Livets hjul rullar hackigt...

Som ni kanske märkt är det klent med pärlande här. Det råder minst sagt obalans i den pärlbesattska tillvaron och tyvärr inte av sådant slag att det känts som om pärlande skulle hjälpa. Och när jag ändå till äventyrs nån gång pärlat har det blivit så illa att jag inte velat blogga om det. Även om pärlandet mest har terapeutiskt värde är det ju roligt om det blir så pass bra att jag eller nån annan kan använda grejerna och det mesta jag gjort på sistone, det förfärande lilla jag gjort, har varit fullt av feltänk kring mått, material, användbarhet osv. Skitstörande. Antagligen kommer det sig av brist på praktiserande och det enda som råder bot på det är att bara göra't, men det är svårt när inte tvånget finns där. Håhåjaja.

Hursomhelst tänkte jag för ett tag sen att jag skulle försöka råda bort på obalansen genom att ge mig själv lite chakra-regnbågs-terapi. (Jesus vad flummigt det där lät då...) Det är bra för mig med väldigt tydliga påtagliga påminnelser om att man behöver lite av varje för att det ska bli bra. Det räcker inte med en del, det ska till allt det som står bakom regnbågen. (Google is my friend säger jag till den som undrar vad allt prat om chakran innebär, jag är helt fel person att ge mig in på en förklaring om just det.) Om man sen väljer andra förklaringsmodeller är det helt okej det med, själv använder chakra-grejen mest som en vacker bild av behovet av balans, en modell som kan duga lika bra som andra, varken mer eller mindre. Tänkte alltså göra mig ett hjärta i regnbågsfärgerna, att ha som halsbandshänge, men som ni ser så tänkte jag återigen åt fanders, för jag tog alldeles för mycket rött. Insåg alltför sent att om jag tog lika mycket av alla färger som av rött skulle jag snart ha ett hjärta som kunde täcka för en hel bröstkorg och därmed funka synnerligen illa som halsbandshänge. Vidare vet jag inte hur jag tänkte när jag skulle till att göra hjärtformen. Det artade sig mest som en nu chakra-muff, men nån muff vill jag inte göra nu, Pride or not. Alltså har jag nu ett slags vågigt hjärta med lite för mycket rött och lila, men what the heck, är det obalanserat här så kanske det också kan få manifesteras i pärlandet? Pärlorna valde jag i alla fall en i taget, utifrån vilken som kändes som den lämpligaste röda, orange, gul osv. Det kändes bra att jag inte välja allt från början. Allt som kan leda bort från kontrollmani är bra, även om det handlar om såna skitsaker som en ett peyotehjärta. KBT ultra light, eller ult*ma kan man säga. (Varför jag stjärnar ordet ultim*? Vill inte råka googlas på av nån som googlar på ett visst band.)

Och nu svamlar jag, av pur häpnad över att åter blogga, så nu är det bäst att sluta. Lägger även in en bild på ett av mina misslyckade projekt, som jag dock hoppas kunna använda på nåt sätt. Så jädra mycket tid som det tog att virka dussintals om inte tjogtals med meter fiskelina - alltså i färdigvirkat skick, i ovirkat skick ännu många fler- så vore det väl själve f*n om jag inte hittade nån användning för det jag tänkte mig skulle se ut som tång, eller nåt annat organiskt. Var idén kom ifrån? Well, jag såg multifärgad fiskelina på en affär där jag skulle köpa Fireline, och blev sugen på att se hur det såg ut virkat. Hade ont i fingrarna i dagar när jag var klar kan jag säga. Alltså, don't try this at home. Nu när jag ser bilden på "tången" tycker jag den är fin. Jag hade förövrigt tänkt göra en sjöstjärna i peyote och sätta fast som hänge i, men orken tröt. Nåväl, det ger sig. Men ni eventuella läsare kan gott få hålla tummarna för mer balans och mer pärltvång, för mig. Jag saknar båda och kan behöva alla magiska knep som ni sitter på.

Mozart och valen

heter en inte särskilt bra film, på ett tema som intresserar mig. Boken är bättre. Nå, det var inte det jag skulle skriva om, men det var däremot namnet som kom för mig när jag hade lekt färdigt med den här anteckningsboken (som har fina guldkantade sidor som inte syns här).

