Kometen kommer

Fortsätter med Projekt Vänta-på-ork-i-kropp-och-knopp-och-göra-vettiga-saker-under-tiden, nu med att montera Alien-muffen. Som synes gör jag "riktiga" halsband av muffarna just nu, istället för att sätta dem i läderband. Det blir nog några fina band från Folckers också vad det lider. Assistenten tycker den borde heta Robot-muff, men nu är det en gång (alla gånger!) jag som gjort den och jag döpte den redan när den gjordes så nej. Månstenen (den såldes som det, men jag har mina dubier) som sitter mitt på tycker jag ser lite Milky way-ig ut, så det passar bra med rymd, förutom att själva muffen är grönaktig och metallisk och därmed alienig (som jag om jag hade sett nån...) Fast den är faktiskt lite avskavd i det gröna och silvrigare där, då den är några år gammal och pärlorna tydligen inte är helt hundra färgbeständiga, fast det var fin- och dyrpärlor från Japan, köpta på Zionesse, en affär som jag SAKNAR). Förlåt för den gräsliga meningsbyggnaden. 

 

Pärlorna på halsbandet är i glas som ser ut som månsten och ger helt ljuvliga skuggor mot det man håller det mot, och kommer från halsband jag köpt för att ta pärlorna. Sen är det tjeckiska fire polished-pärlor jag fått från Frankrike, samt rocaille jag inte minns var jag köpte. Assistenten lyssnade på Laleh när jag satt med det här, och "In the comet" hade ju passat bra som rubrik på inlägget, men det var nog den sämsta låten på skivan, medan Kometen kommer och Tove Jansson överhuvud sällan är fel. Att det är två bilder är för att ingen av bilderna blev riktigt bra, muffen hamnade fel (och hur lät inte det då?) hela tiden. Jag MÅSTE lära mig att hantera kameran, helt enkelt.

Pärlbesatt bland trollsländor, myror och spyflugor

Ibland bjuder tillvaron på ett sällsynt bra tillfälle att peyota sig lugn och fin igen. Till exempel när man ska leta efter nåt särskilt med med en person som redan gjort för mycket den dagen och också har väldigt bestämda åsikter om vad den letar efter, i affärer fulla av reafyndk*ta människor, lysrörsbelysning och skvalmusik. 

Nu tackar jag alltså den som lärde mig peyota, den som köpte den trollsländeblänkande (det syns tyvärr inte här), den som köpte  billighetsrocaillen i Gambia åt mig, den som gav bort ett halsband till Myrorna så jag kunde köpa det i akt och mening att använda låset (och pärlorna så småningom, men det var det vackra låset jag ville åt), och som ovan nämnt även tillvaron för nämnda pedagogiska utmaning, som bäst togs ur systemet med den tankebefriade och repetitiva sysselsättning som peyotande är. 

Jag som alltid varit svag för flerfärgat (tänk Begonia Rex), moaré, bensinfläcksskimmer, såpbubblor och liknande, är mycket nöjd med mitt armband vars spyflugeskimrande prakt inte görs rättvisa på skannerbilden.

Oh la la, Oglala!

Häromdagen såg jag ett sketasnyggt armband på en blogg. Jag skrev nåt berömmande till den som gjort det och sa samtidigt att jag gjort liknande saker och att det var kul att se sånt som jag inte riktigt sett förut hos andra. Hon som gjort armbandet svarade vänligt och avslutade med att Visst är det kul med Oglala-teknik? Oglala-teknik, say what? Aldrig hört talas om... Det är samma sak som när jag såg ett armband och det stod om anemon-teknik som jag gjort själv tidigare, men inte hade en susning om hade ett namn. Jag hittar ju bara på.

Sen var jag så klart tvungen att googla Oglala och när jag såg att det var indian-prylar så blev jag sugen på att göra nåt med de turkoser jag fått från Indien. Turkoser får mig nämligen att tänka på Nordamerikas indianer. Vad jag skulle ha för färger till kom jag på en sömnlös natt (inte helt bortkastat med insomnia). Jag vet inte om jag tycker det är vackert, men jag gillar det och färgkombon och det var roligt att göra.

