Oidentifierad (oflygande) buske

Av olika skäl behöver jag flytta. För ett bra tag sen påbörjade jag alltså försök att byta min lägenhet (allt som går att hyra av sig självt är ju typ utsålt, men det här är inte en politisk blogg så där slutar den passusen). Bostadsbytarförsöken har gett mig åtskilliga fler tillfällen att fundera över mina medmänniskor, t ex när nån försökt byta bort en lägenhet de hyr i andra hand, eller bett mig komma på visning för att först efter visningen berätta att de har fogden efter sig... För varje gång jag loggat in på bostadsbytarsajterna, haft eller gått på en visning har jag tänkt att det här borde det göras en dokumentär, eller en dokusåpa, om. 

Varför berättar jag det här? Jo, därför att när det kändes som vi nått vägs ände med det som erbjöds på nätet så tänkte jag att jag skulle göra det jag kanske skulle börjat med, nämligen sätta upp lappar i närområdet. Sagt och gjort, ut med lappar, häftstift och tejp och annonsera. Och på mina Operation lappning-rundor, gjorda i strålande höstväder, bjöds jag på så mycket höstfägring att det var värt trippen bara för det (även om de som känner mig vet att jag gillar att gå på suburban exploration-turer oavsett). Jag har sett så många träd och buskar med de vackraste färger och mest intrikata och oväntade färgkombinationer att det fyllde de inre skönhetslagren för lång tid framåt. Och som jag önskade att jag skulle kunna återskapa nåt av detta! 

Till exempel busken med mörkt rubinröda lite transparenta nyponliknande små bär och omväxlande knallgula och lika knalliga Granny smith-gröna löv. Eller det jag gett mig på här, buskarna med grålilabruna stammar, fullt fullt fullt med svarta (eller kanske lite blåsvarta?) bär och så högst upp som en söt men nästan lite fånig vimpel, ett ensamt absolut neonigt orangerosa blad. Så ljuvliga. Jag stod still och glodde in i buskarna så jag antagligen tedde mig ganska fnoskig, men det bjuder jag gärna på. Önskar jag visste vad de hette, även om jag inte håller med vem det nu var som sa att om man inte kan namnge dem så finns de inte.

Det jag försökt mig på här, eller snarare gjort, för oavsett resultat vad gäller likhet med originalet eller skönhetsvärde är det ju de facto ett halsband, är alltså ett halsband i metallicglänsande glaspärlerör, för stammen. Färgen är inte riktigt riktigt rätt, men det var det bästa jag hade hemma (och jag kommer inte att köpa pärlor förrän jag avyttrat några) och det får vara tillräckligt rätt. Good enough bead, hihi. Sen är det bären, och de är i agat eller om det är onyx. Jag köpte båda två på Continenta och nu minns jag inte om vilka som är vilka. Om nån skulle undra har jag dock specen nånstans. Löven är gjorda i nån japanska finpärla, Miyuki eller Matsuno, jag minns inte, bara att de är köpta på saligen avsomnade Zionesse. 

När jag skulle göra bären gick jag ut och hämtade småpärlor och tog fel storlek, åttor istället för elva. Jag påbörjade bären, gjorde klart ända till tredje klasen när jag fick inse det jag sett redan nästan från början, åttor är för stort och jag måste repa upp och börja om med mindre stopp-pärlor. Blärsch. Men slutresultatet blev så mycket bättre att det var värt det. En annan konstifik sak: stammen. Jag vet inte vad tekniken heter, men den måste ju ha ett namn. Kan det här vara det som är RAW, right angle weave? Never mind. En tredje konstig sak, som jag påminns om nu när jag lagt in bilden. Låset. Egentligen påbörjade jag en triangel för att ha som bas, med två stammar som sen utgick ifrån den, men jag frångick idén av en anledning jag inte längre minns. Hursomhelst är jag nöjd med min buske (och hur lät inte det då?) och kan släppa den nu. 

Kanske att jag försöker mig på den där rastafärgade busken med mini-nyponen, om jag lyckas hitta nån som fortfarande inte fällt alla blad, så jag kan kolla in hur många blad som satt ihop. Och om nån läser och lyckas uttyda vad jag menar för buskar utifrån denna något påvra beskrivning, så får ni gärna berätta det. Jag kommer nämligen inte att ringa parkförvaltningen (eller vad det heter) och fråga igen. Det gjorde jag en gång och fick dels inget svar, dels ett mottagande som fick mig att känna mig just fnoskig. (Det var när jag gjorde hårnålarna och armbandet med vad bären nu heter- jag tog reda på det men har glömt det nu.)  

Och först nu när jag läst vad jag skrivit ser jag att rubriken borde varit Amnesi. Jag har inte räknat gångerna jag säger att jag inte minns X, men de är rent skrämmande många.


