaäää, jag är för mesig för det...Eller så kanske jag sätter på mig dem och inte skiljs från dem mer, det får vi se. Jag älskar bergskristall-kulorna och chansen finns att jag vill ha på mig just dem för att kunna titta på dem mot solen, nån dag när det inte öser ner som det gör just nu. Nu ska jag fnula på vad för stenar eller pärlor som skulle passa med röda och guldiga tofsar. Nån som har ett förslag?

Fjäsk

2010-05-22T23:39:00.003+01:00

Assistenten var lite småpurken på mig sist vi sågs. Assistenten när en vurm för färgen korall just nu. Ergo, vill jag fjäska lite för henne så gör jag nåt koralligt, tänkte jag och slog till på elvan av pärlorna jag redan hade som åttor (siffrorna är storlekar på rocaille-pärlorna) när jag senast var på förträffliga affärn Zionesse. Och så ett par (bra feng shui där... Jag menar det inte på allvar, men det kan ju i alla fall inte skada) hjärtan i samma färgställning, tjoff tjoff på lite fiskelina och så var vi klara. Less is more, det måste inte alltid vara avancerat. Assistenten är förutom lätt att skrynkla till i humöret även lätt att förnöja, så jag tror det blir finemang det här.

Que linda!

2010-05-22T20:20:00.006+01:00

Kanske det ska vara ett upp- och nervänt utropstecken innan meningen också? Det vet jag inte hur man gör här, så vi får hålla tillgodo med ett försvenskat Vad vacker! (och jag vet att det borde heta lindo, men jag har mina skäl att skriva det i feminin-form). Här är ett hänge och örhängen att ha i och till ett halsband jag gjort tidigare (Aprilväder). Jag vet inte hur det kommer att se ut med nya hänget i halsbandet då det befinner sig många mil ifrån mig, nu "lyder jag bara order"...

Den som ville ha Aprilväder vill kunna matcha svarta kläder med nya grejer och vem är jag att säga nej, jag tycker ju det är så vansinnigt roligt att tänka på att nån annan bär saker jag gjort, saker som inte skulle funnits annars... Särskilt när beställningen innebär tångande, som jag är ganska kass på tycker jag (jämfört med vad och vem kan man iofs fråga sig då...) och pestande över silvertråd som går sönder när man bängt den för mycket. Finns inget bättre sätt att slippa tänka på annat som skaver som småsten i skorna.

I synnerhet när man blir nöjd med det man gjort, och det får jag säga att jag blev med det här, förutom att jag inte vet om det är onyx, svart agat eller en annan svart sten, för jag har fått dem köpta åt mig i Italien, utan specifikation samt att jag hade sönder mer silver än jag brukar (det gör inget, jag ger det till min vän smeden vad det lider, så får han risajkla det). Förutom stenen är det sötvattenspärlor och silvertråd, förutom karbinhaken, också i silver, men fabriksgjord då.

Fanken också

2010-05-16T18:45:00.004+01:00

Istället för Så fanken heller, som det var tänkt att bli. Äsch. Gör om gör bättre? Men jag var ju så nöjd med min lilla Hjertetings-flicka... Jaja. Så här var det. Hon som har nämnda blogg skrev nån gång att hon gillade min lilla arga Så fanken heller-flicka, som jag redan gett bort till en vän, att ha som ministöd när det känns som magstödet inte räcker, som påminnelse om att ibland är det bättre att säga Nej än Ja. Till exempel. Eller så kan man ha den dinglande från gardinstången för att att man känner för det, det säger jag inget om...

Nåväl. Jag såg en bild (utan ansikte) på nämnda dam med de sublima fotona som ibland kan lyfta mig genom några timmar, och alltid inspirerar, och utgick ifrån de färger jag såg där när jag gjorde min nya arga-flicka. Och så idag, när jag skulle hålslå henne (det gör inte ont, promise) så måttade jag fel och kom för nära kanten. Inte lätt med precision en gammal hålslag från femtio-sextiotal och en liten bit plast... Så nu går hon inte att hänga i en nyckelring eller mobilsmycke eller nåt sånt. Jag försökte fixa det genom att lägga en bit bakom men när jag krympte plasten så delade de på sig, istället för att klägga ihop sig, som de kanske hade gjort om jag lagt lagningsbiten ovanpå, som jag gjort en annan gång.

Ska se om det det går att lösa, annars måste hon få ett syskon. Jäjä. Lägger upp henne här ändå, eftersom jag som sagt lägger upp såväl lyckat som av olika anledningar mindre lyckat.

Tokajer

2010-05-14T23:22:00.007+01:00

Alkoholreklam vore mig fjärran, men Tokajer är vad det här halsbandet får mig att tänka på. Så tänkte jag på raderna Var dag är som en gyllne skål till brädden fylld med vin också, men det är lite uttjatat känns det som. Dilemmat med det här är att jag bara hört det från nån annan, att personen som ville ha det ville det. Inte direkt. Och så går jag och köper material till det som om det var sant, utan att kolla. Inte så begåvat kanske. Förhastade saker kan vara en av mina spetsinkompetenser.

Nu var det i och för sig bara en påse Panduro-rocaille (jag hann och iddes inte gå till nån annan affär) i en alldeles underbar kombo av gulgenomskinligt med blå color line inuti, som skapar en lite magisk grön ihop, en påse med några tjog tjeckicka firepolished-pärlor (de bärnstens- eller tokajergula med en sida som är som en bensinfläck) och några meter Fireline i grönt. Inte så mycket att hetsa upp sig över. Halsbandet går att ha enkelt, dubbelt eller genom att det är ett pyttigt lås på, tredubbelt. Det ser inte mycket ut för världen så här i skannern men gnistrar vackert på, trots att det är så diskret till storleken. Och som sagt, det ska ha önskats vara precis så enkelt... Vi får väl se hur det landar när det kommer till adressaten. (Intresseklubben osv...)

Sen köpte jag samtidigt formpressade silvriga glasrektanglar med ett rutmönster i precis den gröna och den mörkgula färgen. Kanske de får bli örhängen till, även om mönstret inte direkt passar ihop med halsbandet, och jag är ganska kinkig med sånt. Å andra sidan kan ju andra ha helt andra preferenser, så jag kan gott chansa. Just de pärlorna var lite oemotståndliga. Så här ser de ut, men de är mycket finare i verkligheten och färgerna stämmer inte heller. Panduro är dyra, direkthittas inte genom googling (!) och har fulare bilder på sina grejer än vad sakerna är på riktigt... Utrymme för förbättring. Fast just idag är jag riktigt nöjd med köpen jag gjorde till det här, så jag bjuder på reklamen. Det är ju inte som att hundratals läser mig heller, så det spelar nån roll. Gonatt nu.

Nästa dag, nej, två dagar senare... Så här är örhängena. De är fina, om än lite tunga, i alla fall för säg en helt arbetsdag. Men för att vara tjusig med sådärlagommatchande halsband och örhängen på säg ett möte är de finfina. Om man nu inte är van vid tunga örhängen. Bla bla bla bla bla. Och min så fanken heller-flicka till Y fick hålet i huvudet för nära kanten och det gick inte att fixa, buhu, nu måste jag göra en ny... Och jag som tyckte hon blev så rar...

Post-op

2010-05-12T19:12:00.003+01:00

Post op som i Efter OP-mönster och efter sextiotalet som är långt borta nu känns det som, och post op som i efter operation, fast ingen opererats här på ett tag. Kunde bara inte låta bli dubbeltydighetern fast den var meningslös. Lite roar småbarn, och så mig då... Det här gjorde jag för att göra nåt som skulle matcha det halsband jag gjorde sist, fast bara lagom mycket (jag har nog tubbats att titta för mycket på What not to wear, de tjatar jämt om att passa ihop men INTE matcha..).

Jag har faktiskt aldrig gjort eller försökt mig på att peyota medvetna mönster som lyckats bli mönster och inte bara färgskiftningar, så jag är lite nöjd med det. Fast några gånger glömde jag bort vad jag skulle ha för pärla för att det skulle bli ränder, så jag fick repa upp nåt tiotal pärlor. Trial and error, mitt leitmotiv... Och på tal om misstag, när jag klippte av trådar måste jag klippt en tråd som egentligen skulle fästs och klistrats men glömts bort, så rätt vad det var rasade en pärla och när jag drog lite föll hela armbandet isär i två delar. När jag satte ihop delarna såg att jag det blev snyggare att ta ändorna i en annan ordning, så det var ett bra missöde och ingen större fara med att tråckla ihop delarna heller.

Fick höra att knappen borde sitta längre in på armbandet så det inte blir ett glapp på handleden, men min tanke var att det kanske hamnar hos nån annan och få människor har lika tunna handleder som jag har, så det ska kunna gå på nån annan. Jäjä. Knappen förresten, den är köpt på Mattsons band som har mycket fint men skulle tjäna på att lägga på lite energi på leendet. Jag vet ju att de kan vara riktigt trevliga, det vet alla som hört dem tala med den ena expeditens hund bakom disken... Nåväl, jag fick en knapp jag tycker passar finfint in här, så jag ska inte gnälla. Det finns så mycket trevliga expediter på andra ställen, jag får tänka på dem istället för att gnälla om dem som inte riktigt känns som de borde ha ett serviceyrke.

Cruella De Vil

2010-05-07T17:37:00.005+01:00

tyckte Assistenten att det här skulle heta. Själv tänkte jag det skulle hetat Svartvitt tänkande with a twist. Men hon vinner, som så ofta. Det här kom till genom att nån sett hennes superenkla halsband i helt klar rocaille och grönblå helt ljuvliga fasetterade tjeckiska pärlor från 2stenar.

Personen ville ha ett likadant, fast i orange eller ockra som "storpärlor" och nån olivaktig färg i rocaillen. Jag hade faktiskt inte saker till det hemma, vilket irriterar mig (helt skulle jag vilja ha ett obegränsat och magiskt lager). Igår hittade jag de underbara rödorange pärlemocoinsens (vad fult coin blev i böjd form...) på rea i en bijouteri-affär i Farsta (mycket plast, lite lite fint och så en vänlig expedit, det sista är inte fy skam). Köpte dem mest med tanke på att de skulle kunna funka med nämnda halsband, men nej, de är för röda.

När jag skulle somna igår låg jag och funderade på vad man kunde göra med coinsen istället och så såg jag det här framför mig. Och nu finns det i sinnevärlden också. Det är superenkelt, men jag gillar det som attan. (Och nu när jag gick in för att rätta till en slintning på tangenterna kan jag säga att det funkar finfint på, med svart-och vitprickig kjol).

Oh la la, Oglala!

2010-05-03T16:25:00.008+01:00

Häromdagen såg jag ett sketasnyggt armband på en blogg. Jag skrev nåt berömmande till den som gjort det och sa samtidigt att jag gjort liknande saker och att det var kul att se sånt som jag inte riktigt sett förut hos andra. Hon som gjort armbandet svarade vänligt och avslutade med att Visst är det kul med Oglala-teknik? Oglala-teknik, say what? Aldrig hört talas om... Det är samma sak som när jag såg ett armband och det stod om anemon-teknik som jag gjort själv tidigare, men inte hade en susning om hade ett namn. Jag hittar ju bara på.

Sen var jag så klart tvungen att googla Oglala och när jag såg att det var indian-prylar så blev jag sugen på att göra nåt med de turkoser jag fått från Indien. Turkoser får mig nämligen att tänka på Nordamerikas indianer. Vad jag skulle ha för färger till kom jag på en sömnlös natt (inte helt bortkastat med insomnia). Jag vet inte om jag tycker det är vackert, men jag gillar det och färgkombon och det var roligt att göra.

