Visar inlägg med etikett silverpläterat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett silverpläterat. Visa alla inlägg

25 juli 2012

Chokladrippel

Idag hade jag tänkt mig göra ett ärende i närmsta förorten, men näsan tyckte den skulle spruta blod, så det blev toapapperstuss i näsan och göra klart det här halsbandet, som jag gjorde för att se hur det skulle se ut med ett helmatchat halsband. Och vad säger då Pärlbesatts jury? Well, jag gillade det förra med de rödgulgröna pärlorna som påminde om så många afrikanska flaggor, men jag gillar det här också. Här blev det extra Afrika på ett annat sätt, med kaurisnäckan som lås. 

De benvita pärlorna är köpta på nån marknad i Paris, den här gången, men fanken vet vad det är för material. Det kan vara trä, det kan vara såna där små fiskben, det kan vara horn, dock tror jag inte det är plast. I så fall väldigt organic looking plast. Kaurin kommer från en bisaap och curaay-doftande last med pärlor som köptes åt mig i Gambia. Och hänget är som sagt från Sandaga-marknaden i Dakar. Det ser ut som trä på baksidan, men är det vita infällt horn? Osvuret är bäst. 

Och öglorna är som sagt gjorda av min gode vän, som också gjort den utfällbara frimurarkulan (där kom vi långt bort från Afrika plötsligt...) jag lade upp nån gång för länge sen, för att jag var - och är - så dödsimpad av den. Nu, dags att byta tuss. Och förresten: jag skall icke virka med vaxad tråd mer. Det är kletigt, sirapströgt och man får så in i bänken ont i fingrarna Eller nej, om nån ville ha nåt som var virkat i det så skulle jag överväga det. Men inte på eget bevåg så här. Inte på ett tag i alla fall. <--- Snacka om värdelös disclaimer.

22 juli 2012

Afrika dubbelt upp

Låg häromdagen sömnlös och kom av nån anledning att tänka på hängen jag ännu inte använt, fast jag gillar dem och jag fick dem av nån som sällan köpt pärlor till mig fast tillfälle funnits (och hur lät inte det då, som om det var folks skyldighet... Så menar jag inte, bara att när jag VET att det finns fantastiska pärlor nånstans där nån är så ser jag gärna att några av dessa kommer med hem till mig.... Och att jag är väldigt tacksam att jag fick pärlor de gånger jag fått det av den personen, särskilt som personen i fråga har den mycket giltiga ursäkten att "inte veta vad som är snyggt" och vad jag vill ha. Här blev det alltså en mycket lyckat slumpköp! Nuff said.) 

Så blev det dag och så blev det natt igen och inget gjordes med hängena i fråga, men så igår när huvudet åter trilskades med mig (jag verkar ha fått migrän, dixit doktorn alltså, inte onkel Google) så var pärlande det enda jag klarade efter att ha sovit och det man kan göra med ett halvsidesdumt huvud. 

Och DÅ, då var det dags för det ljuvligt repetitiva pärlvirkandet (en syssla som jag skulle jämföra med vad nån skrev om pannkaksstekande, där man inte behöver tänka, men måste vara riktigt närvarande), de fina trefärgade pärlorna köpta i Ghana av en snäll människa och hänget köpt i Senegal av en annan snäll människa (som sagt). Jag tror hänget är i ben, men är inte hundra på det. Själva halsbandet är virkat (i vaxad bomullstråd) till ett par meters längd, med en pärla var femte ögla (eller heter det maska, jag är inte haj på virkning) och sen tvinnat på sig själv. Så har jag satt en virkad tåt som stängningsmekanism men funderar på om jag ska göra ett lås av en kaurisnäcka. Kanske de är för ömtåliga, och kanske det blir för mycket Serrekunda Market och marché de Sandaga över det hela då? Och så sitter hänget på öglor gjorda av en annan snäll människa (vilken tur jag har, eller hur? Obs - jag är inte ironisk). 