Först är det en sträng med de stora turkos rocaillerna och så de stora pärlorna i glas och sten, knutet på vaxad lintråd. De plommonfärgade är risajklat glas från Ghana, de orange är nån infärgad sten jag tyvärr inte vet vilken det är (från Glitter-armband, konstigt nog, de har ju mest plast) och så turkoserna som en väninna köpt åt mig i Indien. Sen är det peyotat i de stora rocaillerna (fyra små påsar gick det åt!). Sen är det ett varv med små plommon rocaille jag fått från Gambia (superojämna, men det har sin charm), små turkos rocaille från Perlehusets utförsäljning när de la ner och så orange rocaille som jag fått från Frankrike. Sist lite mer av den turkosa lilla rocaille, i nån slags picoter. Stängningssnodden är virkad vaxad lintråd, med turkoser på.

Och fast det måhända låter fånigt så säger jag det igen: Det är mycket snyggare på än i skannern, om inte annat så för att det lägger sig så fint runt halsen. Kanske det till slut blir så att jag har det på mig, om ingen annan gör anspråk på det. Så blev det med Pilgiftsgroda som suttit på sen jag gjorde den, fast jag aldrig trodde det, jag som inte ens gillar blått på mig själv. (Jag vet att det anses att självberöm luktar illa, men vet ni vad, jag orkar faktiskt inte bry mig. Pärlbesatt- när etik är intressantare än etikett, typ.)

Här är länk till det vackra vita armbandet förresten:

http://time2cre8.blogspot.com/2010/04/something-old-something-new.html

Le rouge et le noir

Härförleden bad jag kosmos att ge mig en pärlbeställning som var lagom svår. Jag hade som vanligt örtiförton möjliga inspirationstrådar men ingen som var mer tvingande än nåt annat. En nätis frågade om inte vi kunde byta saker med varann, och eftersom hon gör vackra saker och är trevlig, och dessutom önskade sig nåt som jag kunde tycka var roligt att göra så slog jag till. Det skulle vara ett svart dramatiskt halsband, med en accentfärg som vi kom fram till kunde vara en kall röd (eller flera).

Jag började på ett halsband som artade sig mycket bra, men där jag varit klantig och inte märkte att tråden drog sig, så den plötsligt var för kort i ena änden (jag borde fäst...). Att det inte funkar att knyta Fireline och liknande fiskelinor blev jag plågsamt varse... (Man kan se det på första bilden uppe i högra hörnet.) Det gick inte att rädda fast jag försökte på flera sätt utan jag fick klippa ner det. Ganska ledsamt då jag hade kommit en bra bit. Men det faktiskt kul att trasha det också. Så var jag i Mörby i annat ärende och passade på att köpa svarta matta stora Miyuki och röda lite guldiga (jag vet att det heter gyllene, men jag har blivit smittad) droppar till en ny omgång Svart och rött.

Och så här blev det. Det är keramikpärlor (eller om det är porslin) från ett Indiska-halsband i botten (de största högblanka), så de matta från Zionesse (halvstora), så Jablonex-rocaille (de små svarta), så röda rocaille från Perlehuset (saligt i åminnelse- och ja, jag saknar det) och så de finfina dropparna (samma slags droppar som i mitt blåbärshalsband från sist). Lädersnodd från Zionesse som lås. Under tiden som jag gjorde det tyckte jag det såg ut som kaviar och spets, med blod på, men nu undrar jag om inte det mer ser ut som ett vulkanutbrott. Fast det är ju dramatiska saker alltihop, och det var det hon ville, så det är väl bra, hoppas jag. Och så är det mycket finare på riktigt än här, här syns knappt alla vindlar och vrår som det har.

Pärlbesatt gör en Sibyllas

Ingenting om mystiska spådomar, jag tänkte Sibyllas som snabbmat eller snarare pärlandets svar på snabbmat. Allt kan ju inte vara halsband som tar fem kvällar att göra, ibland är det kul att sticka emellan med tjoff tjoff armband på elastisk tråd tack och hej leverpastej. Den som fick armbandet blev hemskt glad i vilket fall.