Först är det en sträng med de stora turkos rocaillerna och så de stora pärlorna i glas och sten, knutet på vaxad lintråd. De plommonfärgade är risajklat glas från Ghana, de orange är nån infärgad sten jag tyvärr inte vet vilken det är (från Glitter-armband, konstigt nog, de har ju mest plast) och så turkoserna som en väninna köpt åt mig i Indien. Sen är det peyotat i de stora rocaillerna (fyra små påsar gick det åt!). Sen är det ett varv med små plommon rocaille jag fått från Gambia (superojämna, men det har sin charm), små turkos rocaille från Perlehusets utförsäljning när de la ner och så orange rocaille som jag fått från Frankrike. Sist lite mer av den turkosa lilla rocaille, i nån slags picoter. Stängningssnodden är virkad vaxad lintråd, med turkoser på.

Och fast det måhända låter fånigt så säger jag det igen: Det är mycket snyggare på än i skannern, om inte annat så för att det lägger sig så fint runt halsen. Kanske det till slut blir så att jag har det på mig, om ingen annan gör anspråk på det. Så blev det med Pilgiftsgroda som suttit på sen jag gjorde den, fast jag aldrig trodde det, jag som inte ens gillar blått på mig själv. (Jag vet att det anses att självberöm luktar illa, men vet ni vad, jag orkar faktiskt inte bry mig. Pärlbesatt- när etik är intressantare än etikett, typ.)

Här är länk till det vackra vita armbandet förresten:

http://time2cre8.blogspot.com/2010/04/something-old-something-new.html

Pilgiftsgroda

2010-04-21T16:40:00.007Z

Redan när jag såg halsbandet på Indiska första gången tänkte jag att Oh, måtte det komma på rea snart, då köper jag det och använder pärlorna! Så småningom hände det och så småningom kom det en veckan utan köpstopp på pärlor, så jag slog till. Pärlorna i lite yxigt formpressat glas med lite fula kanter och luftbubblor i är underbara, lika underbara som jag tycker halsbandet i sin ursprungsform är dötrist (hoppas inte nån läsare har just det...). Särskilt när jag hade diskat dem.

Däremot visste jag inte riktigt vad jag skulle göra av det, för jag ville inte göra nåt helblått, inte nåt "havigt" och blått inspirerar mig inte lika mycket som vissa andra färger. Jag frågade Assistenten, och hon sa kall ljuslila. Jag tyckte det lät märkligt, men litar på hennes omdöme, plus att jag inte ska fråga efter råd för att sen strunta i dem (det går inte hem kan jag säga) så jag tog i alla fall fram lila lådan och testade. Det blev ju hur bra som helst! Tycker jag i alla fall.

Mellan de stora pärlorna är det stor rocaille som jag fått från nämnda Assistent som fått dem i sin tur och på pärlorna är det först ljuslila lite fläckig rocaille från ett halsband jag tror jag köpte på Glitter, eller om det också var Indiska. Ovanpå dem är det Panduro-pärlor till fullpris, vilket hör till ovanligheterna. Jag minns att jag gick till Panduro specifikt för att hitta royalblå rocaille, men jag har inget som helst minne av vad jag skulle ha dem till. Inte blev det nåt av det heller, för förpackningen var obruten. Som lås och hänge är det en blå bandagat satt på silvertråd och karbinhake, eller iaf en agat som möjligtvis är färgad (tycker den är väl blå för att vara naturlig, men har inte kollat blå bandagater på t ex Kristallrummet för att jämföra, det är bara en värdering och gissning).

Att den heter som den gör är att för att jag medan jag satt med den tänkte att det hela påminde mig om nåt och först efter en lång stund kom jag på vad. Pilgiftsgrodorna på Skansen-akvariet. De som ser ut som de var formgjutna i plast, så overkliga är de. Underbara i all sin giftighet. De är visserligen blå med mörkare fläckar och inte mellanblå och ljuslila, men nån konstnärlig frihet får man ju lov att ha. ;)

Kola, karamellfärg och klantighet

2010-04-18T14:26:00.007Z

Jag fick stenar av en väninna som var i Indien (eller bytte mot nåt annat, egentligen). De är nogsamt utvalda. Det roliga är att det inte är stenar jag skulle valt själv, utifrån mina färgpreferenser. Nu när jag väl har dem tycker jag de är väldigt vackra. Att jag inte valt dem är himla bra. Att göra saker utifrån nåt oväntat eller valt/dikterat av nån annan är en sån mini-omruskning som man mår bra av, särskilt såna som jag, som fastnar. (Jag borde ha en varningslampa som blinkar när jag blir för klyschig och inte inser det, särskilt som jag själv avskyr mänskliga klyscherizers...)

Nåväl, jag valde ut en av stenarna och tänkte att jag skulle göra nåt enligt samma "recept" som Aprilväder, för det var en rolig lösning med lås som är hänge, och så utgå ifrån stenen i färgvalet. Stenen ser ut som man tänkt sig att koka knäck och sluntit med karamellfärgsflaskan tycker jag, med sin honungsgula "naturliga" färg och så det bjärt gröna som en ö i det. Inte alls en färgkombo jag hade valt av mig själv, men vem är jag att säga emot naturen liksom... ;) Hade inte direkt nån tanke om hur det skulle ut för övrigt utan utgick som sagt ifrån färgerna. Det blev honungsgul rocaille (från ett HM-halsband på rea), Racing green-grön rocaille (från Perlehuset), malakit från ett halsband köpt på lokala second hand-affärn, och citrin (ljus och mörkare) från två armband köpta på Indiska. Själva stenen - som jag antar är en slags agat, av bättre kvalitet så vitt jag förstod - sitter på silvertråd och hänger i en karbinhake i silver (från Konrad Wahlströms. Så snart jag är mer stadd vid kassa ska jag kolla in Continenta istället) och silveröglor som min smedvän dragit åt mig. Således en osalig blandning av fint och "mindre fint". Roligt så.

Innan halsbandet såg ut som det gör nu såg det ett tag ut på ett annat sätt, men jag insåg, tyvärr först när jag var klar med hela varvet, att det inte funkade alls, man såg ju tråden som varken är snygg eller tänkt att synas. Repa upp sista varvet med stenar, gör om, gör bättre. Suck. Men man lär sig ju av misstagen, så jag antar att jag bara ska vara tacksam. Aaaah, nu börjar jag klyscha mig igen, neeej... Vad jag ska göra av halsbandet har jag ingen aning om. Jag vet en yngre dam som vill ha det, för stenens skull, men det är för "fint" att ges bort bara så där (både med tanke på material och den tid det tog att göra) och så är jag rädd att det kommer bort. Det ger sig. Annars var det roligt att göra, i sig, oavsett om det kommer till användning.

Aprilväder

2010-04-09T21:15:00.004Z

vet vi ju alla hur det är... ena dan eller stunden vårfåglar som drillar, sol som skiner som om den hade betalt för det, en löftesrik känsla i luften osv osv, nästa dag eller kvart, när man glad i hågen tänker att man ska kunna fika ute vilket man inte fick till innan, så regnar det eller värre, det kommer snöblandat (kan det bli värre?) regn... Och aprilväder är inte bara ett meteorologiskt dilemma, med allt vad det innebär av att aldrig vara rätt klädd, bli irriterad över att inte veta vad som gäller osv ad nauseam, sån man kan vara som person också, på gott och ont. Det vet jag, och det vet den som ville ha det här setet. Därför heter setet som det gör. Nu vet ni.

Hon ville ha nåt likt det jag gjort till några släktingar (radbanden), skirt i olika vita, och gärna jämnt eller i alla fall symmetriskt. Så skulle hänget sitta i en karbinhake (vilket var första gången för mig). Jag tyckte jag var lite klurig som gjorde låsanordning av det, istället för att mecka med lås i bak och så ha karbin-historian lös i fram. Får se om jag får medhåll... Halsbandet är gjort i rocaille (från Perlehuset), sötvattenspärlor från Italien och underbara bergkristallkulor (från Sirlig) samt silver. Kulorna har jag sparat till nåt särskilt (eller en särskild person, som nu). Örhängena är i silver, sötvattenspärlor och samma bergkristallkulor, som jag tycker är helt underbara i all sin enkelhet. (Örhängena "hänger" snett för att skannern visst står lite på sniskan...)

Låtsaskompis

2010-04-02T11:54:00.006Z

Ibland kan man behöva nån som är med en när man säger Så fanken heller! Har man ingen livs levande någon med sig så kan man påminna sig om såna med en låtsaskompis i nyckelringen eller nån annanstans, tänkte jag, när jag gjorde lilla argbiggan. Hon blev VÄLDIGT högröd i ansiktet, det var inte riktigt meningen. Färgpennorna jag har är inte såå nyanserade. Bäst att själv vara det något mer om man ska komma nånstans...

Om det finns nån som vill ha henne vet jag inte, jag bara kände för att göra henne, när jag ändå höll på med annat mer... lull-lulligt, som ett fjärilshänge till Assistenten. Det lägger jag upp när det fått halsband till sig. I sig ser det så fjösigt ut. Dessutom satte jag färgerna fel. Hon sa gul längst ut och blå inuti och jag gjorde tvärtom, vimshöna som jag är.

Le rouge et le noir

2010-03-27T18:23:00.006Z

Härförleden bad jag kosmos att ge mig en pärlbeställning som var lagom svår. Jag hade som vanligt örtiförton möjliga inspirationstrådar men ingen som var mer tvingande än nåt annat. En nätis frågade om inte vi kunde byta saker med varann, och eftersom hon gör vackra saker och är trevlig, och dessutom önskade sig nåt som jag kunde tycka var roligt att göra så slog jag till. Det skulle vara ett svart dramatiskt halsband, med en accentfärg som vi kom fram till kunde vara en kall röd (eller flera).

Jag började på ett halsband som artade sig mycket bra, men där jag varit klantig och inte märkte att tråden drog sig, så den plötsligt var för kort i ena änden (jag borde fäst...). Att det inte funkar att knyta Fireline och liknande fiskelinor blev jag plågsamt varse... (Man kan se det på första bilden uppe i högra hörnet.) Det gick inte att rädda fast jag försökte på flera sätt utan jag fick klippa ner det. Ganska ledsamt då jag hade kommit en bra bit. Men det faktiskt kul att trasha det också. Så var jag i Mörby i annat ärende och passade på att köpa svarta matta stora Miyuki och röda lite guldiga (jag vet att det heter gyllene, men jag har blivit smittad) droppar till en ny omgång Svart och rött.

Och så här blev det. Det är keramikpärlor (eller om det är porslin) från ett Indiska-halsband i botten (de största högblanka), så de matta från Zionesse (halvstora), så Jablonex-rocaille (de små svarta), så röda rocaille från Perlehuset (saligt i åminnelse- och ja, jag saknar det) och så de finfina dropparna (samma slags droppar som i mitt blåbärshalsband från sist). Lädersnodd från Zionesse som lås. Under tiden som jag gjorde det tyckte jag det såg ut som kaviar och spets, med blod på, men nu undrar jag om inte det mer ser ut som ett vulkanutbrott. Fast det är ju dramatiska saker alltihop, och det var det hon ville, så det är väl bra, hoppas jag. Och så är det mycket finare på riktigt än här, här syns knappt alla vindlar och vrår som det har.

Pärlbesatt gör en Sibyllas

2010-03-22T16:11:00.004Z

Ingenting om mystiska spådomar, jag tänkte Sibyllas som snabbmat eller snarare pärlandets svar på snabbmat. Allt kan ju inte vara halsband som tar fem kvällar att göra, ibland är det kul att sticka emellan med tjoff tjoff armband på elastisk tråd tack och hej leverpastej. Den som fick armbandet blev hemskt glad i vilket fall.

Armbandet är mycket jämnrödare i verkligheten, inte alls så skiftigt som här. Det är cloisonné-pärlor jag köpt nåt med för att risajkla (minns inte vad det var från början), pärlor från Ghana i risajklat glas, granatkräneformade pärlor tagna från ett halsband köpt på Indiska, stor rocaille från Ghana och pärlemoplattor/snäckskal (?) från ett billighetshalsband också köpt för att slaktas. Allt taget från nedersta röda lådan, där de lösa pärlorna ligger. Plus en berlock jag gjorde igår.

