Sent i november

... är en bok jag nyss läst om. Och så kan jag inte säga så jättemycket mer om det här just nu, mer än att det är glas, tjeckisk kristall, cats eye (också glas iofs), stenarna karneol och röd jaspis, nåt som jag nte vet vad det är men jag tror det är kokosnöt (de tunna skivorna), trä samt metall (väldigt oädel, men jag gillade verkligen formen på pärlorna). Alltihop knutet på på vaxad lintråd.

När jag var klar, och det tog lång tid, för det är dels långt (till magen om man har det enkelt), dels tar knutar i klibbig kletig lintråd tid, så var det en bra bit lintråd kvar. Då lindade jag tillbaks den till ruta ett. Tyckte det blev fint, och hoppas innerligt den som är tänkt att få det också tycker det, för det här är inte färger jag bär, jag bara älskar dem sittande på träden när jag är på promenad... Annars så får det nog en ny matte ändå, hoppas jag.

Ber allra ödmjukast om ursäkt för hårstrået som råkat fastna där... Tur det inte var soppa! Och så lyckas jag inte få blankrader mellan styckena, molto irriterande. Fast nu när jag bytte mall, till en fulare, så funkade radbrytningen? VARFÖR?

Blooodet droooppaaar...

Ja, så blev den då klar, mensmuffen! Och den var så rolig att göra, så tack Söta S för påhejandet om att jag vågade! Fast blodet är så fint (särskilt om man håller den mot ljuset) så jag tycker mest det ser ut som godis eller i alla fall nåt lockande och inte avskräckande. (Hav förtröstan, jag är inte kannibal, inte ens karnivor...)

Valde de rosa rörpärlorna för att de ser lite spejsade och inte skulle bli fullt så realistiska som vanlig rocaille, om det nu bara såg äckligt ut med blod. Och så var det en fin kontrast mellan de glittriga raka pärlorna och de runda dropparna (från Pärlshopen, en present när jag gick med på en pärlsajt).

Och så dagens avslutning...

Jag trodde att pärldagen var slut efter Don't panic, men så snurrade jag visst ihop den här ringen också. Den vinner inga priser i nån silvertrådshanteringstävling, men den är fin ändå. Det är swarovski-margaritas, silvertråd och silverkulor. Blommorna är köpta på Perlehusets utförsäljning, och här kan jag upprepa mitt virtuella brev till Kosmos. Jag vill hitta nåt sätt att få blingsen till andra priser än pärlaffärernas. Då kunde jag kanske en dag göra ett stort schabrak à la Åsitas julgransprydnadshalsband eller nåt annat roligt... Tack tack!

Don't panic!

När man inte peyotar eller nettar så kan man få ganska mycket gjort om man bara har rätt grejer framme och rätta humöret med sig och/eller mycket att processa... Så tycks det ha varit idag, för här kommer det alltså mer!

The hitchhikers guide to the galaxy är ingen viktig bok för mig (även om jag läst den nån gång och har den i bokhyllan och tänker Vogoner om somliga flera gånger i veckan), men den är desto viktigare för andra, som t ex Assistenten som älskar den och har sett filmen usque quasi 27 gånger (på sant alltså). Och bland alla citat, sentenser och motton som finns så är väl Don't panic ett av de bättre. Bättre än Plikten framför allt, för att bara ta ett, även om jag också är hyfsat plikttrogen (vad som sen är plikterna är en annan femma...).

Så jag gjorde ett armband av träpärlor, vaxad lintråd och bokstavspärlor i plast, med det mottot. Gillar det som attan, det också. Idag och igår var bra pärldagar, det tackar jag för.

Variatio delectat

Allt kan ju inte bara handla om muffar. Så nu blev det lite fokus på öron istället. Eller örhängen istället för halsband, som jag tror att de senaste muffarna ska bli, när jag gått förbi Folckers och köpt lite passande snoddar. (Kan man ringa och fråga när han som lyssnar på Zaza Fournier jobbar, eller är det väldigt konstigt? Orka bry mig om vad som verkar konstigt, i och för sig.) Jag har hur länge som helst tänkt att jag skulle jobba på den där singelpärle-grejen, dvs göra örhängen av pärlor jag köpt styckvis. Finpärlor. Nu blev det inte det ändå då, för de pärlor jag använt här är plastpärlor från leksakshyllan på Klippet, en sån där skräpaffär jag hyser en viss förkärlek för.

Jäjä, jag har inte tid att sitta här och svamla förresten, jag ska tillbaks till mina plastpärlor, som tyvärr är färdigsorterade nu. Jag har en full låda med bara rödvitblåa såna där plastpärlor, som jag ska göra nåt patriotiskt franskt eller amerrkanskt av nån dag, ihop med fina randiga rocaille från Ghana, i samma färger, bara jag kommer på vad. Och på tal om patriotiskt så är jag lite sur över att jag inte har ALLA slags pärlor hemma. Idag fnulade jag att göra nåt med en blågul silkessnodd (som jag redan har, från Folckers, feståss) och så gula glasbananer till, men jag har inga glasfruktspärlor hemma (för jag har tyckt de är fula och aldrig köpt några). Kosmos, jag vill träffa nån vars gamla släkting ganska nyss efterlämnade en sybehörsaffär med mycket pärlor och de har ingen aaaaaning om vad de ska göra av skräpet... Tack på förhand!

Och så innehållsförteckningen: silvertråd från Konrads (nån gång när jag får råd ska jag gå till Continenta, det blir billigare har jag hört), silvergalvaniserade rocaille (silverpärlorna jag har var för små för ändåmålet) och som sagt plastpärlor, från Tilda Toys.

Lite senare har jag nu även utökat sortimentet med färgade kulor (jo, jag är så barnslig så jag roas av så låga vitsar, faktiskt). Så här blev de, gjorda i alldeles underbara glaspärlor i mörkrött (de ser bara svarta ut för att jag fotar med en jämrans skanner och inte kamera) med små infällda blingisar. De är köpta på Pärlan på Söder när de hade utförsäljning när de la ner. Hängena är inte så ojämna som det ser ut här, även om de är lite ojämna för att jag råkade göra snurren framåt på ena och bakåt på andra först...

Monumental missräkning

Här hade jag tänkt mig ett stycke om vad som på ett av mig frekventerat forum kallas för mjukismaffian. Och att jag tydligen tillhör denna skara av medlande, måttfulla, övermåttan konsensustörstande individer. Och att i det sammanhanget känns det helt okej att ses som kanske inte ett ryggradslöst encelligt djur men väl som en politiskt korrekt softie. Så skulle jag skriva nåt om hur jag i andra sammanhang sägs vara en mycket principfast person med mycket bestämda åsikter som också torgförs högt och lågt. Jada jada.

Och så nåt om hur allt detta kan stämma till viss del, men också ligger mycket i betraktarens öga och val av glasögon (bågarna kan få vara referensramarna, det blir lite snyggt). Och hur bra det är att påminna sig själv om att inte låta sig definieras av andra. Så skulle jag knyta ihop det med att dagens muff på samma sätt kan ses som både ytterligt (politiskt) korrekt som inkorrekt. Och att jag inte bryr mig ett skvatt om just det, fast jag samtidigt är lite nervös för att sträcka mitt muffmakeri till detta tabubelagda med blod, blod som inte är chict vampyriskt.

Förresten behöver inte blodet inte ens vara mens-dito, det kan tolkas lite hur man vill och behöver, tolkningsföreträdet är fritt så länge man håller sig till verket och inte pådyvlar mig skäl och motiv som det faktiskt inte finns fog för. Ja, så skulle jag skrivit, eller hade redan skrivit innan jag satte mig med den tänkta muffen. (Jag brukar aldrig skriva innan jag gjort det jag skriver om, men idag blev det så.)

Men den blev ju inte alls nån mensmuff?! Nä... Alltså, ihop med rött tyckte jag att gråmurrigt passade bra, det var ju lite anemiskt och trist, passande så här i november. Alltså tog jag fram grå lådan- hittade inget där- och lila lådan, där jag tänkte att jag kunde hitta nåt mesigt mullvadslila, det kunde funka det med. Jo, jag hade vanliga rocaille, och så hade jag ju de ljuvliga större både sidenskimrande och ändå matta pärlorna, åååh, dem ville jag ju ha! Så gjorde jag muffen och upptäckte att Shit, de där stora pärlorna, de tar ju över helt. Det både blir för mycket med dem och nåt annat och så får jag ju inte ens plats med den där blodgrejen... Hmmm.. Hur gör jag nu? Ska jag repa upp eller vad? Näää, den är ju så vacker som den är, det får vara. Det får bli en Inga helgons blodiga muff en annan gång.

Och jag är kär i den här. Den tror jag att jag skulle ha svårt att släppa till nån jag inte ens vet vem det är... Vi får väl se hur det går med det. (En på RFSU har hört av sig, så sjukt komiskt, efter att jag skrev som jag gjorde för några inlägg sen...). Monumental missräkning förresten, vart kom det ifrån? Häromdagen när jag hade ont i magen sa Assistenten att jag skulle få en specialbehandling som hette Monumental missräkning. Jag grunnade på vart hon fått det ifrån men bara en liten stund, för strax sa hon Fast jag vet inte vad det betyder... Tyckte det passade som namn här, den här muffen blev ju inte som den skulle och så är den lite monumental, lite kejsarinnig eller rokoko-ig.

Och till Er som sagt att en grå muff skulle vara vackert, och önskat Er det, och till vilka jag sagt en massa om att muffar som är livgivande inte kan vara grå: Jag ber om ursäkt. Jag hade fel. Och skitnöjd är jag över att jag hade fel. Jo, jag är helt kär, jag sa ju det.

Begreppsförvirring

Är det här halsbandet somrigt, i sina glada färger, eller höstigt, för att det är grönt och orange och gult, eller kanske till och med juligt, för att det är julgransgrönt och samtidigt knalligt? Skitsamma kanske, man kanske inte måste definiera allt. Jag gillar det, det är det som räknas. Det var roligt att göra nåt superenkelt nu. Fast det är fel längd för att jag ska ha på mig det, så jag hoppas nån annan gillar det. Varför jag inte gjorde det kortare istället, så jag kunde ha det själv? Det ville inte bli chokerkort, och det är för stora pärlor för att göras lariat-långt. Plus att jag inte hade fler av de gula och rosa... [insert smajli.] Och så passar det inte till det jag brukar ha på mig.

Så här blev det till. En god vän har vänner i Indien. När en av dessa skulle åt Europa till tog den med sig en massa presenter till min vän, som också hade bett om lite stenar till mig. Jag fick turkoser och granater av billigare modell, och så fanns det nåt grönt i stenväg också, som dock tillföll nån annan. Jag tog fram aventuriner och andra gröna stenar jag hade hemma, men ingen av dessa var det. Var det malakit tänkte jag, som sett smycken därifrån i just malakit, och så blev jag sugen på det där gröngröna skiktade. Och så nästa gång jag var inne i en andrahandsaffär i krokarna så hängde där ett halsband i malakit-chips. Jag gillar inte chips jämfört med kulor, men jag tog det ändå. Om inte annat så är kulor mycket dyrare, och nu hängde det ett chips-halsband där, och inget annat...

Vad skulle jag ha till? Rött? Lila? Både och? Silver? Nåt annat? Googlade lite på malakit och hamnade på underbart vackra bilder av nån Pia som har en blogg som jag tror hette The world according to Pia, men inte hjälpte det, jag fick "bara" se sagolika bilder av små utflykter, fint pyssel, härlig mat, skor som jag inte skulle ha råd att köpa och vattenplaskande hundar... Bah, jag tog fram en massa pärllådor, petade och rotade, och så frågade jag slutligen Assistenten om hon biföll mitt val. Det gjorde hon. Bra så.

Det här är alltså malakit med små matta rocaille i samma färg emellan, mörkrosa och gula pärlor av nån oidentifierad sten (köpte det som armband, odeklarerat) och pärlor i vad jag tror är risajklat flaskglas eller i alla fall risajklat glas, från Ghana, från "Lisas skatt".

Original pum pum maker

För ett tag sen stod jag inne på Marias garn och nästan dog av invärtes fnissanfall när jag såg att man kunde köpa en pompom-maker. Om man inte bryr sig om stavning (det gör visserligen jag, men i alla fall) så var det ju det jag är, en muffmakerska! Hilarious.

Och idag när jag är magsjuk och ämlig och inte ens pallar att pärla så lägger jag upp senaste pärlmuffen jag gjort som en antites till den fina anatomiskt riktiga jag gjorde sist. Tes antites syntes, typ det enda jag minns av Hegel. Och inte är den färdig ens, min lilla rastarandiga antites, som ni kan se av alla oklippta oklistrade trådändor, för jag vet inte vad jag ska göra av den, halsband, armband, brosch eller vad?

Assistenten, som tycks ha kommit över att jag gör kvinnliga könsorgan i pärlor- ett stort bryderi tidigare- tyckte jag skulle gå till Folckers och köpa sidensnoddar i rött-gult-grönt och göra ett armband. Jag får visserligen inte handla i dessa allt annat än grönkvistiga tider, men expediten på Folckers är en tröst i tillvaron så kanske i alla fall? Har nån i min värderade läsekrets nåt förslag? Om ni undrar om jag lyssnar på er och era förslag ska ni veta att så är fallet. Följaktligen ska jag t ex göra en mensmuff nån gång snart, som jag faktiskt hade tänkt länge men inte vågat. Fatta, inte vågat, det känns mesigare än jag vill vara. (Jag har till och med röda glasdroppar i olika storlekar, det blir ju inte ens svårt.)

Nu lägger jag upp den här mystiskrandiga (fatta vad svårt det är att passa in inkråmet så det blir randigt på samma sätt som grunden..) muffen med hjärt-solopärla och hoppas på förslag alltså. Att den är randig åt olika håll har jag ingen bra förklaring till, det började på ett sätt och så blev det bara så, typ. Och att det blev en hjärtpärla som solopärla är för jag tyckte muffen var så overklig så det inte spelade nån roll och hjärtat kunde passa in på One love, one heart, let's get together and feel alright (som verkligen inte är nån favvo annars, säger jag som gillar baktakt nästan mest av all musik.)

Och så vet jag att sidan ser ut som skit nu, men jag får inte mallen att funka så det blir snygga mellanrum och nu har jag så ont i magen att jag inte pallar att sitta här mer och tråckla med det, så ni får stå ut tills jag får en dag med o-ont och lite mer eget RAM-minne tillgängligt. När jag blivit stor (stor som i vuxen och inte som i stor som pärlmakerska) och t ex RFSU erbjuder pengar för muffarna de var intresserade av istället för att be mig göra saker gratis (!) så kanske jag t o m kan skaffa mig en snygg-blogg eller sida? ;)

http://www.urbandictionary.com/define.php?term=pum%20pum

Letade efter några schyssta videoklipp att lägga upp (inte på muffar alltså, så roligt ska vi inte ha, utan på låtar där det sjungs om dem med just den termen) men från Lee Perrys gubbsjuka till min gamla hus-dj Dr Alban, över Vybz Kartel och Shabba Ranks är det ena mer beklämmande än det andra...

