(nästan) osynliga muffen

Häromdagen när jag begrundade att mitt nygjorda chakrahjärta var för stort för att bäras av mig, för att jag är lite för mesig när det gäller sånt, så kom jag att tänka på att det är lite fånigt eller i alla fall konstigt att jag som gjort så många muffar aldrig burit nån själv. Det har förvisso med den där mesigheten att göra, men jag borde väl nån gång kunna bära en, tänkte jag och bestämde mig för att göra en liten überdiskret muff. Genomskinliga pärlor valde jag, komna från en ask pärlor som är bland de första jag köpte, på Netto av alla ställen, och så en sötvattenspärla. 3-4 cm kan den vara.

Att jag ville bära en nu handlar också om att jag bland allt annat skit jag råkat ut för på sistone och osistone även ådragit mig dammagebesvär. Så nu tänkte jag att jag skulle fira det som är helt och friskt och så amuletta mig lite vad gäller det som är trasigt och behöver helas. Typ. Plus att man varje dag kan fira att man bor nånstans där i alla fall de flesta får behålla sin muff hel. Och där tog lilla politiska predikan slut lika snabbt som den började. Får se nu om jag vågar ta på mig den, eller om den hamnar i lådan vars innehåll jag borde lägga ut på Tradera, Signerat eller dylikt, i sann feng shui-anda (och åpenhet). Faktum är, ser jag nu på bilden, att inre delarna av den faktiskt inte syns, så lite osynlig är den allt. Tihi.

Uppdatering: Jag har i två dagar burit Minimuff och det har inte hänt ett jota, till och med i dag när jag var på viktigt möte. Möjligtvis tittade nån expedit lite fundersamt på den igår, men det kan ha varit inbillning eller handlat om nåt helt annat, som att jag hade tandkräm kvar i mungipan eller nåt. Alltså lyckad KBT ult*ma, återigen. Och Minimuff ligger så fint precis i halsgropen, trädd på dubbel supertunn lädersnodd, tyvärr svart (det var den jag hade som passade bäst) . Jag är mycket nöjd.

Livets hjul rullar hackigt...

Som ni kanske märkt är det klent med pärlande här. Det råder minst sagt obalans i den pärlbesattska tillvaron och tyvärr inte av sådant slag att det känts som om pärlande skulle hjälpa. Och när jag ändå till äventyrs nån gång pärlat har det blivit så illa att jag inte velat blogga om det. Även om pärlandet mest har terapeutiskt värde är det ju roligt om det blir så pass bra att jag eller nån annan kan använda grejerna och det mesta jag gjort på sistone, det förfärande lilla jag gjort, har varit fullt av feltänk kring mått, material, användbarhet osv. Skitstörande. Antagligen kommer det sig av brist på praktiserande och det enda som råder bot på det är att bara göra't, men det är svårt när inte tvånget finns där. Håhåjaja.

Hursomhelst tänkte jag för ett tag sen att jag skulle försöka råda bort på obalansen genom att ge mig själv lite chakra-regnbågs-terapi. (Jesus vad flummigt det där lät då...) Det är bra för mig med väldigt tydliga påtagliga påminnelser om att man behöver lite av varje för att det ska bli bra. Det räcker inte med en del, det ska till allt det som står bakom regnbågen. (Google is my friend säger jag till den som undrar vad allt prat om chakran innebär, jag är helt fel person att ge mig in på en förklaring om just det.) Om man sen väljer andra förklaringsmodeller är det helt okej det med, själv använder chakra-grejen mest som en vacker bild av behovet av balans, en modell som kan duga lika bra som andra, varken mer eller mindre. Tänkte alltså göra mig ett hjärta i regnbågsfärgerna, att ha som halsbandshänge, men som ni ser så tänkte jag återigen åt fanders, för jag tog alldeles för mycket rött. Insåg alltför sent att om jag tog lika mycket av alla färger som av rött skulle jag snart ha ett hjärta som kunde täcka för en hel bröstkorg och därmed funka synnerligen illa som halsbandshänge. Vidare vet jag inte hur jag tänkte när jag skulle till att göra hjärtformen. Det artade sig mest som en nu chakra-muff, men nån muff vill jag inte göra nu, Pride or not. Alltså har jag nu ett slags vågigt hjärta med lite för mycket rött och lila, men what the heck, är det obalanserat här så kanske det också kan få manifesteras i pärlandet? Pärlorna valde jag i alla fall en i taget, utifrån vilken som kändes som den lämpligaste röda, orange, gul osv. Det kändes bra att jag inte välja allt från början. Allt som kan leda bort från kontrollmani är bra, även om det handlar om såna skitsaker som en ett peyotehjärta. KBT ultra light, eller ult*ma kan man säga. (Varför jag stjärnar ordet ultim*? Vill inte råka googlas på av nån som googlar på ett visst band.)

