Fuoco e fiamme

Av nån anledning blev den här beställningsmuffen aldrig bloggad när den gjordes, fast jag var väldigt nöjd med den. Det är som om vanan att pärla hänger ihop med vanan att blogga grejerna på en gång. Nu lyckades jag pärla, men så långt som till att dokumentera den kom jag aldrig. Antagligen har det också med att göra att så mycket annat trängs i huvudet och det inte är saker som lämpar sig här, för att jag bestämt att det mest ska vara en pärlblogg. Och jag vill ju pärla och blogga om det mer, men ett bra tag har också värk hindrat mig, förutom att jag inte haft nåt pärltvång. Värken kan sitta i vägen för det andra också. Det är lite hönan och ägget över det hela, och jag bryr mig inte så mycket om vad som kom först, jag vill bara att det ska vara över... Nåväl. Här är Eld och lågor, gjord till en vän jag aldrig träffat. Eller inte träffat än snarare. Gjord utifrån hennes färgval och himla trevlig om jag får säga det själv. Två stycken olika iriserande rocaillepärlor, en pärlemopärla i fokus och rött läderband från Läderverkstan i Gamla stan. Ha ett fint liv, Fuoco e fiamme! 

Interaktivitet, chakraregnbåge på Futu, samt Pussy riot

Fick bilder på mina chakraregnbågsörhängen som fått ny matte, och det var ju bra att de fick, för grejerna blir ledsna av att ligga i en uttjänt godisburk, och de passar dessutom henne mycket bättre än mig. Jag såg ut som en julgran i dem, medan de bara är färgglada och coola på henne, enligt mig. Här kan man se och bedöma det felv: 

http://friskapande.blogspot.se/2012/08/damp-det-ner-ett-par-orhangen-i.html

Förövrigt tänker jag varje gång jag hör om Pussy riot och rättegången mot dem att jag skulle vilja göra en muff på det temat, men det vete håken hur man ska få till. Jag tänker betong, graffiti, taggtråd och kanske lite anarkosyndikalistiskt rött och svart (och här visar jag hur total nollkoll jag har på Pussy riot och att jag bara går på egna associationer), men jag vet inte hur just det ska in i en muff, om det ens är värt att göra när de kanske borde associeras med nåt helt annat.  Jäjä. Trevlig lördag på er! 

Toxiska bär

är inte nån särskilt trevlig rubrik, men det är den som kommer för mig. När jag är i behov av attackvila och inte orkar läsa ens deckarserien jag håller på med då, så ser jag hyfsat ofta på skräpprogram på tv. Gör om mitt yttre/inre/hus/husdjur/barn, för att inte tala om all skit med utslagningselement. Eller, det pinsammaste av allt: Glamour. Skräp som konstart. Och som jag, trots det omdömet, såg närmast varje dag på den tid då Ridge och Brooke var unga och inte föräldrar till ungar som glatt anammat sina pärons alla märkliga beteenden. Fast det här ska ju inte vara en tv-blogg, jag ville bara förklara var de toxiska bären kom ifrån. I Glamour är det nämligen just nu en historia som är mer sanslös och styltig än den hela radda avsnitt i Dallas då nån jag glömt vem det var hade drömt allt som hänt under ett tag. Och den totalt otrovärdiga Glamour-storyn handlar om toxiska bär, som får folk att bete sig minst sagt underligt. (Jag önskar jag kunde skylla på det, verkar jädrigt behändigt...). Fast det var inte utifrån gårdagens Glamouravsnitt jag gjorde de här örhängena. 