Comfort zone

Hade inte ens tänkt på tvetydigheten när jag gjorde en pärlmuff till och tänkte att Jag ska bara sysselsätta fingrarna så jag kan tänka på annat än mina eländor ett tag.. Och jag ska göra nåt jag kan så jag slipper tänka dessutom. Därav muff och därav comfort zone... (Comfort zone-pratet, som brukar dyka upp i förnedringsprogram där folk uppmanas att söka sig ut ifrån densamma får mig förövrigt att tänka på alla klyschor och andra språkliga vederstyggligheter som triologi och entrecoté som florerar på teve och i tidningen, och det är nåt jag kunde skriva spaltkilometrar om, men det blir varken här eller nu).

Det är dessutom så att jag ska till muffdoktorn snart, och tänkte att förutom min egen livs levande muff så kunde hon få titta på en i pärlor. Hon kanske skulle vilja ha en på väggen eller på bordet, för att förevisa saker på ett mindre kliniskt objekt än de där uppskurna plastmänniskorna vissa av dem har.

Den här är ljusare i verkligheten (som vanligt) och alltså inte alls svartlila längst i kanterna, utan mer mörkrosa eller plommonlila. De innersta pärlorna är Matsunosar, de i mellanskiktet underbara matta AB (ja, det är en slags motsägelse) också från Perlehuset, och de yttersta är vackra men ojämna, eller ojämna men vackra stora rocaille som Ritva köpt till mig i Gambia (vilket som vanligt får mig att tänka på att det är alldeles för länge sen jag själv var i Afrika. Kosmos, Pärlbesatt anropar... Hoho?)

Och så en sötvattenspärla, som inte alls var självklar. Jisses vad jag tvekade mellan karneol (för orange), rosa pärlor (för ljust och gulligt), en röd sten (för klart julröd) och så den här som jag tycker är något för mörk. Typiskt nog fick jag jättefina granater som hade passat jättebra, men idag, inte igår. Och jag sprättar inte upp den, nu har jag lagt alldeles tillräckligt många timmar på den här muffen redan. Sen vet jag inte om den ska bli halsband, brosch (lite stor för det) eller vara sig själv nog heller.

Funderar på om jag ska göra några och skicka med en väninna som ska sälja på marknad. Ska jag göra vanliga anatomiskt riktiga då, eller i andra färger? Det känns inte som jag har särskilt många läsare just nu (kanske stora julkoman infallit tidigare i år eller så råkar andra också ha mycket eländor eller annat för sig), men om jag har det så får ni hemskt gärna komma med synpunkter (om det och om annat, ni anar inte hur länge jag kan leva på en kommentar).

Pärlbesatt leker vidare

Jo, som jag sagt vid några tillfällen så gör jag inte saker för att de ska vara vackra. Råkar de bli det, fine, blir de inte det så kanske de är roliga, eller intressanta- att se på eller att göra- eller så har de nåt annat existensberättigande.

Och just nu är jag alldeles fascinerad av den där härvan med det handspunna silket av återvunnas saris. Bara jag tittar på den så är det som om jag var ute och gick i hög och klar luft som värker lite i bröstet, snart skulle få äta dall (eller vad annat vego jag skulle kunna hitta där) och här och där på mina vandringar på de små bergstigarna ramlade på ställen där man sålde vackra ojämna glaspärlor, halvädelstenar och buckligt silver. (Visualiseringsförmåga is da shit, jag vet...)

Så, jag leker vidare med min härva silkestråd, vare sig det blir vackert eller ej. Men om nån har nåt önskemål om nåt den skulle vilja se gjort så är det bara att hojta. Jag kan ju inget lova, och ännu mindre kan ni få det jag gör bara så där (så snäll är jag inte även om jag är ganska snäll, faktiskt), men det är alltid (nåväl) att jobba mot nån annans uttryckta önskemål och försöka få ihop det med mitt eget kreativa tänk.

Just, jag glömde ju sånär. Här är det en grund av vaxad lintråd, knuten med glaspärlor, kristall, citrin, cat eye-pärlor (också glas i och för sig). Jag knöt nån dryg meter, vek på mitten och snurrade. Sen snurrade jag på silkestråden. Och så längst ner nån slags agat (från skitaffären - felåt mitt språk- Pearl chain och deras utförsäljning i Haninge). Den kom på som ett infall, efter att jag egentligen hade tänkt att hålla mig helt till den beiga skalan. Tyvärr är jag inte mycket för halvtoner på mina egna kläder, annars skulle det här bli så vackert på ett jumperset eller en lammullströja à la brittisk deckare...

Glömde sånär...

Nån gång de här senaste dagarna (minns inte vilken, så förvirrad är jag just nu) skulle jag göra en ministickning i peyote. Om den blev bra skulle jag göra en brosch av den och antingen ge bort den eller försöka trejda den på Marias garn (som jag gjorde med nystan-halsbandet). Trejda den mot garn till väninnans mössa t ex, eller till garn för ett annat litet projekt jag har (välgörenhet). Assistenten sa dock att det här inte ens såg ut som en stickning, det ska ju liksom vara ett jack mitt i längst upp, så nähäpp, skitsamma då. Men eftersom jag tänkt lägga upp såväl lyckat som misslyckat här så måste ministickningen med... Väldigt snygg färg på de röda pärlorna är det i vart fall! Nästan lika fin som hennes egenhändigt nystickade halsduk i samma färg.

Skattjakt

Häromdagen skulle jag köpa garn för att göra en mössa till en god vän. Hon har varit mig ovärderligt behjälplig, så när hon sett min mössa (gjord i nån slags experimentell virkning - jag kan inte virka) och ville ha en likadan i andra färger så var det självklart för mig att försöka hörsamma hennes önskan. I garnaffären fanns inte det hon ville ha, så jag köpte nåt annat, som antagligen blir fel, men det var inte ämnet för dagen...Vad jag skulle prata om här var att jag hittade en sak som jag köpte fast jag inte får handla (har inga pengar) och den dessutom var dyr. Jag såg härvan, tog ner den, gick omkring med den, sniffade, tittade och klappade den försiktigt, la tillbaks den, tog ner den igen, fingrade lite och log, la tillbaks den, tog ner den igen osv osv, tills jag alltså köpte den.

Och idag som var en sällsynt kass dag vad gäller annat än pärlor (det finns annat i mitt liv, tro't eller ej...) så passade det också sällsynt bra att ha detta ljuvliga blida mångfärgade under av halvtoner att sysselsätta sig med. Det jag pratar om är alltså handspunnet silke av återvunna saris (!). Detta har jag satt ihop med vanligt knapphålssilke, sötvattenspärlor och vit labradorit (om jag minns beteckningen rätt, det var två och ett halvt år sen som jag köpte stenarna i Göteborg). Nu ska jag experimentera vidare med tråden. Jo, skattjakt får halsbandet heta för att jag tycker pärlorna ser ut som påskägg som gömts i hö, där de sticker upp bland silkeslurvet (som fäller...).

Azur, den lilla missbildade tusenfotingen

Nej, det här ska inte bli nån politiskt korrekt saga om funktionshinder. Då hade jag inte skrivit missbildad för det första, utan fysiskt utmanad, eller liknande, om Azur och hans väldigt oliklånga ben. Allvarligt talat, Assistenten tyckte det var för länge sen hon fick nåt, och nåt ska man väl ha för att vara Assistent så jag fick sätta igång med det hon önskade sig, vilket var nåt med sötvattenspärlor, så småningom modifierat till nåt i peyote med sötisar på. Ljusblå peyote.

Helt okej att peyota, även om jag har ont i fingrarna nu efter alltför mycket syende av en pärla i taget (behöver knyta eller trä nu, ett tag). Men aspelut inte på en fläck okej med pärljävlar som går sönder, gärna när man redan sytt dit dem för flera varv sen, så man antingen får repa upp eller trixa och fixa i efterhand. Nog för att jag är enveten som en terrier, men det finns gränser...

Så går det när man köper skräppärlor, som de här är - fast i en (nåja, två) vacker färg, som fick mig att köpa dem... - i sju grejer för en hundring-affärer... Vilket får mig att tänka på den där gången då jag stod på numera stängda Crystal drops, på nån stor rea, och kom i slang med några andra kunder. En där pratade om hur mycket hon handlade (alltid ex antal gram av varje, så det blev jämnt i lådorna) och jag sa att jag sällan handlar pärlor till fullpris i vanliga affärer, om jag inte bara köper lite som jag råkar behöva just då.

Ofta så väntar jag oftast på reor, brandskade- och totalutförsäljningar, mässor osv, förutom att jag handlar i leksaksaffärer, på Myrorna och liknande eller via vänner och bekanta som åker utomlands. Jag minns att jag fick en snörpig replik om att det inte gick att jämföra kinesiska, indiska och afrikanska rocaille med tjeckiska eller japanska. Minns att jag tänkte att Jaja, det må så vara, men ha du dina finpärlor för dig själv i dina hur många gubbdagis-lådor det nu var, vi lever i skilda världar och lika bra är nog det. Men idag tänkte jag på henne och att med Jablonex- eller Toho-pärlor så hade de nog inte gått sönder en pärla nio gånger eller fler medans jag sydde... (Fast Miyuki-pärlor gick faktiskt sönder i en muff en gång, en masse. Fast då var det 15/0 och inte nior eller elvor som här. Förlåt nörderiet, ni som tycker det är internt. Om nån läser, that is.)

Oxymoron

Kan nåt vara lika delar gullighet och morbiditet, svart (i flera avseenden) och färgglatt? Tydligen! Och ypperlig tankeavledning har det varit, mitt lilla armband på Dia de los muertos-tema, tack för det!

Så här var det. När jag köpte pärlemohänget vars syskon jag haft sönder, så var jag också inne i en affär där jag råkade på de söta och roliga plastskallarna. Tänkte redan då på inte bara Halloween-kitsch utan den mexikanska högtiden. Tänkte sen död och döskalle-kbta mig lite, och efter googlande på vad andra gjort så gjorde jag det här. Tanken var först att göra ett halsband, men ganska raskt sa det jag hade i händerna att Nej, jag vill bli armband. Okej'rå... Hade tänkt att skriva Memento mori i glappet mellan skallarna, för det tycks vara vanligt på det här temat, men dels hittade jag inte mina små färgglada bokstavspärlor, dels så jag fick inte plats, och så kändes det ganska bra med bara LEV (med ett tänkt ! efter och ett underförstått "idag, i morgon kan det vara för sent"). Låset var tänkt att vara en liten bjällra, och så en till, om man behövde ha mer plats för att få in sin handled. Men bjällrorna var visst för små, de höll inte ihop armbandet, upptäckte jag när det var dag. (Pärla på nätterna är tydligen ingen höjdare...) Så det fick bli knyttampar istället, fast bjällrorna fick sitta kvar, de pinglar så mysigt (säger jag som ändå lider svårt av hyperakusi..) Och där fick det bli bra.

Dökul!

Ha, vad gôtt det var att bara trä pärlor, rätt upp och ner! Ända sen jag råkade hamna på Etsy och se hysteriskt roliga Halloween-smycken i polymerlera (vågar inte prova det, är rädd att tvärfastna, det finns ju så sjukt mycket man kan göra med det...), i form av snittade halsar med bloddroppar (!) och sydda halsar med Frankenstein-stygn, och i samma veva hittade de orange döskallarna, så har jag tänkt att jag ska göra nåt riktigt enkelt på orange-svarta temat.

Inte för att jag firar Halloween, eller geschäft-högtider, eller högtider överhuvudtaget (ja, det är sant, jag slipper mer än gärna jul midsommar och alltihop, och vardag föredrar jag alla gånger framför fest) och inte för att jag gillar döskallar för egen del, som sagt, men det här var jag bara så sugen på att göra.

Så, klart slut, nu är det gjort och jag kan gå vidare med nåt knepigare. Eller inte.

Det här är alltså glaspärlor i matt svart (önskar jag hade fler), små rocaille emellan (de gömmer sig, de små jävl*rna), swarovskisar (önskar jag hade fler2) och så döskallar, i plast, Heliga guds moder. Men plastpärlor har sin charm, emellanåt. De här har det, helt klart, tycker jag. Nu ska jag funta på vad för örhängen halsbandet ska få.

Trials and tribulations

Huva, det här var nog det drygaste pärlprojektet nånsin. En kär vän ville ha nåt till en vän till sig, som fyller jämnt (mer än jag fyller nästa gång jag fyller jämnt). De är båda konsthantverkare (glas- och keramik). En mängd prestationsångestskapande triggers alltså. Å andra sidan, som några kloka vänner jag har sa, så är de visserligen konsthantverkare och framgångsrika, men de gör inte smycken. Och min vän vore dum om hon beställde nåt som hon inte trodde jag kunde ro i land... Jojo.

Jag fick inget direkt önskemål om hur det skulle se ut, mer än att jag skulle göra nåt som passade till en låda, som halsbandet ska ligga i. Lådan (som jag och vännen köpte på moskén i Paris) är i ytterligt diskreta färger, och har ett rasande jämnt mönster. Personen som ska få lådan och halsbandet gillar dock saker som är synliga, spretiga och har personlighet, som hon tycks ha mycket av. Förutom färgerna på lådan kunde jag ha turkost eller kanske orange som accentfärg.

Sen har personen bott i Afrika (vilket skapar lite fördomsfull bias för mig) samt jobbar som lärare och kan alltså inte ha alltför långa halsband som slår eleverna i huvudet... I och med att lådan delvis är i pärlemor och i sand- och stenfärger samt skulle innehålla halsbandet så tänkte jag HAV. Skattkistor brukar ju ligga på havets botten, eller hur? Så hav, sand, klippor, fiskar... Fiskar brukar jag ofta landa på hur jag än tänkt, som minnesgoda läsare redan märkt.

Så. Jag började på ett halsband som skulle vara stort och kraftfullt och som skulle ha afrikansk prägel (hur dumt det än låter, en hel jädra kontinent innefattad i ett sketet smycke...). När jag matat på grunden (andra bilden) kände jag bara Oh no, det är ju sketafult, det ser ut som nåt jag skulle köpa för att slakta (som Assistenten sa om nåt jag gjorde och som hon inte gillade). Så jag klippte sönder det senaste jag gjort där, och tänkte att grunden kanske går att använda till nåt annat, eller ge bort som det är. Gjorde klart de där små inknutna turkoserna också, så klart, fast det har jag ingen bild på, sorry.

Och så började jag om, och tänkte att jag skulle göra nåt peyotigt och havigt, inneslutet i ett slags ramverk av pärlemopinnar. Ha, det måste nog beräknas matematiskt, det bara vrängde och vred sig när jag höll på. Det gav jag raskt upp. Så tänkte jag att vafasen, jag gör virkade tåtar av pärlor jag tycker passar med konceptet, och ser var jag hamnar. De borde kunna tvinnas så det ser lagom ojämnt ut, fast det är illjämnt. Fast jag började förresten med en grund av knutna vaxpärlor, som de andra skulle tvinnas runt. Nu minns jag inte i vilken ordning jag gjorde tåtarna riktigt, men jag tror jag började med en brun med turkosa träbollar. Sen en benvit med underbara fyrkanter i stenen guldobsidian, som inte ser nåt ut på bilden men är alldeles ljuvligt sidenskimrande, som gammeldags karameller.

Sen gjorde jag två tåtar som jag ratat nu, och där jag t o m fått repa upp den ena för att få loss lite benvit lintråd som tog slut mitt i alltihop. (Orka åka till Panduro...) Virka förresten inte i vaxad lintråd, det är allt annat än skönt kan jag säga. Så en svart med vita pärlor som ser ut som spjutspetsar. Sen kom jag på att jag kunde ha de pärlemoriga ovalerna jag hade i första försöket. Dem satte jag på en brun tåt. Och så slutligen en turkos tåt med brunmetallic glasdroppar.