Uppdatering: Kära Cessi, TACK! Aronia är det. Ah, där föll en tyngd - om än så pytteliten att det knappt hördes när den föll- från mitt hjärta.

Grundad

Herreminje vad länge sen det var jag uppdaterade! :/ Jag har inte valt att inte pärla och därför uppdatera. Livet kom emellan. Inte på det där viset som gör att man måste och vill pärla utan ännu knöligare. Maskinparkshaveri, med datorstrul och tv som kolade och en massa annat som inte passar att bli omskrivet här men som var och är jobbigt, gjorde att det bara inte blev nåt pärlande. Jo, jag gjorde ett armband till Assistenten, men det har jag inte skannat, också due to det där med datorn. Suck. Så var det så att det jag skulle göra inte stod riktigt tydligt för mig heller utan bara virvlade runt i huvudet. Plus att jag fick tillbaks nåt som en väns mamma - som fått grejerna- hade lyckats dra sönder och det måste fixas, och hur kul är lagningar... (fast de måste ju göras och de ska bli klara i veckan, så det så).

Så, till saken. Det här är gjort till nån jag träffar i tjänsten. Hon tjänstar och jag träffar. Eller, hon är i tjänst och jag är patient. Hon har berömt mig för det jag har på mig så jag sa att hon kunde få nåt (inte nåt som alla kan göra, kanske jag ska tillägga) och så hade jag sen ett litet elände med att klura ut vad jag skulle göra, för hon ville inte säga vad hon ville ha, det fick jag fria händer med. Jag har inte så bra erfarenhet av fria händer när det kommer till det här, så jag var väl inte så lycklig, men jaja, det kan ju gå bra. Jag visste bara att hon ofta har på sig svart, turkos, kornblått, rött och lila. Ett tag tänkte jag göra en lilja, som skulle vara ljungfärgad (det fanns bra skäl till det). Sen tänkte jag på den där liljan, med med färgerna jag fått med mig, och tänkte att det skulle bli som en liten låga, de där färgerna. Då kunde man vända på liljan och verkligen ha en liten låga Men det blev ju inget snyggt, upphängt, och en upp- och nervänd låga var för konstigt. Blä. Jag kom ingen vart.

Nu tog jag fram lådorna med rätt färger och tänkte att det fick komma till mig, och se, där låg ju de små silverrören jag köpte på Continenta! Dem kunde jag ju ha ihop med stenar i rätt färger! Onyx hade jag, och korall, och turkos, och ametist. Inga bra blå stenar, men de runda klara glaspärlorna är vackra nog och dessutom oanvända sen tidigare och nyköpta (också på Continenta), det kändes hedrande nog. Så. Låset är gjort i agat och jag är orolig för att det inte håller. Jag har verkligen tappat en del handlag. Å andra sidan ser jag henne hyfsat ofta, så går det sönder är det väl bara att fixa, gör om gör bättre typ. Det passar bra ihop med hon som ska få det eller det hon gör i tjänsten, och här är jag kryptisk så det räcker och blir över, så här slutar vi.

Pärlbesatt goes minimalist samt modebloggare

... eller Nöden har ingen lag. Idag var jag iväg för att leta efter en viss hårblomma till en viss ung dam, inför morgondagens skolavslutning. Rätt var det var var det jag som stod och provade en topp. Jag blev sen övertalad att köpa den och även att lova att ha den i morgon. Eh, men jag hade ju gjort mig ett set med skolavslutningslull-lull att ha med klänningen jag hade tänkt att ha på mig..?

Well, bara att i grevens tid ta fram tänger, silver och lite stora kulor i svart agat (från Continenta-besöket) och tånga ihop nåt som funkar med den svart-vitrandiga (no shit Sherlock, det har ju ALLA nu) toppen. Jag har sketasnygga svart-vita pumps från fyrtiotalet, så jag är inte kamouflerad HTT (head to toe, som Tyra säger) i vart fall...

Och mer modeblogg än så här blir det inte. Så får vi se senare om jag låter hänget vara så där minimalistiskt, bygger på det, bygger på halsbandet på kedjan, eller slaktar alltihop. Örhängena vet jag redan att jag trivs finfint i. Hade de gröna idag och de dansar så fint i solen.

Pilgiftsgroda

Redan när jag såg halsbandet på Indiska första gången tänkte jag att Oh, måtte det komma på rea snart, då köper jag det och använder pärlorna! Så småningom hände det och så småningom kom det en veckan utan köpstopp på pärlor, så jag slog till. Pärlorna i lite yxigt formpressat glas med lite fula kanter och luftbubblor i är underbara, lika underbara som jag tycker halsbandet i sin ursprungsform är dötrist (hoppas inte nån läsare har just det...). Särskilt när jag hade diskat dem.