Nej, jag köpte en kofta igår, då det var dags för lite garderobspåfyllning när jag nu fått fössledagspengar. Och så fanns det grönt i affärerna, och inte bara i varmare nyanser som jag ser spysjuk ut i, utan härliga kalla buteljgröna och petrol, som koftan i fråga. Fast jag måste ju ha nåt att ha till, och såg direkt framför mig de fjäder- eller bladliknande metallpärlorna jag köpte som ett rea-halsband att slakta. Ihop med rosa sötvattenspärlor och mörkrosa pärlemopärlor som bär till bladet (har tänkt mig mörkrosa strumpbyxor till tröjan) har jag plötsligt lite mesiga men väldigt bärbara örhängen att ha till. Känns finfint och inte det minsta toxiskt. (Den konstiga bilden kommer sig av att jag lagt örhängena i skannern och inte fotat dem med kamera.) 

Livets hjul rullar fort som ... nåt snabbt

Hjälp vad fort tiden går, nu fyllde jag visst år igen... Som firande av mig själv och som alltid lika nyttig påminnelse om vikten av balans i tillvaron (brist på balans får väl ses som en av mina spetsinkompetenser, dessvärre) tänkte jag mig göra nåt jag länge tänkt på, en chakraregnbåge av de multifärgade pärlor i pärlemor jag köpte på Panduro en annan dag då jag behövde fira mig själv för vad det nu var. Panduro är ett kedjeställe, dyrt och inte särskilt välförsett, men har de bra saker så är jag inte den som är den. (Allt material kan inte hittas på små pärlaffärer, hos grossister, i leksaks- järn- eller fiskeaffärer, Myrorna eller liknande, eller från fådda saker, även om det är mer sport så.) Nog om det. Här är örhänget jag gjorde. Har inte bestämt mig för om det blir ett till än, för satan i gatan vad dålig jag är på att tånga idag och kanske två stycken blir lite för mycket julgran (det når nästan ner till axeln). Det ger sig, det som annat. Må mitt nästa år bli bättre än det gångna!

Och medan jag ringde en av mina mostrar, som råkar ha samma födelsedag, så tångade jag med viss möda fast utan att notera att jag gjorde det överhuvudtaget (?!) ett örhänge till. Det blev längre än det första, för det är så förbenat svårt att tånga silver så det blir jämt, särskilt med minsta rundtången som håller på att falla ihop (det är en billighetstång som har hållit längre än jag trodde, så jag ska inte klaga), men efter lite trixande med i stort sett varje ögla är det sån minimal skillnad på dem i längd att jag inte bryr mig om att försöka mer (om inte annat går silvret av om man överbearbetar det, och DÅ skulle jag bli purken). De känns bra på och jag vet inte hur hög julgransfaktorn är. Får testa det på stan. Minimuffen fick jag nästan noll reaktioner på, kanske blir det samma med de här. Och går de inte att ha som örhängen så får de hänga i nåt fönster och göra sitt chakrapåminnelsejobb därifrån. Det blir bra.

Coral wave

Alla personer av yngre årgång som jag har omkring mig nu har fastnat för korall. (Själv fick jag nog lite nog av det redan på åttiotalet.) När jag såg halsbandet av pärlemocoins på Glitter tänkte jag genast att "Ah, det där blir bra, ska bara vänta på att det kommer på rea. "Det är bara att ibland kommer inte saker på rea, eller så vill man inte ha dem längre då. Det är ju nu som di där små (eller relativt små, i år räknat, jämfört med mig) vill ha koralliga saker, inte om två månader.

Så idag kunde jag inte hålla mig, utan köpte det, och tjoff tjoff, ihop med hattpinnar och kreoler från Continenta så blev det blaffiga maffiga örhängen till den ena av dem. (Eller inte fullt så tjoff tjoff, för det ska ju mätas och grejas, och det silverpläterade godset är så pass mjukt att man får vara varsam så man inte krajar dem.) När de hänger, och inte fulligger i en skanner, så hänger coinsen på varann så att ungefär halva syns. Mycket anslående faktiskt. Sen kanske de går sönder av att dängas i varann, men det får vi se då, när de hållfasthetstestats lajv. Och om inte annat har jag ett helt halsband att tillgå för att göra fler, om de här går hem. :)

Cruella De Vil

tyckte Assistenten att det här skulle heta. Själv tänkte jag det skulle hetat Svartvitt tänkande with a twist. Men hon vinner, som så ofta. Det här kom till genom att nån sett hennes superenkla halsband i helt klar rocaille och grönblå helt ljuvliga fasetterade tjeckiska pärlor från 2stenar.