Så var jag på Tusen tjocka tant-tanks trängs, a.k.a Syfestivalen i Kista, med Assistenten (som inte riktigt pallade, därav öknamnet på tillställningen) och hittade ett fint hänge. Köpte det, åkte hem, tog fram det när jag fått lite lugn i huset och skulle se om det passade lika bra som jag tänkt. Jorå, det funkade. Sträckte mig efter tråd och ... krasch, hela brickan ner i backen och plötsligt hade jag ett tjugobitars pärlemopussel. Perceptionsstörningar tjoho.

Åkte in till stan och köpte ett likadant hänge till (på Sirlig). Hänget sitter på en liten tåt som man får knyta bakom hänget om man nu vill ha det där överhuvudtaget. (När det är knutet syns det inte som det gör på bilden. Orkar inte ta en ny bild nu...) Vågar nämligen inte ha en knapp där, eftersom hänget var så ömtåligt, hårt mot hårt är nog farligt. Sen är det en knyttåt som binder ihop alla de lösa tåtarna och kan varieras i längden. Det går att ta bara en eller två tåtar och använda ensamt om man skulle vilja det alltså.

Och så här är slutresultatet, och vill väninnan inte ha det så vetifan vad jag gör, för nu är jag rejält less på det här. Skulle hon inte tycka det passar så får det nog bli lite halloween-prylar och annat lättsmält tills jag kommer på nåt annat.

Uppdatering: Det gick bra, med väninnan, hon var jättenöjd. I kväll är det kalas, och sen får jag veta hur halsbandet mottogs av födelsedagsbarnet. Huva.

Immaculée conception, nu med guldkant!

Får man kalla ett halsband för obefläckad avlelse? Det kanske är hädiskt? Å andra sidan, kan hon som fotade Ecce homo så kan väl jag, så här i all stillsamhet... Jag jobbar som jag gnällt om tidigare på en beställning med stort B, och det går sisådär. Mycket jobb, men ändå inte så mycket verkstad än så länge. Och till slut blir man helt blind och ser inte alls om det man gjort är någe bra. Och så är livet extra bängligt och därmed pärlkrävande, så jag stack emellan med en liten muff (och hur lät inte det då...).

Nätisen och nästangrannen 2 ville ha en vit och guldig muff (och nu inser jag en anledning till till att det passar så bra med en vit en, tihi). Och nu är den gjord och jag tycker den är så söt så söt. Lite mindre än några andra, kanske mest för att bärarinnan också är petite och det kändes passande. Krämvita pärlemoskimrande och vitvita dito, samt guldiga (vars galvanisering jag nu innerligt hoppas håller. Det är inte de pärlor jag skulle köpa på Zionesse för de hade flyttstängt jämrars skit, jag som åkte till Långbortistan enkom därför!)...

Den sitter på vit lädersnodd från läderaffärn i Gamla stan, på nån av Nygatorna fast jag minns inte vilken av dem nu. Vänlig personal där (om jag nu ska fortsätta med mitt informella rankande..). Och så är den lite sned och krum, men den ville bli så sa den och jag säger inte emot mina muffar. Kanske den ville det för att inte bli helt snörrätt och überperfekt i sin kritvithet och guldighet. Jag vet inte, men jag tycker det blev bra så, hoppas hon håller med...

Karma-skinka

Häromdagen var jag och Assistenten på en fika ihop med en massa andra människor. Hon tyckte det luktade läskigt av nåt vid bordet. Det kan vara min macka med Parma-skinka, sa en av damerna på plats. Senare samma dag sa Assistenten nåt om denna "karma-skinka". Jag tyckte det var hilarious och hoppades jag skulle minnas det. Fast det hade egentligen inte med mitt chakraarmband att göra, eller snarare, armbandet var på väg redan innan.

Nu låter det som det varit på gång ett tag, och det stämmer, det tog grymt med tid att göra. Jag var t o m tvungen att räkna på hur många pärlor det var i, av den anledningen. Det blev hela hisnande 3025 pärlor, om man bara räknar pärlorna som är peyotade! Att det tog tid berodde också på att jag mitt spån pärlade på natten med taskig belysning och upptäckte först långt senare att jag blandat turkost och grönt flera fält tidigare... Jag klippte upp hela skiten, rättade till och sydde ihop bitarna sen... Det blev sisådär snyggt, men jag hade aldrig kunnat ha det på mig om jag blandat in fel färger med oflit.

Att jag ville göra det här var för att jag fått en beställning av en för mig viktig person, som är konsthantverkare, och som beställt det som jämn födelsedagspresent att passa ihop med en låda som personen också ska få. Personen som fyller är också konsthantverkare. Och i och med att det ska passa ihop med en viss grej, förutom personens egna preferenser ovanpå att det här är proffs och nästan-proffs på hantverk så blir det extra extra många prestationsångest-triggers där... Fast en mig närstående person frågade om dessa konsthantverkare gjorde smycken, och nej, det gör de ju faktiskt inte... Hursomhelst ville jag rensa huvudet med nåt enkelt men repetitivt och drygt innan jag påbörjar det halsbandet, som jag inte har några jätteklara uppslag kring. Därav Karma-skinka.

Det är Matsuno-pärlor från saligen avsomnade Perlehuset (tyvärr var de enda lila så där blaskigt gråaktiga och jag ville inte blanda pärlor nu, ens för att få en mer chakra-riktig lila) och en pärlemoknapp (dyr) från Mattssons band, där expediten igår tyvärr inte var det minsta lik sötexpediten på Folckers band. Tycker det är korkat att vara småkort mot folk för att de bara köper några rullar knapphålssilke och några knappar. Jag kan ju vara den som handlar för flera tusen en annan gång... Eller så var hon bara hungrig, less eller hade grälat om sitt pensionsbesked precis innan, vad vet jag, men kul var det inte att handla där igår. Knappen köpte jag inte med tanke på armbandet utan bara för att den var fin, men insåg idag att den kunde funka fint som lås på just det här armbandet. Chakra passar bra med stjärnor tänker jag mig. Så, nu kan jag börja fnula på fössledagshalsbandet.

Escale à Kotorget

Dior har just nu en parfym i sin begränsad upplaga-serie, Escale à Pondichery. Pondichery är en stad i Indien, som jag aldrig lagt märke till namnet på förrän jag uppmärksammades på den ljuvliga parfymen med doft av svart te, kardemumma, sandel och vad det nu var mer som jag inte minns nu i mitt förkylda och ack så oglamorösa tillstånd. Escale à- anhalt eller stopp vid nånting, dök upp som namn när jag satt där med mitt röda armband, färdigt men odöpt.

Kotorget är ett torg där så kallad motorburen ungdom samlades, i en liten håla som så många andra små hålor i Sverige. Inget minnesvärt i sig alltså, och raggarestetik ger jag väl inte mycket för i originalupplaga (ölmagar, pinniga ben, jeanstyg högt och lågt, bröl och fula tatoos är inte min grej riktigt. Inte snygga tatoos heller för den delen). Vadan då raggarestetik och min tolkning av den? Jo, jag gick igenom mina styckpärlor och tänkte att jag måste ifrån att göra svårt, pilligt och trumfa sig själv-grejen, nu skulle jag göra ett gäng enkla men fina örhängen, med just styckpärlor (såna jag köpt en och en, för att de är för stora och/eller dyra och märkvärdiga för att köpa på sträng eller i påse). Bland dem hittade jag tärningspärlorna.

Tärningar måste man ju ha två och två ihop, tänkte jag. Happ, då ska de hänga… Till att hänga behöver de nåt att hänga i. Silverkedja, silvertråd. Sen då? Det blir ett bra fjuttigt hänge, och jag kan inte gärna ha två tärningar i vardera örat, det blir julgransvarning på det. Hmm. Ha, just, hängande tärningar, det är ju som såna man har i raggarbilar i backspegeln! Googla googla på Fuzzy dice, försöka att inte fastna i varför man började ha såna och så vidare, bara tänka på vad man kunde göra som passar ihop med tärningarna. Svart? Det skulle vara fint med flames, men orange flames är inte snyggt med kromat, på sån liten yta det skulle bli. Mintgrönt? Jo, men skulle nån vilja ha ett mintgrönt armband? Så många åttiotalsrevivalists känner jag inte. Rött och glittrigt som mica-lack? Det fick det bli.

De röda rörpärlorna från Gütermann, några av de allra första pärlor jag köpt i denna pärlvurm (som vuxen alltså). De räckte inte till ett halsband, armband fick det bli. Och sen då? Metallpärlor, från ett slaktat Indiska-halsband, för att göra ”kromkant” runtom. Hur pilligt som helst att få det tätt så det blev en hel rad och inte bara lite silverglitter här och där. Och varför jag hade silvermetall och inte silver när jag nu hade silver i kedjan är väl mest en slump, plus en eftergift till omständigheterna, jag skulle hellre bara hålla på med uteslutande silver, om jag hade råd.

På med små hänken att knyta ihop med, de ser lite ut som dörrhandtag, det är roligt. Så på med lilla kedjan med tärningarna, som fick kortas för att bli bra, så bra det nu kan bli med en så konstig grundtanke (som jag bara måste få ur mig när jag väl fått uppslaget). Och så lädersnodd för att knyta ihop min manschett goes svettband goes jag vet inte vad. Klart slut!

Liv och död

En muff måste ju vara det mest livfulla man kan tänka sig. Fallna höstlöv, döda löv på franska, motsatsen. Här har vi ett mellanting eller en kombo, gjort till min vän Fiberfrossa. Muffen är mycket ljusare i verkligheten, återigen. (Har lånat en närståendes kamera men har ingen sladd att få över bilden till datorn med, tyvärr, så ni får hålla tillgodo tills vännen förevigat den åt mig. (Vilket osökt får in mig på att det vore roligt att få lajv-bilder av fler muffmattar.) Nej, så här kort blir dagens inlägg, jag är sjuk i nåt som jag inte vet om det är baconsnuva eller nåt annat, men ämlig är jag så det räcker.

Jo, här kommer varudeklarationen. I basen är det rödbruna matta rocaille med en liten svart rand, från The Lisa Collection, dvs den fantastiska pärlskatt som Lisa köpte åt mig i Ghana. Sen är det rosaröda metallic från forna Crystal drops och fasetterade gammelguldgrönaktiga metallic från Perlehuset, också borta nu (det är de dyraste rocaille jag köpt nånsin). Så är det en brun sötvattenspärla som nån köpt åt mig i Italien. Slutligen är det silkessnodd, handgjord, från Folckers snörmakeri här i Stockholm (där de har världens raraste expedit, som tidigare sagt. Hoppas han läser, eller nån annan som kan hälsa honom det. Det behövs fler såna i serviceyrken.) Sen är muffen sydd på grön fiskelina för första gången, det kändes lite lyxigt att inte köra på vanliga crystal clear eller smoke. Så insnöad kan man bli ja, beware. :D

Vill ni höra på en fin version på det jag tänker på när jag hör orden höstlöv eller snarare feuilles mortes, så kolla in Yves Montand i den upplaga jag känner igen honom bäst som (dvs som farbror och inte som ung Piaf-bekant). Här: http://www.youtube.com/watch?v=kLlBOmDpn1s&feature=related. Sorry för ful länkning, är inte i skick att läsa på om hur jag ska göra det snyggare nu.

Uppdatering:

Jag fick för mig att göra små löv att göra örhängen av, som prunsent till min kära Fiberfrossa, när hon nu beställt en höstlövsmuff. Det kommer lätt såna tankar när man ligger sömnlös, som nu av medicin jag inte tålde och därför låg och kliade ihjäl mig själv för (konstig mening där, sorry).

När jag gjort första lövet insåg jag att F frågat om det kunde hänga löv från muffen... Det kanske det inte kunde utan att se konstigt ut, men de kunde ju sitta på snodden, hellre än att bli örhängen? Så jag gjorde ett löv till och så här blev det. Mycket fint, tycker jag, och det räcker en bit, även om jag gärna ser att även den som ska få det gillar den.

Tittut!

Jag åkte till grodornas land och levererade halsband, typ. Därav min frånvaro en vecka. Allvarligt talat var det en moster som var sjuk och som jag kände att jag måste se nu nu nu, och så fyllde en annan åttio och så hade en kusin en monstruöst viktig utställning som det var vernissage på, så när jag kunde bli bjuden på resan så åkte jag ju så klart. Inga pärlor handlade, jag har faktiskt inte råd nu, och inte hade jag tid heller. Och nu kör jag en slags pärl-recap av resan och den sista tiden...

Jag gav bort det röd-grön-blå med röd pärlemoblomma samt det röd-lila-gula ligger under det här inlägget, till mostern som hade hundra pers-party när hon blev åttio. De är gjorda speciellt till henne, så jag hoppas de kommer till användning. Mostern förstod inte låsanordningen på det kortare och hade pestat och svurit innan hon fick av det på sin födelsedag. De ligger så nära det här inlägget så dem tar jag inte med bild på här. Så gav jag bort de här till en moster som inte fått nåt förut och som jag inte sett på evigheten och en dag, då hon var en av dem som inte kom till ett tillfälle att ses här i Svedala (ett tråkigt sånt). Hon och en annan moster som inte heller var med då fick välja mellan smycken jag inte använt utan bara gjort, eller inte använder längre, för jag visste att nåt de gillade borde kunna finnas där (och jag hade rätt). Hade väl inte tänkt ge bort hela mitt "lager" av oanvändisar, men när de hade svårt att välja så gav jag hellre bort två än tetades.

Den andra mostern jag inte sett på evigheter valde de här under. Vet inte om hon riktigt förstod att det bara är halvädelstenar, sötvattenspärlor och silver i det ena, och alltså inget skräp precis, men det passade henne perfekt, och hon hade det på sig nästa gång vi sågs, liksom första mostern som hade på sig mitt gamla favvo-halsband i ametist, bergkristall och månsten ovan. Hur roligt som helst.

Halsbandet till höger här under hade jag inte tänkt ge bort, bara visa, men mostern ville köpa det och sälja till dem ville jag inte göra, så hon fick det. Lite bakvänd logik kan man tycka, men så funkar jag tydligen. En härlig grej med att ge bort till henne är att hon vet vilket ställe jag haft i tankarna när jag gjorde vassen och trollsländan och allt.

Sen såg jag att sjuk-mostern bara har på sig ett halsband hon fick för jättelänge sen. Det här:

Den lilla tavlan med fiskar och vass och näckrosor, samt det blå med omklädningshytter och fler fiskar hängde i badrummet och såg lite ledsna och oanvända ut. Och på tal om ledsna så har armbandet jag gjorde till svägerskan kommit bort, för att jag inte ville berätta om det när jag skickade det ihop med nåt annat, det skulle ju vara en överraskning... Alltså öppnades paketet utan en tanke på det och det åkte ut med soporna och paket-papperet. Det höll jag alltså på med i flera dagar för precis inkentinken... Trist, liksom att prinsessmuffen som jag gjorde som en beställning fortfarande ligger här hemma då den som beställt det tycks haft bekymmer. Hoppas det snart kommer iväg... Det här är det försvunna:

Fast jag ska avsluta positivt, med att jag gav bort Allah-tavlan till en kusin vars man kanske uppskattar det mer än personen som ursprungligen fick det (han sa att det var fint och att han uppskattade tanken, men att det var så opraktiskt att han inte hellre skulle använda det som bokmärke än ett avrivet kvitto... *surar lite*). Den som fick det ihop med ovanstående story blev glad. Och den pärlmuffmatte som jag aldrig träffat som sa att hon gillade Rymdblomma och fick den bara så där tycks också ha blivit glad, liksom lillskrållan som fick en tiara häromveckan. Det är bra. Det här är Allah-tavlan och Rymdblomma, som är mycket finare i verkligheten än på den här sunkiga skanner-bilden. Så, slut-recapat, nu tar jag min tokförkylda kropp, hoppar i säng och avslutar en höstlövsmuff vars beställare jag har bättre pejl på, så jag vet att det inte blir liggande här.

