Ormet kruper

När jag häromsistens mötte den som skulle ha vad det nu var hon skulle få just den dagen så sa hon att mitt halsband Regnvåt asfalt inte alls var just det, utan "ormen Charlie". En svartgråmetallic-glänsande orm? Pyttsan tänkte jag, men hon framhärdade. Nu har jag då inte träffat Charlie, så egentligen talar jag utan vetskap. Dock, en orm är i mitt huvud nåt jag först tänker på som gulgrönt, så jag tänkte genast att 'kejrå, vill du ha orm ska du få orm. Och nu låter det som en fjantig sandlådemaktkamp, och så var det inte alls, allt jöns finns bara i mitt huvud eller t o m här i tangenterna för dramatikens skull. Jag kände kanske bara för att försöka få till en orm såsom de ser ut i mitt huvud. Eller inspireras av ormar snarare.

Så nästa gång på Zionesse, som skulle stänga för välförtjänst semester, köpte jag orm-pärlor. Gold-lined Miyuki-trianglar i limegrönt. Mycket fina. Så satte jag ihop dem utan kringelikrokar och bucklor. Så kom jag på att agaten jag köpt på Pärlshopens utförsäljning i Haninge, med pärlfröken, skulle passa alldeles förträffligt till, som ormens huvud. Silver tyckte jag inte passade så bra till, och guld eller guldpläterat hade jag inte (och gillar inte riktigt heller). Så kom jag på det. Svärtat silver! Sagt och gjort, efter en omgång googling om hur man bar sig åt. Så efter att ha kokat ägg (ekologiska t o m) och mosat och väntat på att påsen med äggångor skulle göra sitt med silvret så satte jag ihop det hela. Och jag är svinnöjd. Särskilt med silvergrejen. Magi liksom. :) Däremot är det absolut inte mina färger, så det här lär jag inte kunna ha på mig. Det hittar nog en ny matte vad det lider, och annars var det hursomhelst roligt att göra.

Olyckskorpar och annat krympplastpyssel

De fågelnålar jag la upp för ett tag sen rönte en viss uppskattning. Jag brukar inte göra om saker, dels för att det kan vara så mördande tråkigt och/eller omöjligt, plus att jag gärna vill vara lite exklusiv (när jag nu inte är Guldfynd, Snö, Glitter eller nån annan kedja utan en alldeles ensam- eller varför inte enastående hemmapysslare. ;)) Dock, nån måtta får det vara, så när jag fick en fråga om fler fågelnålar så gjorde jag några till. En fågel hade jag förresten kvar sen tidigare.

Här i gänget är det en som inte har nån nål och det är för att han brutit båda benen, stackarn. Fast han fick vara med på bild i alla fall. Han bröt ena benet när jag skulle klippa ut honom. Krympplasten liksom repar upp sig själv när man börjat klippa, hemskt enerverande. Särskilt pillrigt är det när man ska göra små hack och detaljer förstås. Jag gräddade såväl enbent fågel som löst ben och satte sen fast det med attack-lim.

Vad jag inte hade tänkt på var att limmet skulle rinna ner på bordet... Så när jag skulle ta loss fågelskrället så fick jag till slut loss den, men med ANDRA benet av och fastlimmat på bordet! Baaah! Jag petade loss den och klistrade dit den, men det är nog inte hållbart nog för att användas på nål och så ser det inte fint ut heller, men det var för sorgligt med den där enbentingen, han var tvungen att få en transplantation. Nu får han bo i en låda med andra krympplastar som inte fått nåt användningsområde ännu.

Vidare är det ett Kalihänge jag ska ge till den som ska ha Vårgräset, att ha som hänge eller på en nyckelring vilket hon nu vill (om hon vill ha det överhuvudtaget, that is), ett hänge med texten Baby steps, som jag tror jag ska ge bort det med, och så ett diadem med en julros, för en liten tös som går i en skola som heter just så, fast på latin.

Diademet ser inte mycket ut för världen här, men är rart på, när det tillkommer ett huvud, hår osv... Angående rubriken och ordet pyssel så höll jag sånär på att skriva dagispyssel, innan nån annan sa det, men nej, ingen har sagt nåt och jag ska inte tillskriva nån annan nåt den inte gjort. Så. Jag har roligt, det är det viktigaste, sen får det jag gör vara hur dagisigt det vill. Säger jag, mest till mig själv...

Hors saison

Nu så! Nu är jag klar med det som kollegan till den som ska få Bassetts ska få. Det låter ogint att säga, men jag hoppas verkligen hon gillar det för fy satan vad tid det tog... Jaja, hon borde uppskatta tanken, hon gör allt rätt i vanliga fall, så varför inte nu också? Hur det än är med så blev jag himla nöjd med det själv.