Personen ville ha ett likadant, fast i orange eller ockra som "storpärlor" och nån olivaktig färg i rocaillen. Jag hade faktiskt inte saker till det hemma, vilket irriterar mig (helt skulle jag vilja ha ett obegränsat och magiskt lager). Igår hittade jag de underbara rödorange pärlemocoinsens (vad fult coin blev i böjd form...) på rea i en bijouteri-affär i Farsta (mycket plast, lite lite fint och så en vänlig expedit, det sista är inte fy skam). Köpte dem mest med tanke på att de skulle kunna funka med nämnda halsband, men nej, de är för röda.

När jag skulle somna igår låg jag och funderade på vad man kunde göra med coinsen istället och så såg jag det här framför mig. Och nu finns det i sinnevärlden också. Det är superenkelt, men jag gillar det som attan. (Och nu när jag gick in för att rätta till en slintning på tangenterna kan jag säga att det funkar finfint på, med svart-och vitprickig kjol).

Pärlbesatt gör en Sibyllas

Ingenting om mystiska spådomar, jag tänkte Sibyllas som snabbmat eller snarare pärlandets svar på snabbmat. Allt kan ju inte vara halsband som tar fem kvällar att göra, ibland är det kul att sticka emellan med tjoff tjoff armband på elastisk tråd tack och hej leverpastej. Den som fick armbandet blev hemskt glad i vilket fall.

Armbandet är mycket jämnrödare i verkligheten, inte alls så skiftigt som här. Det är cloisonné-pärlor jag köpt nåt med för att risajkla (minns inte vad det var från början), pärlor från Ghana i risajklat glas, granatkräneformade pärlor tagna från ett halsband köpt på Indiska, stor rocaille från Ghana och pärlemoplattor/snäckskal (?) från ett billighetshalsband också köpt för att slaktas. Allt taget från nedersta röda lådan, där de lösa pärlorna ligger. Plus en berlock jag gjorde igår.

Vink vink till dig Cat, som gillar att höra var grejerna kommer ifrån och hur jag gör. I översta lådan har jag pärlor i påsar och förpackningar, i mellersta lådan pärlor som är på tråd/sträng och så i nedersta lådan lösa pärlor. En trelådshög i varje färg, eller i alla fall grundfärgerna och lite till.

Plopp!

sa det när jag äntligen fick tummen ur. Lite hädiskt att säga så om nåt med ett kors på kanske, men nu blir det så i alla fall. Gudsigförbarme vad nöjd jag är med att äntligen ha gjort halsbandet! Och fint är det, i all sin enkelhet. Det är fina frostade vita rocaille som jag köpt på Marias garn, av alla ställen, pärlor som jag dessvärre inte vet om det är månsten (det ser ut så och känns så) eller "härmsten", men de är väldigt vackra oavsett (särskilt i solsken) och så hänget jag fick mig tillsänt. Hoppas hon gillar det... Jag skickar det så får vi se.

Och med hjälp av små händer (misstänker jag, men det kan vara ont förtal) så gick det här sönder (gotta hate när saker jag gör går sönder). Nu ser det ut så här, och baske mig om inte det blev ändå finare. Hoppas mottagaren håller med.

Hors saison

Nu så! Nu är jag klar med det som kollegan till den som ska få Bassetts ska få. Det låter ogint att säga, men jag hoppas verkligen hon gillar det för fy satan vad tid det tog... Jaja, hon borde uppskatta tanken, hon gör allt rätt i vanliga fall, så varför inte nu också? Hur det än är med så blev jag himla nöjd med det själv.