Och nu svamlar jag, av pur häpnad över att åter blogga, så nu är det bäst att sluta. Lägger även in en bild på ett av mina misslyckade projekt, som jag dock hoppas kunna använda på nåt sätt. Så jädra mycket tid som det tog att virka dussintals om inte tjogtals med meter fiskelina - alltså i färdigvirkat skick, i ovirkat skick ännu många fler- så vore det väl själve f*n om jag inte hittade nån användning för det jag tänkte mig skulle se ut som tång, eller nåt annat organiskt. Var idén kom ifrån? Well, jag såg multifärgad fiskelina på en affär där jag skulle köpa Fireline, och blev sugen på att se hur det såg ut virkat. Hade ont i fingrarna i dagar när jag var klar kan jag säga. Alltså, don't try this at home. Nu när jag ser bilden på "tången" tycker jag den är fin. Jag hade förövrigt tänkt göra en sjöstjärna i peyote och sätta fast som hänge i, men orken tröt. Nåväl, det ger sig. Men ni eventuella läsare kan gott få hålla tummarna för mer balans och mer pärltvång, för mig. Jag saknar båda och kan behöva alla magiska knep som ni sitter på.

Que linda!

Kanske det ska vara ett upp- och nervänt utropstecken innan meningen också? Det vet jag inte hur man gör här, så vi får hålla tillgodo med ett försvenskat Vad vacker! (och jag vet att det borde heta lindo, men jag har mina skäl att skriva det i feminin-form). Här är ett hänge och örhängen att ha i och till ett halsband jag gjort tidigare (Aprilväder). Jag vet inte hur det kommer att se ut med nya hänget i halsbandet då det befinner sig många mil ifrån mig, nu "lyder jag bara order"...

Den som ville ha Aprilväder vill kunna matcha svarta kläder med nya grejer och vem är jag att säga nej, jag tycker ju det är så vansinnigt roligt att tänka på att nån annan bär saker jag gjort, saker som inte skulle funnits annars... Särskilt när beställningen innebär tångande, som jag är ganska kass på tycker jag (jämfört med vad och vem kan man iofs fråga sig då...) och pestande över silvertråd som går sönder när man bängt den för mycket. Finns inget bättre sätt att slippa tänka på annat som skaver som småsten i skorna.

I synnerhet när man blir nöjd med det man gjort, och det får jag säga att jag blev med det här, förutom att jag inte vet om det är onyx, svart agat eller en annan svart sten, för jag har fått dem köpta åt mig i Italien, utan specifikation samt att jag hade sönder mer silver än jag brukar (det gör inget, jag ger det till min vän smeden vad det lider, så får han risajkla det). Förutom stenen är det sötvattenspärlor och silvertråd, förutom karbinhaken, också i silver, men fabriksgjord då.

Mela plast

En nätis ville ha några av de plastisar jag gjort och redan tänkt mig en användning för, så det fick bli repliker (fast jag inte är en nån vän av det ijänklien), för att jag gillar henne så. Och så för att det roligt att avyttra lite av det jag gör också, förstås. Finansiera sitt missbruk lite. Och när jag ändå höll på så gjorde jag några grejer som jag tänkt på när jag gjorde första plåten.