Vink vink till dig Cat, som gillar att höra var grejerna kommer ifrån och hur jag gör. I översta lådan har jag pärlor i påsar och förpackningar, i mellersta lådan pärlor som är på tråd/sträng och så i nedersta lådan lösa pärlor. En trelådshög i varje färg, eller i alla fall grundfärgerna och lite till.

Pärlbesatt experimenterar

2010-03-21T16:27:00.004Z

Jag fick en fråga via ombud, om jag kunde göra ett armband med bilder av familjemedlemmar. Inte som i små ramar alltså utan direkt på pärlorna. Eftersom jag har inköpsförbud nu var det inte läge att försöka sig på translucent liquid sculpey eller annan flytande polymerlera, som jag annars är sjukt sugen på att testa. Nä, här fick det bli Kajsa Wargskt.

Kunde det t ex funka att göra krympplastbrickor och så göra découpage på (dvs lacka dit en bild, helt enkelt) nu när jag inte har några träbrickor eller aluminiumtags kvar? Jag gjorde brickor, och den som påstår att inte saker kan ha en egen vilja har inte träffat på krympplast. Den vrider och vränger sig så man blir fnoskig. Här har jag alltså måttat med glas, som så klart är helt runt, eller dragit streck med linjal, och ändå är slutresultatet vint, snett och skevt.

Jag tog mina snea underlag och försökte med olika bilder jag hade hemma. Och här kan jag säga, till nyare läsare, att jag inte är religionsförvirrad, jag är bara road av religion som företeelse och så älskar jag religiös kitsch. Därav den ohemula blandningen av madonnor, moskéer och hinduistiska gudinnor (inga av de senare i den här satsen dock). Sen var det det jag hade att tillgå sen tidigare découpagepyssel. (På den rödgulgröna brickan är det tänkt att man ska kunna läsa One love, på tal om religion. Rastafari i det här fallet. Det syns om man håller den lite ifrån sig.)

När jag hade satt på ett plaststrasshjärta på madonnan kom jag på att det skulle vara väldigt roligt att göra helt transparenta brickor med bara strass, så det var nästan svårt att ligga kvar i sängen och invänta dagen idag då jag kunde börja. I tanken blev det sketasnygga saker, lite som plexiglas eller resinsmycken. I verkligheten... mjaaa... Men det var roligt, återigen, och det räcker långt.

Nu ska jag bara göra lite grejer av grejerna, som halsband, barnvagnshängen, bokmärken eller nyckelringar. Fast nu är jag helt klistrig av attacklim på fingrarna och antagligen stenad av detsamma, så nu blir det inget mer för idag. Vet inte om jag fått svar på om jag skulle åta mig att göra armband med folks familj på, kanske jag ska hålla mig till La Sagrada Familia?

Pärlbesatt bejakar sin inre punkare

2010-03-21T16:17:00.003Z

... och gör alltså nåt enligt principen Bara gör't (för att inte skriva Just d* it). Har länge tänkt att det skulle vara roligt att fulbrodera (när jag nu inte kan brodera och inte ids lära mig att göra det ordentligt heller) ett par billighetstofflor med nåt klämkäckt KBT-igt, och när jag hittade brodergarn och nålar för en futtig tjuga på vad affärn nu heter som ligger över Slussens ena utgång så slog jag till. Vackra är de inte, tofflorna, men det var roligt att göra och jag blir uppriktigt glad när jag tittar på dem.

Mors lilla olle...

2010-03-17T13:29:00.005Z

... har jag tänkt om det här halsbandet. Fast färgen är ju inte som blåbär egentligen, om man inte tänker på blåbär i mjölk eller nåt annat blåbärsbaserat. Färgen är mer plommon eller den mörkaste syrenen.. Asch, skitsamma, den här får heta så i alla fall, för jag ser i alla fall ett blåbärssnår när jag tittar på det. Från början skulle det bli nåt uteslutande lila (eller plommon då...), men när jag fick associationen fick det bli små gröna blad till. Det syns förresten inte, kanske, men hela halsbandet är exakt likadant hela vägen. Jämnt alltså.

Det börjar med en rad större glaspärlor tagna från ett halsband köpt på Indiska, för att risajklas. Sen är det en vepa med små mörkmörklila stavar, köpta på Perlehuset. Så en vepa till med såna. I den ena av dessa vepor/varv har jag satt ett varv trianglar i genomskinligt och lila colorlined, finpärlor från Miyuki/Zionesse. Sen är det ett varv till såna, i samma båge, fast med en droppe i blått och lila/guld AB (eller vad det nu är, det är i vart fall vad det ser ut som, men det har kanske ett annat namn), också finpärlor från Zionesse.

Alldeles ljuvliga är de, och i så litet antal kommer de bättre till sin rätt än om jag bara hade haft såna, tycker jag. Bladen är också små rör, och så vitt jag minns också från Perlehuset (när de hade sina utförsäljningar vid flytt och när de sen stängde så var mina påsar därifrån TUNGA kan jag säga...) Bladen är först satta mellan varannan stor lila och så är det ett varv till sen. Svårt att förklara hur jag satt andra varvet, men det går att se att de inte sitter precis likadant hela vägen utan i antingen en grupp på tre eller två. Har jag räknat rätt är det alltså sju varv pärlor.

"Låset" är handgjord och handfärgad silkessnodd från Folckers, speciellt utvald bland många lika vackra lila nyanser inne i affärn. Och nu låter jag lika smörig och förmäten som jag kan tycka att pärlare gör om sina alster på andra sajter, bläk. Bäst att sluta! Nä, jag måste säga att det är sjukt fint i alla möjliga ljus, såväl dags- som kvällsljus, fascinerande nog. Fast här, med skannerbilden, ser det mest svart ut... Verkligen dags att jag lär mig använda kameran jag fick i julklapp!

Olyckskorpar och annat krympplastpyssel

2010-03-09T12:55:00.014Z

De fågelnålar jag la upp för ett tag sen rönte en viss uppskattning. Jag brukar inte göra om saker, dels för att det kan vara så mördande tråkigt och/eller omöjligt, plus att jag gärna vill vara lite exklusiv (när jag nu inte är Guldfynd, Snö, Glitter eller nån annan kedja utan en alldeles ensam- eller varför inte enastående hemmapysslare. ;)) Dock, nån måtta får det vara, så när jag fick en fråga om fler fågelnålar så gjorde jag några till. En fågel hade jag förresten kvar sen tidigare.

Här i gänget är det en som inte har nån nål och det är för att han brutit båda benen, stackarn. Fast han fick vara med på bild i alla fall. Han bröt ena benet när jag skulle klippa ut honom. Krympplasten liksom repar upp sig själv när man börjat klippa, hemskt enerverande. Särskilt pillrigt är det när man ska göra små hack och detaljer förstås. Jag gräddade såväl enbent fågel som löst ben och satte sen fast det med attack-lim.

Vad jag inte hade tänkt på var att limmet skulle rinna ner på bordet... Så när jag skulle ta loss fågelskrället så fick jag till slut loss den, men med ANDRA benet av och fastlimmat på bordet! Baaah! Jag petade loss den och klistrade dit den, men det är nog inte hållbart nog för att användas på nål och så ser det inte fint ut heller, men det var för sorgligt med den där enbentingen, han var tvungen att få en transplantation. Nu får han bo i en låda med andra krympplastar som inte fått nåt användningsområde ännu.

Vidare är det ett Kalihänge jag ska ge till den som ska ha Vårgräset, att ha som hänge eller på en nyckelring vilket hon nu vill (om hon vill ha det överhuvudtaget, that is), ett hänge med texten Baby steps, som jag tror jag ska ge bort det med, och så ett diadem med en julros, för en liten tös som går i en skola som heter just så, fast på latin.

Diademet ser inte mycket ut för världen här, men är rart på, när det tillkommer ett huvud, hår osv... Angående rubriken och ordet pyssel så höll jag sånär på att skriva dagispyssel, innan nån annan sa det, men nej, ingen har sagt nåt och jag ska inte tillskriva nån annan nåt den inte gjort. Så. Jag har roligt, det är det viktigaste, sen får det jag gör vara hur dagisigt det vill. Säger jag, mest till mig själv...

Pavlovskt...

2010-03-07T19:55:00.005Z

märkte jag att jag tänkte, när jag insåg att jag bestämde mig för att göra det här halsbandet för att den som ska få det är den hon är. Åh, nu blev det bestämt lite kryptiskt. Vi börjar om från början. Den som talade om att hennes dotter önskat sig ett halsband till sin födelsedag är en person som varit osedvanligt generös och hjälpsam mot mig på olika sätt (eller inte ens mest mot mig, utan "mot" ett projekt jag haft, som egentligen gäller andra personer...).

Och jag har tydligen anammat konceptet "belöna önskvärt beteende" ordentligt, och använder det inte bara i den närmsta kretsen utan även på andra relationer, så när den här personen visade ett aldrig så litet behov av nåt som jag kanske kunde åtgärda så var jag snabb som attan på att föreslå att jag skulle göra ett halsband... Det här kanske inte ens är begripligt för nån utomstående, men för mig var det komiskt att se hur pavlovsk jag blivit där, att när nån varit extra snäll så måste jag nästan återgälda det praktiskt, det räcker inte att tacka och berätta om min uppskattning. Jäjä, det här är verkligen ett i-landsdilemma, ohyggligt internt och inte mycket att blogga om.

Nu till halsbandet i fråga. Personens dotter fick titta på den här sidan och se om det fanns nåt hon kunde tänkas gilla. Hon gillade Hjärteblod, men det är ju så extremt i sin Barbie-ighet (överdimensionerat och leksaksaktigt), så det fick modereras för att passa en blivande tonåring. Annars passade färgerna som var och jag fick fria händer, förutom kring att det skulle vara längre, så hon inte kände sig strypt. Jag valde pärlor läääänge, vilket kanske inte syns, för det är ju rosa och rött hullerombuller. Men inte vilken hullerombuller som helst alltså... I hjärtat är det röda silverlined rocaille som jag inte minns var de kommer ifrån, men burken ser ut att vara från en leksaksaffär. Sen är det cerise rocaille som är matta, från pärlaffär, minns inte vilken, några lite större rocaille i AB, också okänd härkomst, och så blekrosa rocaille komna från Gambia i pytteliten plastpåse.

Säger det här för att jag tycker det är så roligt att dels försöka minnas var grejerna kommer ifrån, dels för att det är kul med att de är så ihopplockade från olika håll. Runt hjärtat är det fin-pärlor, Miyuki i den jobbiga men fina storleken 15/0. Jobbiga för att man måste ha de tunntunnaste nålarna för att inte ha sönder dem. Det hade inte jag, för den tunntunna nålen hade jag haft sönder strax innan, och följaktligen gick det sönder ett gäng pärlor... Pärlfnas i sängen är inte kul. Fast bara en död nål är ju bra, på ett sånt projekt.

I själva halsbandet är det glaspärlor, dels rosa och transparenta fasetterade, dels röda rektangelformade med AB-effekter, båda två från Perlehuset, tror jag. Emellan är det samma röda leksaksaffärrocaille som i hjärtat. Låset är ett glashjärta (det är bra med två av saker, säger feng shuiarna. Jag vet inte så mycket om det, men det kan ju i alla fall inte skada...). Och jo, jag höll sånär på att glömma. Det är sytt på röd tråd, det är första gången, och det kändes lite extra fint med att inga fula vita skarvar syns nånstans. (Eller så kan man säga att jag bara blir petigare och petigare.)

Hela härligheten är faktiskt supersöt på, hur förmätet det än kan låta att säga så (orka bry sig...). Ser fram emot att höra vad tösabiten själv säger om det när hon fått det. Och ett stort tack till hennes mamma som gav mig möjligheten att sitta med det här, för rosa och rött ihop är en riktig kick att jobba med, för att inte tala om hjärtan! *nynnar på "Love is in the air"*

http://www.youtube.com/watch?v=NNC0kIzM1Fo

Spring dew

2010-02-25T15:00:00.017Z

Jag gillar ordet dew, så det här halsbandet får heta så, fast jag egentligen kan tycka det är fånigt med utrikiska namn när man kan kalla nåt för Vårdagg. Dagg låter bara så hårt tycker jag. Och rosée passar inte heller. (Franska är inte utrikiska för mig.) Så Spring dew it is.