Armbandet är mycket jämnrödare i verkligheten, inte alls så skiftigt som här. Det är cloisonné-pärlor jag köpt nåt med för att risajkla (minns inte vad det var från början), pärlor från Ghana i risajklat glas, granatkräneformade pärlor tagna från ett halsband köpt på Indiska, stor rocaille från Ghana och pärlemoplattor/snäckskal (?) från ett billighetshalsband också köpt för att slaktas. Allt taget från nedersta röda lådan, där de lösa pärlorna ligger. Plus en berlock jag gjorde igår.

Vink vink till dig Cat, som gillar att höra var grejerna kommer ifrån och hur jag gör. I översta lådan har jag pärlor i påsar och förpackningar, i mellersta lådan pärlor som är på tråd/sträng och så i nedersta lådan lösa pärlor. En trelådshög i varje färg, eller i alla fall grundfärgerna och lite till.

Begreppsförvirring

Är det här halsbandet somrigt, i sina glada färger, eller höstigt, för att det är grönt och orange och gult, eller kanske till och med juligt, för att det är julgransgrönt och samtidigt knalligt? Skitsamma kanske, man kanske inte måste definiera allt. Jag gillar det, det är det som räknas. Det var roligt att göra nåt superenkelt nu. Fast det är fel längd för att jag ska ha på mig det, så jag hoppas nån annan gillar det. Varför jag inte gjorde det kortare istället, så jag kunde ha det själv? Det ville inte bli chokerkort, och det är för stora pärlor för att göras lariat-långt. Plus att jag inte hade fler av de gula och rosa... [insert smajli.] Och så passar det inte till det jag brukar ha på mig.

Så här blev det till. En god vän har vänner i Indien. När en av dessa skulle åt Europa till tog den med sig en massa presenter till min vän, som också hade bett om lite stenar till mig. Jag fick turkoser och granater av billigare modell, och så fanns det nåt grönt i stenväg också, som dock tillföll nån annan. Jag tog fram aventuriner och andra gröna stenar jag hade hemma, men ingen av dessa var det. Var det malakit tänkte jag, som sett smycken därifrån i just malakit, och så blev jag sugen på det där gröngröna skiktade. Och så nästa gång jag var inne i en andrahandsaffär i krokarna så hängde där ett halsband i malakit-chips. Jag gillar inte chips jämfört med kulor, men jag tog det ändå. Om inte annat så är kulor mycket dyrare, och nu hängde det ett chips-halsband där, och inget annat...

Vad skulle jag ha till? Rött? Lila? Både och? Silver? Nåt annat? Googlade lite på malakit och hamnade på underbart vackra bilder av nån Pia som har en blogg som jag tror hette The world according to Pia, men inte hjälpte det, jag fick "bara" se sagolika bilder av små utflykter, fint pyssel, härlig mat, skor som jag inte skulle ha råd att köpa och vattenplaskande hundar... Bah, jag tog fram en massa pärllådor, petade och rotade, och så frågade jag slutligen Assistenten om hon biföll mitt val. Det gjorde hon. Bra så.

Det här är alltså malakit med små matta rocaille i samma färg emellan, mörkrosa och gula pärlor av nån oidentifierad sten (köpte det som armband, odeklarerat) och pärlor i vad jag tror är risajklat flaskglas eller i alla fall risajklat glas, från Ghana, från "Lisas skatt".

Un p'tit beurre, des touyous...

... sjöng franska barn som missuppfattat Happy birthday to you (de kanske gör det än, vad vet jag). Petit beurre är en viss kexsort, så det var en rimlig folketymologi, och här var jag visst på väg att skriva en helt annan sorts blogginlägg än jag ska här inne, oops. Hursomhelst, en moster (den tredje i ordningen, vilket minnesgoda läsare redan tänkt) fyller år, hela åttio, och genom en universums välsignelse så får jag möjlighet att åka och fira henne. Då ska hon få det här. Det kanske inte ser ut mycket för världen, men shit vilken tid det tog att göra tre meter rocaille-snöre med tre röda, en blå, en grön, en blå, tre röda osv...

Tänkte jag skulle vara lite fiffig och göra dels ett halsband som i sig självt går att ha på många olika sätt, extra många eftersom det är lås på, dels ett extra lås (blomman på peyote-bas), så man stänga det på andra sätt och ha blomman framme på sidan om man vill att halsbandet ska synas lite mer. Det går naturligtvis att ha som armband också, och säkert annat om man fnula på det. Det tänker jag inte göra nu, för jag har saker att göra innan jag ska iväg.