Det jag hade lyckats få reda på om personens smak vad gäller färger, förutom det uppenbara med att hon gillar olivgrönt (som jag nästan alltid sett henne ha på sig när vi setts), var att hon gillade alla gröna färger, ockragult och egyptiskt blått. Egyptiskt blått sa mig inte mycket, sa min väninna som målar och blandar färger själv inget heller och när jag googlade på det så stämde inte alls den färgen med vad Assistenten beskrivit det som (på förfrågan, eftersom det inte sa mig nåt). Vågade inte chansa på det nånting-blåa utan sejfade med ockragult (eller lejongult eller åttiotalssenapsgult) till det gröna. Själv hade jag hellre haft rosa till, men hon gillade inte rosa och det är ju inte jag som ska ha det på mig, så vad spelar det för roll, bara hon är nöjd så är jag nöjd. Tjôta.

Nån slags peyote är det, och så är det olika glaspärlor och så lite pärlemor, i löven som ser ut som näckrosblad. För det syns väl att det är löv? Fick höra här att alltihop såg ut som en orm nämligen... Det är i alla fall tänkt att vara nåt slags lövverk, några blommor (gjorda av tjeckiska fasetterade pärlor, hjärtformade pärlor och rocaille) och så är låspärlan tänkt att föreställa en skalbagge. Måtte hon som ska få det inte ha insektsfobi, det glömde jag fråga Assistenten om...

Azur, den lilla missbildade tusenfotingen

Nej, det här ska inte bli nån politiskt korrekt saga om funktionshinder. Då hade jag inte skrivit missbildad för det första, utan fysiskt utmanad, eller liknande, om Azur och hans väldigt oliklånga ben. Allvarligt talat, Assistenten tyckte det var för länge sen hon fick nåt, och nåt ska man väl ha för att vara Assistent så jag fick sätta igång med det hon önskade sig, vilket var nåt med sötvattenspärlor, så småningom modifierat till nåt i peyote med sötisar på. Ljusblå peyote.

Helt okej att peyota, även om jag har ont i fingrarna nu efter alltför mycket syende av en pärla i taget (behöver knyta eller trä nu, ett tag). Men aspelut inte på en fläck okej med pärljävlar som går sönder, gärna när man redan sytt dit dem för flera varv sen, så man antingen får repa upp eller trixa och fixa i efterhand. Nog för att jag är enveten som en terrier, men det finns gränser...

Så går det när man köper skräppärlor, som de här är - fast i en (nåja, två) vacker färg, som fick mig att köpa dem... - i sju grejer för en hundring-affärer... Vilket får mig att tänka på den där gången då jag stod på numera stängda Crystal drops, på nån stor rea, och kom i slang med några andra kunder. En där pratade om hur mycket hon handlade (alltid ex antal gram av varje, så det blev jämnt i lådorna) och jag sa att jag sällan handlar pärlor till fullpris i vanliga affärer, om jag inte bara köper lite som jag råkar behöva just då.

Ofta så väntar jag oftast på reor, brandskade- och totalutförsäljningar, mässor osv, förutom att jag handlar i leksaksaffärer, på Myrorna och liknande eller via vänner och bekanta som åker utomlands. Jag minns att jag fick en snörpig replik om att det inte gick att jämföra kinesiska, indiska och afrikanska rocaille med tjeckiska eller japanska. Minns att jag tänkte att Jaja, det må så vara, men ha du dina finpärlor för dig själv i dina hur många gubbdagis-lådor det nu var, vi lever i skilda världar och lika bra är nog det. Men idag tänkte jag på henne och att med Jablonex- eller Toho-pärlor så hade de nog inte gått sönder en pärla nio gånger eller fler medans jag sydde... (Fast Miyuki-pärlor gick faktiskt sönder i en muff en gång, en masse. Fast då var det 15/0 och inte nior eller elvor som här. Förlåt nörderiet, ni som tycker det är internt. Om nån läser, that is.)

Kära gudmor...

... ska få ett halsband som kanske blir helt fel, för hon sa att hon inte ville ha nåt för skrikigt eller synligt... Det var bara att jag så gärna ville göra nåt inspirerat av konst, som hon gillar, och ett ställe som har affektionsvärde för oss båda..

Så himmel, vatten, kaveldun, näckrosor, stenar, fisk och en trollslända med en ram runt om kändes så rätt. Och det går ju inte att klämma in på hur liten yta som helst, om man inte är miniatyrmålare. Jäjä, kan hon inte ha det på sig så får hon väl ha halsbandet på väggen.

