D & D, eller drakmuffen

Och här är pendangen till Fuoco e fiamme, den andra muff som ska till min ännu osedda vän. Gjord till nån som gillar mörka saker, grönt och som en gång ritade en cool vagina dentata. Jag hade alltså tänkt göra en tandad muff, men det blev inte bra, och jag tänker inte leta efter bra tandpärlor nu, så det fick bli en tandlös men snygg drakmuff i svart och grönt. Fokuspärlan går att snurra, från vanlig grön och genomskinlig (som här) till firepolished-glöd.

Att tråden syns är inte bara för att jag inte valde Fireline i Smoke, som färgar av sig nåt hemskt på fingrarna när man pärlar, utan för att jag tog en gulgrön tråd med flit, jag tyckte den skulle bli så bra med de gulgröna pärlorna jag hade tänkt mig till tänder. Eftersom tänderna kom sist och sket sig så blev det gulgrön tråd utan synbart skäl, och så får det vara med det. Hoppas hon gillar den i vilket fall som helst. 

Och nästa grej ska bli en efterapning av den lila fredskalla jag har på köksbordet i detta nu, tror jag. Om värken tillåter. Nu ser det ju ut som  jag är mer muffbesatt än pärlbesatt, men så är inte fallet, det är en tillfällighet. 

Bling it, magistern, bling it!

Asså, ijänklien ville jag göra en Pussy riot-muff, och jag har t o m köpt nitar till den, men det är ett så sjukt tidsödande och tålamodsprövande projekt  (har nämligen tänkt att peyota ett hundhalsband och sen ha en muff till, hängande under i svart kedja, tror jag) att jag stack emellan med en "så blingig muff som det går", som förslaget från muffagenten to be lät. 

Och här är Roza Guldh, blingigare förmår jag inte tänka just nu, värkbruten, migränig och allt möjligt allt trist som jag är. Tänkte att Roza Guldh ska få ett halsband också, men jag måste klura ut hur det ska se ut först. Roza är gjord i rocaille och en tjeckisk fasetterad pärla och nån gyllene rocaille som jag inte vet hur färgbeständig den är, dessvärre.Nu när jag ser den på bild funderar jag på om storpärlan hellre skulle varit en sötvattenspärla, men jag har nog inga såna karamellrosa hemma, och den är här är hemskt fin i verkligheten, bara inte så synlig mitt i smeten som jag skulle vilja, så att säga.

Uppdatering: Jag satte en broschnål på baksidan, så nu kan Roza Guldh has som halsband, trätt på ett band i läder, sammet eller vad man nu vill ha, eller en kedja i "äkta gulmetall", eller så kan den bäras som brosch. Att den kan träs på nåt är för att den har små öron eller hällor på baksidan, vilket som tur är inte syns här. Gjorde så för att det kändes alltför mycket med det halsband jag började på, i samma slags vaxpärlor som Hallongrottemuffen. Och så för att variatio delectat, det var länge sen jag gjorde en pärlmuffsbrosch.

One love - monterad

Kärlek och monterat lät ju inte så bra ihop, men muffen med rastafärger heter One love, så det är inte mycket att göra åt. Och synbortfallsskiten verkar inte heller vara så mycket att göra åt, så jag blir väldigt kortfattad nu, för strax ska horisontalläge intas så kanske jag slipper kalejdoskopseendet om en stund. Som ni som läser (jag vet ju inte vem som gör det nu, och jag misstänker att den nya ordverifieringen kan vara en bov i sammanhanget, eftersom den är helt omöjlig att tyda i mina ögon, i alla fall inne hos andra bloggare) så monterar jag nu mest muffar jag gjort tidigare, som nåt slags pärlandets feng shui-ande. Och efter två afrika-inspirerade halsband föll sig vale tnaturligt vid nästa monteringsmission, så klart skulle en afrikaflaggsfärgad muff vara nästa muff till rakning (no pun intended, men det får stå kvar för det lät roligt, även om det kanske var under bältet. Eller helt säkert under bältet.). Och jag skulle bli fåordig var det ja. 