Jag har ont i fingrarna av långt mer än dussinet varv peyote (slutade räkna till slut, såväl varv som timmar). Det syns inte om man inte kan peyote själv, men det är alltså så att för varje färgskiftning, utökning eller ändring utåt från mitten, så är det ett nytt fullgånget varv. Till exempel de yttersta varven som slutar med en färg rocaille AB (AB står för effekten Aurora Borealis som är bensinfläcksskiftande), en matt lite större tubpärla och så "grässtrån" i samma rocaillefärg, det är minst tre varv, och inte ett som man lätt skulle kunna tro. Fram och tillbaka fram och tillbaka och till slut är det fullt med tråd inne i pärlorna och trögt att komma igenom och lätt att sticka sig och bryta av nålar. Fast jag bröt ingen nu faktiskt, det måtte varit bättre kvalitet på den här nålen.

Äsch, nu blev det ett gnälligt inlägg, det var ju inte meningen. Jag ville mest förklara att saker kan vara på ett annat sätt än de ser ut. Och när jag ändå håller på så kan jag då också säga att gräset är gjort på neonigt limegul lina medans daggen är satt med Fireline i färgen Crystal. Där har jag gått framåt lite efter att ha satt i daggpärlan för att sen backa och sätta fast den en gång till. Petigt är det också att grässtråna är antingen tre, fem eller sju pärlor långa. Det syns inte att det är regelbundet, men det är det. Förutom att jag placerat korta, mellan och långa grässtrån lite hursomhelst då...

Angående daggen så var tanken att sätta dit vanlig rocaille i glasklart, men det hade knappt synts bland alla grässtrån som är så glittriga som de blev. Rocaille-pärlorna, i två nyanser, är från Zionesse förresten, eller Miyuki, beroende på om man är intresserad av affären eller märket. Tuberna i mattare grönt är från ett halsband köpt för att slaktas till material. De större halvtransparenta i mitten är från Ghana. Och till daggen blev det alltså inte små rocaille utan fasetterade glaspärlor, eller om det är kristall (som ju är finare glas, så big deal, egentligen). "Låset" är en bit fuskmocka. Tänkte att det skulle vara lätt att stänga, ta av och ta på, samt variera längd på själv. (Det har varit lite kinkiga lås på somligt jag gjort och jag kände för att variera mig kring det.)

Och nu först såg jag att det sitter hårstrån mitt i bilden, så äcklisch... Tur att det inte är soppa utan halsband, att jag kan ta bort dem (de är mina och kommer ifrån när jag skulle se hur det såg ut på) och slutligen att den som ska ha det är en vän. Jag ids inte göra en ny bild för den sakens skull. Inte nu.

Fågelnålar

2010-02-25T14:30:00.004Z

... som jag gjorde för ett bra tag sen, men inte skulle lägga upp förrän personen de är gjorda till fick dem. Internet är ju så litet... Det kändes avigt då, jag lägger ju upp allt jag gör och i den ordning jag gör saker, men det lilla avsteget kunde jag tänka mig. Så här är de, fågel-hårnålarna.

De är gjorda till nån som tydligen har en fäbless för svarta fåglar (varför förtäljer inte historien riktigt). Eftersom jag inte kan göra peyotemönster och det hade tagit evigheter att göra frågade jag om det kunde tänkas gå bra med krympplast och det kunde det. Undrar hur många fåglar jag ritade innan jag kände mig säker nog att rita på plasten. Och hur utskrattade blev inte fåglarna innan de här, av så kallade nära och kära... Hmmff.

Jag hade frågat om fåglarna skulle vara söta eller skrämmande (typ goth-korpar) eller nåt annat, och de skulle vara sorgsna, därav uttrycket de har av att sålt smöret och tappat pengarna. Nu väntar jag bara på att få feedback på om presenten gick hem, direkt eller indirekt...

Pärlbesatt hjärtar sina pärlmattar (och enstaka hussar)

2010-02-23T17:51:00.005Z

Idag fick jag ett mejl från nån som tagit kort på nåt jag gjort. En som kom hit på väldigt lustiga vägar. Och jag blev så glad! Om ni visste vad jag är glad över Er, som tittar, läser, kommenterar och som vill ha mina grejer.

Den som den blå This too shall pass-berlocken gick till hade googlat på den meningen och smycken och hamnat hos mig, och mitt inlägg med de första (eller andra?) krympplastgrejerna!

Så kom det sig att hon fick en blå berlock, eftersom hon gillade blått. Jag blev så rörd av alltihop så jag skickade med lite pärlor att göra ett armband av också (eller ha med i ett armband, om hon gillade dem, snarare). Sen sa hon också att det används flitigt och det var kanske det roligaste av allt (hur många gånger har jag använt ordet nu? Borde jag köpa ett synonymlexikon?) för jag älskar att tänka på att saker jag gjort lever sitt eget liv som utflugna härifrån och då gärna på nån och inte i en låda...

(Och igår såg jag senaste pärlmuffmatten på teve, det var också roligt. Hade förstås varit ännu roligare om hon haft muffen om halsen, men man kan inte få allt (sägs det). Eller snarare, skitsamma, det var bara kul att se nån som för mig är en pärlmuffmatte, inte en teve-personlighet, i teve.)

Disco inverno

2010-02-21T21:56:00.005Z

Egentligen var jag på väg i säng men fick plötsligt för mig att sätta ihop resterna av det som blivit över sen jag ändrat på stjärnörhängena. I huvudet hörde jag Boogie wonderlaaaand medans jag höll på, eftersom nån (Ylva? förlåt mig men jag har verkligen så kasst minne ibland...) sagt att de första i "serien" var glatt åttiotaliga. Fast låten är tydligen från 1979... Dock, har man en anings aning om vädret vi har här så är kopplingen inferno/inverno (vinter på italienska tydligen) inte långt borta. Så, inte mycket mer att orda om.

Det här är alltså krokar jag hade sen ett par andra misslyckade hängen (det syns på att öglan längst ner är större, jag hade inte min minsta rundtång då, nostalgi det med, om än i miniformat), de skrikigare rosa som bröllopsgästen hellre ville ha utbytta mot ljusare, lite silverkedja, öglor som min vän smeden gjort åt mig (spanx för det) och så hematitringarna med rosenkvartskulor i.

De är ganska hysteriska (allt är relativt), men vill ingen annan ha dem så tror jag nog jag letar fram ett mörkgrått jumperset på nån rea och leker lite åttiotals-Pärlbesatt en dag som behöver piggas upp (fast då hade jag inget sånt, så vitt jag minns). Och nu är det slut med rosagrå örhängen för ett tag, nästa gång blir det nåt annat, promise!

http://www.youtube.com/watch?v=_jLGa4X5H2c

http://www.youtube.com/watch?v=A_sY2rjxq6M

Tredje gången gillt...

2010-02-17T18:04:00.003Z

Jahapp, då kör vi på ett nytt försök med accessoarer till bröllopsklänning. När vi (den som ville ha örhängen och jag) pratade om rosa så hade vi tydligen inte talat om VAD för rosa, så här har jag bytt till mindre rosa-rosa och mer blygsamt rosa, som tydligen var det som gäller. (Blekrosa är lika rosa som skrikrosa, jag vet. Låt oss nu inte nörda in på semantik och sånt.)

Nu har jag också, som befarat, haft sönder två silveröglor. Silver är som folk. Först härdas det/de av att "hanteras", sen går det/de sönder, om man bråkar för mycket med det/dem. Och så har en liten flis av hematitstjärnan gått av på ena sidan på ena örhänget, och jag har inga fler, men det får vara så, det är ju inget att göra åt. Tror det framgår att det var mitt sista försök med de här hängena...

Och de är fortfarande lika långa, men hur mycket jag än pillar och lägger dem tillrätta innan skannerlocket på, lik förbannat ser de helt ojämna ut på bilden. Förutom att de är lika långa så är det också så att med ett huvud mellan öronen så syns eventuella ojämnheter inte som på den här helt oförsonliga bilden...

Mieux vaut tard que jamais

2010-02-14T16:48:00.003Z

Bättre sent än aldrig, skrev jag med tanke på hjärtana... Det gör inget att de blev gjorda på självaste hjärtdan, för de är gjorda till mig och som ingenting-örhängen (vardagsdito alltså), inte specifikt för Alla hjärtans dag (det är inget jag firar). Jag bara kom på att man kunde göra dem som hjärtutropstecken när jag såg alla hjärtan som florerar på nätet just de här dagarna. Men det blev för mycket silver/mellanrum mellan över- och underdel för att se ut som utropstecken. Det gör inget, de är fina ändå.

Förutom silver (som jag lyckades förstöra två öglor av för jag var så darrhänt av koffeinöverdosering) är det glashjärtan från saligen insomnade Perlehuset (om jag minns rätt) och så rocaille (stor) från Ghana.

Upside down

2010-02-12T06:43:00.002Z

... boy you turn me, inside out and round and round. Och så vidare. Jag hinner inte skriva mer än att bröllopsgåerskan inte föll i farstun för kärleksstjärnorna rätt av, så i ett försök att blidka hennes pärlhjärta så vänder jag på steken. Jag hade faktiskt det som tänkbart alternativ redan när jag satt och tångade ihop delarna. Och blir inte det bra, ja, då kanske man får lägga till en våning till på tårtan, eller nåt, vad vet jag, bara de blir använda. Det förtjänar mina bebisar, känner jag, lägger in bilden och kutar iväg på annat som faktiskt händer i mitt liv.

Och de är jämnlånga, de bara morgonbusar i scannern.

Kärleksstjärnor

2010-02-09T21:26:00.005Z

Hej och hå, nu har jag gjort klart nåt jag lovat göra ett litet tag. Har inte känt mig stadig på handen nog att tånga och även idag gick det lite hejsan hoppsan med tångandet. Kanske jag får dra och jämka lite här och var på dem, förutom att fila lite på ändorna på krokarna, men jag ids inte vänta tills jag gjort det innan jag lägger upp dem. De är dock inte olika långa, de bara ligger inte riktigt bra i skannern.

(Och på tal om olika ska jag ALDRIG göra om misstaget att göra nåt som kan mätas eller jämföras, som örhängen, till nån som är detaljfixerad. De svartvita örhängena jag gjorde med rosetter, dem kan inte ägarinnan ha på sig, för att inte rosetterna är EXAKT likadana. Men det kunde jag ju räknat ut med derrieren (ändalykten), att det kunde bli så, så det är helt och hållet mitt misstag. Lite surt dock, jag gjorde ju dem till henne för att hon skulle ha dem på sig, inte ha dem i ett jädra smyckeskrin. Kanske jag byter ut rosetten mot nåt, osagt vad ännu...)

Jäjä, tillbaks till dagens alster. Den som vill ha dem hade sett just de svart-vita och önskade sig nåt liknande, utan rosetter, att bära på ett bröllop. Gärna blingigt, gärna med rosa men annars fritt fram förutom att hon verkligen gillade hematiten och särskilt att det var en stjärna. Blingigt kunde jag inte ordna, för jag har nästan inga swarovskisar hemma, så det fick bli husets medel. Hade tänkt ha hematitstjärnor, pärla och så ett hematithjärta, för att en stjärna på kärlek (hjärtat) vore bra symbolik på ett bröllop, men hjärtana var hålade åt fel håll (och återigen, jag kan inte ge mig av till stan för att köpa en sak i en pärlaffär, det slutar bara i förskräckelse - läs överköp- och även om det inte gör det så är risken inget jag ska utsätta mig för nu).