Den som köpte hänget undrade lite försynt om pärlorna verkligen passade ihop med hänget, dvs kunde man ha gulrödgröna pärlor ihop med ett hänge som är brunt och benvitt? Det kanske inte matchar sa jag, men jag tycker det passar (tänker osökt på tv-programmet What not to wear här...), och då får det vara så. Själv kommer jag inte att ha det på mig, för jag trivs varken i brunt eller gult, men det gör inget, det var roligt att göra. Och nu ska jag nog göra ett till, jag har tråd och hängen kvar. Nu blir det nog ett übermatchat däremot, med benvita pärlor, kanske i trä. Åsikter mottages tacksamt, kring matchande kontra inte-matchande eller (nästan) vad som helst. Och här skulle jag nääääästan vilja avsluta med en leende smajli.

21 november 2010

I've got sunshine...

... on a cloudy day... Inte för att jag HAR detta solsken, men låt oss inte fastna i detaljer. Nämnda solsken finns på den mottagning där jag med viss regelbundenhet går och får nålar (läs akupunktur) och lite knak och brak (läs naprapatbehandling). Alla som jobbat med mig där har varit superbra, men Solskenet har dels ett särdrag som jag har haft väldigt svårt för tidigare (inte på grund av henne, märk väl) - och det var en KBT-övning som hette duga att ta emot behandling av henne, vidare gav hon mig möjlighet att vara nåt annat än patient när jag fick lära henne nåt viktigt om nåt som jag kan mycket om (vilket på olika sätt var mycket värdefullt för mig), så är hon rödhårig (en grej jag är hemskt svag för) och så slutligen, det som förskaffat henne smeknamnet, hon är ett enda stort leende hela tiden, och believe you me, det känns inte som ett försäljardito.

Jag skulle kunna betala bara för se det leendet. Vilket jag sagt. Men det känns lite futtigt att bara
säga det, så jag tänkte hon skulle få nåt jag gjort, som örhängen. (Jag brukar ju ge folk saker jag gjort ibland, så för mig är det inget konstigt.) Hon sa att då måste hon absolut få betala för det, när jag frågade om färger och så, men det var ju inte tänkt som en metod att ragga kunder.

Och så när jag tänkte på vad jag skulle göra och inte hade några idéer mer än färgmässigt (där Assistenten och jag var rörande och närmast löjligt överens om att till malakit passade ljusorange bäst) så blev det bara så att jag gjorde ett set. Inget märkvärdigt nyskapande eller nåt, men jag är nöjd med det. Det är bärbart och enkelt, vilket är bra då jag inte har en aning om vad hon har på sig när hon inte har jobbkläder. Och i värsta fall, om det är för tantigt eller så, så får hon väl ge det till sin mamma eller nåt (hon är väldigt ung).

Så måste jag nog länka till låten eller framförandet jag sitter och nynnar på samtidigt...

http://www.youtube.com/watch?v=BshTKrmLxcg

Äsch, jag höll ju sånär på att glömma varudeklarationen! Det är alltså rocaille (köpt i en indisk tygaffär som tyvärr la ner), malakit i två storlekar, sötvattenspärlor, silver (tråden jag haft genom pärlor och stenar samt karbinhaken) och silverpläterat (öglorna). Öglorna som "bara" är pläterade hade jag mest med för att de är gjorda en min vän smeden som flyttat utomlands och som jag saknar som min bäste utflyktskompis genom tiderna. Tror han ursprungligen gjorde dem för att göra en ringbrynja, men gav dem till mig när han flyttade. Sen iddes jag inte leta efter silveröglor bara för att allt skulle vara silver, i ärlighetens namn, jag behöver öva på att det får vara nån måtta på petigheten.


18 oktober 2010

Bara glada miner

Tro't eller ej, men varje gång jag ser sudden så ler jag, som ett svar på leendet från blommorna. Snacka om överaktiva spegelneuroner, de ska väl inte reagera på flinande saker heller? Samma sak är det när jag ser magnetspegeln jag satt på kylskåpet, den jag skrivit Hej snygging! på glaset på. Lite roar småbarn, och Pärlbesatt, uppenbarligen. Här är det glaspärlor från ett Indiska-halsband, några pärlor från Zioness och saligen avsomnade Perlehuset, ett sudd, lite silver genom suddet och silverpläterade ringar som jag fått av min vän smeden.