Jo, att det är just blått, rött och grönt är för att jag så klart frågade vad hon ville ha (på vilket hon svarade långa halsband av äkta pärlor, vilket hon då inte får) och sen vad hon gillade nu, vad hon hade på sig oftast osv för att få nåt svar jag kunde jobba utifrån. Hon sa storskjortor, oftast en blå eller en röd. Därav det enkla halsbandet i rocaille med lite mer flärd i form av en pärlemoblomme-knapp, det känns lagom eller rätt för min moster, som trots att hon är åttio ständigt är i farten.

Höstvisa

... är en sång jag tycker mycket om (liksom det mesta av Tove J), men sist jag hörde och sjöng den så grät jag mer än jag hade velat göra just där just då. Just där just då satt jag också med den som ska få det här armbandet och som bland annat sa att hon tycker mest om hösten.

Hon satt med mig när jag gjorde prinsessmuffen också, och blev lite till sig över den. Då pratade vi hantverk, vilken tid det tar att göra saker, saker hon gjort förr som virkning och hur omöjligt det är göra som annat än hobby och så vidare. När jag fortsatte med muffen vid det där sång-tillfället pratade vi om vad hon gillade för smycken och färger och varför hon inte brukade ha nåt på sig, och där bestämde jag mig för att försöka göra nåt till henne.

Och här är det jag gjort. Hon ville gärna ha ett armband, och hon gillar bland annat grått, duvblått och grönt som passar till det, och så rött. Det fick inte vara för stora eller dingliga saker, det funkar inte på jobbet. Här, med de grå-röd-grönblå pärlorna tycker jag att jag hittade rätt. Tänkte jag skulle ha de röda stora pärlorna i risajklat glas som lås.

När det var klart tyckte jag det såg fattigt ut. Röda kanter, kunde det vara nåt? Jorå, det var det, tycker jag nog, men nåt mer ändå kanske? Nåt som såg ut nåt broderat, hantverksaffärsaktigt och lite bonnigt? Hade jag blommor i blått och blad i nån kall grön? Det första ja, det andra nej, men det blir bra så här, bestämmer jag. Hoppas hon tycker det också!

Och så tack till Lisa för alla underbara pärlor jag fick köpa från Ghana via dig (alla de röda pärlorna i det här är därifrån) och tack till frk Suzanna för att du lärt mig det meditativa peyotandet, det satt finfint att kunna just idag!

När jag klippt trådar var det en liten tåt som rymde och jag fick sätta mig och säkra en bit av den röda kanten. När jag ändå skulle göra det så gjorde jag om mitten-delen av det röda till ett hjärta (svårt att se). Sen var det sovdags. I morse tänkte jag att Vafasen, det är ju skitfult med stora grå pärlor till lås, och så har jag gjort den ena öglan för kort dessutom, jag borde räknat noggrannare, hon kommer inte att använda om det är bängligt att få på. (För jag räknar kallt med att hon använder det.)

Så jag gjorde nya öglor, som det krånglade med (förstås, varför ska nåt vara enkelt när det kan bli krångligt, Murphy älskar mig vissa dagar). Men nu är det till slut fähähähärdigt. Och jag är nöjd. Hoppas hon blir det också!

Ajöss, och tack för fisken!

Igår kunde jag inte somna. Att jag skriver det är för att det är sisådär fjärde natten i rad. Istället för sömn på burk tog jag fram turkosa lådan och blå lådan i akt och mening att välja pärlor till Cykel-Ms utlovade halsband. Jag valde och valde och påbörjade en version som lämnade mig kladdig om fingrarna av lintrådsvax, samt missnöjd. Klippte sönder.

Valde lite andra pärlor och annan tråd. Trädde. Fint! Ut i badrummet och kolla. Nääääj, det är ju för långt... Klippa och trä om (för då hade jag trätt dubbelt så det skulle hålla, så det var inte bara att ta dän några pärlor. När jag var klar, förutom klistring av knutar, så var det ljust, bussarna gick och jag hörde tidningen dunsa i brevlådan. Som sömnmedel var det helt värdelöst alltså, särskilt som jag var så grusig i ögonen att jag hela tiden stack mig när jag skulle trä om nålen... Men halsbandet blev fint, tycker jag.

