Lite roar småbarn, och så mig då...

Idag var en göra så lite som möjligt-dag, om inte det råkade falla sig så att jag kände för nåt. Och jag kände för krympplast-experiment efter att ha sett ett jättefint hjärta på en pärlsida jag kollar på emellanåt. Oh så roligt det är, såväl att fnula på vad man ska göra, göra grejerna som se dem krulla ihop sig och bli små i ugnen! Vissa blev så små så man inte ens ser vad som står på, men jag vet, och så är det väl trial and error med det här som med annat...

Clockwise nu då... Från tolv och framåt: en julros, därför att Assistenten jobbar på ett ställe som heter nåt julrosrelaterat och jag fick en liten hang up på det idag. Och så en ängel som det står Ingen ängel på. Sen en ängel som det står Mammas ängel på.

Så ett hjärta där det stod Mammas älskling men det syns inte überhaupt och jag undrar hur det kommer sig, men vi spekulerar inte i det. Så ett hjärta som det står Allah på. Sen ett hjärta där glansdagern jag gjorde inte syns (ska köpa bättre/fler vita pennor). Slutligen ett hjärta till med en julros på (jag började med den, om nån undrar vad alla julrosor kommer ifrån).

Vidare en pusselbit där det står Du är bra precis som du är, inspirerat av en Fejan-grupp. Och så en pusselbit som bara är blå, så där hopplöst svårplacerad som pusselbitar kan vara när de inte är så lättidentifierade (symboliken är så tung så jag är glad att jag inte har den på foten).

Vidare ett hänge med 42 och ett med Don't panic, dvs med inspiration från en av Assistentens älsklingsböcker Liftarens guide till galaxen. Och slutligen ytterligare ett Du är bra precis som du är-hänge. (Det kan man nog inte höra eller läsa för mycket.) Nu återstår det bara att göra nåt av dem då. Det ger sig. Det var i alla fall väldigt roligt att göra dem, och det räcker en bra bit bara det.

Uppdatering: Jag glömde stansa hål i Don't panic-hänget... Man lär sig av sina misstag var det. No wonder jag kan så mycket.

Matsuno och jag...

För ett tag sen, när jag precis gjort den första pärlmuffen och tänkte göra nästa, så köpte jag finfina småpärlor från Matsuno. Så fick jag önskemål om den oxblodsröda muffen och behövde då pärlor till denna. Hon i affären sa att rörformade pärlor som t ex Delica eller Matsuno nog skulle vara svårhanterligare, för när man syr med dem så blir alltihopet stelt. Hmm... Okej. Matsunosarna fick ligga. Så fick jag en önskan om en ganska liten muff i stil med den som Bruden fått (den andra). Tänkte att jag ändå skulle ge de små Matsunosarna en chans, de var ju så fina och hade så rätt färg.

Första gången jag satte mig (på en fika) hade jag en nål med för litet öga, så jag fick börja triangeln för hand. Jag såg antagligen inte klok ut där jag satt med osynlig tråd och nästan osynliga pärlor nån decimeter från ansiktet... Så kom jag hem och fortsatte, med nål med större öga. Den bröts, och nästa bröts, och så nästa, och så en till. Har aldrig varit med om att så många nålar gått sönder. Testade med mjuk nål istället, och den höll, men det är ju så förmårrat svårt med en nål som liksom inte går att skjuta in utan måste lirkas med (felåt för de slippriga associationerna nån kanske får).... Dessutom gick pärlorna sönder när jag drog åt tråden! Det har aldrig hänt förut! Fick skarva och lägga till i efterhand och gaaah, sicket härj! Matsuno ska ju vara kvalitetspärlor, japaaaanska och allt, som det sägs i affären... (Inte lika "fina" som Miyuki och Delica, men ändå finare än t ex tjeckiska pärlor och förstås mycket finare än mina från Ghana, som jag fick höra av en i en affär)... Hade jag inte kommit så långt som jag hade gjort då hade jag klippt sönder allt och börjat om med andra pärlor, men nu hade jag ju våndats och svettats över det här så länge så nej, det fick bli att fortsätta för hand, med en riktigt toklång tråd som jag kapade en bit i taget, för att ha änden hård (den är vaxad och därmed lite styv tills man härjat bort det vaxade). Gaaaah!