Egentligen skulle jag göra ett hänge med en val, men det ville sig inte riktigt med det jag skulle göra av det, så jag tog valens kompis och satte på boken jag hade klippt och klistrat ihop (med följden att fingrarna är helt stela och stumma av Attacklim nu).

Det kanske inte är så himla vackert och elegant, men jisses vad det är roligt. Och boken är mysig att hålla i, med sin dubbelvadderade nya look. Har ingen aning om vad jag ska göra av alla anteckningsböcker som blir, men blir det för många så får jag väl skaffa mig ett marknadsstånd nånstans nångång. Det ger sig. Det är bra att ha roligt. Det är vad jag fokuserar på med det här.

Sudda sudda

Jag lägger väl in örhängena ändå, fast jag själv tycker de är för tunga att bära. Nån annan kanske inte lider av det, och vill ha örhängen av silver och sudd i akut leendeframkallande kombination (tro mig, det funkar varje gång man ser dem).

Pärlbesatt goes Gullan Bornemark

En sällsynt trist dag vars trist-orsaker jag inte ska orda mer om så var jag ändå tvungen att gå ut och handla. På Hemköp hittade jag ett gäng med superfina sudd, som jag genast såg annan potential än suddning i. Från början tänkte jag örhängen, men de är lite för tunga.

Så det blev ett halsband nästa gång, och det är jag riktigt nöjd med, trots eller kanske tack vare dess enkelhet. Blå glaspärlor från Continenta, blå rocaille i låset, silvertråd genom äppelsuddet och i ringarna, klart slut. Klart uppiggande också. Lätt att lyda An apple a day keeps the doctor away nu!

http://www.youtube.com/watch?v=wKLlSOPddGk&feature=related

Don't panic- återkomsten

Häromdagen sa en nätis att hon behövde skaffa sig en garderob som passade det nya jobbet, som har nån slags inofficiell dress code. Jag sa mest på skämt att om hon behövde smycka sig så kunde ju alltid specialbeställa det som nu gällde. Nåt sånt ville hon inte ha, men däremot gärna det Don't panic-armband jag gjort tidigare.

Just det armbandet korpade Assistenten och hade sen bort i en jobbflytt... Och inte mindes jag precis hur jag gjort det heller, och kolla på gamla bilder orkade jag inte, för datorn är minst sagt osamarbetsvillig. Men det blev ju bra ändå! Fast det syns inte här, det ser för taskigt ut på bild, jag vet...

Jag gjorde flexibla stroppar istället för ett lås, eftersom jag inte har pejl på hur tjocka handleder hon har (mina är inte representativa, har jag förstått). I ändarna satte jag bokstäver hon torde gilla, en anledning till att inte panika. Tyckte det var lite roligare än hjärtana jag hade på det förra.

Pärlbesatt gör en Sibyllas

Ingenting om mystiska spådomar, jag tänkte Sibyllas som snabbmat eller snarare pärlandets svar på snabbmat. Allt kan ju inte vara halsband som tar fem kvällar att göra, ibland är det kul att sticka emellan med tjoff tjoff armband på elastisk tråd tack och hej leverpastej. Den som fick armbandet blev hemskt glad i vilket fall.

Armbandet är mycket jämnrödare i verkligheten, inte alls så skiftigt som här. Det är cloisonné-pärlor jag köpt nåt med för att risajkla (minns inte vad det var från början), pärlor från Ghana i risajklat glas, granatkräneformade pärlor tagna från ett halsband köpt på Indiska, stor rocaille från Ghana och pärlemoplattor/snäckskal (?) från ett billighetshalsband också köpt för att slaktas. Allt taget från nedersta röda lådan, där de lösa pärlorna ligger. Plus en berlock jag gjorde igår.

Vink vink till dig Cat, som gillar att höra var grejerna kommer ifrån och hur jag gör. I översta lådan har jag pärlor i påsar och förpackningar, i mellersta lådan pärlor som är på tråd/sträng och så i nedersta lådan lösa pärlor. En trelådshög i varje färg, eller i alla fall grundfärgerna och lite till.