Dagens rätt: Mussla

När jag gjorde väninnans armband och såg hur det bildades vågor i peyotandet alldeles av sig själv kom jag att tänka att man kanske kunde göra muffar utan att göra en triangel i herringbone och peyote som bas. (Det är flera som frågat om muffar och hållit frågan aktuell, annars vore jag nog själv inne på nåt helt annat vid det här laget.) Då kanske man skulle missa nåt av 3D-vibben, men å andra sidan få en platt och därmed med lättanvänd muff (tvärsemot verkligheten that is).

Och ser man på, den blev riktigt söt tycker jag. Mindre anatomiskt föreställande än de med triangelbas, men det gör inget. Annorlunda är inte defekt, som jag brukar säga i helt andra sammanhang. Tror t o m jag skulle kunna ha den själv, på ett kavajslag, om jag nu bar kavaj.

Pillow book

Ingen nussekudde men väl en pärlkudde. Tack Suzanna för lektionen! Nästa blir snyggare, men jag lägger upp den här ändå.

Och så fick jag trä om det där jämra Barmark helt, för att det inte gick att bara fixa låset. Snacka KBT för otåliga... Men fint blev det, om än lite kort (några pärlor var förstörda av lim). Hoppas den som ska få inte har tjockare hals än jag har... :/

Barmark

(Wishful thinking...) Jag skulle ut och gå, eller gå igenom gamla pappershögar och kasta kasta kasta, eller tvätta, eller läsa och inte alls pärla, inte idag. Sen tänkte jag att Äh, jag gör det där som jag lovat S sen ett tag. Och så sa Assistenten: Men du, nu har du gjort så mycket i samma färger... Kan du inte göra nåt brunt, nåt jordigt, nåt markigt?

Och så plockade h*n fram några genomskinliga ovala pärlor med små lilagrå ränder och sa Om du gör det så kan de här vara gråsuggor! Sen släpptes jag att göra vad jag ville av den tanken. Och jag släppte i min tur tankarna på annat och satte mig med barmarken, den spirande grönskan och de små insekterna.

Måste göra om låset, för det kommer inte att hålla och snyggt är det inte heller, men annars är jag väldigt nöjd, det är hemskt sött på, även om man absolut inte begriper varför det är klargrönt ihop med olika bruna nyanser och så några halvt osynliga pärlor med färger som inte alls passar in där. Skitisamma säger jag.

Ett varv är Gütermann vaxpärlor (skitkvalitet känns det som fast det är väldigt klassiska pärlor, ovanlagret liksom känns som det ska åka av med tiden...), ett varv är billighetsrocaille som är hemskt ojämn (från Indien tror jag), ett varv är rocaille från Ghana, transparent ockrafärg med svart lining (jättefina) och så två varv bugles. Glasgrönska och glasinsekter. Låset är röd jaspis.

Matsuno och jag...

För ett tag sen, när jag precis gjort den första pärlmuffen och tänkte göra nästa, så köpte jag finfina småpärlor från Matsuno. Så fick jag önskemål om den oxblodsröda muffen och behövde då pärlor till denna. Hon i affären sa att rörformade pärlor som t ex Delica eller Matsuno nog skulle vara svårhanterligare, för när man syr med dem så blir alltihopet stelt. Hmm... Okej. Matsunosarna fick ligga. Så fick jag en önskan om en ganska liten muff i stil med den som Bruden fått (den andra). Tänkte att jag ändå skulle ge de små Matsunosarna en chans, de var ju så fina och hade så rätt färg.

Första gången jag satte mig (på en fika) hade jag en nål med för litet öga, så jag fick börja triangeln för hand. Jag såg antagligen inte klok ut där jag satt med osynlig tråd och nästan osynliga pärlor nån decimeter från ansiktet... Så kom jag hem och fortsatte, med nål med större öga. Den bröts, och nästa bröts, och så nästa, och så en till. Har aldrig varit med om att så många nålar gått sönder. Testade med mjuk nål istället, och den höll, men det är ju så förmårrat svårt med en nål som liksom inte går att skjuta in utan måste lirkas med (felåt för de slippriga associationerna nån kanske får).... Dessutom gick pärlorna sönder när jag drog åt tråden! Det har aldrig hänt förut! Fick skarva och lägga till i efterhand och gaaah, sicket härj! Matsuno ska ju vara kvalitetspärlor, japaaaanska och allt, som det sägs i affären... (Inte lika "fina" som Miyuki och Delica, men ändå finare än t ex tjeckiska pärlor och förstås mycket finare än mina från Ghana, som jag fick höra av en i en affär)... Hade jag inte kommit så långt som jag hade gjort då hade jag klippt sönder allt och börjat om med andra pärlor, men nu hade jag ju våndats och svettats över det här så länge så nej, det fick bli att fortsätta för hand, med en riktigt toklång tråd som jag kapade en bit i taget, för att ha änden hård (den är vaxad och därmed lite styv tills man härjat bort det vaxade). Gaaaah!