Efter jag vet inte hur mycket smått extra pillerill som jag inte ens skulle kunna redogöra för är jag i alla fall hemskt nöjd. (Men Matsuno-pärlor kommer jag inte att frihandspeyota med igen, den saken är klar.) Under tiden som jag slavat med förhandpeyotandet har ett tråg med underbara mossgröna och ljunglila pärlor legat och väst Men hallå, bli färdig nån gång, vi vill bli trädda!! Så nu hoppas jag snart återkomma med ett halsband... Jo, förresten, bilden jag lägger upp nu, den är på den ännu inte helt färdiga muffen. Trådarna ska säkras (med nytt medel, pärlcement som ska vara mer osynligt än Attacklim som jag använt hittills) och jag undrar lite hur jag ska lyckas med det, när det nu inte funkar med nål... Det är apsvårt att komma in i det vävda, där inga pärlor sticker ut och följaktligen inte kan träs in nånting i... Fnula fnula...

Uppdatering: Det gick fint att trä in trådändar med en ny mjuk nål. Så cement på (det luktade så starkt att man blev helt stenad) och så en ögla (knepigt med så små pärlor, återigen) och så snodd, kapa trådar et voilà! (Har med värmeljuset för att visa storleken på hänget.)

Diamonds and pearls

Någon i min närhet gjorde nåt väldigt ovanligt och kom hem från utlandet med present till mig, och inte vad som helst, utan pärlor och stenar (som en annan där i utriket kan få hyfsat mycket billigare än här). Många... Tyvärr är vad den som valde ut skatten åt mig sa helt bortglömt av den som handlade, så det jag inte kan se vad det är får jag detektiva lite om.

Är de svarta pärlorna onyx eller jet? Vad är de halvgenomskinliga bumlingarna för nåt, är det nån sorts agat (de ser ut som grå karneoler)? Vad är det rosarösa, som är färgat, turkoser eller? Är det smaragdgröna, månstensfärgade och rosa sten eller glas? Vad är de små blå chipsen? Kärt besvär, om jag inte ger upp och går till en affär och frågar...

Där man minst anar det...

Jag har inte kunnat pärla på sistone, av skäl vi inte går in på. Sägas kan bara att jag saknat det som attan. Däremot har jag gjort flera riktiga pärlfynd så jag tänkte jag skulle blogga om dem istället. Folk frågar ibland om det inte blir dyrt att handla på Panduro och jag har fnyst och sagt att såna ställen handlar man på i nödfall, sen har jag inte sagt mer. Idag kommer en del av sanningen. (Inte hela, ibland köper jag grejer till fullpris i vanliga affärer, och ibland dyrare saker än det, som halvädelstenarna från Göteborg...)

Först ut, inget märkvärdigt alls, men jag tycker så mycket om de här pärlorna så jag tar med dem. Två små lådor rocaille i ljuvligaste blekorange (använt i mitt Ganesha-halsband och i Måbärskvistsmyckena). Ville gärna ha den där färgen hemma och mina var slut. Inte så billigt som man kunde tro (tjugo spänn asken), eftersom de är köpta på trevliga skräpaffärn på nedre änden av Hornsgatan. Där köpte jag också de neoniga lime blommorna i förra inlägget förresten.

Sen köpte jag pärlor av en hemkommen Afrika-farar-vän som skickade sötaste provpåsen med fint trädda trådar med urval. Rart. Fina stora rocaille. Rocaille rular. Inte jättebilligt men okej även med Pärlbesattmått.

Så släntrade jag förbi smyckesutförsäljningsbazaraktiga affärn i pissgången mellan Gamla stan och Slussen och gick in, fast jag inte tänkt det. Ramlade på halsband med halvädelstenar som kan bli de finaste blommor (de vita trianglarna), så jag Bingo lingo till min inre röst som mässade om köpförbud och köpte tio halsband för sjuttio spänn!

Och ytterligare en vecka senare gick jag - inte alls i pärltankar- och såg plötsligt att pakistanska tygaffären på Drottninggatan ska slå igen! Nej! Mer usla latteställen behövs inte, däremot pakistanskt glitter och bjäfs! Gick in, nästan för att kondolera. Den enes död den andres bröd gäller än, för jag kom därifrån med tio (!) påsar rocaille och andra glaspärlor för en hundring!

Nu måste jag få pärla, om jag så ska få barrikadera mig hemma! Ett grått halsband är nästa sak jag ska ha för händer.

My preciousss...

I Pärlbesatta ögon kan inget framkalla mer Skattkammarön-vibb än pärlor, helst i mängder, så förstå hur jag reagerade när jag fick följande av kära nätisen som varit i Ghana!