I get by with a little help from my...

... assistent, i det här fallet. Fast vänner är sannerligen inte fel heller. Särskilt inte när man åker utomlands en vecka tack vare dem! Och här skulle jag ha fetaste smajlin, om jag inte avskydde smajlisar i vanlig text. Nej, allvarligt talat, rubriken handlar om Assistenten, som verkligen gjorde skäl för sitt namn nu. Hon såg halsbandet jag gjort till äldste-mostern och sa Jag ser att det är mycket jobb på det, och hon kanske gillar de där färgerna och hon kanske har den där enkla stilen som du säger, men vet du, det där går inte att ge bort på nåns födelsedag!

Jahapp, det var värst... Vad ska jag då göra, sa jag, jag har ingen inspiration kring det här, och jag kommer inte att få nån heller, det blev så stressigt allting. Det vet jag inte, sa hon sorglöst och fortsatte med vad hon nu gjorde själv just då. Hmm...

Jag fnulade och kom inte på nåt, tills jag plötsligt såg framför mig färgerna som mostern har hemma, på möbelstoppningar, kuddar, plädar och sånt. Så provade jag med olika varianter, två mindre mellanpärlor mellan de stora, bara en mellan, eller tre små, en mellan, en stor och så några versioner till, tills det blev så här, med värsta lyxvarianten. Det är faktiskt lyx med nästan bara "styckpärlor" (såna man köper styckevis, allra oftast), som ganska ofta är dyrare än jag har råd att hålla på så här med... De här är

pärlor från Pärlan på Söder och Perlehuset, båda försvunna nu

Sirlig och 2 stenar (de senare har underbara tjeckiska pärlor)

korallsten

sötvattenspärlor

lite pärlor från Ghana (de fyrkantiga)

större Panduro-rocaille (de pärlor jag har mellan de större)

och slutligen lite risajklat från Indiska-halsband jag köpt för att återanvända materialet i (t ex det som ser ut som granatäppelkärnor.

Halsbandet är mycket mindre mörkt i verkligheten.

Men det är inte alla dagar man ska fira nån som är åttio, och det här hon värd. (Bara hon gillar det. Eller det andra. Helst båda...). Tjing!

Un p'tit beurre, des touyous...

... sjöng franska barn som missuppfattat Happy birthday to you (de kanske gör det än, vad vet jag). Petit beurre är en viss kexsort, så det var en rimlig folketymologi, och här var jag visst på väg att skriva en helt annan sorts blogginlägg än jag ska här inne, oops. Hursomhelst, en moster (den tredje i ordningen, vilket minnesgoda läsare redan tänkt) fyller år, hela åttio, och genom en universums välsignelse så får jag möjlighet att åka och fira henne. Då ska hon få det här. Det kanske inte ser ut mycket för världen, men shit vilken tid det tog att göra tre meter rocaille-snöre med tre röda, en blå, en grön, en blå, tre röda osv...

Tänkte jag skulle vara lite fiffig och göra dels ett halsband som i sig självt går att ha på många olika sätt, extra många eftersom det är lås på, dels ett extra lås (blomman på peyote-bas), så man stänga det på andra sätt och ha blomman framme på sidan om man vill att halsbandet ska synas lite mer. Det går naturligtvis att ha som armband också, och säkert annat om man fnula på det. Det tänker jag inte göra nu, för jag har saker att göra innan jag ska iväg.

Jo, att det är just blått, rött och grönt är för att jag så klart frågade vad hon ville ha (på vilket hon svarade långa halsband av äkta pärlor, vilket hon då inte får) och sen vad hon gillade nu, vad hon hade på sig oftast osv för att få nåt svar jag kunde jobba utifrån. Hon sa storskjortor, oftast en blå eller en röd. Därav det enkla halsbandet i rocaille med lite mer flärd i form av en pärlemoblomme-knapp, det känns lagom eller rätt för min moster, som trots att hon är åttio ständigt är i farten.

Blommor och bin...

... eller Älvprinsessans muff (!). Jag vet inte riktigt vart idén kom ifrån men plötsligt såg jag för min inre syn en muff som var som en blomma, som var som en muff. Solo-pärlan skulle vara ett bi. Sagt och gjort. De gröna pärlorna är såna jag inte får tag på några fler, buhu, för Perlehuset har stängt och sist jag var där så missade jag dem, vilket Assistenten däremot inte gjorde. Jag får ta hennes har hon sagt. Molto gentile.

Så är det rosa pärlor (Matsuno) också från Perlehuset, och så är det ett bi, som var skitdrygt att göra, i chenille-garn från fiskaffärn på Hornsgatan (fast inte Söders Sportfiske. Nej, jag är tyvärr inte sponsrad, jag tycker bara det är roligt att försöka minnas vart jag "fått" saker ifrån, plus att det kanske kan roa eller gagna nån att veta. Om inte annat ser man att man inte behöver handla enkom finpärlor för att pärla.) Bi-pärlan är alltså tråd över en pärla med stort hål i mitten. Inte tillräckligt stort hål fick jag erfara, fy vad jag slet. Och så är det roligt att det heter chenille-garn, för chenille är larv på franska. Insekt som insekt.

När jag berättade för Assistenten om vad jag tänkt göra med de gröna pärlorna sa hon självmant Oh, det kan ju vara Älvprinsessans muff! Lustigt nog hade jag tänkt detsamma. Och nu ska jag ner i tvättstugan så nu lämnar jag er. Eller nej, silkessnodden (handgjord minsann minsann) är från Folckers där de har en av stans gulligaste expediter. De två gånger jag handlat av honom har han lyssnat på Zaza Fournier, så det måste ni nästan göra medans ni läser det här. (Så lagom dags att komma på det nu...) Han kom ihåg vad Assistenten heter i förnamn och frågade om jag kom utan henne idag. Snacka om att göra intryck. Eller så har han väldigt bra minne.

http://www.youtube.com/watch?v=G6e7KR0SU0s

Prinsessan Äppelbloms tiara coming up!

Inatt låg jag som så ofta sömnlös. Tänkte bland annat på att jag måste (inte måste, vill) göra ett halsband till min allra äldsta moster som fyller åttio i dagarna och som jag genom ett universums under får möjlighet att åka och fira. I morrn first thing skulle jag göra halsbandet! Idag gick jag så småningom för att leta fram blå, gröna och röda lådan, och också ta ut rosa lådan så jag kunde göra klart ett annat projekt. Då såg jag diademen ligga där. Ja jämrars, Surrabutt (som hennes mor Rana kallar henne) fyller ju år snart, tydligen. Jag gör ett diadem till henne först!

Det blev rosa diademet, för nån färg måste jag välja och i hennes fantastiska uppräkning av vilka hennes älsklingsfärger var stod mörkrosa. Till det är det samma mörkrosa pärlor som i hennes halsband (från ett Indiska-halsband som jag önskar jag hade köpt fler av...), plast-blingisar från Gambia (tack Ritva som jag köpte dem genom), färgad bergkristall eller glas, osagt vilket då jag köpt det som det första men det faktiskt kan vara fejk, en lampwork-pärla som jag tyckte passade utomordentligt som mittpärla med sina små blomster, slingor och sin hjärtform, små droppformade genomskinliga pärlor med rosa lining (present när jag gick med på en pärlsajt) samt slutligen gröna "blad" från Perlehuset (RIP). Hoppas hon gillar den (den där meningen är visst uttjatad, jag vet, men jag hoppas ju faktiskt det varenda gång...)

Och om nån undrar varför jag ska göra ett diadem till just henne så är det så att jag fastnat lite i tänket att riktig rikedom och lycka är att göra konstruktiva saker som gör en glad (för att negativa tankar befästs lättare än positiva, så de positiva behöver mer boostning) och det var roligt att göra den, göra andra glada (utan att göra våld på sig själv så klart, that goes without saying och utan att tänka att man måste för att ha ett existensberättigande och nu blev det floskelvarning big time, sorry...) och törhända till och med göra lite skillnad för nån. Det plus förstås att jag älskar Ranas barnologer i sin blogg, såväl text som bild och gillar Rana fast jag knappast kan säga att jag känner henne. Och att jag vågar tro att lillskrottan kommer att gilla att få ett diadem i rosa.

Kalimani

En vän frågade om jag fortfarande gjorde tändsticksaskar, då den hon fått av mig en gång när hon beställt lyktor var helt sönderanvänd. Det var länge sen jag gjorde rent pyssel som inte inbegrep pärlor, men jag har länge velat göra det. Anteckningsböcker har jag velat pimpa, hade jag också sagt och det ville hon ha, med nåt hinduistiskt gudamotiv på. Kali slutade det på. Kali? Kali är i mitt huvud lite vikt åt min kära Fiberfrossa, men Kali är ju faktiskt bara sin egen så Kali blev det. Kali är dessutom rolig att jobba med, det är så mycket pjoller man kan ha med, vilket ni kan se lite av här (och annars i amuletthalsbandet som jag gav nämnda Fiberfrossa för ett tag sen).

Mitt découpage-lim hade torkat visade det sig, liksom stenlimmet och annat jag inte använt på evigheter men behövde nu... Bokjäkeln jag köpt för ändamålet ville inte alls bli klistrad på, så första Kali-bilden fick jag skrubba bort med elak-sidan på en svamp, då den bara lossnade hela tiden, men bara på vissa ställen. Och det lim jag lyckades hitta i otorkat skick bara ville hamna i metallspiralerna. Nåväl, det blev ju nåt, och det tog tid, och den är rolig på sitt sätt, men inte är det som jag hade tänkt, med sina utrunna konturer och sin blekta färg, så den får hon on the house, goda vännen... (Ja, jag är något av en perfektionist, på sina håll om än inte alla.)

Om vi ska hålla oss till vad vi ser så är det alltså Kali, som river ner för att kunna bygga upp igen, en liten spegel för att kunna öva Kaliskhet på t-banan till jobbet, en rand i självlysande färg (det funkar, jag har gjort trosor med den färgen på och det är väldigt effektfullt haha) och mina älskade microkulor i glas i lys-färgen. Och slutligen, nåt jag tycker är riktigt roligt, ett ben fastsatt i lädersnodd, som Här är jag-markör, om man nu ska skriva dagbok i boken eller så. Det roligaste av allt är att jag precis just nu insåg att benet ju är ett sudd från början fast jag inte köpt det för att ha som sudd, utan just för att göra nåt Kaliskt med det. Ha!

Princesse des Fées, Collection Printemps 2010, Rayon Accessoires

Assistenten har tjatat länge om att få en tiara. Inte en plastig en från Buttericks, eller plastig dyr-en från Glitter utan en riktig. Jag har ingen bra ståltråd hemma och det finns gränser för hur mycket jag lägger på nåt som ändå lär tappas bort eller has sönder, om inte hon ger bort det för att nån behövde det mer (behjärtansvärt, men inget jag stöder alla gånger). Så silver var faktiskt uteslutet, trots att hon tyckte tråden verkade stadig nog. You bet, det är ju silver från Konrad Wahlströms, den har jag betalt mer än jag ville för...

Jag erbjöd en kompromiss. Om vi tar ett diadem av dem jag köpt för att sätta pärlade blommor på (har inte kommit dit än...) och så försöker jag göra nåt utifrån det, kan det funka? Annars får vi väl leta på stan, bara inte nu nu nu, eller så måste jag hitta vem det nu var som gjorde fina tiaror och diadem på nån av pärlsajterna och så får du vänta tills jag fått in lite pengar så köper jag en till dig. "'kejrå. Fast då måste jag få ha den här pärlan mitt på" fick jag som svar, och det var den gröngula mittpärlan. Sen valdes det grönt diadem (från nån billighetsaffär fast jag minns inte vilken just nu).

Hmm.. Fnula fnula. Koppartråd. Pärlor från det slaktade primörarmbandet som jag hade pytsat ner i en liten påse som får vissa att tro att jag sysslar med helt annat missbruk, när de ser påsarna... Det är tjeckiska pärlor i glas, risajklingspärlor, pärlemoblommor och vaxade glaspärlor. Gjorde en vepa. Och så en vepa till. Jorå, det var jättefint, som diadem betraktat, men på tiaror brukar det vara piggar som sticker upp, kan du fixa det sa slavdrivar-Assistenten. Och när jag var klar så var hon så nöjd så nöjd, med sin billighets-Tolkien-tiara, och jag, jag är ofta nöjd när Assistenten är nöjd, så idag var en riktigt bra pärldag.

Vill också tacka min nätis som skriver bloggen Himmel och ord, för ett riktigt fint inlägg om varför man gör saker, och om att göra saker för glädjen och inget annat än glädjen. Hade det med mig när jag gjorde örhängen och det här fast utan att tänka på det förrän efteråt.

Näktergalar eller snibb snabb snobb

Idag (och igår) var jag hos en mig närstående person som behövde duttas med pga major förkylning (nej, det är ingen man, fast man kunde tro det). Idag tog jag med mig ett urval finpärlor och stenar samt silver och tänger och förfärdigade örhängen emellan hämtande av snorpapper, tebryggande, diskande, bytande av snorpapperspåse, upphällande av hostmedusin und so weiter.

Det blev några som behöver fixas lite bättre i själva hängena (de är fula för att jag gjorde dem större först, fick förhållningsorder om att göra hängena mindre, och silver blir ledset när det "överhanteras"), men jag vet redan att de fått godkänt (de i turkosstenar-korsen och silver med pyttesilverkulor).

Så ett par superenkla kreoler på ca fyra cm diameter med ljuvliga swarovski-hjärtan i mörklila AB, där AB står för aurora borealis, eller "bensinfläcksbehandlat". De är alltså hellila på ena sida och så bensinfläckiga på baksidan, vilket ger ett underbart djup åt alltihopet. Autistmagneter kunde man också säga... Tog loss hjärtana för att kunna ta bild, men det funkar inte ändå, bläsch. (Kosmos, jag behöver en kamera eller medel att köpa en kamera för, tacksimycksi...)

Och så ett par i en sten jag inte vet vad det är, tyvärr, för jag har fått dem i affären. Japp, fått dem av en expedit som fick bråttom från jobbet! Har skrivit om det förr så jag gör det inte igen, man får scrolla bakåt om man är nyfiken. Så är det serpentin, köpt i Göttlaborg när jag hälsade på den jag förr kallade hushäxan. Och så rosa sötvattenspärlor. Lite oväntad färgkombo, men jag är svinnöjd med den, liksom Assistenten.