Det jag hade lyckats få reda på om personens smak vad gäller färger, förutom det uppenbara med att hon gillar olivgrönt (som jag nästan alltid sett henne ha på sig när vi setts), var att hon gillade alla gröna färger, ockragult och egyptiskt blått. Egyptiskt blått sa mig inte mycket, sa min väninna som målar och blandar färger själv inget heller och när jag googlade på det så stämde inte alls den färgen med vad Assistenten beskrivit det som (på förfrågan, eftersom det inte sa mig nåt). Vågade inte chansa på det nånting-blåa utan sejfade med ockragult (eller lejongult eller åttiotalssenapsgult) till det gröna. Själv hade jag hellre haft rosa till, men hon gillade inte rosa och det är ju inte jag som ska ha det på mig, så vad spelar det för roll, bara hon är nöjd så är jag nöjd. Tjôta.

Nån slags peyote är det, och så är det olika glaspärlor och så lite pärlemor, i löven som ser ut som näckrosblad. För det syns väl att det är löv? Fick höra här att alltihop såg ut som en orm nämligen... Det är i alla fall tänkt att vara nåt slags lövverk, några blommor (gjorda av tjeckiska fasetterade pärlor, hjärtformade pärlor och rocaille) och så är låspärlan tänkt att föreställa en skalbagge. Måtte hon som ska få det inte ha insektsfobi, det glömde jag fråga Assistenten om...

Trials and tribulations

Huva, det här var nog det drygaste pärlprojektet nånsin. En kär vän ville ha nåt till en vän till sig, som fyller jämnt (mer än jag fyller nästa gång jag fyller jämnt). De är båda konsthantverkare (glas- och keramik). En mängd prestationsångestskapande triggers alltså. Å andra sidan, som några kloka vänner jag har sa, så är de visserligen konsthantverkare och framgångsrika, men de gör inte smycken. Och min vän vore dum om hon beställde nåt som hon inte trodde jag kunde ro i land... Jojo.

Jag fick inget direkt önskemål om hur det skulle se ut, mer än att jag skulle göra nåt som passade till en låda, som halsbandet ska ligga i. Lådan (som jag och vännen köpte på moskén i Paris) är i ytterligt diskreta färger, och har ett rasande jämnt mönster. Personen som ska få lådan och halsbandet gillar dock saker som är synliga, spretiga och har personlighet, som hon tycks ha mycket av. Förutom färgerna på lådan kunde jag ha turkost eller kanske orange som accentfärg.

Sen har personen bott i Afrika (vilket skapar lite fördomsfull bias för mig) samt jobbar som lärare och kan alltså inte ha alltför långa halsband som slår eleverna i huvudet... I och med att lådan delvis är i pärlemor och i sand- och stenfärger samt skulle innehålla halsbandet så tänkte jag HAV. Skattkistor brukar ju ligga på havets botten, eller hur? Så hav, sand, klippor, fiskar... Fiskar brukar jag ofta landa på hur jag än tänkt, som minnesgoda läsare redan märkt.

Så. Jag började på ett halsband som skulle vara stort och kraftfullt och som skulle ha afrikansk prägel (hur dumt det än låter, en hel jädra kontinent innefattad i ett sketet smycke...). När jag matat på grunden (andra bilden) kände jag bara Oh no, det är ju sketafult, det ser ut som nåt jag skulle köpa för att slakta (som Assistenten sa om nåt jag gjorde och som hon inte gillade). Så jag klippte sönder det senaste jag gjort där, och tänkte att grunden kanske går att använda till nåt annat, eller ge bort som det är. Gjorde klart de där små inknutna turkoserna också, så klart, fast det har jag ingen bild på, sorry.