Eller, fick, jag köpte ju dem efter att ha beställt dem, men även om det var mer pengar än jag "får" lägga ut så är det ack så prisvärt med afrika-köpta pärlor och tillfället är inte precis nåt man springer på varje dag..Dessutom bränner pärlor inga hjärnceller eller lägger sig på höfterna, så det borde fasen subventioneras, som terapi betraktat.. Pärlor på recept nästa!

Andra och tredje bilden är högarna när jag sorterat enligt färg. (Och du Ritva, det ska vara dryga tre kilo... Jag har inte vägt dem, men kassen var tung! Det är vanlig rocaille, de för Västafrika typiska "randiga" lite större rocaillerna, lite speciella saker som risajklat glas, handblåst och underbara matta lite större rundare, samt sånt som ser ut att vara köpt i Kina och som man hittar här, fast då mycket dyrare.. (de små kuberna t ex.)

Happiness...

... är inte bara en väldigt bra - om än djupt obehaglig- film, det är ett tillstånd som en Pärlbesatt försätts i när påsen från 2stenars monter på Syfestivalen i Sollentuna plockas fram och man får fingra på än den ena än den andra strängen med tjeckiska glaspärlor... Nu är det här oträdda pärlor, men jag ville ändå föreviga fyndet innan pärlorna hamnar på diverse kreationer. De mörkblå som inte syns, längst till höger, de är ojämna och har en kopparmetallisk kant och är helt vidunderliga. De pyttesmå mörka är röda och lila. Färg, form, glans, lyster, transparens, djup, ljus; det behövs inte mer för att göra mig lycklig. Ett tag i alla fall.

Den blomstrande trädgården och PST

I posten nedanför den här kan ni se ett par numera icke-existerande örhängen. Jag kände att jag inte skulle låta mig begränsas av det material jag har. Bara för att stavarna är tre och en halv centimeter betyder det inte att man måste fylla dem med pärlor.. När jag gjorde dem bytte jag pärlor och ordning på dem så många gånger att jag till slut inte ens ville se åt dem. Alltså åkte de till slakt- jag är numera totalt respektlös inför att förstöra smycken eftersom jag ofta köper gamla som nya smycken och återanvänder delarna.

Så här blev det istället. Ett par mycket modesta örhängen i de härliga fasetterade tjeckiska glaspärlorna som klarar sig finfint på egen hand och ett halsbandet som är gjort rätt upp ner utan direkt räknande. Det är vilsamt med att inte tänka på mer än storlek och färg. Det är rocaille, andra glasisar, färgad bergkristall, aventurin samt lite pärlemor, murano-pärlor och sötvattenspärlor. En märklig grej med det är att när jag rullade det till en snigel för att skanna så låg tre likadana pärlor jämsides och detta inte bara på ett utan två ställen.

Och på tal om märkliga ting hände det nåt fantastiskt igår. Jag skulle fördriva tid tills en tid jag hade att passa och gick till PST på Linnégatan för att kolla om de hade blå guldfluss som jag vill ha till "Projekt Stockholmsnatt" (det där lät mer som Lugna gatan än ett smycke..). Jag tvekade och tvekade, plockade ner lite bensinfläcksskimrande grå labradoritpärlor, lite blått som iolit och sodalit för jag har så lite blått hemma och behöver det till regnbågar, tog en fluoritbumling som var särskilt vacker, suktades av allt men särskilt granater och småpratade med hon som har affären om ditt och datt, som om hon trodde att stenarna hade inneboende egenskaper eller ej och om att jag behövde småstenar i just vissa färger för jag skulle ha det till chakra-grejer.

Plötsligt säger hon att den som skulle komma och ta över för att hon behövde gå på nåt viktigt inte hade kommit och att hon hade bråttom iväg så jag kunde få det jag hade valt och så fick jag komma tillbaks och handla, om det var mer jag ville ha. Jag blev helt perplex. Få? Jag kan ta det på krita (som när hon på Pärlan på Söder häromdagen också fick bråttom och sa att jag kunde betala ett lås och lite stavar nästa gång.) sa jag men nej, jag skulle få det. Fann mig och tänkte på det hushäxan sagt om att vad man ger ut kommer tillbaks. Tackade och bockade. Inte så mycket för stenarna (som kanske hade kostat en femtiolapp) som för gesten. Lustigt nog kastade hon inte ut mig snabbt som ögat och sprang iväg, hon plockade ner ytterligare några blåisar! Här på bilden ser labradoriten ut som grus men i verkligheten är den alldeles ljuvligt skiftande.