30 juni 2010

ALLT halvfabricerat är inte dåligt...

Nä, ibland är det roligt att bara leka lite med sånt som inte är så jättejättekrävande. Tångelitånga knips knaps en stund så är det klart. Som här, ametistkulor, färdiga kreoler, färdigt berlockarmband (mitt första) och lite hattpinnar där hälften sitter i stenarna och resterna blivit sammanbindare av stenar och armband. (Allt silvrigt är silverpläterat). Gjort till nån jag inte träffat, dvs beställning via ombud (vilket var roligt, då det nästan också var första gången). Det syns inte hur sagolikt vackra ametisterna är, men hon som beställde vet det, då hon själv fick såna för ett litet tag sen.

25 juni 2010

Ribes nigra

Inte för att det här ser ut som barta svinbär i verkligheten, men det var ändå namnet som kom för mig. Gjorda till den som beställde Indiskret iris. Kundvård kan man säga... ;) Och så har (inte så) lilla jag fått likadana, för jag köpte ju ametisterna av min alldeles egna kärlek till dem och till lila. Modellen är jätteskön att ha på sig. Ringarna är sisådär tre centimeter "breda" och ametistkulan nån centimeter, så de är ganska rejäla. Och nu när jag såg skannerbilden ser jag att de ser lika svarta ut som nånsin de svarta agaterna, och de är de inte på riktigt, där är de så där ljuvligt mörklila som fin ametist är. Mycket mening med att ta kort när de är helt skeva, men jaja, jag har inte lärt mig kameran jag fått, ännu. Prokrastinera mera kunde vara min slogan, ibland.

10 juni 2010

Pärlbesatt goes minimalist samt modebloggare

... eller Nöden har ingen lag. Idag var jag iväg för att leta efter en viss hårblomma till en viss ung dam, inför morgondagens skolavslutning. Rätt var det var var det jag som stod och provade en topp. Jag blev sen övertalad att köpa den och även att lova att ha den i morgon. Eh, men jag hade ju gjort mig ett set med skolavslutningslull-lull att ha med klänningen jag hade tänkt att ha på mig..?

Well, bara att i grevens tid ta fram tänger, silver och lite stora kulor i svart agat (från Continenta-besöket) och tånga ihop nåt som funkar med den svart-vitrandiga (no shit Sherlock, det har ju ALLA nu) toppen. Jag har sketasnygga svart-vita pumps från fyrtiotalet, så jag är inte kamouflerad HTT (head to toe, som Tyra säger) i vart fall...

Och mer modeblogg än så här blir det inte. Så får vi se senare om jag låter hänget vara så där minimalistiskt, bygger på det, bygger på halsbandet på kedjan, eller slaktar alltihop. Örhängena vet jag redan att jag trivs finfint i. Hade de gröna idag och de dansar fint i solen.

9 juni 2010

Granny Smith














Jag visste att äpplena hette Granny Smith innan jag visste att namnet betydde mormor eller farmor Smith, tänker jag på nu. Precis som jag kunde sjunga låtar på utrikiska språk utan att fatta ett jota. Fast nu ska det inte bli nostalgikvarten här, här ska det läggas upp örhängen. Först de som heter om ovan. Så ett par lite gulare, som jag gjorde först, med tanken att de skulle passa bra med halsbandet Mors lilla Olle, som jag hade på mig idag.

Det blir äpplen och... blåbär, men det stör
nog ingen mer än mig och det stör mig ytterst lite. Örhängena är gjorda i cats eye-pärlor köpta på armband från en affär jag glömt namnet på, i Farsta centrum. Till fullpris, men de var så vackra att jag inte kunde motstå dem. Så en bild på skolavslutningssetet som jag fixat till, på ett sätt som antagligen bara jag ser, men det är ju jag som ska ha det på mig så det verkar ju vettigt. Äpplena borde jag avyttra, det finns gränser för hur mycket kreoler nån har användning för... Men till vem? Får se om grönamatören jag försökt locka hit nappar.