Ska göra några fler, men först ska jag göra klart en lite galen grej jag påbörjade igår natt (som var en sällsynt dålig natt när det kommer till det man bör göra på nätterna förutom att festa och annat skoj, nämligen sova). Vad jag gjorde? En pärlmuff i självlysande pärlplattepärlor. Tänkte sätta en brosch-pryttel bakom och använda den som reflex.

Clockwise igen då. Ett bokmärke, eller ett hänge som ska bli ett bokmärke. Sen ett hänge där det står Andas! Så nätisens änglar. Så en liten bricka med texten This too shall pass, för att göra ett armband man kan ha på t ex jobbiga möten. Så en bricka med Don't panic. Den är det fyra hål i för att passa som "fokalpärla" i ett peyotat armband t ex. Så två plastisar till åt nätisen. Sen en Allah-bricka till, till t ex ett mobilsmycke eller bokmärke till nån med den inriktningen (jag önskar jag kunde skriva arabiska på riktigt).

Och så en "julros" till. Tror just den ska bli hänge på ett halsband gjord av gräsgrön snodd från Folckers (nu var det lite för länge sen jag var där och piggade upp mig med sötexpediten, så jag kan göra slut på all snodd så jag måste gå dit, smart va?) Och så vill jag gärna få en giltig anledning att gå till Zionesse snart, gudsigförbarme vad upplivad jag blir av att titta på småpärlor en masse! Men åka så långt bara för att titta funkar inte riktigt. Så jag hoppas jag får en beställning på nåt som kräver nåt jag inte har, snart... (hoho, Kosmos, lyssnar du?)

Mer hjärtchakrebefrämjande..

Den rosa ängeln har fått en kompis. Den ska få ett hänge, men den som önskat sig den ska först få säga om den tycker om den eller ej, därav det halvfärdiga upplägget. Kanske att jag repar upp och omfördelar så inte alla större pärlor hamnar vid huvud ochvingar. Sånt är svårt att se innan man böjt till den., Vi får se, perfektionisten i mig är ingen jag behöver göda, även om det är viktigt att göra det man gör ordentligt.

Det är glas, sötvattenpärlor, månsten och bergkristall, klar som grönfärgad.

Nu är allt färdigt.

Tro hopp & kärlek

Tro hopp och kärlek är ju inte fy skam om man kan uppbringa. Kan man inte det så kanske min "mobil" kan vara en hjälp på traven? Mobil skrivet inom flärpar eftersom jag inte gjort mer än ringen, nån upphängningsanordning är inte klar än. Den kom till mig och vips (nåja- snarare vi i i i p s s s s) var den gjord. Samma blandning av bergkristall, månsten och glas som i änglarna. No pearls inser jag nu. Jaja, fin ändå, tyck' jag!

Oh Tannenbaum!

Så. Nu är första vinterfönsterhänget klart (eller nej, det har ingen tråd). Får se vad det blir för några fler... Pepparkakor? Snöstjärnor? Röda hjärtan? Paket i guld och nåt annat lysigt? Förslag någon?

Granen är gjord av större och mindre rocaille, andra glaspärlor och så PLAST-blingbling. Den stora rocaillen (som kallas E-type) är från Ghana och plastpärlorna från Gambia. Lite skoj med afrikanska pärlor på en gran... (Plastpärlorna är såna man har på magband. Snart måste jag skriva om dem.)

Tack söta Lisa och Ritva som tog beställning och letade åt mig!

Kungligt roligt

Jag fick en förfrågan om barnvagnshängen som sagt. När jag stod på Folckers band för att köpa lite band såg jag ett guldigt och rött band som fick mig att tänka på att göra nåt med en krona. Alla bebbor är ju prins eller prinsessa i en familj, förhoppningsvis i alla fall.

Själva kronan tycker jag jättemycket om, men den går tyvärr inte att hänga upp, eftersom pärlorna gör att det väger över på ena sidan så alltihopet liksom ligger plant... Hade behövt ha en femte pärla mitt i, men nu bänger jag inte upp den, ståltråden går av då. (Den gjorde det en gång under kronans tillblivelse). Trial and error, som sagt...