Det är inte jättekonstigt, om inte annat för att jag själv hade kunnat göra samma sak, men det var alldeles underbart. Och snart måste jag tillbaks dit, för jag missade ju min guldsten! Och granaterna ska jag nog köpa också fast de är dyra. Jag har en bild av att kombinera dem med vita vanliga små sötvattenpärlor. Bilder av saker jag vill göra försvinner inte förrän jag gjort saken, så det är lika bra så jag inte får det röd-vita på hjärnan som jag redan har Stockholmsnatten.. Har aldrig riktigt fascinerats av sötvattenspärlor men köpte härförleden och hade några i halsbandet ovan och se, det blev riktigt bra!

Happiness, illa dold reklam och Stockholmsnatt

Happiness är inte bara en bra film, det är ett tillstånd som en Pärlbesatt kan försättas i via olika medel. Ett synnerligen verksamt medel kan beses här under. Jag vet, jag vet, materia är inte lycka, men vackra saker, så där vackra så det vattnar sig i munnen och som lovar en många många timmar av högoktanig meditation (utan Ooooom-ande eller Knipa med tårna och sen slappna av), det är faktiskt lycka! Och för dem som minns mitt självpåtagna köpförbud, det gäller egentligen än, men: 1. Jag fick långlåna av nån. (Tack för det, fast du inte läser). 2. Jag fick en förfrågan om jag händelsevis kunde göra ett rött halsband och för att göra det saknade jag - eller valde att tänka att jag saknade - saker. 3. Jag har lite att fira. Jippi! 4. Det viktigaste, Pärlan på Söder (Renstiernas gata vid Tjärhovsplan, 11-18 vardagar 12-16 lördagar, nej jag är tyvärr inte sponsrad) ska tyvärr stänga och säljer ut allt för halva priset. Hade faktiskt inte köpt mer än några röda pärlor och så lite lite till om det inte hade varit så.

På bilden syns inte alls hur sagolika de tjeckiska fasetterade glaspärlorna är, varken de ljuslila som var så blå i tunnelbanan att jag trodde hon stoppat ner fel pärlor i påsen (de ändrade färg tillbaks i dagsljus sen, såå märkligt) eller de oliviga, aubergine-lila, rubinröda eller några andra. Det syns inte heller att jag har små bitar korall, nåt jag tror är lepidolit men jag kanske tar fel, olika mille fiori, hornpärlor, en stor grålila agatcirkel, onyx-spännen, grå rocaille, stavar till örhängen i både svart och silver, en hel hank med månsten och en massa annat godis.

Stockholmsnatt är en grej jag haft tankarna på ett tag. Nåt, jag tror ett halsband, i midnattsblått, lite blekorange, fuchsia och korall, som vattenglittret av lamporna vid Strömsbron. Det upp- och nervända hjärtat som ser svart ut på bilden är glittrande mörkblå fluss, nåt jag ville ha till just det och fick gå till Kristallrummet för att hitta. Hade hellre velat ha små chips än ett hjärta men det fanns inte, så det får väl heta "Jag älskar Stockholmsnatten" istället. Gillar inte riktigt tanken på komposit-sten men what the heck, även om det inte är "äkta" sten så är det ju äkta vackert. Nu, sortera pärlor!

Och nu har jag valt pärlor till Stockholmsnatten. Vassego, en esssklusiv förhandsvisning (genom plastpåse så färgen är kanske inte den bästa, men jag vill inte ha scannern full med pärlor). Nu ska jag bara klura på hur de ska sitta ihop... Gonatt!

Och lite senare, föranlett av en kommentar- jag som inte brukar kommentera kommentarer för då kommer man ingen vart med skrivandet - måste jag poängtera att pärlorna inte kom i småpåsar (fniss) utan är valda styckevis under två timmars idogt tänkande och kännande (och då hade jag varit där dagen innan och rekat dessutom..). Påsarna kommer sig av att man själv stoppar ner det man vill ha och skriver antal och styckpris på påsen. Ser räknar expediten ihop det (och hoppas på att man varit ärlig). På tal om ärlighet berättade hon på affärn i går att det stals i parti och minut där. Såå trist. Nä, nu ska jag pärla örhängon!