Höstvisa

... är en sång jag tycker mycket om (liksom det mesta av Tove J), men sist jag hörde och sjöng den så grät jag mer än jag hade velat göra just där just då. Just där just då satt jag också med den som ska få det här armbandet och som bland annat sa att hon tycker mest om hösten.

Hon satt med mig när jag gjorde prinsessmuffen också, och blev lite till sig över den. Då pratade vi hantverk, vilken tid det tar att göra saker, saker hon gjort förr som virkning och hur omöjligt det är göra som annat än hobby och så vidare. När jag fortsatte med muffen vid det där sång-tillfället pratade vi om vad hon gillade för smycken och färger och varför hon inte brukade ha nåt på sig, och där bestämde jag mig för att försöka göra nåt till henne.

Och här är det jag gjort. Hon ville gärna ha ett armband, och hon gillar bland annat grått, duvblått och grönt som passar till det, och så rött. Det fick inte vara för stora eller dingliga saker, det funkar inte på jobbet. Här, med de grå-röd-grönblå pärlorna tycker jag att jag hittade rätt. Tänkte jag skulle ha de röda stora pärlorna i risajklat glas som lås.

När det var klart tyckte jag det såg fattigt ut. Röda kanter, kunde det vara nåt? Jorå, det var det, tycker jag nog, men nåt mer ändå kanske? Nåt som såg ut nåt broderat, hantverksaffärsaktigt och lite bonnigt? Hade jag blommor i blått och blad i nån kall grön? Det första ja, det andra nej, men det blir bra så här, bestämmer jag. Hoppas hon tycker det också!

Och så tack till Lisa för alla underbara pärlor jag fick köpa från Ghana via dig (alla de röda pärlorna i det här är därifrån) och tack till frk Suzanna för att du lärt mig det meditativa peyotandet, det satt finfint att kunna just idag!

När jag klippt trådar var det en liten tåt som rymde och jag fick sätta mig och säkra en bit av den röda kanten. När jag ändå skulle göra det så gjorde jag om mitten-delen av det röda till ett hjärta (svårt att se). Sen var det sovdags. I morse tänkte jag att Vafasen, det är ju skitfult med stora grå pärlor till lås, och så har jag gjort den ena öglan för kort dessutom, jag borde räknat noggrannare, hon kommer inte att använda om det är bängligt att få på. (För jag räknar kallt med att hon använder det.)

Så jag gjorde nya öglor, som det krånglade med (förstås, varför ska nåt vara enkelt när det kan bli krångligt, Murphy älskar mig vissa dagar). Men nu är det till slut fähähähärdigt. Och jag är nöjd. Hoppas hon blir det också!

Pärlbesatt återgår till den smala vägen

eller nej, Pärlbesatt återgår till den religiösa kitschen snarare. Det här gjorde jag till nån som tror på den som är omnämnd på lilla tavlan (Allah) och som nu gör ramadan. Tänkte det kunde bli ett fint bokmärke, men personen sa att det var fint gjort och snällt av mig, men vidare praktiskt var det inte, så den skulle inte bli använd.

Nähäpp, men skit'i't då tänkte jag, och det är ju dumt, för saker som andra inte bett om kan man ju inte gärna förvänta sig att de ska vilja ha. Fast det var pisstråkigt ändå, jag som först letade fram bilder av hur det kan stavas (det beror på kalligrafin man väljer och hur grammatiskt explicit man vill vara), sen försökte mig på det i vitguldiga pärlor, fick höra att jag kunde skrivit annorlunda och att det vore ssnyggare att bara använda två färger, repade upp alltihop vilket var svårt eftersom jag faktiskt gjort det så ordentligt första gången och så stavade om och bytte till ramens guldiga silverlined rocaille... För inkentinken.

Jag tycker i alla fall den är fin, min lilla tavla, som går att ha som halsband, som bokmärke, eller kanske liten tavla på väggen? Det är handgjord silkessnodd från ljuvliga Folckers band,. eller Södermalms snörmakerier som jag tror affären egentligen heter.

Pärlbesatt presenterar prinsessmuffen (utan c)

Fick några mycket trevliga mejl från nån som önskade sig ett hav av muffar, men stannade vid mer moderata En pärlemovit och babyrosa muff. Jag skulle i helgen iväg på större släktrelaterad begivenhet med förton tågbyten och var tacksam för nåt att sätta tänderna i jag menar händerna på när mina medresenärer envisades med att på som det verkar fullt allvar fråga de övriga i sällskapet om de skulle gå och bajsa (!) och tog av sina skor för att lägga upp benen raklånga på bordet (!) och senare ta av sig tröjan och förevisa sina tatoos för några passagerare på andra sidan gången (!).

De första under ivrigt tugummituggande och dito smällande, och den andra under lika ivrigt inmundigande av Mariestads och Jäger och ältande om hur "den här kvinnan var livrädd för hundar när hon träffade mig" sagt om sitt damsällskap och den gigantiska leonbergern, till den något skrämda damen som suttit där innan de dråsade ner där.. Så tack söta du, jag kunde med hjälp av beställningen och Apotekets orange öronproppar hjälpligt bevara min mentala status.

På begivenheten undrades det över vad jag satt med och det Oh-ades och Ah-ades, men ingen ramlade baklänges. Så fick jag några önskemål om kommande presenter från en som hyste mig på vägen dit och det är bra, ibland har jag inga tvingande uppslag men behöver ändå nåt att pärla med. Ska nog ta tag i det efter att jag lagt upp prinsessmuffen.

Prinsessmuffen heter den för att den känns lite Disneyprinsess-aktig i sin rosa-ighet och vithet. Jag köpte de rosa ljuvliga pärlorna på Perlehuset som strax stänger (buhu), men tycker de verkar mycket mindre rosa nu än de gjorde i affären, så jag la till en annan mörkare variant jag hade hemma. Snodden gjorde jag enligt samma modell som halsband jag gjorde till mig själv för ett tag sen. Tycker det är fint, men gillar inte hon som ville ha den det så är det bara att klippa bort och ersätta.

Fy för den lede vad mycket dålig svenska jag sett på sistone, på tal om prinsessa stavat med c. "Ja, en av de stora aktörerna hade yoghurtglass med honung och müsli som deras stora nyhet", som det stod i ena tågtidningen och "Z och Y har bott hela deras liv i en förort till Rio" som det stod på baksidan av en dvd jag gluttade på, bara som några exempel på nollkollen på pronomen. (Min fetning.) Kanske får sluta läsa och bara skriva och pärla, för jag får hjärtklappning varje gång jag ser sånt. Så, slutgnällt!

Pärlbesatt featuring Frimurarkulan och dess skapare

Det här är ju min pärl- och pysselblogg, inget ställe där jag tänkt skriva om annat eller där jag tänkt ha med andras saker, men när man har en vän som gör såå fina saker, denne vän är så kass på att visa upp sina saker och de är så värda att visa upp, så måste jag nästan göra en Amélie (även om jag hoppas jag är förbi värsta hjälpoholismen) och visa upp nåt coolt han gjort. Eller måste måste jag inte, men jag vill.

Det här är en kula gjord i silver, som går att veckla ut så det blir ett kors. Det skulle gå att göra som stjärna eller nåt annat, vilket han tänkt göra, det är bara att tar sån sjuk tid att göra alltihop så det dröjer. Mått och allt har han räknat ut själv, för kulorna hade han bara sett på bild. Galet begåvat, där jag ligger jag i lä så det visslar, jag med mitt påtande.

Först räknade han och gjorde modeller i frigolit och modellera (om jag minns rätt), och så räknade, räknade mer och så gjorde han den. I förra inlägget var det Parce que je le vaut bien, här är det Just do it... Vi pratade om att man kunde göra en Jesus på korset inuti, eller en sån där totem-nisse som Inka, Maya eller vilka det nu var hade, men vi får väl se om han pallar att sitta i jag vet inte hur många dagar för att göra en ny.

På bilden är den inte polerad och riktigt riktigt färdig, men jag ville ta bild på den innan försvann som jämna år-födelsedags-present. (Kanske måste tillägga att han är guld- och silversmed, ingen glad amatör...)

Om Assistenten själv får välja...

Assistenten var borta ganska länge i sommar, och medan hon var borta så ringde hon och sa att hon tyckte hon gott kunde få ett komma tillbaks-halsband, det var hon värd (!). Det är hon, tvivelsutan.

Hur skulle det se ut då, frågade jag. Jag fick fria händer. Fria händer tror jag sällan är fria händer på riktigt, så jag tjatade lite. De grön-blå fasetterade tjeckiska pärlorna vi köpte tillsammans på 2 stenar och så nåt till sa hon, och så långt som det går om du utgår ifrån de tjeckiska. Aha, vad ska det vara till? Helt genomskinliga rocaille bara.

Va, blir det fint tror du? frågade jag. Varför frågar du vad jag vill ha om du ska ifrågasätta det sen, svarade hon och förutom att jag blev lite ställd, så tycker jag det är ett lysande svar. Hon blev hemskt nöjd med sitt überenkla halsband i bara två sorters pärlor, så det var väl bra.

Om nån undrar varför jag lägger upp sånt som bara är pärlor på tråd, och sånt som bara är ångest-avledande nattpyssel (som det lila-gröna metallic från häromdan), sånt som är misslyckat och som jag tar isär, så är det just för att jag tänkte mig lägga upp typ allt jag gör här. Det är ju min pysselblogg, inte ett skyltfönster... Då får även skavankerna plats.

Och för att avsluta med oskavanker så var SöS a.k.a Fiberfrossa (ni får googla, jag är för snurrig för att länka rätt idag) sketasnygg i sina döskalleörhängen. Hon är sketasnygg vad hon än tar sig för, men de var verkligen bra på. Jag ska göra fler örhängen, fast inte med små träskallar, för jag köpte faktiskt bara två till just henne och när jag åkte tillbaks till Perlehuset så var de slut. Förargligt, jag som tänkte göra en Kali med skallar runt halsen...

Prokastinerandets ädla konst

För länge sen ville en vän ha ett Memento mori. Bra så. Det försvann tyvärr. Så skulle jag göra ett nytt, men jag hade inte samma pärlor och hur jag än räknade på bilden och försökte översätta till de pärlor jag hade hemma så blev det mest fel. Efter många omräkningar och omträdningar hade jag fått allting rätt och var glad och nöjd. Ha, nog fasen hade jag lyckats få dit ett W istället för ett M, eller satt M-et åt fel håll, om det nu går (orkar inte bry min hjärna med det just nu, den är full av annat).

Vännen sa att Äh, det går bra ändå och så fick hon halsbandet i det fulskick det var, men on the house. Sen har folk tydligen kommenterat det där jädra M-et en massa gånger, tills det inte var roligt att ha på sig längre. Och så var det lite strypsnare-varning över det också. (Det är svårt att göra saker till folk vars mått man bara har högst ungefärliga som ett bildminne i huvudet, om ens det...) Nu när hon finns på närmare håll så var det ingen match att ta det och göra om det, vilket jag fick gjort idag, tadaaa så skööönt. Gillar inte att grejer ligger (såväl att mina alster inte används som att saker inte blir gjorda), så jag är glad att det åker på igen.

----

En annan vän som fått Kali-halsbandet som styrkeamulett blev lovad att få örhängen till halsbandet (eller inte till för de passar inte alls i stilen, bara i tänket, då skallarna egentligen skulle hänga om halsen på Kali) då jag hittat fantastiskt söta, ja söta, små döskallar i trä på Perlehuset (snart RIP).

Men de blev liksom inte gjorda... utan låg mest och skavde på samvetet. IDAG blev de klara, dubbel-tadaa!! Hoppas de blir fina på henne och att hon gillar dem. Det är silver och trä, less is verkligen more där. Skallarna är ungefär en centimeter höga och ringarna kanske fyra centimeter i höjd (har inte mätt). Gillar hon dem inte får hon väl ge bort dem, jag kan ju som bekant inte ha sånt på mig. Bara att handskas med sånt så mycket som idag är läskigt nog, då fattar ni...

Nu fattas bara att jag monterar några muffar som inte har några band, om utifall att jag t ex skulle ställa ut dem eller vill visa dem i roligare skick, och städar i pärllådorna och... Nä, nu slutar jag, jag är förbaskat nöjd med dessa två små but still bedrifter (prokastinering är inga lätta grejer, believe you me..). Fast just det, innan jag glömmer, Assistenten tog på sig alla halsband hon nånsin fått förr och några hon fått i dag för att det är bättre att hon har dem på än att de ligger oanvända i en godislåda, och när jag såg den fullkomligt julgransaktiga uppenbarelsen fick jag en idé. Så det blir nog nåt nytt innan det blir färdigplockat i surdegarna.

Rymdblomma

Vill inte überprivata mig här, men om nån undrar varför jag gjort nåt så snirkligt, prilligt och liksom telefonklotter-aktigt så är det ofta så att krångliga alster blir det när livet är lika bängligt, typ. Det här var från början bara en och så två trianglar i peyote och herringbone, som jag tänkte göra blommor av.

Många försök, ändringar och tillägg senare är det ett halsband i nästan bara bugles i olika varianter av lila-ihop-med-grönt-metallic, pärlor som får mig att tänka på grejer jag gjorde för flera decennier sen, när jag var galen i bensinfläcksgrejer och raggarbils-mica-lack. Förtjust i tvåfärgat som grön-lila blomblad är jag fortfarande. (Fast de liljeaktiga blommorna är inte nästan-svarta, de är mörklila och till och med transparenta i verkligheten.)

Pärlbesatt proudly presents Pride parade-pärlpitten på!

Så här fina foton fick jag idag! Åh vad jag glad jag blir, ni kan inte ana!! Ska skriva ett slags kärleksbrev till mina pärlbebismattar och -hussar snart, vare sig det är vänner som har på sig mina saker, som här med pärlpitten, eller nätisar eller nån annan. Det måste bara bli liiite lugnare här hemmavid. TACK!

Monstermuff in da house!

Den andra som läst om Giftiga muffen i en blogg och ville ha en egen sa först att den ville ha en likadan som den den läst om. Likadan går bort, av flera skäl. Dels är jag ingen fabrik eller pärlmakarställe-anställd utan gör mina pärlbebisar som skapande verksamhet/terapi, så likadant går liksom inte att få till, plus att det är apatråkigt, och apatråkigt går bort, både som terapi och skapande (och gärna i allmänhet). Dessutom vill jag att folk som har på sig saker jag gjort känner att de har på sig nåt som de är ganska ensamma om, även om jag inte gör jättespeciella saker.

Som tur var så gick det fint att komma överens om att det mest gällde färgställningen röd-svart och att personen gillade det biffiga i Giftiga muffen. Jag satt med den i natt, för att ... jag behövde göra nåt annat då och det gick bra att pärla under tiden. Fast det är inte så smart att pärla på nätterna, i alla fall inte om man är en sån som förstör sina ögon på att sitta i halvmörker. Då ser man inte att man gjort konstiga knutar som behöver göras om (som i Tempus fugit som kommer behöva en hel del efterpill för att bli bärbar), eller vad det egentligen är för färg på pärlorna man väljer... Alltså är muffen kanske lite ljusare än vad jag tänkte den skulle bli och/eller mindre mörkröd än vad som önskades, men jag tycker den blev absolut skitsnygg ändå i sin stiliserade utformning (screw Jante, fast boken En flykting korsar sitt spår var läsvärd, så vitt jag minns), så jag hoppas det går bra ändå.