Så attans, what to do? Ah, ringar i hematit med en liten rosenkvarts i, rosenkvarts är ju också nåt man kopplar till kärlek, säger de som tror på sånt (och det låter jag vara helt upp till var och en, jag bara refererar här). Det enda knepiga där är att jag fått för mig att hematit hålls för väldigt manlig och rosenkvartsen lika kvinnlig. Blir det en krock eller blir det balans? Ärligt talat så bryr jag mig inte om att ta reda på det, jag tänker gå på hur det ser ut idag. Och det är finfint med mörkgrått och rosa ihop. Och så fick ringarna hamna längst upp, det är snyggast så. Och jag är nöjd med helheten. Hoppas hon blir det också!

Pimpers paradise- 2010

2010-02-07T18:35:00.007Z

Jag ska inte skriva en massa om vilka som får saker jag gjort, det blir alldeles för mycket sammangeggning av pysslet och livet AFK (away from keyboard). Det är redan illa att vad jag heter här blandas ihop med vad jag heter annorstädes, på nätet eller IRL.

Så nu säger jag bara att de två första böckerna är till ingen särskild, jag hade bara lust att göra en rödrosapimpad bok som kunde passa till Alla hjärtans dag (det gick inte att göra ett hjärta med liggande v som jag just nu inte kommer på vad det heter - har väl sniffat för mycket Attack-lim helt ofrivilligt- och 3, så surt). Den andra var bara en lek med bokstavstolkande av ett begrepp jag i och för sig gillar men börjar tycka det är seriös klyschvarning på. Den tredje är gjord till en Hanna jag genast tänkte på när jag såg de chakraregnbågsfärgade skosnören jag klippt sönder för att ha till bokstängare.

Vet ni hur roligt det är med krympplast? Nu önskar jag bara att jag kunde vinna på Triss (först får jag börja köpa lotter...) så jag också kunde köpa Translucent liquid sculpey, som man kan kalkera bilder med, så de blir tjocka och solida. Det låter hysteriskt roligt, men jag vågar inte köpa på mig mer pysselsaker förrän jag avyttrat sånt jag har gjort. Det finns ju gränser för hur många ljuslyktor och annat ett hem kan härbärgera... ;)

Och jo, det är inga små svarta fläckar på böckerna (jag valde noga ut dem, så jag inte fick nån repig...), det är skannern som behöver städas.

Black adder

2010-02-02T18:47:00.006Z

... var namnet som kom för mig när jag började på en svart inte version men i alla fall nåt inspirerat av Rimfrost. Idag kom en vän förbi (han som gjort frimurarkulan jag advärtajsade här tidigare) och han sa Oh wow, vilken cool DNA-spiral!

Men DNA-spiral har jag redan kallat ett alster i friformspeyote, friformsnetting plus friform UNS (utan närmare specifikation). Så den får fortsätta heta Black adder, för sin ormighet och att den är lite barock eller i alla fall kostymfilmsmässig i sin guldighet och synlighet.

Blackadder är elva varv av E-type (stor rocaille) från Ghana (tack Lisa!), vanlig rocaille från Jablonex (jag vill åka till Tjeckien och köpa pärlor, nån gång...) och så Miyuki-trianglar från Japan/Zionesse (trianglar för att de fångar ljus bättre än vanliga pärlor, och därmed glittrar mer). Plus sisådär tjoget meter Fireline (slutade räkna till slut)... Låset är en bit onyx eller om det är jet, jag kommer faktiskt inte ihåg. Och så bara en pajad nål och två eller tre finger-i-stickningar, jag gör framsteg!

Det är två bilder för jag vände på halsbandet i skannern, så man ser båda "sidorna", helt enkelt...

Lördagsgodis

2010-01-30T23:09:00.006Z

... eller symbolmättat söthjärta? Jag fick en förfrågan om en muff, en slags lillasyster till Comfort zone. Satt på ett halsband i samma pärlor som i muffen. Det passade mig förträffligt idag, som var en dag där jag kommit i för nära kontakt med sånt som får mig att vilja klökas, och där slutar beskrivningen av vad ity detta skall vara en pärlblogg och nada mas, fast jag misslyckas oftare och oftare då jag inte har nån annan blogg (och inte hittar nån lämplig lösning på det dilemmat).

Nåväl, det passade mig finfint att göra nåt jag är van och bekväm med, och i skärt, som gjorde mig glad. Den som beställde gjorde mig också glad, med hur hon skrev. La in lite symbolik här och där, inte lika kryptiskt som i Tarkovskij-filmer (orka googla stavning nu) kanske, men ändå där. Alltså är det en granat som solopärla, vilket sägs befrämja erotik, och det passar såväl på en muff som till beställaren. Vidare är det två pärlor ljust och två pärlor mörkare i mönstret i halskedjan, för att fengshuia lite och par i saker sägs vara bra då (har jag några poly-läsare så får ni väl säga bingolingo lalalala när ni läser den passusen).

Sen är det ett glashjärta som lås, för jag är så PK att jag tycker att jag tyckte ett hjärta tillförde nåt här. Eller så o-PK, beroende på hur man är lagd. Säger jag och halkar iväg mot dagens irritationsmoment igen, så dumt. Anyway så är det finfina pärlor från Miyuki (de allra finaste rosa jag hade faktiskt), från Zionesse där expediten är utomordentligt trevlig. Plus droppformade pärlor jag tror jag köpte på Perlehuset innan de la ner. Hjärtat är nog därifrån också. Granaten är faktisk köpt åt mig i Indien, det är roligt. Så är det dubbla varv Fireline i halsbandet, så det ska hålla, hoppas jag. Och muffen är faktiskt tydligare muffig i verkligheten, inte fullt så grötig som här (jag har inte lärt mig kameran än, nej.)

Just, "kedjan" sitter igenom såna där små "öron" på sidorna (som på Alien), så den kan tas bort och man kan sätta muffen på en lädersnodd eller silverkedja, eller använda pärlraden helt ensam om man skulle känna för det. Fiffigt värre. ;)

Jolly Roger och kompani

2010-01-27T19:50:00.005Z

Jag frågade vännen S om hon månne ville ha en anteckningsbok med nåt på, som prunsent. Det ville hon gärna. Hon är dem av dem som flitigast anlitat mig som smyckesleverantör och det här är mitt lilla återgäldande (hon har fått en hel del smycken också, förövrigt). Hon ville ha en med en döskalle på, därav ritandet av detsamma (det första jag ritat på jag kan inte minnas hur länge, kanske nånsin).

Förr tyckte jag alltså att hela den företeelsen var så läskig att jag sa renbangel istället, hade en massa undvikande strategier för att slippa dem, som att inte se på nyheterna (möjligheten till uppgrävning av massgravar fanns alltid), var befriad från vissa lektioner i biologin, la ifrån mig Hundra år av ensamhet för att det formligen kryllade av såna i den, mutade klasskamrater att kolla in museisalar innan jag gick in osv osv.

Detta sagt för att visa på hur föränderlig man ändå kan vara. Hjärnans plasticitet jada jada, och nu är vi ute långt ifrån pärlor, som jag ju ska hålla den här bloggen till. Jag har en tendens (moahaha, årets understatement) att sväva ut... som bekant, för dem som känner mig. Nåväl, här är då Ss bok. Jag tog snodden med plastskallarna från den andra boken, tyckte de passade bättre här.

Förövrigt är det en vanlig anteckningsbok från nästgårds-ICA i botten, halkskydd (!), en krympplastbricka gjord av mig (tack Messini Design för tipsen! Uppskattas!) och så en bit av Folckers-silkessnodden jag hade till andra väninnans uppmuntrans-örhängen runt om krympplast-brickan. Hoppas S ska trivas med boken, jag tycker den blev riktigt rar.

Trial and error - återkomsten

2010-01-26T21:16:00.004Z

Äschanpäsch, man kan ju inte vara arg på plast, det leder ingen vart. Det leder ju knappt nån vart att vara arg på folk så. Och allt man gör blir man bättre på, så arg bör jag knappast bli mer. Däremot så får jag väl öva mer på den där jämra plasten. Eller kanske googla lite på hur den plägar bete sig för andra..?

Asså, varför ville t ex min bricka med texten Nattbok (istället för Dagbok) inte bli platt och fin som resten utan krullade ihop sig till en ring? Nån ring har jag inte önskat mig, i alla fall inte i plast. Och varför blev de rödgulgrönsvarta hängena olika stora, fast de var EXAKT lika stora innan de krympte? De var förresten runda från början, men precis i slutet av rundel två så satte jag fel färg på ett ställe och fick klippa sönder dem så inte den randen syntes...

Och en bricka med annan text blev så bänglig och ful så den tog jag inte ens med utan hivade i soporna på en gång... Jaja. Bättre lycka nästa gång. Ijänklien gjorde jag hela satsen för att få klart This too shall pass till min hitgooglade läsare, döskallen till en inplastad bok till en vän, Nattbok till en annan inplastad bok som jag tänkte att nån kanske skulle vilja ha att ha som drömbok (eller nåt att skriva när insomnian härjar). Kali gjorde jag som ett försök att göra nåt annat än découperade såna, eller découpage-limmade bilder alltså. Eget skapande minsann.

Resten var mest försök och utfyllnad, så det gör inte så mycket att det inte blev så användbart. Jag kanske inte ska göra just krympplast när jag är så spattig som idag, kanske peyota är bättre. Håhåjaja. Inget är lättare än att vara efterklok. Nu ska Eder Klyschspruta gå och lägga sig.

Pärlbesatt goes klyscherizer

2010-01-23T20:14:00.003Z

När jag satt och försökte få ur mig hemliga plastisar och så en blåsvart fyrkantig This too shall pass som en som googlat sig hit önskat sig (och de jag gjorde blev för stora så de korvade sig, för fyrkantiga så hörnen revs, för snålt tilltagna över hålet så hålet gick sönder...) så gjorde jag också lite annat. Man vill ju inte dra igång ugnen för en eller två saker liksom (lite miljömedveten kan jag försöka vara, om så inte bara snål).

Så det blev en Baby steps också. Det syns lite kasst att det är det som står, men jaja. Jag är en floskelmästarinna, på min ära. Kanske jag skulle knalla ner till den new ag-iga floskel- och presentaffärn på Hornsgatan och fråga om de vill ha mina alster? ;)

Greppvänliga tankar (eller Så barnslig är jag)

2010-01-23T16:39:00.006Z

Åh så roligt det var att göra den här! (Eller pimpa den då, jag har ju inte gjort boken). Jag använder inte så små anteckningsböcker, jag gillar som bekant inte döskallar och jag är ganska mycket av en mespropp, så jag skulle inte ens kunna använda den här, men den var rolig att göra. Det var när jag såg det jag klätt boken i som jag fick idén och bara inte kunde motstå att genomföra den, även om den aldrig kommer till användning. Det behövs sånt här nu...

Förutom plasten den är klädd i (som löste upp sig som satan av Attacklimmet- när försvinner det måntro?) är det en krympplast-bricka på (hemmagjord idag) och så vaxad lintråd och plast-skallar. Så ser jag nu att jag måste måla i det vita som lyser igenom plasten, attans att jag hann ta bilden innan då...

Kärleken är evig när vi är tillsaaammans....

2010-01-23T15:53:00.003Z

Vart fick jag nu den låten ifrån när jag skulle lägga upp det här? Egentligen har jag gjort fler krympplastar, men vissa är inte bra (buhu), vissa är hemliga (tihi) och ytterligare några ska få tillbehör innan de hamnar här. Så idag blir det bara den avflyttande vännens yttepyttelilla token of appreciation jag lägger upp här.

Hon skrev så här i sin blogg och jag kom att tänka på det när jag lekte. Och nu ska jag sluta skriva, för annars kommer det nåt om dörrar som stängs och fönster som öppnas och så roligt ska vi inte ha idag, nähäpp. Ska försöka göra nåt av plastarna jag gjort istället, och så röja det dagis (felåt, förskola) strax innan stängningsdags-liknande köksbordet.

