KBT med Kali

Ijenklien skulle jag göra nåt helt annat än att pärla, men det klarar inte huvudet av just nu, så medan jag väntar på att huvudet ska bli mer samarbetsvilligt försöker jag göra andra vettiga saker. Igår blev det dammsugande och moppande, trots värmen (kanske högst rationellt att städa när man ändå är genomsvettig), och idag har jag gått igenom pyssellådor som kom i oordning (läs värre oordning) vid flytten. 

Hade glömt hur fantastiskt meditativt det är att färgsortera pärlor och försöka reda ut härvor med works in process (eller bara misslyckade alster man inte kommit sig för med att slakta, för kanske, nån gång, längre fram....). Hur som helst så hittade jag både wzzzt-en (grejen som man bränner tråd med) och Fatma-händerna jag fick från Marocko (tack för dem, S!) och till och med en kökskniv som jag tydligen lade ner i en låda när jag gjorde klart smörmuffen, och hade saknat liksom wzzt-en och Fatma-händerna. Mycket bra. 

Och så hittade jag mina hängen i krympplast och tänkte "Fanken, Kali förtjänar faktiskt att få ett halsband. Och här har jag stora svarta pärlor som skulle passa till det. Det tar vi nån dag framöver." Och så när jag låg i badet och läste (Oliver Sacks Det inre ögat), så kom jag på att jag ju hade ett gäng små döskallar kvar. När jag kom upp ur badet blev hon gjord, hux flux, precis som med städningen igår, som jag inte heller hade bestämt mig för utan bara plötsligt fann mig göra. 

Jag är riktigt nöjd med henne men kommer INTE att ha henne på mig, bara att hantera de där små plastskallarna var alldeles nog för mig (därav KBT i namnet). Jo, vad är det i då? Fasetterade glaspärlor från Continenta, dryga centimetern långa, plastskallar från armband jag köpt för att slakta (passar ju bra i det här sammanhanget...) och ett drygt 5 cm långt hänge jag gjorde i krympplast när jag höll på med det. Öglorna har en vän gjort när han övade på att göra såna för att göra en brynja, om jag minns rätt. Tack, E!

Uppdatering: Och så här blev det på. Jättenöjd, både med att Kali fick nya kompisar på stört, och bra sådana, och så gillar jag bilderna. Borde nog lära mig att använda kameran jag fick för ett tag sen, även om skanner-varianten är praktisk. 

Thinking outside the box

might be facilitated by having a somewhat less intact box. Så sant som det är sagt. Jag tyckte det var så bra sagt att jag gjorde mig lite krympplast att sätta på hårnålar. Sen har jag gjort en liten arg-flicka till, till Hjertetings-Y. Hon blev hemskt rar tycker jag. Fast nu ser jag att texten inte syns ALLS på hjärtat (det syns i verkligheten, svart text på lila botten) och att arg-flickan ser väldigt yxig ut i kanterna. Det ÄR apasvårt att klippa i krympplast, den fortsätter liksom "repa upp sig" om man inte är döförsiktig. Köpte en skalpell på löjlo-dyra Dekorima (eller heter det Kreatima? Jag minns aldrig vilket det bytt från och till), men jag glömde bort att jag hade den, igår när jag gjorde henne.

Och nu har lilltjejen fått en ring genom huvudet (hoppas jag kan försäkra att småflickor i krympplast inte har känslor eller smärtförnimmelser...) och en karbinhake. De små i silver jag hade är för små, så det fick det den här lite för stora i metall. (Silkver är också metall skulle Assistenten säga, så det är väl att jag skriver att jag vet det. Jag menar metall som i oäkta sådan.) Lilla ringen är silverpläterad, så det är verkligen gott och blandat, mellan plast, halväkta och mera "skräp". Jäjä. Den här argflickan har ett syfte, och det är inte att bli kronjuveler, så det må vara hänt. Annars gillar jag äkta vara mer. Och snart, snart ska jag gå till Continenta och shoppa lite, jihaa!

Och så ett litet tag senare (faktiskt gick det otroligt fort för kuvertet att komma fram, när jag väl skickade det), feedback på mina små argflickor:

http://hjerteting.blogspot.com/2010/06/lite-stod-bara.html

Fanken också

Istället för Så fanken heller, som det var tänkt att bli. Äsch. Gör om gör bättre? Men jag var ju så nöjd med min lilla Hjertetings-flicka... Jaja. Så här var det. Hon som har nämnda blogg skrev nån gång att hon gillade min lilla arga Så fanken heller-flicka, som jag redan gett bort till en vän, att ha som ministöd när det känns som magstödet inte räcker, som påminnelse om att ibland är det bättre att säga Nej än Ja. Till exempel. Eller så kan man ha den dinglande från gardinstången för att att man känner för det, det säger jag inget om...

Nåväl. Jag såg en bild (utan ansikte) på nämnda dam med de sublima fotona som ibland kan lyfta mig genom några timmar, och alltid inspirerar, och utgick ifrån de färger jag såg där när jag gjorde min nya arga-flicka. Och så idag, när jag skulle hålslå henne (det gör inte ont, promise) så måttade jag fel och kom för nära kanten. Inte lätt med precision en gammal hålslag från femtio-sextiotal och en liten bit plast... Så nu går hon inte att hänga i en nyckelring eller mobilsmycke eller nåt sånt. Jag försökte fixa det genom att lägga en bit bakom men när jag krympte plasten så delade de på sig, istället för att klägga ihop sig, som de kanske hade gjort om jag lagt lagningsbiten ovanpå, som jag gjort en annan gång.

Ska se om det det går att lösa, annars måste hon få ett syskon. Jäjä. Lägger upp henne här ändå, eftersom jag som sagt lägger upp såväl lyckat som av olika anledningar mindre lyckat.