4 juni 2010

Coral wave

Alla personer av yngre årgång som jag har omkring mig nu har fastnat för korall. (Själv fick jag nog lite nog av det redan på åttiotalet.) När jag såg halsbandet av pärlemocoins på Glitter tänkte jag genast att "Ah, det där blir bra, ska bara vänta på att det kommer på rea. "Det är bara att ibland kommer inte saker på rea, eller så vill man inte ha dem längre då. Det är ju nu som di där små (eller relativt små, i år räknat, jämfört med mig) vill ha koralliga saker, inte om två månader.

Så idag kunde jag inte hålla mig, utan köpte det, och tjoff tjoff, ihop med hattpinnar och kreoler från Continenta så blev det blaffiga maffiga örhängen till den ena av dem. (Eller inte fullt så tjoff tjoff, för det ska ju mätas och grejas, och det silverpläterade godset är så pass mjukt att man får vara varsam så man inte krajar dem.) När de hänger, och inte fulligger i en skanner, så hänger coinsen på varann så att ungefär halva syns. Mycket anslående faktiskt. Sen kanske de går sönder av att dängas i varann, men det får vi se då, när de hållfasthetstestats lajv. Och om inte annat har jag ett helt halsband att tillgå för att göra fler, om de här går hem. :)

2 juni 2010

Uppbunden

Jag såg halsband (långt, som ett snöre, och med små bling hängande på) i nåt skyltfönster eller om det var på nån, och tänkte att även om det varit på tok för många såna man (läs jag) sett, så skulle det ändå vara roligt att göra ett liknande, fast i andra material eller i alla fall i andra färger. Sagt och gjort, in på läderaffärn på Lilla nygatan, handla lite lila rund och rosa platt lädersnodd, eller en till mig och en till Assistenten.

Så frågade jag vad hon tyckte skulle passa bra ihop med vanlig rosa, eller vad hon skulle vilja ha till vanlig rosa snarare. Grå som drar åt lila sa hon. Därav det här med grålila sötvattenspärlor. Fast när vi provade det på så blev det inte bra som halsband. Prova som armband? Armband funkar det finfint som. Så. Det är knöligt att vira silverpläterad tråd runt läderband är en lärdom jag gjorde. Tur att jag gör precis vad jag vill i det här avseendet, så jag gör om det exakt när jag känner för det. Eller, så knöligt var det inte, det var bara inte så lekande lätt som jag hade sett det för mig i tanken.

28 maj 2010

Nu blommar det!

Snart är det ju dags för skolavslutningar, gubevars. Nu är jag rustad! Väldans konventionella smycken för just ett sånt tillfälle, men what the heck, nån gång ska man ju lyckas smälta in också... Göra saker bara för att synas är i mina ögon än mer patetiskt än att göra saker för att inte synas förresten. Nu gjorde jag dem dessutom för att jag igår köpte grejer som gick att göra just det här av och det var det jag var sugen att testa. Oh, så tröttsam jag blir, qui s'excuse s'accuse är verkligen sant (den som försvarar sig anklagar sig). Jag tångade ihop lite syrenblom, och så är det bra med det liksom, vem bryr sig?!

Handlade gjorde jag förresten på Continenta, för första gången. Oh joy! Fast väldigt vad lätt det var att komma upp i minimisumman man ska handla för där och som var anledningen till att jag aldrig varit där förut, då jag inte haft råd... Men nu har jag stenar en masse, och stenar förfars ju inte. Näää, nu börjar jag förklara och försvara mig igen!

Det här är alltså nyinförskaffade kreoler i silverpläterat (såg inga i sterling silver, men jag var nog förblindad av allt pjoller som fanns där, för jag tror nog det hade funnits om jag kollat noggrannare). Så är det ametist, rekonstruerad kalcedon (masonit-sten, typ?) som jag köpte fast den var inte riktigt äkta, för att färgen var så himla fin och så sötvattenspärlor. Kedjan är silver, liksom karbinhake. Hattpinnarna sp de också. Så lekande lätt det var att tånga ihop nåt sånt här, när man inte envisas med att tånga allting själv! Det var rolig omväxling med halvfabrikat får jag säga. Och jag har t o m en klänning att ha till, ain't life swell?