Så här var storyn. Jag fick min och hushållets cyklar stulna, fast de stod låsta i porten. (Må alla cykeltjuvar få sniglar på ögat, mördarsniglar helst.) Sen gnällde jag massor om det, och om att sakna cykel och cykla som är så bra och så skönt och så fritt, och så loopar vi det. Men därifrån till att skaffa en ny (beggad alltså) cykel, dit var det långt, tydligen. Inte förrän en inflyttad vän som nu är nästangranne (vilket jag är jätteglad över) skrev lyriska bloggar om att cykla över broar i arla morgonstund.

Jag blev impad, jag blev avis och till slut, till slut fick jag så tummen ur. Kunde hon cykla över broar och vara lyrisk så kunde jag också, om jag bara fick till en cykel. Tack M för puffen! Jag skrev nåt om Önskar köpa begagnad cykel billigt, på nätet. Då sa den jag här kallar Cykel-M att jag kunde få (!) hennes, men den stod tyvärr låst och nyckeln var borta. Om jag kunde tänka mig att hämta den och så åka och få den uppbruten så var den min. Sover påven på rygg? Så snart det gick för logistiken var jag där och hämtade Hägring, bar och kånkade den till verkstad, fick den upplåst, köpte nytt lås, hjälm (man är väl ordängkli) och t o m korg and off I went. Lycka!!

Och för att återknyta till halsbandet så såg Cykel-M mitt Svarta havet när jag kom och hämtade Hägring, tyckte det var fint och sa på förfrågan att hon gillade blått och inte för stora pärlor för hon är ganska liten själv och fiskar var extra roligt av hemlig anledning. Det här är resultatet. (Cloisonné-fiskar finns bara i några färger här i Svedala så blå-blå funkade inte, det fick bli turkos.)

Det är rocaille från numera avsomnade pakistanska tygaffärn på Drottninggatan (de kanske var från Bangladesh, jag vet bara att jag saknar dem), större rocaille från leksaksaffärn vid Själagårdstorget (?) eller i alla fall nån leksaksaffär, facetterade glaspärlor från även den saligen insomnade Perletorget (som jag också kommer att sakna, särskilt några expediter). Detta på ljusblått knapphålssilke (lite raffinerat om jag får säga det själv ;)). Och så en fisk från pysselfabriken Panduro (önskar de kunde skaffa lite storkedjepriser också. Som en Deichmann eller Mediamarkt för pärlor, ja tack) och som lås en glaspärla tagen från ett Ur & penn-halsband, köpt enkom därför. Hoppas Cykel-M gillar det!

Hjärteblod- the remake

Jahapp, ett slaktat alster till har omskapats. Jag var inte nöjd med det röd-rosa halsbandet Hjärteblod, inte när det satt på. För tungt, åbäkigt och så lite ... tråkigt? Fast jag gillade färgerna, och vissa av pärlorna, och hjärtan och blod-konceptet. Så jag repade upp det, trots all jädra tid jag lagt på det, för hellre lägga ner mer tid och bli nöjd än att ha gjort allt jobb förgäves.

När jag blev klar fick jag höra att jag skulle försöka gå ner till zigenarna i området och försöka kränga det, så kitschigt var det. Pyttsan säger jag, kitsch är fint (ibland). Tänker alltså ha det på mig fast det ser ut som en korsning av nåt för Barbie och nåt för Mimmi Pigg, i sina barnsliga proportioner.

Grymt med tid tog det. Att det tog sån tid var för att jag slarvade och satte två likadana pärlor bredvid varann där det inte skulle vara det och upptäckte först mycket senare och fick repa upp, samt att jag bara hade vissa pärlor att tillgå, då jag bara ville använda det som jag repat upp och inte ta fram nya (jag vet, jag är knäpp). Så det blev en del fnulande och tragglande med hur jag skulle göra själva halsbandslängderna och så där (På ett ställe är det fel pärlor, hela fyra stycken, moahaha, men jag får leva med det, vi kan kalla det KBT mot kontrollneurosen).

Och så ett tack till min pärlfröken som lärde mig herringbone och peyote, utan vilka jag aldrig hade kunnat göra det här!