Och så började jag om, och tänkte att jag skulle göra nåt peyotigt och havigt, inneslutet i ett slags ramverk av pärlemopinnar. Ha, det måste nog beräknas matematiskt, det bara vrängde och vred sig när jag höll på. Det gav jag raskt upp. Så tänkte jag att vafasen, jag gör virkade tåtar av pärlor jag tycker passar med konceptet, och ser var jag hamnar. De borde kunna tvinnas så det ser lagom ojämnt ut, fast det är illjämnt. Fast jag började förresten med en grund av knutna vaxpärlor, som de andra skulle tvinnas runt. Nu minns jag inte i vilken ordning jag gjorde tåtarna riktigt, men jag tror jag började med en brun med turkosa träbollar. Sen en benvit med underbara fyrkanter i stenen guldobsidian, som inte ser nåt ut på bilden men är alldeles ljuvligt sidenskimrande, som gammeldags karameller.

Sen gjorde jag två tåtar som jag ratat nu, och där jag t o m fått repa upp den ena för att få loss lite benvit lintråd som tog slut mitt i alltihop. (Orka åka till Panduro...) Virka förresten inte i vaxad lintråd, det är allt annat än skönt kan jag säga. Så en svart med vita pärlor som ser ut som spjutspetsar. Sen kom jag på att jag kunde ha de pärlemoriga ovalerna jag hade i första försöket. Dem satte jag på en brun tåt. Och så slutligen en turkos tåt med brunmetallic glasdroppar.

Så var jag på Tusen tjocka tant-tanks trängs, a.k.a Syfestivalen i Kista, med Assistenten (som inte riktigt pallade, därav öknamnet på tillställningen) och hittade ett fint hänge. Köpte det, åkte hem, tog fram det när jag fått lite lugn i huset och skulle se om det passade lika bra som jag tänkt. Jorå, det funkade. Sträckte mig efter tråd och ... krasch, hela brickan ner i backen och plötsligt hade jag ett tjugobitars pärlemopussel. Perceptionsstörningar tjoho.

Åkte in till stan och köpte ett likadant hänge till (på Sirlig). Hänget sitter på en liten tåt som man får knyta bakom hänget om man nu vill ha det där överhuvudtaget. (När det är knutet syns det inte som det gör på bilden. Orkar inte ta en ny bild nu...) Vågar nämligen inte ha en knapp där, eftersom hänget var så ömtåligt, hårt mot hårt är nog farligt. Sen är det en knyttåt som binder ihop alla de lösa tåtarna och kan varieras i längden. Det går att ta bara en eller två tåtar och använda ensamt om man skulle vilja det alltså.

Och så här är slutresultatet, och vill väninnan inte ha det så vetifan vad jag gör, för nu är jag rejält less på det här. Skulle hon inte tycka det passar så får det nog bli lite halloween-prylar och annat lättsmält tills jag kommer på nåt annat.

Uppdatering: Det gick bra, med väninnan, hon var jättenöjd. I kväll är det kalas, och sen får jag veta hur halsbandet mottogs av födelsedagsbarnet. Huva.

Karma-skinka

Häromdagen var jag och Assistenten på en fika ihop med en massa andra människor. Hon tyckte det luktade läskigt av nåt vid bordet. Det kan vara min macka med Parma-skinka, sa en av damerna på plats. Senare samma dag sa Assistenten nåt om denna "karma-skinka". Jag tyckte det var hilarious och hoppades jag skulle minnas det. Fast det hade egentligen inte med mitt chakraarmband att göra, eller snarare, armbandet var på väg redan innan.

Nu låter det som det varit på gång ett tag, och det stämmer, det tog grymt med tid att göra. Jag var t o m tvungen att räkna på hur många pärlor det var i, av den anledningen. Det blev hela hisnande 3025 pärlor, om man bara räknar pärlorna som är peyotade! Att det tog tid berodde också på att jag mitt spån pärlade på natten med taskig belysning och upptäckte först långt senare att jag blandat turkost och grönt flera fält tidigare... Jag klippte upp hela skiten, rättade till och sydde ihop bitarna sen... Det blev sisådär snyggt, men jag hade aldrig kunnat ha det på mig om jag blandat in fel färger med oflit.