Halsbandet är monterat på svarta glaspärlor jag köpt som rea-armband som slaktats. Pärlorna ser svarta ut, men håller man dem mot ljus så är de kanske lite genomskinligt lila, lite som de superfina 50-tals peppar- och saltkaren jag fått, som också ser svarta ut men ändrar sig om man håller dem mot solljus. Det om det. Det här halsbandet skulle få förstärkta stroppar (de trefärgade pärlorna är lika de som kom från Ghana men är mindre, och köpta här) på båda sidorna, men jag hade redan kört genom flera varv med Fireline för att det säkert ska hålla, och då gick nålen sönder. Försökte komma igenom med en tunnare nål med det ville sig inte, så det får vara så, ojämnt. Låt oss se det som en övning i att saker och ting inte måste vara perfekta. Slutligen, idag har jag sportat (har jag nånsin använt ordet tidigare?) Voivit*u, och det hände i n k e n t i n k e n, förutom att halsbandet är lite för långt för min smala hals, så ibland gjorde muffen en halv sartomortal och hamnade bak- och fram. Men ingen blängde, sa nåt, fnissade eller nåt. Gäss!

Veckans Sötchock - missa inte - eller monterad Hallongrotta

Som den som läser mig noterat så kreeras det inga direkta nyheter nu utan jag monterar muffar, krympplast-hängen (och förmodligen andra hängen också så småningom), i väntan inte på Godot men väl på att knoppen ska funka till sånt jag behöver få den att funka till. Det känns finns att få ihop helheter av delar. Och så är det intressant att konstatera att helt utan att ha bestämt mig för att varannan pärla av en sort och varannan av en annan är nåt jag måste köra med nu, så är det det jag gjort nu ett antal gånger. 

Gillar muffarna monterade på mer konventionella halsband också, på nåt sätt gör det dem mer rättvisa, om man ser till allt jobb som ligger bakom en sån. Eller så tar man strålglansen ifrån dem när man har dem på annat än ett vanligt band...? Det är nog upp till betraktaren. Men jag är nöjd, och så länge ingen anmäler sitt intresse för att bli ny matte till nån så är det gott nog att jag är nöjd. Typ. Klockan är mycket och jag borde sova och inte blogga (för man skriver nog rappakalja så här dags), men nu när den är färdig vill jag lägga upp den, för jag vill inte sätta på datorn det första jag gör i morgon, då hoppas jag vara i skick att göra det där jag måste. 

För att återgå till Sötchocken... Vadan denna rubrik? Jo, jag tycker att glaspärlorna i kallrosa och bruten vitt på nåt sätt ser ut som kakglasyr, eller dopdragéer (såna där sockeröverdragna mandlar). Och sammetsbandet är ju så rart... Det ser kanske ut som det sticker av i färgen men i verkligheten är den ljungiga lilan apsnygg till muffen. Bandet är förstås från Folckers band (vid det här laget borde jag få rabatt...). Undras om jag ska våga mig tillbaks till Hallongrottan och visa den i monterat skick? Minns inte exakt vad som hände när jag gick dit sist med den, men uppenbarligen gick det mindre bra, eftersom jag kom hem med den (you can't win them all, antar jag). 

 Tyvärr vågar jag inte ha Hallongrottan på mig själv och färgerna är fel på mig också. Fast oavsett om den hamnar i en låda här hemma eller kommer ut i världen så är jag lite mallig över att den är helt och hållet fastsydd, dvs halsbandet går inte bakom muffen utan jag har sytt/vävt mig fram till andra sidan, så den torde vara extra hållbar (säger jag som tappade en sten i spyflugearmbandet tredje gången jag hade det på mig. Så kan det gå när man köper delar av sitt material begagnat), och att jag gjort så är verkligen en förbättring sen t ex mina första muffar, som satt fast i en ögla som kunde rivas loss om man t ex dansade för häftigt (som jag fick höra om en. Fast då blev jag grymt smickrad över att de åkte tillbaks till stället och letade fram den. Självklart lagar jag också sånt, om såna incidenter inträffar, om det nu behövs sägas.) Nu, gonatt, och må onsdagen vara hagelfri och pigg, tack så mycket!

KBT med Kali

Ijenklien skulle jag göra nåt helt annat än att pärla, men det klarar inte huvudet av just nu, så medan jag väntar på att huvudet ska bli mer samarbetsvilligt försöker jag göra andra vettiga saker. Igår blev det dammsugande och moppande, trots värmen (kanske högst rationellt att städa när man ändå är genomsvettig), och idag har jag gått igenom pyssellådor som kom i oordning (läs värre oordning) vid flytten. 