Däremot visste jag inte riktigt vad jag skulle göra av det, för jag ville inte göra nåt helblått, inte nåt "havigt" och blått inspirerar mig inte lika mycket som vissa andra färger. Jag frågade Assistenten, och hon sa kall ljuslila. Jag tyckte det lät märkligt, men litar på hennes omdöme, plus att jag inte ska fråga efter råd för att sen strunta i dem (det går inte hem kan jag säga) så jag tog i alla fall fram lila lådan och testade. Det blev ju hur bra som helst! Tycker jag i alla fall.

Mellan de stora pärlorna är det stor rocaille som jag fått från nämnda Assistent som fått dem i sin tur och på pärlorna är det först ljuslila lite fläckig rocaille från ett halsband jag tror jag köpte på Glitter, eller om det också var Indiska. Ovanpå dem är det Panduro-pärlor till fullpris, vilket hör till ovanligheterna. Jag minns att jag gick till Panduro specifikt för att hitta royalblå rocaille, men jag har inget som helst minne av vad jag skulle ha dem till. Inte blev det nåt av det heller, för förpackningen var obruten. Som lås och hänge är det en blå bandagat satt på silvertråd och karbinhake, eller iaf en agat som möjligtvis är färgad (tycker den är väl blå för att vara naturlig, men har inte kollat blå bandagater på t ex Kristallrummet för att jämföra, det är bara en värdering och gissning).

Att den heter som den gör är att för att jag medan jag satt med den tänkte att det hela påminde mig om nåt och först efter en lång stund kom jag på vad. Pilgiftsgrodorna på Skansen-akvariet. De som ser ut som de var formgjutna i plast, så overkliga är de. Underbara i all sin giftighet. De är visserligen blå med mörkare fläckar och inte mellanblå och ljuslila, men nån konstnärlig frihet får man ju lov att ha. ;)

Kola, karamellfärg och klantighet

Jag fick stenar av en väninna som var i Indien (eller bytte mot nåt annat, egentligen). De är nogsamt utvalda. Det roliga är att det inte är stenar jag skulle valt själv, utifrån mina färgpreferenser. Nu när jag väl har dem tycker jag de är väldigt vackra. Att jag inte valt dem är himla bra. Att göra saker utifrån nåt oväntat eller valt/dikterat av nån annan är en sån mini-omruskning som man mår bra av, särskilt såna som jag, som fastnar. (Jag borde ha en varningslampa som blinkar när jag blir för klyschig och inte inser det, särskilt som jag själv avskyr mänskliga klyscherizers...)

Nåväl, jag valde ut en av stenarna och tänkte att jag skulle göra nåt enligt samma "recept" som Aprilväder, för det var en rolig lösning med lås som är hänge, och så utgå ifrån stenen i färgvalet. Stenen ser ut som man tänkt sig att koka knäck och sluntit med karamellfärgsflaskan tycker jag, med sin honungsgula "naturliga" färg och så det bjärt gröna som en ö i det. Inte alls en färgkombo jag hade valt av mig själv, men vem är jag att säga emot naturen liksom... ;) Hade inte direkt nån tanke om hur det skulle ut för övrigt utan utgick som sagt ifrån färgerna. Det blev honungsgul rocaille (från ett HM-halsband på rea), Racing green-grön rocaille (från Perlehuset), malakit från ett halsband köpt på lokala second hand-affärn, och citrin (ljus och mörkare) från två armband köpta på Indiska. Själva stenen - som jag antar är en slags agat, av bättre kvalitet så vitt jag förstod - sitter på silvertråd och hänger i en karbinhake i silver (från Konrad Wahlströms. Så snart jag är mer stadd vid kassa ska jag kolla in Continenta istället) och silveröglor som min smedvän dragit åt mig. Således en osalig blandning av fint och "mindre fint". Roligt så.

Innan halsbandet såg ut som det gör nu såg det ett tag ut på ett annat sätt, men jag insåg, tyvärr först när jag var klar med hela varvet, att det inte funkade alls, man såg ju tråden som varken är snygg eller tänkt att synas. Repa upp sista varvet med stenar, gör om, gör bättre. Suck. Men man lär sig ju av misstagen, så jag antar att jag bara ska vara tacksam. Aaaah, nu börjar jag klyscha mig igen, neeej... Vad jag ska göra av halsbandet har jag ingen aning om. Jag vet en yngre dam som vill ha det, för stenens skull, men det är för "fint" att ges bort bara så där (både med tanke på material och den tid det tog att göra) och så är jag rädd att det kommer bort. Det ger sig. Annars var det roligt att göra, i sig, oavsett om det kommer till användning.