Det är några olika sorters rocaille (tre röda och en svart matt), varav några är lite större i storleken, och dem var det sååå skönt att pärla med. Småsmå pärlor är väldigt gulliga men gud så obekvämt det är att sy med! Märkligt nog hjälpte det inte med storleken på vissa av pärlorna vad det gäller att ha sönder nålar, räkningen slutade på inte mindre än tre brutna nålar för den här muffen... Galet. Antagligen har den galna vinklar som inte gick att få nålen att gå med på... Så är det en svart tjeckisk kristall som solo-aktör, för de röda stenar jag hade är för små och i fel röd nyans, och några sötvattenspärlor i lämplig färg fanns icke. Tycker dock den fasetterade svarta droppen blev jättebra (annars hade jag inte tagit den utan åkt till sta'n och köpt nåt). Så är det svart och rött läderband med lite silver som binder ihop dem.

Det röda läderbandet är från Läderverksta'n, en affär som tycks saluföra grejer för folk som gillar vissa kinky saker mer än jag gör. Detta säger jag mest eftersom vissa tycks tillskriva mig en del egenskaper/åsikter/känslor/whatever jag absolut inte känner igen mig i, utifrån det faktum att jag gör kvinnliga könsorgan i pärlor. Ganska komiskt, och ganska irriterande, även om det som vanligt inte säger nåt om mig utan om den som tror en massa utan att ha täckning för det.

Tålamod är en dygd!

När hon som ville ha Giftiga muffen skrivit om den så kom det ett par förfrågningar. En visste inte riktigt vad den föredrog och en ville ha en likadan som Giftiga muffen. Jag har länge velat göra en kritvit eller pärlemoskimrande muff som skulle hetat Immaculée conception, men kritvitt var inte nåt för nån av dem. Fick förslag om brutet vitt som gick över i kanske beige eller blek orange. För min inre syn såg jag en förlovningsmiddag, med champagne och pärlor. (Inte för att jag är särdeles intresserad av äkt-äkta pärlor, champagne eller förlovningar men det var bilden jag fick. Och det kändes som det skulle bli fint.)

För att vara smart och slippa göra knutar som blir fula eller behöva klistra med klister som bleker pärlorna tänkte jag ta extra-extra lång tråd. Drog iväg med kanske fyra meter Fireline, som slog knut på sig själv, slog knut på sig själv och slog mer knut på sig själv. När det började kännas som jag rett ut knutar mer än pärlat klippte jag upp en knut för första gången, fast jag svor över att ge upp. Så satt jag dessutom med en liten fiskelåda som jag brukar ha till pärlarbeten som ska tas med, ifall det blir nån lång väntan nånstans. Tråden fastnade i locket, hela tiden. Första gången som det sprätte pärlor hamnade nästan alla i knät. Andra gången hamnade det en hel del pärlor i rabatten hos grannen längst ner. Hoppas det växer upp till fina pärlblommor nästa vår... Tredje gången sprätte det över precis hela balkongen, och sen stod jag på alla fyra i minst tjugo minuter och plockade upp pärlor. Inte för att de är så vanvettigt dyra att man inte kan skyffla upp dem, men det känns närmast perverst att kasta pärlor.

Inte ens tanken att tålamod är en dygd att öva flitigt på räckte riktigt för att lugna mig. Badade, länge och varmt, och började sen om. Och se, det blev ju precis hur fintsom helst! Jag vet att man inte förväntas säga det om saker man gjort själv, men det skiter jag högaktningsfullt i.

Tyckte inte det passade med svart lädersnodd till det här och eftersom Folckers inte hade öppet sist jag kollade för att köpa sidenband (inte de falsarium som pysselaffärer kallar sidenband men som är i 100% polyester) så fick det bli en annan lösning. Virkade ett band av en tråd vitt och en tråd beige, i knapphålssilke. Provade olika sätt att sätta fast det med ögla (koppartråd, silver var inte fint till det här) men sydde till slut fast det istället. Då kom jag ifrån problemet med öglor som går upp, sticks eller krånglar på andra sätt. Då ligger det också helt tätt mot halsen.

Tycker inte den som ville ha det om det så tror jag att jag behåller den själv och gör en ny. Det här tycker jag själv var så fint så jag funtar på att samla ihop till en liten utställning, som jag redan fått förslag på. Japp, jag är mallig idag, men det sitter inte alls fel efter att ha pestat så mycket som jag gjorde där ett tag. Där kan man verkligen tala om att spendera tid (ett uttryck jag annars avskyr). Bröt av två nålar gjorde jag också... Jaja, allt är väl som slutar väl! Nästa blir en monstermuff!

Äppel päppel pirum parum kråkan satt på tallegren

Den satt ett, den sa tu, ute ska du vara nu. Japp, jag borde varit ute men det sket sig idag. Igår cyklade jag däremot uppemot fem mil, så det må vara hänt att jag var inne idag. Jag gjorde nåt fint av innesittartiden också, tycker i alla fall jag. Det fina är att jag gjort precis det jag tyckte jag fick önskemål om. Eller inte ens önskemål egentligen, det var mer svar på min fråga. Gaah, tala ur skägget mänska!!

Ranas lillis som gillar orange, han ska ju få den där kräftmanicken Orange som blänker. Han har en storasyster. Jag känner inte henne mer än genom det jag läst om hennes klokerier i hennes mammas blogg, men jag har svårt att tänka mig att hon skulle tycka det var särskilt kul att hennes bror fick en Orange som blänker och hon fick Ingenting. Därav min fråga om vad hon gillar mest för färger.

Det hon sa var

ljuslila som är blankt

orange som är blankt

ljusgult som är blankt

mörkrosa

guld och silver

allt som glittrar och är blankt

och så småningom kom det tillägget

ljusgrönt som är blankt.

Jag tycker jag lyckats bra. Silvret och guldet uteslöt jag, för jag tyckte det räckte bra så här, plus att de guld- och silverfärgade pärlor (de som inte ÄR silver that is) jag har må vara galvaniserade dyris-Matsuno, de suger åsnebajs som kvalitet, dvs, de flagar av sin metallfärg i en grisblink. Så no metals for lilla damen. Varför det är ett äpple på, eller nåt som ska föreställa eller minna om ett äpple? Det är min lilla hemlighet mellan mig och hennes... päron, nu var jag rolig nu får jag gå hem.

(Jo, pärlorna. Det är... rocaille från leksaksaffär, från Ghana och från Gambia. Så är det en halvädelsten som är infärgad (låset), om det ens är en sten (jag tror det men är inte hundra för jag har köpt det rätt upp och ner utan spec) samt en pärla från Gütermann (äpplet). Äpplet är förresten både rosa och orange, vilket inte syns på bilden, tyvärr. De mörkrosa små "avdelarna", som är oblanka, är från ett halsband från H&Ms barnavdelning, passande nog. De är nog från Indien, känns det som.

Ajöss, och tack för fisken!

Igår kunde jag inte somna. Att jag skriver det är för att det är sisådär fjärde natten i rad. Istället för sömn på burk tog jag fram turkosa lådan och blå lådan i akt och mening att välja pärlor till Cykel-Ms utlovade halsband. Jag valde och valde och påbörjade en version som lämnade mig kladdig om fingrarna av lintrådsvax, samt missnöjd. Klippte sönder.

Valde lite andra pärlor och annan tråd. Trädde. Fint! Ut i badrummet och kolla. Nääääj, det är ju för långt... Klippa och trä om (för då hade jag trätt dubbelt så det skulle hålla, så det var inte bara att ta dän några pärlor. När jag var klar, förutom klistring av knutar, så var det ljust, bussarna gick och jag hörde tidningen dunsa i brevlådan. Som sömnmedel var det helt värdelöst alltså, särskilt som jag var så grusig i ögonen att jag hela tiden stack mig när jag skulle trä om nålen... Men halsbandet blev fint, tycker jag.

Så här var storyn. Jag fick min och hushållets cyklar stulna, fast de stod låsta i porten. (Må alla cykeltjuvar få sniglar på ögat, mördarsniglar helst.) Sen gnällde jag massor om det, och om att sakna cykel och cykla som är så bra och så skönt och så fritt, och så loopar vi det. Men därifrån till att skaffa en ny (beggad alltså) cykel, dit var det långt, tydligen. Inte förrän en inflyttad vän som nu är nästangranne (vilket jag är jätteglad över) skrev lyriska bloggar om att cykla över broar i arla morgonstund.

Jag blev impad, jag blev avis och till slut, till slut fick jag så tummen ur. Kunde hon cykla över broar och vara lyrisk så kunde jag också, om jag bara fick till en cykel. Tack M för puffen! Jag skrev nåt om Önskar köpa begagnad cykel billigt, på nätet. Då sa den jag här kallar Cykel-M att jag kunde få (!) hennes, men den stod tyvärr låst och nyckeln var borta. Om jag kunde tänka mig att hämta den och så åka och få den uppbruten så var den min. Sover påven på rygg? Så snart det gick för logistiken var jag där och hämtade Hägring, bar och kånkade den till verkstad, fick den upplåst, köpte nytt lås, hjälm (man är väl ordängkli) och t o m korg and off I went. Lycka!!

Och för att återknyta till halsbandet så såg Cykel-M mitt Svarta havet när jag kom och hämtade Hägring, tyckte det var fint och sa på förfrågan att hon gillade blått och inte för stora pärlor för hon är ganska liten själv och fiskar var extra roligt av hemlig anledning. Det här är resultatet. (Cloisonné-fiskar finns bara i några färger här i Svedala så blå-blå funkade inte, det fick bli turkos.)

Det är rocaille från numera avsomnade pakistanska tygaffärn på Drottninggatan (de kanske var från Bangladesh, jag vet bara att jag saknar dem), större rocaille från leksaksaffärn vid Själagårdstorget (?) eller i alla fall nån leksaksaffär, facetterade glaspärlor från även den saligen insomnade Perletorget (som jag också kommer att sakna, särskilt några expediter). Detta på ljusblått knapphålssilke (lite raffinerat om jag får säga det själv ;)). Och så en fisk från pysselfabriken Panduro (önskar de kunde skaffa lite storkedjepriser också. Som en Deichmann eller Mediamarkt för pärlor, ja tack) och som lås en glaspärla tagen från ett Ur & penn-halsband, köpt enkom därför. Hoppas Cykel-M gillar det!

Nästan larvigt orange

Den som ville ha Giftiga muffen har ett barn som älskar orange, vilket jag läste om innan jag träffade nån av dem.

Sen jag läste den ljuvliga historien om hur barnet ville ha orange som fölsedagsprunsent (så sa ett mig närstående barn och ni eventuella läsare får stå ut), inte en orange leksak, mjukdjur eller plagg utan bara helt vanlig jäkla orange, med alla de begränsningar och den frihet det innebar (fast det kanske inte barnet tänkte utan jag bara leker med här), alltnog, sen jag läste om det så har jag burit med mig det där orange-älsket och tänkt att h*n skulle få nåt orange av mig. (Ja, fast jag inte känner barnet... Spela roll.).

Och nu har jag också träffat lilla människan i fråga, och även gjort en total orangefrossa, som synes. Några andra mig närstående personer (inte den som sa fölsedagsprunsent) tyckte dock att armbandet, som ser ut som en slags larv, var högst olämpligt för ett barn, allrahelst ett litet barn och i synnerhet som det är ett gossebarn. Det var ju inte bara snirkligt och böjigt, det var ju en pärla med hjärtan på!

Gaaah, så begränsat tänker jag. Barnet gillar orange som blänker, let's give him orange som blänker! Han måste ju inte ha det som armband bara för att det går att stänga. Han behöver inte ha det på sig på dagis eller i affärn, om det nu stör nåns känsliga sinnen, han kan väl ha det och pilla på hemma i soffan eller ha i ryggan och bara mystänka på hur orange det är? Om han vill ha det überhaupt vill säga... Vill han inte ha min apelsinfärgade (jag kan inte böja orange) larv så behåller jag väl den själv eller så får den en ny matte eller husse nån annanstans, det ger sig.

Det är förresten inte första gången jag gör nåt till nåns barn när jag gjort nåt till mamma. Kanske är jag för märkt av tjaaaatet om rättvisa när en får nåt, i min omedelbara omgivning alltså? Anyway så var det mysigt att sitta med de där solglada pärlorna, som mellanspel mellan mer tankekrävande alster. Och så hade jag nog inte slutat tänka på det, om jag inte gjort det här heller... Insnöad, jag?

Jo, det är glas glas och mer glas, lite trä och lite plast (!), och trådarna måste fästas. En del rocaille är från fina pakistanska (?) tygaffärn som försvann, på Drottninggatan (ja, i Stockholm), en del från vanliga pärlaffärer, en del är köpta i Gambia via ombud (några av de stora rocaillerna och de i plast som ser ut som discokulor. Tack Ritva!). Träpärlorna är från pärlor jag fått av gudmor och plastpärlan med hjärtan är från ett armband köpt för att tas isär, på dyris-leksaksaffär på Horngatspuckeln.

Gift- äktenskaplig kärlek eller nåt dödligt farligt?

Det kan tyckas som en märklig rubrik för den här muffen, och en massa andra rubriker har varit aktuella under tiden som jag har hållit på med den... Så här var det: Nån som sett muffarna ville ha en egen och hade en massa fina förslag på färger, alla underbyggda på det bästa sätt. Personen sa dock Svart och grå till slut.

Jag - som har Att hålla käft som en av mina främsta spetsinkompetenser - sa att Svart och grått är jättesnyggt, men ska du verkligen ha det på en pärlmuff, en muff ska väl vara det mest livgivande jada jada.. Personen gav mig rätt och ändrade sig till rött och svart. Åh så fint tänkte jag, och tänkte göra det mer schatterat än jag gjort hittills.

DÄR kom ett problem (som jag inte hade tänkt på, silly me). Har du fyra sorters pärlor och ska ha en glidning från svart till det klaraste röda så blir det stoort, om du inte tar bara ett varv av varje sort och då blir det mer av gytter än av glidning... Och det blev större, och större, och till slut insåg jag att min muff skulle se helt genmuterad ut till slut om jag var tvungen att gradera tillbaks från rött till svart, efter från svart till rödaste rött. Så det blev en bjärt svart kant till slut, mot det röda, och eftersom jag hade grubbelnatt medans jag höll på så pärlade jag och pärlade och pärlade och till slut hade muffen liksom ett sorgband runt sig.

Mycket effektfullt, visst, och den var köttigare än nån annan och därmed rolig att vika åt olika håll och kanter, men inte ett dugg "anatomiskt riktig" med sin sorgkant. Och så var det så tvärt, det där svarta, gentemot det där mjukare som jag hade gjort innan. Åh vad det störde mig. Vad skulle jag göra? Repa upp eller dämpa det svarta? Och vad skulle den som ville ha den vilja ha, det visste jag ju inte? Repa upp kändes inte kul, för jag har lagt mer tid på den här än på nästan nån annan (jag gjorde på ett annat sätt än förr på vissa ställen och det tog tid men blev såå bra). Ja, utom den där lilla koralliga i småsmå Matsuno som gick sönder och som nålarna gick sönder på, så jag fick pärla för hand klippande tråden efter hand (gudsigförbarme vad jag svor då...).

Jag började dämpa det svarta med rött i två olika pärlsorter på den yttre vepan, och en av dem och så en ljusare på det inre varvet. Det var hemskt roligt att göra, och jag tycker det var fint i sig. Fast, ett annat problem, nu tycker jag min muff ser mer ut som en giftig blomma än nåt annat. En tidigare okänd släkting till digitalis och spikklubba, kanske köttätande. Och jag som gnällde om livgivande...