Fågelnålar

... som jag gjorde för ett bra tag sen, men inte skulle lägga upp förrän personen de är gjorda till fick dem. Internet är ju så litet... Det kändes avigt då, jag lägger ju upp allt jag gör och i den ordning jag gör saker, men det lilla avsteget kunde jag tänka mig. Så här är de, fågel-hårnålarna.

De är gjorda till nån som tydligen har en fäbless för svarta fåglar (varför förtäljer inte historien riktigt). Eftersom jag inte kan göra peyotemönster och det hade tagit evigheter att göra frågade jag om det kunde tänkas gå bra med krympplast och det kunde det. Undrar hur många fåglar jag ritade innan jag kände mig säker nog att rita på plasten. Och hur utskrattade blev inte fåglarna innan de här, av så kallade nära och kära... Hmmff.

Jag hade frågat om fåglarna skulle vara söta eller skrämmande (typ goth-korpar) eller nåt annat, och de skulle vara sorgsna, därav uttrycket de har av att sålt smöret och tappat pengarna. Nu väntar jag bara på att få feedback på om presenten gick hem, direkt eller indirekt...

Pärlbesatt hjärtar sina pärlmattar (och enstaka hussar)

Idag fick jag ett mejl från nån som tagit kort på nåt jag gjort. En som kom hit på väldigt lustiga vägar. Och jag blev så glad! Om ni visste vad jag är glad över Er, som tittar, läser, kommenterar och som vill ha mina grejer.

Den som den blå This too shall pass-berlocken gick till hade googlat på den meningen och smycken och hamnat hos mig, och mitt inlägg med de första (eller andra?) krympplastgrejerna!

Så kom det sig att hon fick en blå berlock, eftersom hon gillade blått. Jag blev så rörd av alltihop så jag skickade med lite pärlor att göra ett armband av också (eller ha med i ett armband, om hon gillade dem, snarare). Sen sa hon också att det används flitigt och det var kanske det roligaste av allt (hur många gånger har jag använt ordet nu? Borde jag köpa ett synonymlexikon?) för jag älskar att tänka på att saker jag gjort lever sitt eget liv som utflugna härifrån och då gärna på nån och inte i en låda...

(Och igår såg jag senaste pärlmuffmatten på teve, det var också roligt. Hade förstås varit ännu roligare om hon haft muffen om halsen, men man kan inte få allt (sägs det). Eller snarare, skitsamma, det var bara kul att se nån som för mig är en pärlmuffmatte, inte en teve-personlighet, i teve.)

Pimpers paradise- 2010

Jag ska inte skriva en massa om vilka som får saker jag gjort, det blir alldeles för mycket sammangeggning av pysslet och livet AFK (away from keyboard). Det är redan illa att vad jag heter här blandas ihop med vad jag heter annorstädes, på nätet eller IRL.

Så nu säger jag bara att de två första böckerna är till ingen särskild, jag hade bara lust att göra en rödrosapimpad bok som kunde passa till Alla hjärtans dag (det gick inte att göra ett hjärta med liggande v som jag just nu inte kommer på vad det heter - har väl sniffat för mycket Attack-lim helt ofrivilligt- och 3, så surt). Den andra var bara en lek med bokstavstolkande av ett begrepp jag i och för sig gillar men börjar tycka det är seriös klyschvarning på. Den tredje är gjord till en Hanna jag genast tänkte på när jag såg de chakraregnbågsfärgade skosnören jag klippt sönder för att ha till bokstängare.

Vet ni hur roligt det är med krympplast? Nu önskar jag bara att jag kunde vinna på Triss (först får jag börja köpa lotter...) så jag också kunde köpa Translucent liquid sculpey, som man kan kalkera bilder med, så de blir tjocka och solida. Det låter hysteriskt roligt, men jag vågar inte köpa på mig mer pysselsaker förrän jag avyttrat sånt jag har gjort. Det finns ju gränser för hur många ljuslyktor och annat ett hem kan härbärgera... ;)

Och jo, det är inga små svarta fläckar på böckerna (jag valde noga ut dem, så jag inte fick nån repig...), det är skannern som behöver städas.