Efter jag vet inte hur mycket smått extra pillerill som jag inte ens skulle kunna redogöra för är jag i alla fall hemskt nöjd. (Men Matsuno-pärlor kommer jag inte att frihandspeyota med igen, den saken är klar.) Under tiden som jag slavat med förhandpeyotandet har ett tråg med underbara mossgröna och ljunglila pärlor legat och väst Men hallå, bli färdig nån gång, vi vill bli trädda!! Så nu hoppas jag snart återkomma med ett halsband... Jo, förresten, bilden jag lägger upp nu, den är på den ännu inte helt färdiga muffen. Trådarna ska säkras (med nytt medel, pärlcement som ska vara mer osynligt än Attacklim som jag använt hittills) och jag undrar lite hur jag ska lyckas med det, när det nu inte funkar med nål... Det är apsvårt att komma in i det vävda, där inga pärlor sticker ut och följaktligen inte kan träs in nånting i... Fnula fnula...

Uppdatering: Det gick fint att trä in trådändar med en ny mjuk nål. Så cement på (det luktade så starkt att man blev helt stenad) och så en ögla (knepigt med så små pärlor, återigen) och så snodd, kapa trådar et voilà! (Har med värmeljuset för att visa storleken på hänget.)

Söder Mälarstrand...

... och alla andra vattenstråk där jag gärna går nu, är fulla av såna här gula näckrosor. Jag vet, de har hjärtformade blad och inte runda, men jag är inte så haj på circular peyote än, eller peyote överhuvudtaget. Så kanske det inte finns så många trollsländor just nu, men det får hänföras till den artistiska friheten..

Världens bästa terapi är det hursomhelst! Och på tal om terapi ska min söta doktor få den här.

Gåta 2008

Jag visade dagens alster för någon mig mycket närstående, som inte för sitt liv kunde se vad halsbandet föreställer. JAG tycker det är klart som... inte korvspad, men väl glaspärlor, men det bekymrar mig att jag kanske är ensam om det..

Så jag utmanar Er (om jag nu har några läsare alls, det verkar skralt med det numera): VAD FÖRESTÄLLER HALSBANDET?

(Och då är det kanske korkat att lägga in etiketter, men jag kunde inte låta bli, tvångsmässig som jag är...)

Afro-australisk bling

Jag fick tillfälle att tillskansa mig en plasthund till idag, så så fort jag kom hem gjorde jag om mobil-blingen, såsom jag hade tänkt mig den från början. Är ledsen att det inte går att lösa rump-problemet (så det inte ser ut som de har konstiga utväxter där bak). De svarta stora och de grå småpärlorna är från Ghana, de stora grå från Gambia. (Tack till mina pärlleverantörer!)

Return of the Ninja Turtle

Den mig närstående personen i förra inlägget fyller år strax och har beställt följande halsband. Det skulle prompt vara pärlor, virkat och så den självvalda sköldpaddan som är i howlit och serpentin. Pärlorna är nio, lika många som fyllda år. Den som får halsbandet är inte så försiktig, och det vore synd att sköldisen skulle tappas bort, därav det dubblerade hänget (vilket blev lite fult). Nåväl. Jag tror det blir bra ändå. Har den äran att gratulera!

Ninja turtle!

Nån som gjort ett hemskt bra jobb med en mig närstående person ska strax byta jobb. Nu ska hon avtackas med en liten sköldis (hon samlar på dem). Det tog minst tre försök med virkad tråd (nu vet jag att man inte kan ha vanligt sysilke) och virkad tråd med gummitråd innan jag gav upp och gjorde ett "vanligt" armband. Sköldisen är rodonit. Hoppas hon gillar det nu!

Vindöga eller Katten själv

När jag hade gjort Kattens dröm fick jag för mig att försöka göra Katten också. Den är mörkbrun faktiskt, inte svart. Det är nog skannern som spökar. Katten själv behövde nåt att sitta i eller på, jag kunde ju inte ha den hängande i halsen, det verkar obekvämt för den... Alltså fick den ett fönster, ett runt vitmålat vindsfönster (ett sånt där med hasp på) med spetsgardiner. Fattas bara en röd pelargon.. Det får bli nästa gång! Jag ska nog göra ett halsband till också, men jag har ännu inte bestämt hur det ska se ut. Ni får hänget självt så länge. Ni kan förresten lämna förslag till hur resten borde vara!