Lägger upp den här i alla fall, medan jag tänker på vad jag ska göra. Jag tycker ju den är fin, som sak, men vem vill gå omkring med giftiga blommor runt halsen? På bilden kan man se att trådarna är lösa på den, för om jagrepar upp den tänker jag inte ha ödslat tid på att fästa, knyta och klistra... Fast jag vill inte repa upp den, jag gillar den. Jag får väl göra en annan då. (Uppat: Jag började på en i rött och rosa och svart, fast med större pärlor än de här som är i storlek 11 (det säger inte nån annan än pärlare nånting), och den är supersöt, men tråhååhååden tog sluuuut. Var hittar man Fireline i färgen Smoke en söndag eftermiddag? Så frustrerande.)

Och så är den här mycket mindre mörk i verkligheten. (Kosmos, du har by any chance ingen digitalkamera över, en som du tycker är trist att den bara ligger och dräller?) Det är alltså svart, en slags oxblod och så två olika rubinröda (en matt och en silverlined), inte som det ser ut här, ljussvart och mörksvart...

Fast spikklubban ser bra mycket giftigare ut, kolla här bara:

... jag blir sugen på att testa att pärla en Datura stramonium, som den heter i dopnamn.

Och nu när precis skrivit klart en uppdatering med bild på hur det blev med monterad snodd så passade Explorer på att däcka. Bra jobbat!! (Hela min maskinpark skulle behöva uppgraderas...) Fasen, jag som skrivit långt om varför det var två snoddar och varför mockaband. Suck. Muffen är för maffig för en enkel lädersnodd tänkte jag, och råkade ha en liten bit svart mockaband och en längre bit rött. Tänkte att om man satte ihop dem med silvertråd skulle det kanske vara snyggt, och det tycker jag det är. Får se vad intressenten i fråga tycker.

Och så måste jag köpa pärlcement, lim som inte bleker pärlor. Inte kul med Attacklim som lämnar gråa fläckar av blekta pärlor. Särskilt när jag glömmer det mellan gångerna. Tur att det fanns nagellack i huset! Bilden suger, jag vet, men det är vad huset förmår just nu, med skanner och soffkudde över muffen. ;)

Och så här då, titta titta, så fint!! Tack för bilderna, jag är så glad att få bilder på hur mina bebisar tar sig ut, inte i verkligheten, för det vet jag ju från dag ett, men i nån annans verklighet, i bruk liksom. Så tacksam. På sant, som glina säger...

Allra helst när nån annan är lika glad i sin ände, över att ha det jag gjort på sig. Maximerad lycka, i liten skala.

Rör inte min muff!

Efter några rosa, koralliga och andra mer "vanliga" muffar på våra breddgrader, samt ett litet gäng med röda, svartröda, chakrarandiga och lila (privatmusslan, tycker ordet är så roligt så jag kan inte låta bli att skriva det) så har turen kommit till mångfaldstänket och en mörk muff. Nu blev den mer bärnstensfärgad än kakao-dito, men vad fasen, det finns säkert nåt fruntimmer som ser ut så också. Tycker den blev fin, hursomhelst, fast kanske Smoke-linan skulle varit bättre än Clear..

Den skulle pryda sin plats på rockslaget hos en antikönsstympningsaktivist, var man nu hittar en sån som jobbar med sånt och inte bara tycker att man ska ge fan i att karva i folks muffar oavsett förespeglade skäl (som jag tycker).

Vill hitta nåt sätt att "pierca" dem, bafatt det vore roligt som grej, även om jag personligen inte är ett dugg lockad av att vara hålslagen mer än i öronen. Får fnula på det. Och om nån skulle undra varför jag fortsätter göra såna så är det så att när jag är sugen på att pärla, eller behöver pärla, men inte har nåt uppslag kring nåt annat, så är det inte fel att bara sysselsätta händerna. Och sämre saker än muffar finns det ju att sysselsätta sig med, tycker jag. ;)

Svarta havet

Baaah, jag har inte råd att köpa nån ny semestergabberob (som nån liten i min närhet sa förr), det vill säga några påsar från HMs rea, så jag får gå i mina svarta och lite ledsna kläder från förr. En lösning för att få det att känna lite bättre vore ju att ha fler smycken som passar till svart, eller hur? Och pärlor har jag, sen jag köpte på mig förra året (köpte liite tvångsmässigt, för pengar jag kunde köpt kläder för, det tillstås..).

Sagt och gjort, Miss China fick ett syskon, när jag nu hade en svart cloisonné-firre kvar, och dessutom lämpligt nog pärlor som liknar de grönspräckliga. Eller, de är från Sirlig, lika stora och köpta vid samma tillfälle. Det enda som verkade funka som mellan-pärlor var guld. Det är inget jag brukar ha på mig, men det är så pass diskret att det nog ska funka. Så, klart slut! Tänk om andra problem var så lättlösta...

(Det gröna armbandet från igår klippte jag sönder, låset funkade inte, och några av de stora pärlorna ("bären") hade behövt förankras stadigare, men jag iddes inte utan slaktade det.)

Primörtallrik

När jag skulle göra det förra halsbandet härförleden så såg jag att jag hade en hel del gröna pärlor i färger som påminner om potatis-och purjolökssoppan vichysoisse, sockerärter, eller nåt fräscht och krispigt i grönsaksväg i alla fall. Så igår (när det var riktigt eländigt på grund av helt pärlorelaterade saker) så tog jag fram pärlor, gröna och såna som jag tyckte passade till, men fick inte riktigt till nån tanke om ett halsband, fast jag la patiens med pärlorna länge. Till slut tänkte jag att Äh, jag peyotar lite på fri hand så ser vi vartåt det barkar.

Det här är resultatet av att jag peyotade tills pärlorna jag hade tagit fram tog slut. Det är fint på, fast då ser det faktiskt mer ut som ett rassel av krusbär och vita vinbär. Och i skannern ligger det avigt, ser jag nu, så det ser lite ojämnare eller konstigare ut än det gör i verkligheten.

Back to basics

Jag gick förbi ett skyltfönster i Gamla stan, eller om det var på Fleminggatan, och fastnade på ett halsband på en av skyltdockorna. Det var rocaille i rött mellan coins i pärlemor och annat, i många varv. Tänkte att Fasen, sånt här kan man ju också göra, nu har jag fastnat på att jag måste toppa mig själv, igen, fast jag lovat mig själv att göra bara för att göra för att det är skönt, och härligt med färger och material. Nu går jag hem och gör nåt enkelt, ett IKEA-halsband!

Frågade Assistenten (som vill bli kallad Rådgivaren av okänd anledning) om färger till det. Jag hade tänkt mig blått, grönt, rött och gult. H*n sa klarrosa, grönt som när man håller löv mot solen och "vanlig gul". Hittade inga pärlor som passade till det valet dock, så det fick bli som jag själv tänkt först, eller nej, det fick bli som det blev, för jag hittade inga rödröda eller gulgula jag trivdes med.

Nu är det indigoblå rocaille från Gambia (Ritvas köp), rödrosa infärgade stenar jag fått från Italien (irriterande att inte veta vad för stenar, men vad gör man?), blekorange sötisar och så gröna kuber från Ghana (Lisas köp). I rollen som Gröna pärlor testade jag en massa olika sökande men inget blev som jag ville, så jag tog det här till slut, utan wow-känsla. I och med att de var så små så är det två stycken gröna på rad, med en röd sen och så två gröna igen innan den gula. Jämnt men ändå inte riktigt, det gillar jag.

"Låset" är ett bälte i peyote med en cloisonné-pärla. Halsbandet går alltså att ha med så här många rader och fastsatt med "bältet", tvinnat eller ej, eller som ett vanligt långt halsband i två rader/varv. Det tyckte jag var lite fiffigt. (Lite roar småbarn, och mig.)

Piratmussla - eller privata partier

Långt om länge har jag tänkt göra en lila muff. Dels känner eller halvkänner jag många piratpartister och är ganska impad av deras (och andras) politiska arbete (så länge de inte är sverigedemokrater eller liknande), så det är lite av en Big up till dessa. Dessutom älskar jag ju lila.

Hade jag hunnit hade jag gjort några inför sistlidna valet också. En blå UFO-muff har jag också tänkt göra, och en politiskt korrekt solbrändis, för att fylla bla*tekvoten.. (Jag får skoja om sånt, så blandad kompott som min närmaste krets utgör, avseende ursprung).

Entlich!

Nu tänker jag inte röra mosters halsband en enda gång till. Nu åker det iväg och så kan hon pesta och svära över hur det trasslar ihop sig bäst hon vill, jag orkar inte tänka mer på det. Det är iaf stroke-händer-vänligt i sin låsanordning.

Tycker hon om pärlorna eller färgsammansättningen och så vidare, så får jag väl göra ett halsband till till henne, om det här är obärbart för att trådarna kläggar ihop sig, men nu gör jag inget mer åt det här, det står mig upp i halsen. Oh gud sig förbarme vilket gnäll, nu får det här inlägget vara färdigskrivet, jag klöks på hur jag låter. Fint är det ju att se på i alla fall, och det är viktigt också!

Det är knapphålssilke som jag tidigare hade till att virka med pärlor. Helt bedrövligt knöligt att knyta för det är så slinkigt, om nån undrar över gnället härovan.

Poison ivy

Assistenten tyckte det var dags att göra nåt mindre fint och vackert. Kunde jag inte t ex göra nåt mögligt, skitigt eller rostigt? Jag tänkte genast på uppförstoringar av penicillin och bakterier, vackra vektorer och andra nonfigurativa bilder. Tänkte vidare, på rost, och vad som kan vara rostigt, och efter lite inspirationsgooglande kom jag till ljuvliga rostiga grindar med murgröna på och blev alldeles till mig.

Så försökte jag mig på det som blev den naturliga följden (grind- nyckelhål- nyckel) men dels blev det inte som jag hade sett det i i huvudet, dels sa assistenten att det vore på tok för överlastat att göra ett halsband med murgröna och denna nyckel. Så nyckeln (ca 8 cm) hamnar väl på nyckelknippan, så den inte bara blir liggande. I verkligheten är den rostigare- mer orange- än på den här bilden (jag behöver en kamera).

Jämrars förbaskade halsband- hilfe!

Jag gjorde det förra halsbandet, bara för att så snart jag var klar känna mig missnöjd över att det var liiiite för långt för att vara kort, borde haft ett hänge längst fram om det nu skulle vara annat än choker-kort, och så hade det ett lås som var för stort. Samtidigt tyckte jag det övriga var jättefint och ville verkligen inte klippa sönder det helt, om inte annat så för att daggers-blommorna var ganska dryga att göra.

Provade med att göra ett hänge med en gul sten som bas och löv och pistiller och grejer på. Det var ... intressant, som man säger när man inte vill säga konstig rätt ut. Lite fint, som en muterad blomma, men nej. Så provade jag att göra en liten samling med facetterade boll-blommor, som de gula pärlorna som redan är i. Hä, det var inte heller bra. Så klippte jag bort låset, i akt och mening att återanvända "hattarna" och göra lite fler daggers-blommor, kanske längst fram. Kom ingen vart.

Så ringde en moster om nåt helt annat än att få ett halsband, men jag har länge tänkt göra nåt till henne, som har så fin smak och så säker blick och som jag tycker hemskt mycket om så jag frågade om hon ville ha nåt. Hon har nyligen haft nån attack av nåt och kan inte använda händerna så bra, så hon undrade om jag kunde göra nåt med magnetlås i så fall. Förövrigt fick jag fria händer, jag visste ju vad hon gillar sa hon. Hon har tidigare pipit glatt och entusiatiskt över allt möjligt, så hon skulle säkert gilla alla möjliga saker jag skulle kunna göra, men jag skulle hellre vilja veta om hon ville ha nåt långt eller kort, färgglatt eller mer dämpat och så vidare. Det här kändes dock som det skulle kunna funka, med ett krajade händer-vänligt lås.

Jag har ju faktiskt två oanvända finfina vita pärlor som är magnetiska tänkte jag, dem kan jag ha som lås och så får jag fläta in mer vita pärlor för att dölja låset.. Sagt och gjort. Byggde på halsbandet på längden lite och så satte jag dit låset. Det höll ju inte, skiten går ju upp när man har det på sniskan, som jag tänkt! Och har man det mitt fram så håller det heller inte särskilt bra, och då har jag pulat med att få det exakt likadant på båda sidor för ingenting.

Det verkar inte vara meningen att det ska bli nåt Liberty Fabrics-halsband... Och armband tänkte jag också att jag kunde göra av det, men jag vet rakt inte hur. Moster tog gärna nåt synligt (fast hon är typ lika gammal som andra mostern) och har nog ganska generös smak, så jag kan göra nåt annat till henne om det här inte funkar på nåt sätt (får bara gå och skaffa bättre magneter..). Fast vad det retar mig att ha ägnat så mycket tid åt nåt som ändå inte funkar. Grrrr!! Nån som har nåt förslag på vad jag ska göra av ovanstående?

Det är lite trådar kvar som inte är bortklippta, eftersom jag inte är färdig med det, men ni klarar nog att bortse från dem, tror jag.

Liberty fabrics

Häromdagen var jag alldeles ämlig, men så gick jag in på en stor tygaffär, och inne bland de vackra mönstren, färgerna och materialen som var så gosiga eller lena att ta på så tinade svårmodet upp för att helt försvinna så småningom. Gick där bland annat förbi en ställning med tyger från Liberty, med finstämda ton i ton-blommiga prickiga paisley och på annat sätt småmönstrade dyris-bomullstyger. Såna brukade en moster ha jämt.

Tänkte på dem när jag tänkte på nästa halsband, att jag skulle göra blommigt som inte behövde vara verklighetstroget, men som skulle vara i färger jag normalt inte skulle sätta ihop, som... och så kom den här kombon med rosa och lejongult upp av sig själv.

Förutom glas glas och mer glas (mycket "finglas" från Tjeckien) är det lite sötvattenspärlor och lite citrin. Det var inte meningen att låset skulle bli fullt så peyotigt, men jag kunde visst inte sluta... Det är alldeles omöjligt för mig att använda, för det är inga färger jag nånsin har på mig men jag är förfärligt nöjd med det ändå.

Och här en bild bland andra, från Libertys hemsida, som jag inte länkar till, det blir så fult (Google is my friend...). Valde ett tyg med färger liknande halsbandet jag gjort, så klart.

Crystal clear credo

Fick en önskan om ett "radband" till, av den som fick det förra (den som brukat säga att mina pärlalster ser ut som dagis-grejer). Det var ett jädra sjabblande om pärlstorlekar, färger, material och täthet på pärlorna innan h*n var nöjd, men slutresultatet fick godkänt. Kanske t o m ett svagt VG. Det är tänkt att vara som present till avslutning i veckan.

Det här är i alla fall rocaille och små klara kuber i glas, "mellandel" och kors i swarovski-kristall från Perlehuset (det dyra från deras utförsäljningsrea) samt större kuber från den finaste pärlleverans jag nånsin fått (från Ghana av alla ställen). Så är det inget lås på, för att "lås bara fastnar i håret".