Att jag ville göra det här var för att jag fått en beställning av en för mig viktig person, som är konsthantverkare, och som beställt det som jämn födelsedagspresent att passa ihop med en låda som personen också ska få. Personen som fyller är också konsthantverkare. Och i och med att det ska passa ihop med en viss grej, förutom personens egna preferenser ovanpå att det här är proffs och nästan-proffs på hantverk så blir det extra extra många prestationsångest-triggers där... Fast en mig närstående person frågade om dessa konsthantverkare gjorde smycken, och nej, det gör de ju faktiskt inte... Hursomhelst ville jag rensa huvudet med nåt enkelt men repetitivt och drygt innan jag påbörjar det halsbandet, som jag inte har några jätteklara uppslag kring. Därav Karma-skinka.

Det är Matsuno-pärlor från saligen avsomnade Perlehuset (tyvärr var de enda lila så där blaskigt gråaktiga och jag ville inte blanda pärlor nu, ens för att få en mer chakra-riktig lila) och en pärlemoknapp (dyr) från Mattssons band, där expediten igår tyvärr inte var det minsta lik sötexpediten på Folckers band. Tycker det är korkat att vara småkort mot folk för att de bara köper några rullar knapphålssilke och några knappar. Jag kan ju vara den som handlar för flera tusen en annan gång... Eller så var hon bara hungrig, less eller hade grälat om sitt pensionsbesked precis innan, vad vet jag, men kul var det inte att handla där igår. Knappen köpte jag inte med tanke på armbandet utan bara för att den var fin, men insåg idag att den kunde funka fint som lås på just det här armbandet. Chakra passar bra med stjärnor tänker jag mig. Så, nu kan jag börja fnula på fössledagshalsbandet.

Un p'tit beurre, des touyous...

... sjöng franska barn som missuppfattat Happy birthday to you (de kanske gör det än, vad vet jag). Petit beurre är en viss kexsort, så det var en rimlig folketymologi, och här var jag visst på väg att skriva en helt annan sorts blogginlägg än jag ska här inne, oops. Hursomhelst, en moster (den tredje i ordningen, vilket minnesgoda läsare redan tänkt) fyller år, hela åttio, och genom en universums välsignelse så får jag möjlighet att åka och fira henne. Då ska hon få det här. Det kanske inte ser ut mycket för världen, men shit vilken tid det tog att göra tre meter rocaille-snöre med tre röda, en blå, en grön, en blå, tre röda osv...

Tänkte jag skulle vara lite fiffig och göra dels ett halsband som i sig självt går att ha på många olika sätt, extra många eftersom det är lås på, dels ett extra lås (blomman på peyote-bas), så man stänga det på andra sätt och ha blomman framme på sidan om man vill att halsbandet ska synas lite mer. Det går naturligtvis att ha som armband också, och säkert annat om man fnula på det. Det tänker jag inte göra nu, för jag har saker att göra innan jag ska iväg.

Jo, att det är just blått, rött och grönt är för att jag så klart frågade vad hon ville ha (på vilket hon svarade långa halsband av äkta pärlor, vilket hon då inte får) och sen vad hon gillade nu, vad hon hade på sig oftast osv för att få nåt svar jag kunde jobba utifrån. Hon sa storskjortor, oftast en blå eller en röd. Därav det enkla halsbandet i rocaille med lite mer flärd i form av en pärlemoblomme-knapp, det känns lagom eller rätt för min moster, som trots att hon är åttio ständigt är i farten.

Håhåjaja...

Lilla gudmor ringde igår. Hon sa att halsbandet med den lilla tavlan inte gick att ha på sig, hon är "för gammal, kort och tjock". Fast hon hade det på väggen och tyckte mycket om det ändå. Dock vill jag göra nåt som hon kan på sig. Hon gillar alla möjliga färger men kanske mest blått och hon ville ha nåt som inte var för pråligt, synligt eller "konstigt".