Jolly Roger och kompani

Jag frågade vännen S om hon månne ville ha en anteckningsbok med nåt på, som prunsent. Det ville hon gärna. Hon är dem av dem som flitigast anlitat mig som smyckesleverantör och det här är mitt lilla återgäldande (hon har fått en hel del smycken också, förövrigt). Hon ville ha en med en döskalle på, därav ritandet av detsamma (det första jag ritat på jag kan inte minnas hur länge, kanske nånsin).

Förr tyckte jag alltså att hela den företeelsen var så läskig att jag sa renbangel istället, hade en massa undvikande strategier för att slippa dem, som att inte se på nyheterna (möjligheten till uppgrävning av massgravar fanns alltid), var befriad från vissa lektioner i biologin, la ifrån mig Hundra år av ensamhet för att det formligen kryllade av såna i den, mutade klasskamrater att kolla in museisalar innan jag gick in osv osv.

Detta sagt för att visa på hur föränderlig man ändå kan vara. Hjärnans plasticitet jada jada, och nu är vi ute långt ifrån pärlor, som jag ju ska hålla den här bloggen till. Jag har en tendens (moahaha, årets understatement) att sväva ut... som bekant, för dem som känner mig. Nåväl, här är då Ss bok. Jag tog snodden med plastskallarna från den andra boken, tyckte de passade bättre här.

Förövrigt är det en vanlig anteckningsbok från nästgårds-ICA i botten, halkskydd (!), en krympplastbricka gjord av mig (tack Messini Design för tipsen! Uppskattas!) och så en bit av Folckers-silkessnodden jag hade till andra väninnans uppmuntrans-örhängen runt om krympplast-brickan. Hoppas S ska trivas med boken, jag tycker den blev riktigt rar.

Trial and error - återkomsten

Äschanpäsch, man kan ju inte vara arg på plast, det leder ingen vart. Det leder ju knappt nån vart att vara arg på folk så. Och allt man gör blir man bättre på, så arg bör jag knappast bli mer. Däremot så får jag väl öva mer på den där jämra plasten. Eller kanske googla lite på hur den plägar bete sig för andra..?

Asså, varför ville t ex min bricka med texten Nattbok (istället för Dagbok) inte bli platt och fin som resten utan krullade ihop sig till en ring? Nån ring har jag inte önskat mig, i alla fall inte i plast. Och varför blev de rödgulgrönsvarta hängena olika stora, fast de var EXAKT lika stora innan de krympte? De var förresten runda från början, men precis i slutet av rundel två så satte jag fel färg på ett ställe och fick klippa sönder dem så inte den randen syntes...

Och en bricka med annan text blev så bänglig och ful så den tog jag inte ens med utan hivade i soporna på en gång... Jaja. Bättre lycka nästa gång. Ijänklien gjorde jag hela satsen för att få klart This too shall pass till min hitgooglade läsare, döskallen till en inplastad bok till en vän, Nattbok till en annan inplastad bok som jag tänkte att nån kanske skulle vilja ha att ha som drömbok (eller nåt att skriva när insomnian härjar). Kali gjorde jag som ett försök att göra nåt annat än découperade såna, eller découpage-limmade bilder alltså. Eget skapande minsann.

Resten var mest försök och utfyllnad, så det gör inte så mycket att det inte blev så användbart. Jag kanske inte ska göra just krympplast när jag är så spattig som idag, kanske peyota är bättre. Håhåjaja. Inget är lättare än att vara efterklok. Nu ska Eder Klyschspruta gå och lägga sig.

Pärlbesatt goes klyscherizer

När jag satt och försökte få ur mig hemliga plastisar och så en blåsvart fyrkantig This too shall pass som en som googlat sig hit önskat sig (och de jag gjorde blev för stora så de korvade sig, för fyrkantiga så hörnen revs, för snålt tilltagna över hålet så hålet gick sönder...) så gjorde jag också lite annat. Man vill ju inte dra igång ugnen för en eller två saker liksom (lite miljömedveten kan jag försöka vara, om så inte bara snål).