Låtsaskompis

Ibland kan man behöva nån som är med en när man säger Så fanken heller! Har man ingen livs levande någon med sig så kan man påminna sig om såna med en låtsaskompis i nyckelringen eller nån annanstans, tänkte jag, när jag gjorde lilla argbiggan. Hon blev VÄLDIGT högröd i ansiktet, det var inte riktigt meningen. Färgpennorna jag har är inte såå nyanserade. Bäst att själv vara det något mer om man ska komma nånstans...

Om det finns nån som vill ha henne vet jag inte, jag bara kände för att göra henne, när jag ändå höll på med annat mer... lull-lulligt, som ett fjärilshänge till Assistenten. Det lägger jag upp när det fått halsband till sig. I sig ser det så fjösigt ut. Dessutom satte jag färgerna fel. Hon sa gul längst ut och blå inuti och jag gjorde tvärtom, vimshöna som jag är.

Pärlbesatt experimenterar

Jag fick en fråga via ombud, om jag kunde göra ett armband med bilder av familjemedlemmar. Inte som i små ramar alltså utan direkt på pärlorna. Eftersom jag har inköpsförbud nu var det inte läge att försöka sig på translucent liquid sculpey eller annan flytande polymerlera, som jag annars är sjukt sugen på att testa. Nä, här fick det bli Kajsa Wargskt.

Kunde det t ex funka att göra krympplastbrickor och så göra découpage på (dvs lacka dit en bild, helt enkelt) nu när jag inte har några träbrickor eller aluminiumtags kvar? Jag gjorde brickor, och den som påstår att inte saker kan ha en egen vilja har inte träffat på krympplast. Den vrider och vränger sig så man blir fnoskig. Här har jag alltså måttat med glas, som så klart är helt runt, eller dragit streck med linjal, och ändå är slutresultatet vint, snett och skevt.

Jag tog mina snea underlag och försökte med olika bilder jag hade hemma. Och här kan jag säga, till nyare läsare, att jag inte är religionsförvirrad, jag är bara road av religion som företeelse och så älskar jag religiös kitsch. Därav den ohemula blandningen av madonnor, moskéer och hinduistiska gudinnor (inga av de senare i den här satsen dock). Sen var det det jag hade att tillgå sen tidigare découpagepyssel. (På den rödgulgröna brickan är det tänkt att man ska kunna läsa One love, på tal om religion. Rastafari i det här fallet. Det syns om man håller den lite ifrån sig.)

När jag hade satt på ett plaststrasshjärta på madonnan kom jag på att det skulle vara väldigt roligt att göra helt transparenta brickor med bara strass, så det var nästan svårt att ligga kvar i sängen och invänta dagen idag då jag kunde börja. I tanken blev det sketasnygga saker, lite som plexiglas eller resinsmycken. I verkligheten... mjaaa... Men det var roligt, återigen, och det räcker långt.

Nu ska jag bara göra lite grejer av grejerna, som halsband, barnvagnshängen, bokmärken eller nyckelringar. Fast nu är jag helt klistrig av attacklim på fingrarna och antagligen stenad av detsamma, så nu blir det inget mer för idag. Vet inte om jag fått svar på om jag skulle åta mig att göra armband med folks familj på, kanske jag ska hålla mig till La Sagrada Familia?

Olyckskorpar och annat krympplastpyssel

De fågelnålar jag la upp för ett tag sen rönte en viss uppskattning. Jag brukar inte göra om saker, dels för att det kan vara så mördande tråkigt och/eller omöjligt, plus att jag gärna vill vara lite exklusiv (när jag nu inte är Guldfynd, Snö, Glitter eller nån annan kedja utan en alldeles ensam- eller varför inte enastående hemmapysslare. ;)) Dock, nån måtta får det vara, så när jag fick en fråga om fler fågelnålar så gjorde jag några till. En fågel hade jag förresten kvar sen tidigare.

Här i gänget är det en som inte har nån nål och det är för att han brutit båda benen, stackarn. Fast han fick vara med på bild i alla fall. Han bröt ena benet när jag skulle klippa ut honom. Krympplasten liksom repar upp sig själv när man börjat klippa, hemskt enerverande. Särskilt pillrigt är det när man ska göra små hack och detaljer förstås. Jag gräddade såväl enbent fågel som löst ben och satte sen fast det med attack-lim.

Vad jag inte hade tänkt på var att limmet skulle rinna ner på bordet... Så när jag skulle ta loss fågelskrället så fick jag till slut loss den, men med ANDRA benet av och fastlimmat på bordet! Baaah! Jag petade loss den och klistrade dit den, men det är nog inte hållbart nog för att användas på nål och så ser det inte fint ut heller, men det var för sorgligt med den där enbentingen, han var tvungen att få en transplantation. Nu får han bo i en låda med andra krympplastar som inte fått nåt användningsområde ännu.

Vidare är det ett Kalihänge jag ska ge till den som ska ha Vårgräset, att ha som hänge eller på en nyckelring vilket hon nu vill (om hon vill ha det överhuvudtaget, that is), ett hänge med texten Baby steps, som jag tror jag ska ge bort det med, och så ett diadem med en julros, för en liten tös som går i en skola som heter just så, fast på latin.

Diademet ser inte mycket ut för världen här, men är rart på, när det tillkommer ett huvud, hår osv... Angående rubriken och ordet pyssel så höll jag sånär på att skriva dagispyssel, innan nån annan sa det, men nej, ingen har sagt nåt och jag ska inte tillskriva nån annan nåt den inte gjort. Så. Jag har roligt, det är det viktigaste, sen får det jag gör vara hur dagisigt det vill. Säger jag, mest till mig själv...