Färdig (kom och torka), eller inte?

2010-01-16T22:37:00.003Z

Så här ser Rimfrost ut efter att jag tagit till mig Messini Designs tips (tack för tipset, tack för kommentarer, och ett tredje tack för inspiration!). Det är fint, men är det färdigt? (Hon sa iofs att jag skulle ha gråblå eller silvriga pärlor så fullt ut lydde jag inte. Jag hade inga tillräckligt ljusa, annat än rosa och krämgula...)

Assistenten tyckte INTE jag skulle ha sötvattenspärlor på "ett sånt halsband", det var de för fina för. Äsch då. Hon - Assistenten that is- blir inte glad när jag inte gör som hon säger, men det är väl ändå jag som är chef (åtminstone i teorin... ;)) så nu blev det som strösslat med snöbollar på rimfrosten (?). Önskar jag var bjuden på bröllop nu, det skulle passa bra då, tänker jag. Kan inte ens minnas när jag var på bröllop sist förresten.

Och så önskar jag att jag VISSTE nåt alster som jag helt säkert kunde avyttra, för jag funderar på om inte jag skulle kunna ha auktion då, och ge pengarna till behövande ändamål (jag har ett särskilt i åtanke, och det är inte min pärlkassa, utan ett helt legitimt välgörenhets-ändåmål)... Hmm, ça donne à réfléchir, som min gamla franskafröken jämt sa (det ger en att tänka på).

Svartvitt tänkande, 2010, spring season

2010-01-15T23:10:00.009Z

Som jag skrev härförleden har en kompis haft det alldeles bedrövligt tungt med tråkigheter i familjen på kort tid. Tänkte hon skulle få en liten uppmuntringspresent. Uppmuntringsbeställning är att nån beställer nåt, helt enkelt. Eller kanske beställer nåt den inte riktigt behöver eller jättesuperdupergärna vill ha, utan mer för att pigga upp lilla mig...

Säger jag här som svar till Hjertetings-Ylva, som skriver så rara kommentarer - vilket hon inte är ensam om, iofs. Måste dock uppmuntra kommentatörer som tar sig tid att säga nåt, särskilt som jag ibland hör att folk läser men inte säger flaska, vilket alltid ter sig så märkligt i mina öron, som ju sitter på ett huvud som oftast kommenterar... Iofs vill jag hellre ha tysta tittare än inga läsare alls... Jäjä.

De här är lite fula särskilt vad gäller krokarna, men jag hade en liten söt nuisance bredvid mig när jag gjorde dem och det var svårt att koncentrera sig på silverbängeri. Jag fixar till det strax, men hade inte tålamod att vänta tills det var gjort för att lägga upp dem, vilket iofs är dumt, för nu ser man väl mest att krokarna är olika. S k i t s a m m a säger jag, jag behöver öva på good enough, så jag ser det här som KBT. <--- snygg efterkonstruktion, eller hur? ;)

Jahapp, till innehållsdeklarationen, om det behövs, eller intresserar nån. Det är silver, silkessnodd från stället som borde sponsra mig för all reklam de får nu (as if), sötvattenspärlor från en finfin sändning jag fick från Italien där en som LEVER på pärleri hade plockat ihop en stor påse åt mig (oh joyful day!) och så hematitstjärnor. Hade inget svart lämpligt så det fick bli det där mörkgrå, men det duger fint. Hade ursprungligen då tänkt mig hematithjärtan, men de hade hålet på fel ledd. (Alltid nåt man kan glädja sig åt att inte ha.)

Ska bli spännande att höra om människan de är tänkta till gillar dem och om hon överhuvudtaget har hål i öronen... ;) Annars får de väl gå till nån annan, det måste väl finnas nån annan som gillar sockersöta småflicksörhängen gjorda i "vuxna" färger. (Kanske jag är lite väl påverkad av saker jag läser, som nu med DN-artikeln om begreppet kawaii?) Det svartvita är inte valt för att det är snyggt i första hand förresten, det är ett internt samtalsämne mellan mig och hon som ska få dem, som tidigare sagt.

Uppdatering: Nu har jag fixat krokarna, men jag ids inte ta ett nytt kort just nu.

Kung Bore knypplar eller Rimfrost goes WIP

2010-01-14T18:59:00.004Z

Jo, Rimfrost är som sagt inget UFO längre utan WIP, som ska stå för work in progress. Tänkte bara lägga in det med tre rader till på vardera sidan, medans jag funtar på om jag ids göra fler varv eller om det bara blir fult och överarbetat då. Om nån har en åsikt är den välkommen med den kan jag säga. Och så är jag glad att den som bad mig göra halsband till pärlemokorset tyckte så mycket om det. Som jag alltid är glad när nån gillar mina grejer, vare sig de fått dem, köpt dem eller som i det här fallet bett mig göra det men inte köpt det... (Det skulle jag inte göra åt vem som helst, även om somliga tror det, om jag får utgå ifrån vissa mejl jag fått... Det finns verkligen folk till allt.)

Sen funderar jag på om jag skulle ha blodspår i snön, på Rimfrost alltså. Undrar om jag hört för mycket om vargjakten eller vad, för blodtörstig är inget jag ser mig som. Jäjä, det blir väl nåt av det. Och vad det blir för nåt sen vet jag inte, jag har inget direkt uppslag, förutom att jag ska göra örhängen med franska/brittiska/amerrkanska färgerna, ett hjärta och en kristalldroppe som en tår. Så kan man välja om man är ledsen eller glad över Sarkozy eller Obama eller nåt annat. Jag vet vad jag väljer, men det är inte det viktiga här, utan att jag blev sugen på att göra nationsörhängen när jag såg de ljuvliga handgjorda och randiga snoddarna på .. ja, Folckers band, återigen.

Sen tror jag att jag ska göra svart-vita örhängen till nån som det varit lite för mycket eländigt kring (sjukdom och död i familjen), nån som sägs ska ha ett mer svart-vitt tänkande än andra. (Det är okej med internt skämtande med den personen.) Tänkt som en liten uppmuntringspresent. Det är kul med uppmuntringspresenter. Själv skulle jag behöva uppmuntringsbeställningar, men det är en annan femma. Slut i rutan!

Nattblomster på!

2010-01-11T22:10:00.004Z

Idag blev det ett melt down hos en mig närstående och det var ett jättebra tillfälle att sy i tryckknappar, så jag var lagom upptagen med nåt annat. (kan inte förklara varför bättre, då blir det nåt annat än en pärlblogg och det vill jag inte ha det till). Tyvärr var jag lite för stissig själv över brytet (googla affektsmitta) så jag sydde först tryckknappens ena halva åt fel håll, men det gick ju att klippa upp...

Inte så snyggt isytt med Fireline som jag sydde i med pärlnål (en gick sönder, de är ju så tunna och fina...), istället för med sysilke som jag hade tänkt mig men inte fick till i stundens hetta (eller snarare ledsnad) men jaja, perfektionist kan jag vara en annan dag igen. Det är nog ändå jag som ska ha just det här med ametister. Det är faktiskt riktigt riktigt fint, om jag får säga det själv. Och får jag inte så gör jag det ändå.

Plopp!

2010-01-09T22:38:00.004Z

sa det när jag äntligen fick tummen ur. Lite hädiskt att säga så om nåt med ett kors på kanske, men nu blir det så i alla fall. Gudsigförbarme vad nöjd jag är med att äntligen ha gjort halsbandet! Och fint är det, i all sin enkelhet. Det är fina frostade vita rocaille som jag köpt på Marias garn, av alla ställen, pärlor som jag dessvärre inte vet om det är månsten (det ser ut så och känns så) eller "härmsten", men de är väldigt vackra oavsett (särskilt i solsken) och så hänget jag fick mig tillsänt. Hoppas hon gillar det... Jag skickar det så får vi se.

Och med hjälp av små händer (misstänker jag, men det kan vara ont förtal) så gick det här sönder (gotta hate när saker jag gör går sönder). Nu ser det ut så här, och baske mig om inte det blev ändå finare. Hoppas mottagaren håller med.

Rimfrost-UFO

2010-01-09T20:41:00.005Z

Stötte på begreppet UFO i betydelsen unfinished object. Tänkte att jag kunde anamma det själv och lägga upp nåt som blev till av misstag och som jag ännu inte har bestämt om det ska få bli klart på nåt sätt eller slaktas. Så här var det: Jag fick en fråga om jag kunde göra ett halsband till nån. Eh, ja, det ska jag väl kunna, men VAD för halsband. Jo, jag har köpt ett hänge. Jaha, vad då för hänge och vem ska ha det, du eller nån annan? När jag hade fått svar på det (vitt kors i pärlemor, till henne själv) frågade jag Vad vill du ha för halsband, då Fria händer som jag sas få är en förbannelse. Alltid blir det för långt så folk tittar på deras mage, eller för kort så de kvävs, eller för synligt eller för osynligt eller nåt annat.

Och nu överdriver jag, men fria händer känns sällan som just det. Nu fick jag veta att ett inte alltför synligt halsband med alltför stora pärlor skulle bli bra. Och bara vitt skulle nog bli bra. Okidoki. Tog fram vita lådan och började och så vet jag inte vad som hände, för rätt vad det var hade jag inte alls ett vitt halsband som det gick att ha ett diskret kors på, utan nåt slags inslag ur vinterfloran...? Förresten är det bara vitt, det ser bara ut som nåt annat med den här kassa bilden. Och vad gör jag nu? Hon väntar ju på sitt halsband, så det måste jag göra. Men sen då, ska jag bygga vidare på det här eller vad? Det ger sig, det brukar det, särskilt om man låter hjärnan vara lite från allt tänk (Jag har läst Gunilla Ladbergs utmärkta bok Den mänskliga hjärnan- en upptäcktsfärd, och är grymt präglad... ;))

Kompishänge

2010-01-09T20:25:00.004Z

Hänget är kompis till örhängena jag gjort, och de är gjorda till en kompis, därav namnet. Hon ville egentligen ha ett halsband som matchar örhängena men jag har ingen aning om var jag hittade mellanpärlan i örhängena. Kristallerna längst ner köpte jag på Crystal drops som inte finns kvar (jo, det ska finnas hemma hos hon som hade affären, men orka leta reda på var det är, när hon har öppet för att sen åka dit och kolla om hon har kvar just dessa kristaller. Nån måtta får det vara). Och fluorithjärtana köptes åt mig i Italien, och jag har bara lyckats hitta fluorithjärtan på ett ställe på nätet sen dess, och då vet man inte om de är i samma storlek, släta eller fasetterade osv.

Så nä, det fick bli ett hänge hon kan ha i silverkedja, om hon vill. Mittenpärlan är förresten en ametist här, så det är ett uppköp, om man inte är besatt av att det ska vara precis exakt likadant...

Nattblomster revisited

2010-01-09T17:20:00.007Z

Så, nu har tre nattblomster fått sitt halsband. Det tredje ser så dumt ut när det ligger i skanner så det lägger jag inte in här. Eller halsband är kanske lite mycket sagt, för de har inget lås ännu, ity jag inte kommit på om jag ska ha hyskor (vilket jag har men inte vet hur bra det är), tryckknappar (som i så fall måste köpas) eller om jag ska göra ett lås själv (kanske roligast, men ids jag det när jag inte ens vet vad jag ska göra av halsbanden sen...?).

Bandet är gammalt (sjuttio år om det stod rätt på skylten) lampband, från... gissa tre gånger. Folckers band ja. Och jag är riktigt nöjd med att tydligen ha tänkt rätt när jag stod i affären, kring färgen på bandet och om det skulle funka med löven, som jag inte hade med mig då (en miss). Fast min favoexpedit var inte där nu, tyvärr. Han som stod där var helt okej dock.