Kärleksängel

Varierar ängeln lite, från transparent vit till rosaskiftande. Rosa som i hjärtchakrat, därav namnet på den. Lägg märke till de små hjärtpärlorna, sååå sofistikerat... ;) Vad som inte är sofistikerat däremot är hur lite färger det finns att välja på här på Blogger.. Inte en endaste bra rosa att skriva den här texten med t ex. *gnäll*

Nu glömde jag ju innehållsdeklarera den. Det är, förutom glas i olika storlekar och utföranden, månsten, klar och färgad bergkristall, rosenkvarts och sötvattenspärlor.

Red gold black and green

Idag fick jag en fråga om om jag hade gjort barnvagnshängen och inte bara fönsterhängen. Nej fick jag ju svara men lika raskt bestämde jag mig för att göra det. Kanske att det är överlastat med pärlor på själva hänget, vi får se om jag behåller det så. Jag ville ha två hjärtan för det där som feng shuiarna säger om att ha två av saker. Ska göra lite könsrollsbevarande ljusblå och rosa hjärtor också, och svartvita som det sägs att småttisarna ser tydligast, det där med rödgulgrönt var för att det passar bebban som ska få den på sin vagn (om päronen vill ha den vill säga).

Närmare advent

Har inte pärlat så mycket de sista dagarna, ibland gör omständigheterna att jag blir pärligare och ibland tvärtom. Den här ville jag dock göra precis nu, till nån som strax är med om nåt stort och fint som bör firas. Samma blandning som i änglarna, nämligen glas, bergkristall och sötvattenspärlor. Att stjärnan är sexuddig är med flit. Har lagt den åt "fel" håll i skannern, tanken är såklart att den ska hänga neråt, men det såg roligare ut så här.

Variatio delectat eller Det är långt till advent ännu

Fast latinet betyder i och för sig inte nåt adventsrelaterat utan Ombyte förnöjer. Alltså har jag gjort en Davidsstjärna eller adventsstjärna, hur man nu vill ha det, istället för änglar. De kan i och för sig säkert också samsas. Sen ska det bli snökristaller också.

Stjärnan är lite ojämn, så kanske jag repar upp den (stön- det är tvinnat för att hålla och när man bänger kan det gå av...) och gör om innan jag gör en upphängningsanordning. Det ska fan vara perfektionist. Och på tal om repa upp så tog jag bort pärlorna på ringen jag gjorde igår, det var obekvämt på fingret. Ringen är jättefin förövrigt, och mitt nystanshalsband hänger kvar i skyltfönstret på Marias garn på St Paulsgatan fast de bytt skyltning. Hur roligt som helst!

Kan änglar ha syskon...

... så har min det. Jag ville se om det var lättare att jobba i rostfritt, för det känns bra knepigt att ha silvertråd som bas, osynligt och allt. Särskilt som det är fiskelina i hänganordningen! Nog för att jag blandar material hejvilt och inte är silver särskilt dyrt heller, men det känns fel.

Det var lättare med rostfritt. Så ville jag se om det var enklare att trä pärlorna på tråden och sen göra ängeln, istället för att göra ängeln och så trä pärlorna sen. Självklart var det mycket bättre, stora bergkristallbitar som ska över ett hörn var ingen höjdare. Så la jag till sötvattenspärlor också, de glömde jag i den första. Så, får jag lov att presentera min vän Ängel den andre!

Ljusängel, till slut...

Jag skulle göra en ljusängel att hänga i fönstret, mitt eller nån annans. Nu tycker jag den ser mer ut som en pepparkaksgumma än en ängel.. Asch. Silvertråd (925) är inte så samarbetsvilligt som jag skulle vilja. Vränger och bänger man för mycket så går den bara av. Alltså inga finveckade vingar.. Jaja. Ni får föreställa er den. Jag kan. Vem det än är så är den av bergkristall, månsten och glas. Och så här blev det med upphängningsanordning (fiskelina):

Och så ruttnade jag och gjorde extra-vingar till istället. Så här blev det. Nu är jag nöjd! Det tog mycket mer tid än det ser ut...