Que linda!

Kanske det ska vara ett upp- och nervänt utropstecken innan meningen också? Det vet jag inte hur man gör här, så vi får hålla tillgodo med ett försvenskat Vad vacker! (och jag vet att det borde heta lindo, men jag har mina skäl att skriva det i feminin-form). Här är ett hänge och örhängen att ha i och till ett halsband jag gjort tidigare (Aprilväder). Jag vet inte hur det kommer att se ut med nya hänget i halsbandet då det befinner sig många mil ifrån mig, nu "lyder jag bara order"...

Den som ville ha Aprilväder vill kunna matcha svarta kläder med nya grejer och vem är jag att säga nej, jag tycker ju det är så vansinnigt roligt att tänka på att nån annan bär saker jag gjort, saker som inte skulle funnits annars... Särskilt när beställningen innebär tångande, som jag är ganska kass på tycker jag (jämfört med vad och vem kan man iofs fråga sig då...) och pestande över silvertråd som går sönder när man bängt den för mycket. Finns inget bättre sätt att slippa tänka på annat som skaver som småsten i skorna.

I synnerhet när man blir nöjd med det man gjort, och det får jag säga att jag blev med det här, förutom att jag inte vet om det är onyx, svart agat eller en annan svart sten, för jag har fått dem köpta åt mig i Italien, utan specifikation samt att jag hade sönder mer silver än jag brukar (det gör inget, jag ger det till min vän smeden vad det lider, så får han risajkla det). Förutom stenen är det sötvattenspärlor och silvertråd, förutom karbinhaken, också i silver, men fabriksgjord då.