Expediter och deras servicekänsla är viktiga grejer. Därför väntade jag ut surödlan på Konrads när jag köpte silveröglorna som blommorna sitter i bandet med. Silveröglor köpta av henne skulle jag inte vilja ha på mig eller förmedla vidare. Kalla mig flummig om ni vill, men så är det. Så, nu ska jag göra klart de övriga två. Det är pilligt som satan med öglorna, kanske mest eftersom jag blivit mindre närsynt med åldern vilket säkert är bra på sitt sätt, men inte i pärlsammanhang.

Uppdatering senare på dagen: Nu har jag gjort två i armbandslängd också. Tyvärr fanns inte tryckknappar på lokala affärn, vilket jag hade hoppats. Nåväl, det ger sig. Tycker de här skitsöta, så det vore ju roligt att hitta ett sätt att göra dem användbara också. Jo, det är förresten i båda blommorna.

Nattblomster

2010-01-04T13:25:00.003Z

Här kommer nattarbetarens alster, därav rubriken. Kan man kalla det nattverke? Fast det är bara det nästsenaste lövet och bara halva det som är rent nattarbete, som jag gjorde i natt när det snarkades på nära håll och flyttades möbler (eller vad de nu gjorde) på mer avlägset håll, men tillräckligt nära för att sömn inte skulle vara att tänka på.

Löven är finare i verkligheten, när de inte ligger mosade mot skannerplattan. Främst den gråblå med röd mitt ser mycket fulare ut här än hemma hos mig. Nåväl. Det borde vara incitament att lära mig hur kameran jag fick funkar, men jag har inte riktigt tillräckligt med hjärnkapacitet för det ännu.

Från klockan ett och framåt är det granat och rosenkvarts. Sen ametist och nåt jag tyvärr inte vet vad det är (det ser ut som det som kallas körsbärskvarts, vattenmelonkvarts eller jordgubbskvarts, som många experter säger är fejksten, som fluss, men det är ingen diskussion jag ämnar ägna nån mer uppmärksamhet här). Så agat och nåt som hette rubin, på påsen, fast jag undrar om det finns billighetsrubiner (dvs, som kostar pengar men inte STORA pengar.. Har inte kollat upp det.) Sen rosenkvarts och agat (tror jag, jag fick den blå i en affär. Vill man läsa den sanslösa storyn får man scrolla till början av bloggen). Slutligen ametist och agat.

Trådarna är kvar för att jag inte bestämt vad jag ska göra av dem, om de ska sitta ett och ett på nåt och i så fall vad, eller om de ska sys ihop på nåt och i så fall vad och så vidare. En del av sömnlösheten kom faktiskt av att jag tänkte på just det här, så nu ska jag inte trigga igång det monstret igen... Om nån har nåt förslag så tas det tacksamt emot.

Och angående att ta emot har jag läst att kommentarer försvinner här, och det var himla himla tråkigt, för jag uppskattar era kommentarer jättemycket, även om jag inte svarar på dem i kommentarsfältet. (Skulle jag börja göra det så skulle jag få ångest över om jag verkligen svarat det eller glömt och börja fundera på om jag måste svara alla eller bara dem som ställt en frågat. Om jag ska svara ALLA så blir det som det tvångsmässiga tackandet för ett kommentar som Snyggt eller Snygg färgkombo - som man ser på pärlsajter- och det är bara mattsamt. Trevligt och uppmärksamt är bra, tvångsartighet är det inte, i min värld.)

Titta det snöar - återkomsten

2010-01-02T15:15:00.004Z

Så, nu finns det par av snöbärslöven. Det blev örhängen, med de av väninnan fådda silveristicks-plupparna bakom. Sen fick jag höra av Assistenten och nån annan tyckte att det hade varit finare med att löven dinglade, fast då var de redan gjorda. Fast det fanns inget riktigt bra sätt att ha dem dinglande, you see, och då blev det så här.

Blir det inte bra så får jag väl försöka pilla dän plupparna, fast det inte ska gå då Hypo cement-limmet ska vara så bra... Men nu är det i alla fall par, så jag har slutfört nåt, det är inte det sämsta. Och snart kommer bild på grönt löv med mörkröd blomma i granat, som jag gjorde men sen sprättade sönder för att en liten del på blommorna kunde förbättras (läs Ibland är det ett helsicke att vara perfektionist).

Uppdat: Limningen HÖLL ju inte! Kanske jag satte på det fel eller nåt, men det funkade inte ens att prova ett örhänge, och när jag test-drog lite i de andra så lossnade de som bananskal från banan eller nåt. Gaaah. Men jaja, nu får jag möjlighet att utforska hur jag ska göra dingel-örhängen av dem. Inget ont som inte har nåt gott med sig, eller nåt.

Alien

2009-12-30T19:48:00.003Z

Assistenten, som från början var ganska uppbragt över att jag gjorde kvinnliga könsorgan i pärlor, har numera såväl vant sig som fått för sig att ge mig förslag (läs order) på möjliga färgställningar. Häromdagen fick jag således till mig att jag skulle göra en "robotmuff i nåt gröngråmetallic-aktigt". På den där affären som börjar på Z hade de metallicpärlor i så väl grönt som blått, och jag slog till på båda, i akt och mening att åtlyda Assistentens uppmaning.

Hon hade dock sagt att muffen måste vara lite kantig och ha en fyrkantig pärla, och eftersom jag misslyckats totalt med att göra den kantig (den gjordes också under flerdagars-bjudningen häromdagen) kunde jag lika gärna sätta en annan pärla på också, och se den som en utomjordingmuff istället. Så får jag kanske göra en robot-dito när jag lärt mig nåt annat än peyote med lite herringbone på det och klarar att hitta på nåt sätt att göra nåt kantigare. Nu gjorde jag bara som gjorde första gången, fast med de förändringar som liksom kommer till av sig själva på vägen...

Jo, lilla "örat" som man ser till vänster är en liten ögla man kan trä en snodd igenom. Det sitter en likadan på andra sidan, och de syns inte framifrån (nu ligger muffen lite på sniskan på skanner-skivan). Det är en av de grejer jag kommit på under tiden jag hållit på, att det är ett bättre sätt att fästa muffen i ett halsband än genom en ögla som lätt kan töjas ut och gå av. Trial and error är the shit.

Titta det snöar!

2009-12-30T19:17:00.004Z

Det snöar till och med bär, för de här får heta snöbär. Det var inte meningen att göra sammalika som förra gången, men häromdagen när jag var bortbjuden och de andra spelade sällskapsspel vilket jag inte hade hjärna nog att göra den dagen så sysselsatte jag händerna med att göra några fler små löv, som det förra, bafatt de är trevliga att göra liksom.

Det är nåt jag tagit fasta på när jag läst (jag gör annat än pärlar, tro't eller ej), att man ska odla det trevliga och roliga, så här blev det bär. Nu ska jag sluta svamla och bestämma mig för om de ska få hänga på varsitt halsband, annekteras till ett gemensamt eller om det blir nåt annat av dem.

Löven är gjorda i galvaniserade pärlor (från Zionesse ja, och jag är fortfarande inte sponsrad, men kanske jag blir om jag fortsätter tjata samt får fler som följer mig... ;)) och så är det månstensbär på ena lövet (den med tre) och rosenkvartsbär på det andra. Och så har jag fått en kamera i julklapp, halleluja (och tack!), så bara jag lär mig hur den funkar så ska det bli anständiga kort på mina alster framgent!

The world according to P...

2009-12-21T20:16:00.005Z

The world according to Pia heter en blogg jag följer sen ett tag. Vem är nu Pia kanske nån undrar och varför ska jag skriva om en enstaka blogg jag läser? Jo, för oftast när jag hittar en blogg så är det genom blogghoppning, som när jag hoppade från Himmel och ord (vars "ägare" jag kände från ett forum) rätt ner i hennes bloggrulle där jag hittade såväl Ranas horisont som Hjerteting som jag följt sen dess. Bekantas bekanta liksom, som sen kan bli egna bekanta eller t o m mer.

Här hittade jag en underbar blogg genom googling på nåt helt annat än det jag fann, det är det jag tycker var så förunderligt. Googla försöker jag att inte göra för mycket, jag fastnar så dant... Bara som ett exempel kan jag säga att när jag letade efter en bild på vad det nu var som jag inte minns nu så fastnade jag så på Allposters.com och deras "vintage-avdelning" att jag tillbringade tre dagar (!) med att kolla igenom varenda sida med gammal reklam, propaganda och annat. (Nu har jag en fin liten samling choklad-, te-, parfymbilder och annat sen den gången, sånt jag kan leka découpage-lekar med, men det är inte riktigt görbart att fastna så.)

Men för ett tag så googlade jag alltså på malakit på Googles bildflik och hamnade så på en ljuvlig bild som fanns på Flickr. Så tvärfastnade jag med att titta på jag vet inte hur många bilder av den fotografen, som var den som har nämnda blogg... Jag skrev nån kommentar om hur ljuvlig bloggen var, med alla bilder av vackra hus, god mat (vego-mat dessutom), Stockholm, landskap, stickningar, hundar, träd och och och... Tack liksom. Så fick jag en vänlig kommentar tillbaks, och skrev en kommentar tillbaks och så vidare, och till slut visste jag att hon gillade grönt och rosa ihop och gillade vattenmelonturmaliner, och därifrån var inte steget långt att göra nåt utifrån de begreppen en dag. Inte för att ge bort det, för det funkar inte att ge bort saker hela tiden, mest bara för att ideer om smycken kommer och sen ligger de och skaver som en liten vass sten i en välknuten gympasko om jag inte får ur mig dem som nåt konkret.

Icke desto mindre, alla ni som tycker om vackra foton som liksom förmedlar en livsglädje och/eller kärlek till livets goda (floskelometern slår i taket, sorry), ta en titt på Pias blogg, det är den värd. (Hoppas att det är okej för henne att jag gör sån reklam för den, har inte kollat...) Och jo, halsbandet är gjort av Jablonex-rocaille i två olika storlekar, när det gäller det jade-gröna, plus turmaliner som blommor och en annan Jablonex-pärla som blom-mitt, plus fuskmocka. Fusk är i allmänhet inget jag förordar, men den här tog jag därför att expediten på Zionesse där glaspärlorna i det här är köpta (jag är inte sponsrad) tyckte att den var så himla bra och slitstark och jag själv tyckte färgen var så fin. Hade ingen aning om vad jag skulle göra med den, men använde den som låsgrej för att ta upp det rosa igen och för att kunna variera längden på halsbandet.

SÅ barnslig är jag, tralala...

2009-12-14T21:57:00.004Z

I natt kunde jag aspelut inte sova. Vad göra? Ta fram nåt marigt att sysselsätta händerna med, när nu huvet inte funkar. Vad är marigt värre än vaxad lintråd och att trä för hand..? Man svär och pestar över att lintråden så småningom tappar styvheten och blir knepig att få dit den ska (no pun intended) och att man får klippa bort en bit tills man kommer till en sträcka där den inte har delat sig och mjuknat, men man sticker i alla fall inte sönder sig, när man nu är såsig och trött men ändå inte kan sova.

Och med vaxad lintråd hade jag häromdagen redan tänkt mig att göra en självlysande muff av pärlplattepärlor. När Assistenten såg den och hörde att jag hade tänkt att ha en pingla som soloaktörspärla började hon gnola på batteriinsamlingslåten och fnissade hejdlöst åt att den här lös och lät UTAN batteri. Ja, somliga är till och med mer lättroade än jag är. Bra det. När jag nu valde en lila pingla så matade jag på med lite ljuslila rörpärlor emellan de ganska stora grova pärlplattepärlorna (de i ministorlek hittade jag inte i den självlysande versionen, tyvärr). Vacker är den inte, det vet jag, men jag är svinnöjd i alla fall. Och kan de inte funka som reflex, som var min första tanke, så får den följa med i väskan och vara fånig och rolig, ibland behövs det nåt sånt mer än nåt annat.

http://www.youtube.com/watch?v=IEpIyIHIm0I

Mela plast

2009-12-14T19:30:00.004Z

En nätis ville ha några av de plastisar jag gjort och redan tänkt mig en användning för, så det fick bli repliker (fast jag inte är en nån vän av det ijänklien), för att jag gillar henne så. Och så för att det roligt att avyttra lite av det jag gör också, förstås. Finansiera sitt missbruk lite. Och när jag ändå höll på så gjorde jag några grejer som jag tänkt på när jag gjorde första plåten.