Så det blev en Baby steps också. Det syns lite kasst att det är det som står, men jaja. Jag är en floskelmästarinna, på min ära. Kanske jag skulle knalla ner till den new ag-iga floskel- och presentaffärn på Hornsgatan och fråga om de vill ha mina alster? ;)

Greppvänliga tankar (eller Så barnslig är jag)

Åh så roligt det var att göra den här! (Eller pimpa den då, jag har ju inte gjort boken). Jag använder inte så små anteckningsböcker, jag gillar som bekant inte döskallar och jag är ganska mycket av en mespropp, så jag skulle inte ens kunna använda den här, men den var rolig att göra. Det var när jag såg det jag klätt boken i som jag fick idén och bara inte kunde motstå att genomföra den, även om den aldrig kommer till användning. Det behövs sånt här nu...

Förutom plasten den är klädd i (som löste upp sig som satan av Attacklimmet- när försvinner det måntro?) är det en krympplast-bricka på (hemmagjord idag) och så vaxad lintråd och plast-skallar. Så ser jag nu att jag måste måla i det vita som lyser igenom plasten, attans att jag hann ta bilden innan då...

Kärleken är evig när vi är tillsaaammans....

Vart fick jag nu den låten ifrån när jag skulle lägga upp det här? Egentligen har jag gjort fler krympplastar, men vissa är inte bra (buhu), vissa är hemliga (tihi) och ytterligare några ska få tillbehör innan de hamnar här. Så idag blir det bara den avflyttande vännens yttepyttelilla token of appreciation jag lägger upp här.

Hon skrev så här i sin blogg och jag kom att tänka på det när jag lekte. Och nu ska jag sluta skriva, för annars kommer det nåt om dörrar som stängs och fönster som öppnas och så roligt ska vi inte ha idag, nähäpp. Ska försöka göra nåt av plastarna jag gjort istället, och så röja det dagis (felåt, förskola) strax innan stängningsdags-liknande köksbordet.

SÅ barnslig är jag, tralala...

I natt kunde jag aspelut inte sova. Vad göra? Ta fram nåt marigt att sysselsätta händerna med, när nu huvet inte funkar. Vad är marigt värre än vaxad lintråd och att trä för hand..? Man svär och pestar över att lintråden så småningom tappar styvheten och blir knepig att få dit den ska (no pun intended) och att man får klippa bort en bit tills man kommer till en sträcka där den inte har delat sig och mjuknat, men man sticker i alla fall inte sönder sig, när man nu är såsig och trött men ändå inte kan sova.

Och med vaxad lintråd hade jag häromdagen redan tänkt mig att göra en självlysande muff av pärlplattepärlor. När Assistenten såg den och hörde att jag hade tänkt att ha en pingla som soloaktörspärla började hon gnola på batteriinsamlingslåten och fnissade hejdlöst åt att den här lös och lät UTAN batteri. Ja, somliga är till och med mer lättroade än jag är. Bra det. När jag nu valde en lila pingla så matade jag på med lite ljuslila rörpärlor emellan de ganska stora grova pärlplattepärlorna (de i ministorlek hittade jag inte i den självlysande versionen, tyvärr). Vacker är den inte, det vet jag, men jag är svinnöjd i alla fall. Och kan de inte funka som reflex, som var min första tanke, så får den följa med i väskan och vara fånig och rolig, ibland behövs det nåt sånt mer än nåt annat.

http://www.youtube.com/watch?v=IEpIyIHIm0I

Mela plast

En nätis ville ha några av de plastisar jag gjort och redan tänkt mig en användning för, så det fick bli repliker (fast jag inte är en nån vän av det ijänklien), för att jag gillar henne så. Och så för att det roligt att avyttra lite av det jag gör också, förstås. Finansiera sitt missbruk lite. Och när jag ändå höll på så gjorde jag några grejer som jag tänkt på när jag gjorde första plåten.

Ska göra några fler, men först ska jag göra klart en lite galen grej jag påbörjade igår natt (som var en sällsynt dålig natt när det kommer till det man bör göra på nätterna förutom att festa och annat skoj, nämligen sova). Vad jag gjorde? En pärlmuff i självlysande pärlplattepärlor. Tänkte sätta en brosch-pryttel bakom och använda den som reflex.