Hade glömt hur fantastiskt meditativt det är att färgsortera pärlor och försöka reda ut härvor med works in process (eller bara misslyckade alster man inte kommit sig för med att slakta, för kanske, nån gång, längre fram....). Hur som helst så hittade jag både wzzzt-en (grejen som man bränner tråd med) och Fatma-händerna jag fick från Marocko (tack för dem, S!) och till och med en kökskniv som jag tydligen lade ner i en låda när jag gjorde klart smörmuffen, och hade saknat liksom wzzt-en och Fatma-händerna. Mycket bra. 

Och så hittade jag mina hängen i krympplast och tänkte "Fanken, Kali förtjänar faktiskt att få ett halsband. Och här har jag stora svarta pärlor som skulle passa till det. Det tar vi nån dag framöver." Och så när jag låg i badet och läste (Oliver Sacks Det inre ögat), så kom jag på att jag ju hade ett gäng små döskallar kvar. När jag kom upp ur badet blev hon gjord, hux flux, precis som med städningen igår, som jag inte heller hade bestämt mig för utan bara plötsligt fann mig göra. 

Jag är riktigt nöjd med henne men kommer INTE att ha henne på mig, bara att hantera de där små plastskallarna var alldeles nog för mig (därav KBT i namnet). Jo, vad är det i då? Fasetterade glaspärlor från Continenta, dryga centimetern långa, plastskallar från armband jag köpt för att slakta (passar ju bra i det här sammanhanget...) och ett drygt 5 cm långt hänge jag gjorde i krympplast när jag höll på med det. Öglorna har en vän gjort när han övade på att göra såna för att göra en brynja, om jag minns rätt. Tack, E!

Uppdatering: Och så här blev det på. Jättenöjd, både med att Kali fick nya kompisar på stört, och bra sådana, och så gillar jag bilderna. Borde nog lära mig att använda kameran jag fick för ett tag sen, även om skanner-varianten är praktisk. 

Hit hen eller Essistensens elastiska

Beställningsverk > hit man > hit woman > hit (wo)man > hit hen. Så gick min associationskedja från det att Assistenten sa att h*n ville ha ett elastiskt armband i genomskinligt och sötvattenspärlor. Då var det allt tur att jag lyckades rota fram den där felande kartongen jag hela tiden undrat var den var, där den vita lådan låg (eller de tre vita lådorna som står ovanpå varann snarare). Jo, nog var den längst ner av alla kartonger i förrådet. Det stod visserligen Pyssel Uppe tydligt på kartongen men det blev lite logistikstrul vid flytten så jag förstår att ingen hann/tänkte på att läsa på kartongerna. Och i den lådan låg också bandlådan, precis som jag hoppats. Så nu kan jag jobba på bättre premisser, och underbart nog har jag också lust till det.  Vad det blir får vi se! Kanske nåt som fångar solkatter, det har jag länge velat ha. Helst en solar powered rainbow maker, men det duger nog fint med en kristallprisma också.

Voi vitt* - nu med halsband

Hittade inte bandlådan och har inte varit i förrådet och letat, då midsommar kom emellan, så nu fick det bli ett vanligt halsband till min lilla fina smörmuff. Jag tycker hon är så lyckad i formen, så jag tänkte faktiskt utmana mina rädslor (så utomordentligt fånig jag känner mig nu) och ha henne på mig och då behövs nån form av upphängningsanordning. 

Det blev svarta fasettslipade glaspärlor från Continenta och en sötvattenspärla som lås. Ser hemskt trevligt ut på, faktisch, om jag får säga det själv och det torde jag väl få, i min blogg. Vad som bekymrar mig lite är att jag inte heller hittat wzzt-en (det vill säga lödgrejen man bränner trådändar med), så det här är knutet, och knutar och Fireline går inte ihop. Måste nog rota rätt på wzzt-en, om jag inte en dag vill stå och se dum ut i ett hav av pärlor. Eller en pöl, snarare.

Och om nån skulle ramla in här och undra varför det stackars halsbandet heter Voi vit*u, så läs det förra inlägget. (Kan bara upprepa att det är en liten hommage till Eija Hetekivi Olssons bok Ingenbarnsland.