Jag tog fram de fina keramikpärlorna jag fått från Senegal... De stora rocaillerna från Gambia, som jag köpt via R passade ju bra i färg.. och vita snäckskalspärlor jag fått av nån som köpt på Panduro (där jag aldrig handlar, man är ju inte miljardär gubevars) passade också bra till. Göra nåt med en del av keramikpärlorna (alla vill jag inte göra av mig, de är så fina) och så ha lösa vepor i olika rocaille? Jag har ju många, sen en annan nätis handlat åt mig i Ghana. (Mycket Afrika, men gudmor är Afrika-vän.)

Fast sen kom jag på att det ju går åt en massa pärlor om jag ska göra lååånga trådar i många färger, och tänk om hon inte gillar det, då har jag slösat mina älskade rocaille. Om jag gjorde det kortare och satte ett hänge på? Den vita rosen i kamelben (!) är ju fin, och hon gillar blommor. Men nääää, ett hänge ovanpå tåtar i olika färger, är det nå' snyggt..? Jag gillar många av pärlorna, men helheten? Det är lite marint, lite romantiskt, lite "etniskt" (avskyr den termen) men det är samtidigt ingenting... Lingonkebab som inte ens är god. Eller?

Jag har inte repat upp det än, för jag vet inte VAD som är fel om det nu är nåt fel mer än att det är överlastat (det var så bara så himla roligt att peyota lås och hänge så jag kunde inte sluta..). Jag tycker själv att de små slingorna runt de vita pärlemopärlorna kanske är overkill, fast de var roliga att göra, men en mig närstående person sa Vad fint, om hela halsbandet, och tillade Särskilt det där, om just den detaljen. De gustibus non est disputandum, eller?

Så snälla, om nån har en åsikt, ge mig gärna den. Jag vill gudmor ska bli glad, OCH att halsbandet ska vara fint (med reservationen att vi alla har olika smak). Tack på förhand! (Och om jag repar upp alltihop, vad ska jag då göra istället?! Det slipper ni dock svara på, nån måtta får det vara på vad jag begär av eventuella läsare...)

-----

Så här blev det, när jag repade upp förra och gjorde om gjorde bättre (hoppas jag).

Här har jag tänkt på badhytter man byter om i (de randiga keramikpärlorna), hav och så fiskar, som så ofta annars. Då kändes det plötsligt enhetligt, fast det är samma pärlor som i förra (fast jag lagt till några), förutom hänget som åkte in i vita lådan igen.

Halsbandet är så långt att det lätt går att ha omlott i två rader utan att det blir trångt. Har inte mätt det men kanske 1,2 meter? (Jädra Firelinen tog slut också, så långt var det..) Det "hänge" jag gjort kan man ta bort, då ser halsbandet mer "normalt" ut. Jag kunde bara inte låta bli att se om det gick att peyota nåt runt och "ihåligt", särskilt som jag ville få in firrarna på nåt mer ställe än bara som "löppärlor".

Om nån tycker det är skitfult i ny upplaga så FÅR den säga det, åsikts- och meddelarfrihet gäller, men nu tänker jag inte göra om det, nu åker det ner i brev och iväg till Lilla Gudmor, vare sig hon kan tänkas gilla det eller ej.

Hjärteblod- the remake

Jahapp, ett slaktat alster till har omskapats. Jag var inte nöjd med det röd-rosa halsbandet Hjärteblod, inte när det satt på. För tungt, åbäkigt och så lite ... tråkigt? Fast jag gillade färgerna, och vissa av pärlorna, och hjärtan och blod-konceptet. Så jag repade upp det, trots all jädra tid jag lagt på det, för hellre lägga ner mer tid och bli nöjd än att ha gjort allt jobb förgäves.

När jag blev klar fick jag höra att jag skulle försöka gå ner till zigenarna i området och försöka kränga det, så kitschigt var det. Pyttsan säger jag, kitsch är fint (ibland). Tänker alltså ha det på mig fast det ser ut som en korsning av nåt för Barbie och nåt för Mimmi Pigg, i sina barnsliga proportioner.