Clockwise igen då. Ett bokmärke, eller ett hänge som ska bli ett bokmärke. Sen ett hänge där det står Andas! Så nätisens änglar. Så en liten bricka med texten This too shall pass, för att göra ett armband man kan ha på t ex jobbiga möten. Så en bricka med Don't panic. Den är det fyra hål i för att passa som "fokalpärla" i ett peyotat armband t ex. Så två plastisar till åt nätisen. Sen en Allah-bricka till, till t ex ett mobilsmycke eller bokmärke till nån med den inriktningen (jag önskar jag kunde skriva arabiska på riktigt).

Och så en "julros" till. Tror just den ska bli hänge på ett halsband gjord av gräsgrön snodd från Folckers (nu var det lite för länge sen jag var där och piggade upp mig med sötexpediten, så jag kan göra slut på all snodd så jag måste gå dit, smart va?) Och så vill jag gärna få en giltig anledning att gå till Zionesse snart, gudsigförbarme vad upplivad jag blir av att titta på småpärlor en masse! Men åka så långt bara för att titta funkar inte riktigt. Så jag hoppas jag får en beställning på nåt som kräver nåt jag inte har, snart... (hoho, Kosmos, lyssnar du?)

Lite roar småbarn, och så mig då...

Idag var en göra så lite som möjligt-dag, om inte det råkade falla sig så att jag kände för nåt. Och jag kände för krympplast-experiment efter att ha sett ett jättefint hjärta på en pärlsida jag kollar på emellanåt. Oh så roligt det är, såväl att fnula på vad man ska göra, göra grejerna som se dem krulla ihop sig och bli små i ugnen! Vissa blev så små så man inte ens ser vad som står på, men jag vet, och så är det väl trial and error med det här som med annat...

Clockwise nu då... Från tolv och framåt: en julros, därför att Assistenten jobbar på ett ställe som heter nåt julrosrelaterat och jag fick en liten hang up på det idag. Och så en ängel som det står Ingen ängel på. Sen en ängel som det står Mammas ängel på.

Så ett hjärta där det stod Mammas älskling men det syns inte überhaupt och jag undrar hur det kommer sig, men vi spekulerar inte i det. Så ett hjärta som det står Allah på. Sen ett hjärta där glansdagern jag gjorde inte syns (ska köpa bättre/fler vita pennor). Slutligen ett hjärta till med en julros på (jag började med den, om nån undrar vad alla julrosor kommer ifrån).

Vidare en pusselbit där det står Du är bra precis som du är, inspirerat av en Fejan-grupp. Och så en pusselbit som bara är blå, så där hopplöst svårplacerad som pusselbitar kan vara när de inte är så lättidentifierade (symboliken är så tung så jag är glad att jag inte har den på foten).

Vidare ett hänge med 42 och ett med Don't panic, dvs med inspiration från en av Assistentens älsklingsböcker Liftarens guide till galaxen. Och slutligen ytterligare ett Du är bra precis som du är-hänge. (Det kan man nog inte höra eller läsa för mycket.) Nu återstår det bara att göra nåt av dem då. Det ger sig. Det var i alla fall väldigt roligt att göra dem, och det räcker en bra bit bara det.

Uppdatering: Jag glömde stansa hål i Don't panic-hänget... Man lär sig av sina misstag var det. No wonder jag kan så mycket.

Don't panic!

När man inte peyotar eller nettar så kan man få ganska mycket gjort om man bara har rätt grejer framme och rätta humöret med sig och/eller mycket att processa... Så tycks det ha varit idag, för här kommer det alltså mer!

The hitchhikers guide to the galaxy är ingen viktig bok för mig (även om jag läst den nån gång och har den i bokhyllan och tänker Vogoner om somliga flera gånger i veckan), men den är desto viktigare för andra, som t ex Assistenten som älskar den och har sett filmen usque quasi 27 gånger (på sant alltså). Och bland alla citat, sentenser och motton som finns så är väl Don't panic ett av de bättre. Bättre än Plikten framför allt, för att bara ta ett, även om jag också är hyfsat plikttrogen (vad som sen är plikterna är en annan femma...).

