Spring dew

Jag gillar ordet dew, så det här halsbandet får heta så, fast jag egentligen kan tycka det är fånigt med utrikiska namn när man kan kalla nåt för Vårdagg. Dagg låter bara så hårt tycker jag. Och rosée passar inte heller. (Franska är inte utrikiska för mig.) Så Spring dew it is.

Jag har ont i fingrarna av långt mer än dussinet varv peyote (slutade räkna till slut, såväl varv som timmar). Det syns inte om man inte kan peyote själv, men det är alltså så att för varje färgskiftning, utökning eller ändring utåt från mitten, så är det ett nytt fullgånget varv. Till exempel de yttersta varven som slutar med en färg rocaille AB (AB står för effekten Aurora Borealis som är bensinfläcksskiftande), en matt lite större tubpärla och så "grässtrån" i samma rocaillefärg, det är minst tre varv, och inte ett som man lätt skulle kunna tro. Fram och tillbaka fram och tillbaka och till slut är det fullt med tråd inne i pärlorna och trögt att komma igenom och lätt att sticka sig och bryta av nålar. Fast jag bröt ingen nu faktiskt, det måtte varit bättre kvalitet på den här nålen.

Äsch, nu blev det ett gnälligt inlägg, det var ju inte meningen. Jag ville mest förklara att saker kan vara på ett annat sätt än de ser ut. Och när jag ändå håller på så kan jag då också säga att gräset är gjort på neonigt limegul lina medans daggen är satt med Fireline i färgen Crystal. Där har jag gått framåt lite efter att ha satt i daggpärlan för att sen backa och sätta fast den en gång till. Petigt är det också att grässtråna är antingen tre, fem eller sju pärlor långa. Det syns inte att det är regelbundet, men det är det. Förutom att jag placerat korta, mellan och långa grässtrån lite hursomhelst då...

Angående daggen så var tanken att sätta dit vanlig rocaille i glasklart, men det hade knappt synts bland alla grässtrån som är så glittriga som de blev. Rocaille-pärlorna, i två nyanser, är från Zionesse förresten, eller Miyuki, beroende på om man är intresserad av affären eller märket. Tuberna i mattare grönt är från ett halsband köpt för att slaktas till material. De större halvtransparenta i mitten är från Ghana. Och till daggen blev det alltså inte små rocaille utan fasetterade glaspärlor, eller om det är kristall (som ju är finare glas, så big deal, egentligen). "Låset" är en bit fuskmocka. Tänkte att det skulle vara lätt att stänga, ta av och ta på, samt variera längd på själv. (Det har varit lite kinkiga lås på somligt jag gjort och jag kände för att variera mig kring det.)

Och nu först såg jag att det sitter hårstrån mitt i bilden, så äcklisch... Tur att det inte är soppa utan halsband, att jag kan ta bort dem (de är mina och kommer ifrån när jag skulle se hur det såg ut på) och slutligen att den som ska ha det är en vän. Jag ids inte göra en ny bild för den sakens skull. Inte nu.