Ska göra några fler, men först ska jag göra klart en lite galen grej jag påbörjade igår natt (som var en sällsynt dålig natt när det kommer till det man bör göra på nätterna förutom att festa och annat skoj, nämligen sova). Vad jag gjorde? En pärlmuff i självlysande pärlplattepärlor. Tänkte sätta en brosch-pryttel bakom och använda den som reflex.

Clockwise igen då. Ett bokmärke, eller ett hänge som ska bli ett bokmärke. Sen ett hänge där det står Andas! Så nätisens änglar. Så en liten bricka med texten This too shall pass, för att göra ett armband man kan ha på t ex jobbiga möten. Så en bricka med Don't panic. Den är det fyra hål i för att passa som "fokalpärla" i ett peyotat armband t ex. Så två plastisar till åt nätisen. Sen en Allah-bricka till, till t ex ett mobilsmycke eller bokmärke till nån med den inriktningen (jag önskar jag kunde skriva arabiska på riktigt).

Och så en "julros" till. Tror just den ska bli hänge på ett halsband gjord av gräsgrön snodd från Folckers (nu var det lite för länge sen jag var där och piggade upp mig med sötexpediten, så jag kan göra slut på all snodd så jag måste gå dit, smart va?) Och så vill jag gärna få en giltig anledning att gå till Zionesse snart, gudsigförbarme vad upplivad jag blir av att titta på småpärlor en masse! Men åka så långt bara för att titta funkar inte riktigt. Så jag hoppas jag får en beställning på nåt som kräver nåt jag inte har, snart... (hoho, Kosmos, lyssnar du?)

Lite roar småbarn, och så mig då...

2009-12-12T20:34:00.005Z

Idag var en göra så lite som möjligt-dag, om inte det råkade falla sig så att jag kände för nåt. Och jag kände för krympplast-experiment efter att ha sett ett jättefint hjärta på en pärlsida jag kollar på emellanåt. Oh så roligt det är, såväl att fnula på vad man ska göra, göra grejerna som se dem krulla ihop sig och bli små i ugnen! Vissa blev så små så man inte ens ser vad som står på, men jag vet, och så är det väl trial and error med det här som med annat...

Clockwise nu då... Från tolv och framåt: en julros, därför att Assistenten jobbar på ett ställe som heter nåt julrosrelaterat och jag fick en liten hang up på det idag. Och så en ängel som det står Ingen ängel på. Sen en ängel som det står Mammas ängel på.

Så ett hjärta där det stod Mammas älskling men det syns inte überhaupt och jag undrar hur det kommer sig, men vi spekulerar inte i det. Så ett hjärta som det står Allah på. Sen ett hjärta där glansdagern jag gjorde inte syns (ska köpa bättre/fler vita pennor). Slutligen ett hjärta till med en julros på (jag började med den, om nån undrar vad alla julrosor kommer ifrån).

Vidare en pusselbit där det står Du är bra precis som du är, inspirerat av en Fejan-grupp. Och så en pusselbit som bara är blå, så där hopplöst svårplacerad som pusselbitar kan vara när de inte är så lättidentifierade (symboliken är så tung så jag är glad att jag inte har den på foten).

Vidare ett hänge med 42 och ett med Don't panic, dvs med inspiration från en av Assistentens älsklingsböcker Liftarens guide till galaxen. Och slutligen ytterligare ett Du är bra precis som du är-hänge. (Det kan man nog inte höra eller läsa för mycket.) Nu återstår det bara att göra nåt av dem då. Det ger sig. Det var i alla fall väldigt roligt att göra dem, och det räcker en bra bit bara det.

Uppdatering: Jag glömde stansa hål i Don't panic-hänget... Man lär sig av sina misstag var det. No wonder jag kan så mycket.

Smaragd, lapis och lite guld på det.

2009-12-09T20:49:00.007Z

Härförleden var jag på kalas hos en vän som bland andra grejer jag gjort har höstlövsmuffen. Där mötte jag en som blev lite till sig över den och gick och visade den för sin fru. Sen kom han tillbaks och frågade hur han skulle få tag på mig och jag sa att kontakt kunde ske genom min vän (eftersom jag flera gånger varit med om att lämna kontaktuppgifter och sen blivit besviken för att jag inget hört- så barnslig är jag, ja).

Men nej, han hämtade papper, tog länken hit och så snart jag kommit hem (rullat hem) så hade jag mejl. Föredömligt. Lite mejlväxling fram och tillbaks och till och med en träff där jag visade de muffar jag har hemma och så kom då önskan. Ett försvunnet jadesmycke fanns i tankarna, men nej, inte jade-grönt, grönare liksom. Som smaragd? Ja, precis. Och så blått, lika blått som det gröna. Som lapis lazuli? Ja, så ja. (Frågorna var det jag som ställde.) Kanske nåt litet guld insprängt var sista önskemålet förutom att den inte skulle vara för stor, den lilla lila piratmusslan var i lagom storlek.

Nu har jag gjort en muff som jag personligen tycker är fin, men den är grönare än blå, fast det skulle vara tvärtom (muffarna har en egen vilja, jag svär), det blåa är mörkare än jag hade tänkt (fast inte alls så mörkt som det ser ut på den soppiga skannerbilden) och så är den ju inte så liten... Skälet är mest att de blåblå och gröngröna pärlor jag hade är lite större i storleken än "vanliga" rocaille (som är 9/0 eller 11/0), och då går det inte att få till en hur liten muff som helst... För att göra annorlunda hade jag behövt åka och handla, och dels finns det kasst med pärlaffärer numera, dels har jag annat i livet än pärlor (tro't eller ej), dels är det skralt i kassan, så pärlaffärer ska undvikas, man (läs jag) klarar sällan att bara köpa det man måste ha.

Jaja, jag lägger upp den här så ser vi vad han säger. Det är ju inte värre än att den här får sälla sig till samlingen av mattelösa muffar så gör jag en till som möter kravspecen bättre... Vill han ha den så ser vi om det ska bli snodd på, eller om det bara blir en ögla och den ska hängas på en kedja. Jo förresten, det är en pingla som soloaktörpärla. Tyckte dels att färgen och formen på den här passade bäst (av de gröna och blå större pärlor jag hade), dels att det var roligt att den plingar lite lätt. De större pärlorna är från Ghana (tack Lisa!), de mindre ytterst är vanliga köpe jag fått från Frankrike och pinglan är från Tiimari (stavning), en affär jag saknar mer än andra försvunna affärer.

Karusell(er och gungor)

2009-11-30T19:14:00.003Z

Jag blir inte kvitt känslan av att nåt allvarligt har hänt, och nej, det är inte det vanliga spattet... Så jag gjorde ett par örhängen till, i hopp om att känslan skulle gå över när jag hyperfokuserade på att tånga, men hä, det funkade inte. Fast de är ju fina ändå, och jag är glad att äntligen ha använt de vackra lampwork-pärlorna jag köpte när Pärlan på Söder la ner.

Förutom dem är det silvertråd, de sista köpe-motringarna jag hade (buhu) och silverkedja, alltihop från Konrad Wahlströms, där en expedit är supertrevlig, en är surare än vilken östeuropeisk insjö som helst och de andra är ingenting speciellt. Detta som ett mini-inlägg i mitt recenserande av personal på ställen jag får frekventera pga mitt pärlmissbruk... (det sista sagt med en tänkt smajli.)

Piccola

2009-11-30T17:49:00.005Z

... är hon, som beställt lila örhängen, och spelar flöjt, därav rubriken. Det jag hade att gå på var lila, silver, inte för små/diskreta, men inte för stora heller (för även om man gillar saker som syns är det synd om smyckena är större än man själv. Lite opraktiskt om inte annat.) Och så gärna lite fint eller lyxigt. Som vitguldiga muffen som också gjordes till henne.

Hade velat klara att göra G-klav-örhängen, men silvret går sönder om man bänger för mycket i det och jag har inte råd att köra för mycket på trial and error, så jag tog istället det allra finaste lila jag hade- fluorithjärtan- och utgick från dem. Fluorit är en av mina absoluta favoritstenar, med sina skiftningar mellan mörkaste till ljusaste lila till klaraste grönt över båda på en gång i randigt. Helt sagolik är den. Och tror man på sånt så ska den vara bra för kommunikation, och det kan ju aldrig bli fel.

Förutom fluoriten är det glas, tjeckisk kristall och så silver, med motringar som faktiskt är köpe emellan mina egna silverbängningar. Det skulle ju bli fint och jag är lite för svajig på handen idag för att tånga tillräckligt noga. Och fint blev det, tycker jag. Gillar hon dem inte så tar jag dem själv! Fast då vet jag inte vad jag ska göra till henne istället... Men det ger sig nog.

Hors saison

2009-11-28T20:00:00.004Z

Nu så! Nu är jag klar med det som kollegan till den som ska få Bassetts ska få. Det låter ogint att säga, men jag hoppas verkligen hon gillar det för fy satan vad tid det tog... Jaja, hon borde uppskatta tanken, hon gör allt rätt i vanliga fall, så varför inte nu också? Hur det än är med så blev jag himla nöjd med det själv.

Det jag hade lyckats få reda på om personens smak vad gäller färger, förutom det uppenbara med att hon gillar olivgrönt (som jag nästan alltid sett henne ha på sig när vi setts), var att hon gillade alla gröna färger, ockragult och egyptiskt blått. Egyptiskt blått sa mig inte mycket, sa min väninna som målar och blandar färger själv inget heller och när jag googlade på det så stämde inte alls den färgen med vad Assistenten beskrivit det som (på förfrågan, eftersom det inte sa mig nåt). Vågade inte chansa på det nånting-blåa utan sejfade med ockragult (eller lejongult eller åttiotalssenapsgult) till det gröna. Själv hade jag hellre haft rosa till, men hon gillade inte rosa och det är ju inte jag som ska ha det på mig, så vad spelar det för roll, bara hon är nöjd så är jag nöjd. Tjôta.

Nån slags peyote är det, och så är det olika glaspärlor och så lite pärlemor, i löven som ser ut som näckrosblad. För det syns väl att det är löv? Fick höra här att alltihop såg ut som en orm nämligen... Det är i alla fall tänkt att vara nåt slags lövverk, några blommor (gjorda av tjeckiska fasetterade pärlor, hjärtformade pärlor och rocaille) och så är låspärlan tänkt att föreställa en skalbagge. Måtte hon som ska få det inte ha insektsfobi, det glömde jag fråga Assistenten om...

!!!

2009-11-25T21:36:00.006Z

Jag lider ibland av triple dot mania. Nu blev det tre utropstecken istället. Eller två då. Igår skulle jag göra ett syskon-alster till en kollega till den som ska få Bassetts, för att jag inte kan ge nåt till en som jag haft mindre kontakt med än med en annan (jag har ett litet problem med så kallat överdrivet rättspatos, som det heter), men det ville sig inte och ville sig inte och ville sig inte (ad nauseam).

Antagligen för att jag fick prestationsångest och inte tänkte i lust-termer utan "kundnöjdhetstermer" fast mänskan inte ens vet att hon ska få nåt... Urdumt! Till slut blev jag suuuuuur och svor för mig själv att Nu skiter jag i det här och gör mig ett par örhängen istället!

Och så gjorde jag det, och blev sååå nöjd. Det är bara glas och silver, igen. Och idag har jag haft dem, ofotade och odokumenterade och allt... (Hade bråttom iväg på nåt irligt.) Och ikväll när jag ska skanna och skriva så finns det en del irligt man kunde skriva utropstecken efter, ilska såna, så det passar ju extra bra... Tyvärr.

Och så vill jag tacka Pia K för de gulliga kommentarerna.