Så jag gjorde ett armband av träpärlor, vaxad lintråd och bokstavspärlor i plast, med det mottot. Gillar det som attan, det också. Idag och igår var bra pärldagar, det tackar jag för.

Variatio delectat

Allt kan ju inte bara handla om muffar. Så nu blev det lite fokus på öron istället. Eller örhängen istället för halsband, som jag tror att de senaste muffarna ska bli, när jag gått förbi Folckers och köpt lite passande snoddar. (Kan man ringa och fråga när han som lyssnar på Zaza Fournier jobbar, eller är det väldigt konstigt? Orka bry mig om vad som verkar konstigt, i och för sig.) Jag har hur länge som helst tänkt att jag skulle jobba på den där singelpärle-grejen, dvs göra örhängen av pärlor jag köpt styckvis. Finpärlor. Nu blev det inte det ändå då, för de pärlor jag använt här är plastpärlor från leksakshyllan på Klippet, en sån där skräpaffär jag hyser en viss förkärlek för.

Jäjä, jag har inte tid att sitta här och svamla förresten, jag ska tillbaks till mina plastpärlor, som tyvärr är färdigsorterade nu. Jag har en full låda med bara rödvitblåa såna där plastpärlor, som jag ska göra nåt patriotiskt franskt eller amerrkanskt av nån dag, ihop med fina randiga rocaille från Ghana, i samma färger, bara jag kommer på vad. Och på tal om patriotiskt så är jag lite sur över att jag inte har ALLA slags pärlor hemma. Idag fnulade jag att göra nåt med en blågul silkessnodd (som jag redan har, från Folckers, feståss) och så gula glasbananer till, men jag har inga glasfruktspärlor hemma (för jag har tyckt de är fula och aldrig köpt några). Kosmos, jag vill träffa nån vars gamla släkting ganska nyss efterlämnade en sybehörsaffär med mycket pärlor och de har ingen aaaaaning om vad de ska göra av skräpet... Tack på förhand!

Och så innehållsförteckningen: silvertråd från Konrads (nån gång när jag får råd ska jag gå till Continenta, det blir billigare har jag hört), silvergalvaniserade rocaille (silverpärlorna jag har var för små för ändåmålet) och som sagt plastpärlor, från Tilda Toys.

Lite senare har jag nu även utökat sortimentet med färgade kulor (jo, jag är så barnslig så jag roas av så låga vitsar, faktiskt). Så här blev de, gjorda i alldeles underbara glaspärlor i mörkrött (de ser bara svarta ut för att jag fotar med en jämrans skanner och inte kamera) med små infällda blingisar. De är köpta på Pärlan på Söder när de hade utförsäljning när de la ner. Hängena är inte så ojämna som det ser ut här, även om de är lite ojämna för att jag råkade göra snurren framåt på ena och bakåt på andra först...

Dökul!

Ha, vad gôtt det var att bara trä pärlor, rätt upp och ner! Ända sen jag råkade hamna på Etsy och se hysteriskt roliga Halloween-smycken i polymerlera (vågar inte prova det, är rädd att tvärfastna, det finns ju så sjukt mycket man kan göra med det...), i form av snittade halsar med bloddroppar (!) och sydda halsar med Frankenstein-stygn, och i samma veva hittade de orange döskallarna, så har jag tänkt att jag ska göra nåt riktigt enkelt på orange-svarta temat.

Inte för att jag firar Halloween, eller geschäft-högtider, eller högtider överhuvudtaget (ja, det är sant, jag slipper mer än gärna jul midsommar och alltihop, och vardag föredrar jag alla gånger framför fest) och inte för att jag gillar döskallar för egen del, som sagt, men det här var jag bara så sugen på att göra.

Så, klart slut, nu är det gjort och jag kan gå vidare med nåt knepigare. Eller inte.

Det här är alltså glaspärlor i matt svart (önskar jag hade fler), små rocaille emellan (de gömmer sig, de små jävl*rna), swarovskisar (önskar jag hade fler2) och så döskallar, i plast, Heliga guds moder. Men plastpärlor har sin charm, emellanåt. De här har det, helt klart, tycker jag. Nu ska jag funta på vad för örhängen halsbandet ska få.