Grymt med tid tog det. Att det tog sån tid var för att jag slarvade och satte två likadana pärlor bredvid varann där det inte skulle vara det och upptäckte först mycket senare och fick repa upp, samt att jag bara hade vissa pärlor att tillgå, då jag bara ville använda det som jag repat upp och inte ta fram nya (jag vet, jag är knäpp). Så det blev en del fnulande och tragglande med hur jag skulle göra själva halsbandslängderna och så där (På ett ställe är det fel pärlor, hela fyra stycken, moahaha, men jag får leva med det, vi kan kalla det KBT mot kontrollneurosen).

Och så ett tack till min pärlfröken som lärde mig herringbone och peyote, utan vilka jag aldrig hade kunnat göra det här!

Hjärteblooood

Assistenten uppenbarade sig plötsligt med två armband som jag undrat vart de var tagit vägen... H*n hade fått dem, sa h*n. Hmm, det har jag svårt att tro, sa jag , jag köpte ju dem för att ta pärlorna. Senare fick jag dem, kan man säga för att göra historien kortare. Jag tog genast upp dem och sorterade stenarna färgvis. De rosa och rosaröda stenarna var så fina tillsammans att jag nästan genast drog fram lådorna med rosa och röda pärlor (två lådhögar alltså). ¨

När jag sett de röda pärlorna som ser ut som droppar (från Perlehusets rea innan de flyttade från Tegnergatan till nuvarande Frejgatan, där de tyvärr lägger ner också) såg jag framför mig blod samt att man kunde ha hjärtan till. Eller om jag hittade de fina hjärtpärlemoknapparna först (de som råkade vara en rosa och en röd, så förnämligt), jag minns inte, fast det var i går kväll (jag har papper på att jag är så här disträ, om nån undrar).

Det är alltså stenar (oidentifierade och färgade) från armband från Glitters rea, cerise glaspärlor i två storlekar från ett barnhalsband jag köpte på H&M i akt och mening att slakta det (antagligen från Indien), diverse amå glaspärlor från Perlehuset och andra affärer, hjärtknappar i pärlemor från Mattsons band (så fina, men tyvärr slut där) och små och stora pärlor i risajklat glas från Ghana. Det är trätt först en rad med sten, liten glasis, stor glasis, liten glasis, sten. Sen ett varv med nåt annat, bland annat dropparna. Sen tre varv med små öglor, varav ett varv med enfärgade öglor och två med blandade. Inte lite jobb alltså...

Halsbandet är jättefint på (och ljusare än på den här bilden), men rejält synligt, får se vad som händer med det, om jag vågar ha det på mig eller om det hamnar hos nån annan. Roligt var det i alla fall att jobba med nåt så färgstarkt.

Nånting gammalt, nånting nytt

Gjorde för ett bra tag sen ett halsband åt en kompis. Det som inte får hända (med mina grejer) hände och halsbandet gick sönder. Nu trädde jag om det helt och förlängde det lite.

Kompisen hade fyllt år så jag gjorde örhängen till. Uj vad det märktes att jag inte rört en tång på länge nu... Nåväl, det blev rart med örhängen i silver, glas och hematit, tycker jag och hoppas hon tycker det också.

Walking on the moon

Igår försökte jag komma fram till min nätleverantör, då nätet låg nere för örtonde gången. När jag gått till där jag har pärlorna för att lägga tillbaks den röda lådan, med telefonen och Din plats är nu nummer trettiosju i örat började jag förstrött plocka i den blå lådan, med en viss tanke i huvudet.

Plötsligt satt jag med ett urval av nåt helt annat... som blev det här. Otroligt fina blev färgerna ihop, särskilt i solsken, fast det mest påminner om hav under månsken... Det är rocaille i två färger, glaspärlor med "överdrag" av metallfärg, nåt jag hoppas och tror på månsten, men vill inte svära på det, och så pärlemor.