Gott och blandat

1. Här är senaste pärlmuffen, som jag kallat syndikalistmuffen, för att den är svart och röd som de knappar folk hade på sig när jag var hälften så gammal. Den ville absolut inte synas i skannern, så jag lägger upp den först nu när jag fått bild av matten själv. Tack så hemskt mycket för bilden och för att jag får lägga upp den, det är så roligt att få se sina (mina) pärlbebisar lajv, eller nästan-lajv!

2. Här är Tempus fugit i ny och förbättrad version, förhoppningsvis. När jag sydde den hade jag först döskallarna gåendes mot höjden, men de föll ju huvudstupa (!) eller hals över huvud eller vad man ska säga, när man rörde på armen.

Fick rådet att klippa loss dem och sy dem så att de dinglade neråt, eftersom man mest har armen neråt (om man nu inte ständigt är på konsert med armarna i luften). Nu är de iofs sydda även "mellan ögonen", så de sitter fast istället. Om nån undrar varför inte skallarna sitter snörrätt så är det därför att det kanske inte finns nån pärla att fästa i precis i höjd med skallen bredvid, det får bli så gott det går och hellre än bra ibland...

Och här måste jag fråga, du Anonyme kommentator med de insatta/engagerade kommentarerna om bl.a Tempus fugit och att det torde finnas folk som skulle vilja ha det... vem är du? Om du nu råkar läsa det här. Alltså, inte Var bor din postlåda, men känner vi varann lajv, nätledes eller inte alls? Jag är nyfiken, jag vet, men jag undrade så vem det kunde vara som skrev tre kommentarer på raken... (Tur jag inte är en katt ja.)

3. Och här är ett försök som kommer att bli upprepat eller sönderklippt, det också! Jag ville göra nåt turkost. Tog fram allt jag hade och sorterade fram lagom mycket till ett halsband. Jättefin hög med pärlor, men fy så tråkigt. Okej... vad är fint med turkost? Svart och rött, tycker jag, bland andra kombosar.

Av nån anledning fick det mig att tänka på Kina, eller det jag känner till av kinesisk estetik med min obegränsade okunskap. Fast det fick mig att tänka på Betty Boop, rockabilly och pinuppor också. Märkligt. Började göra nåt peyotigt med det turkosa och sen körde jag fast. Testade olika saker som inget av det blev bra. Och när jag börjat misströsta helt upptäckte jag dessutom att de turkosa pärlorna FÄLLDE!

Tänk om jag hade gjort nåt snyggt, gett det till nån och den sen mejlade och sa att Du, ditt armband gjorde en Michael Jackson?! Huva, vad pinsamt. Fast tvångsmässig som jag är var jag tvungen att avsluta det trots att det med största säkerhet kommer att bli schlacktat. Synd, för jag gillade färgkombon, men nu är jag sur på det.

4. SöS, som skriver så himla rara kommentarer, du ska få dina små döskalleörhängen att ha till Kali-halsbandet. Jag har bara inte känt mig hågad att tånga i silver, och man måste ha det i händerna om det ska bli bärbart. Och Ritva, chevrons är nog glas ja, jag vet inte vart jag fick keramik ifrån. Är väl ingen sån kalenderbitare... fast chevrons vet jag förstås att det heter, nån måtta får det vara på obildningen på området. Fast för mig är chevrons främst märket på Citroën-bilar.

Håhåjaja...

Lilla gudmor ringde igår. Hon sa att halsbandet med den lilla tavlan inte gick att ha på sig, hon är "för gammal, kort och tjock". Fast hon hade det på väggen och tyckte mycket om det ändå. Dock vill jag göra nåt som hon kan på sig. Hon gillar alla möjliga färger men kanske mest blått och hon ville ha nåt som inte var för pråligt, synligt eller "konstigt".

Jag tog fram de fina keramikpärlorna jag fått från Senegal... De stora rocaillerna från Gambia, som jag köpt via R passade ju bra i färg.. och vita snäckskalspärlor jag fått av nån som köpt på Panduro (där jag aldrig handlar, man är ju inte miljardär gubevars) passade också bra till. Göra nåt med en del av keramikpärlorna (alla vill jag inte göra av mig, de är så fina) och så ha lösa vepor i olika rocaille? Jag har ju många, sen en annan nätis handlat åt mig i Ghana. (Mycket Afrika, men gudmor är Afrika-vän.)

Fast sen kom jag på att det ju går åt en massa pärlor om jag ska göra lååånga trådar i många färger, och tänk om hon inte gillar det, då har jag slösat mina älskade rocaille. Om jag gjorde det kortare och satte ett hänge på? Den vita rosen i kamelben (!) är ju fin, och hon gillar blommor. Men nääää, ett hänge ovanpå tåtar i olika färger, är det nå' snyggt..? Jag gillar många av pärlorna, men helheten? Det är lite marint, lite romantiskt, lite "etniskt" (avskyr den termen) men det är samtidigt ingenting... Lingonkebab som inte ens är god. Eller?

Jag har inte repat upp det än, för jag vet inte VAD som är fel om det nu är nåt fel mer än att det är överlastat (det var så bara så himla roligt att peyota lås och hänge så jag kunde inte sluta..). Jag tycker själv att de små slingorna runt de vita pärlemopärlorna kanske är overkill, fast de var roliga att göra, men en mig närstående person sa Vad fint, om hela halsbandet, och tillade Särskilt det där, om just den detaljen. De gustibus non est disputandum, eller?

Så snälla, om nån har en åsikt, ge mig gärna den. Jag vill gudmor ska bli glad, OCH att halsbandet ska vara fint (med reservationen att vi alla har olika smak). Tack på förhand! (Och om jag repar upp alltihop, vad ska jag då göra istället?! Det slipper ni dock svara på, nån måtta får det vara på vad jag begär av eventuella läsare...)

-----

Så här blev det, när jag repade upp förra och gjorde om gjorde bättre (hoppas jag).

Här har jag tänkt på badhytter man byter om i (de randiga keramikpärlorna), hav och så fiskar, som så ofta annars. Då kändes det plötsligt enhetligt, fast det är samma pärlor som i förra (fast jag lagt till några), förutom hänget som åkte in i vita lådan igen.

Halsbandet är så långt att det lätt går att ha omlott i två rader utan att det blir trångt. Har inte mätt det men kanske 1,2 meter? (Jädra Firelinen tog slut också, så långt var det..) Det "hänge" jag gjort kan man ta bort, då ser halsbandet mer "normalt" ut. Jag kunde bara inte låta bli att se om det gick att peyota nåt runt och "ihåligt", särskilt som jag ville få in firrarna på nåt mer ställe än bara som "löppärlor".

Om nån tycker det är skitfult i ny upplaga så FÅR den säga det, åsikts- och meddelarfrihet gäller, men nu tänker jag inte göra om det, nu åker det ner i brev och iväg till Lilla Gudmor, vare sig hon kan tänkas gilla det eller ej.

Miss China

Varför det här halsbandet heter så här vet jag inte, namnet kom bara för mig. Köpte fisken ihop med en del andra fiskar för länge sen, och gjorde i mitt tycke underbara halsband med dem. I alla fall var de hemskt roliga att göra. Sen blev den här kvar. Och så köpte jag de ljuvliga pärlorna i Sirligs monter på nån syfestival. Visste inte vad jag skulle göra med dem alls, men kunde inte motstå dem. Sen såg jag för ett tag sen att de passade så fantastiskt bra ihop (tycker jag då- ni kan ju tycka vad ni vill förstås) så jag tänkte jag nån gång skulle göra nåt av dem.

Och det blev idag, en underbart ensam och tyst dag av pärlande, skurande, läsande och så antagligen mer pärlande, för min lilla gudmor ringde nyss och sa att Lilla tavlan var mycket fin men inte gick att ha på sig, hon är för gammal, kort och tjock för den... Så jag måste göra ett bärbart halsband till henne, till hennes pensionärskollo som hon snart ska på. Vet bara inte vad jag ska göra så det blir nåt som är bra för henne... Jaja, det ger sig.

Låspärlorna sitter ihopgjutna, det är därför det är två pärlor bredvid varann utan rocaille emellan, om nån vän av ordning undrar förresten. Tyckte det var ett bra ändamål för pärlor som inte hade gått att använda normalt.

Tempus fugit

Det här skulle egentligen bli en klocka (därav namnet), men batteriet i klockan jag hade var dött (no pun intended) och så angelägen om att göra saker hela vägen är jag inte att jag går och köper ett batteri bafatt. Så det fick bli ett armband. Lite dumt att göra det överhuvud kanske, för jag skulle aldrig ha på mig döskallar, jag har lite fobi för dem. Men har jag väl fått en grej för mig så går det inte att få bort, och nu har jag haft den där bilden av netting-nånting i silver, grått och svart med svart kedja och små skallar i huvudet läääänge så nu måste det bli gjort.

Bilden är kass, och dessutom ser det ut som om skallarna sitter i högerkant på armbandet, och det tror jag inte de gör i verkligheten.. (Men sluta gnäll då mänska..) Vad mer ska jag säga? De fina pärlorna i låsen är från Sirlig. Och armbandet är mer hematitgrått än svart, i verkligheten. Sa jag att jag behövde en kamera?

Och jo, jag hörde av den som ska få pärlpitten att han fått en bild skickad till sig, med ett tips om min blogg och mitt inlägg om sagda pärlpitt! Liten värld!! :) (Det får mig in på att det vore roligt med fler kommentarer från eventuella läsare. Just nu vet jag bara att en enda följer bloggen, och det kanske inte alls stämmer med verkligheten?)

Inte rosenkrans, men nåt däråt

En mig mycket närstående person säger alltid att det jag gör i pärlväg ser ut som dagisalster... men.. personen gillar kors (och har brukat "låna" mina radband för att ha på sig dem), så när jag såg att de hade kvar de finfina swarovski-korsen på Perlehuset (som tyvärr stänger) och att de nu var mycket billigare så slog jag till.

Enkelt men ändå blingigt skulle det vara. Personligen hade jag gärna blingat till det lite mer, men jaja, h*n är nöjd, och det är det enda viktiga i det här fallet. Halsbandet är trätt på vit vaxad lintråd. Pärlorna är vita glasisar från en Glitter-rea, helt glasklara rocaille från Perlehusets flyttrea tidigare i år, silverpläterade (?) pärlor från saligt avsomnade Pärlan på Söders utförsäljningsrea. Mycket rea... det är bra, för pärlbesatta fattiglappar.

Pärlbesatt featuring en muff-matte

Fick en bild på en pärlmuffmatte (det är så roligt att se mina bebisar in action istället för i min tråkiga skanner). Eftersom bilden/matten är så fin så bjuder jag på den. (Jag fick förstås lov till det.) Åh vad roligt att tänka sig att nåt jag gjort går omkring i världen, till glädje för nån annan! Undrar om jag nånsin skulle bli blasé kring det?

Hjärteblod- the remake

Jahapp, ett slaktat alster till har omskapats. Jag var inte nöjd med det röd-rosa halsbandet Hjärteblod, inte när det satt på. För tungt, åbäkigt och så lite ... tråkigt? Fast jag gillade färgerna, och vissa av pärlorna, och hjärtan och blod-konceptet. Så jag repade upp det, trots all jädra tid jag lagt på det, för hellre lägga ner mer tid och bli nöjd än att ha gjort allt jobb förgäves.

När jag blev klar fick jag höra att jag skulle försöka gå ner till zigenarna i området och försöka kränga det, så kitschigt var det. Pyttsan säger jag, kitsch är fint (ibland). Tänker alltså ha det på mig fast det ser ut som en korsning av nåt för Barbie och nåt för Mimmi Pigg, i sina barnsliga proportioner.

Grymt med tid tog det. Att det tog sån tid var för att jag slarvade och satte två likadana pärlor bredvid varann där det inte skulle vara det och upptäckte först mycket senare och fick repa upp, samt att jag bara hade vissa pärlor att tillgå, då jag bara ville använda det som jag repat upp och inte ta fram nya (jag vet, jag är knäpp). Så det blev en del fnulande och tragglande med hur jag skulle göra själva halsbandslängderna och så där (På ett ställe är det fel pärlor, hela fyra stycken, moahaha, men jag får leva med det, vi kan kalla det KBT mot kontrollneurosen).

Och så ett tack till min pärlfröken som lärde mig herringbone och peyote, utan vilka jag aldrig hade kunnat göra det här!

Pärlbesatt proudly presents Pride Parade Police- pärlpitten!

En vän som ska jobba på Pride ska få den här, om han vill ha den. Den går att ha i såväl halsbandskedja som nyckelknippa (ca 4 cm). Vi sågs igår och pratade om regnbågsmuffar, och att jag borde försöka mig på en pärlpitt. Sagt och gjort! Den är inte världens vackraste med sina skeva proportioner, men den som vågar säga nåt om vanskapt utmanar jag att göra det bättre, det är inte lätt att pärla o*lon eller göra bollar av beaded beads kan jag berätta! (Om jag inte tyckte så illa om smajlis i text skulle det sitta en flabbande en här.)

Hjärteblooood

Assistenten uppenbarade sig plötsligt med två armband som jag undrat vart de var tagit vägen... H*n hade fått dem, sa h*n. Hmm, det har jag svårt att tro, sa jag , jag köpte ju dem för att ta pärlorna. Senare fick jag dem, kan man säga för att göra historien kortare. Jag tog genast upp dem och sorterade stenarna färgvis. De rosa och rosaröda stenarna var så fina tillsammans att jag nästan genast drog fram lådorna med rosa och röda pärlor (två lådhögar alltså). ¨

När jag sett de röda pärlorna som ser ut som droppar (från Perlehusets rea innan de flyttade från Tegnergatan till nuvarande Frejgatan, där de tyvärr lägger ner också) såg jag framför mig blod samt att man kunde ha hjärtan till. Eller om jag hittade de fina hjärtpärlemoknapparna först (de som råkade vara en rosa och en röd, så förnämligt), jag minns inte, fast det var i går kväll (jag har papper på att jag är så här disträ, om nån undrar).

Det är alltså stenar (oidentifierade och färgade) från armband från Glitters rea, cerise glaspärlor i två storlekar från ett barnhalsband jag köpte på H&M i akt och mening att slakta det (antagligen från Indien), diverse amå glaspärlor från Perlehuset och andra affärer, hjärtknappar i pärlemor från Mattsons band (så fina, men tyvärr slut där) och små och stora pärlor i risajklat glas från Ghana. Det är trätt först en rad med sten, liten glasis, stor glasis, liten glasis, sten. Sen ett varv med nåt annat, bland annat dropparna. Sen tre varv med små öglor, varav ett varv med enfärgade öglor och två med blandade. Inte lite jobb alltså...

Halsbandet är jättefint på (och ljusare än på den här bilden), men rejält synligt, får se vad som händer med det, om jag vågar ha det på mig eller om det hamnar hos nån annan. Roligt var det i alla fall att jobba med nåt så färgstarkt.

Kära gudmor...

... ska få ett halsband som kanske blir helt fel, för hon sa att hon inte ville ha nåt för skrikigt eller synligt... Det var bara att jag så gärna ville göra nåt inspirerat av konst, som hon gillar, och ett ställe som har affektionsvärde för oss båda..

Så himmel, vatten, kaveldun, näckrosor, stenar, fisk och en trollslända med en ram runt om kändes så rätt. Och det går ju inte att klämma in på hur liten yta som helst, om man inte är miniatyrmålare. Jäjä, kan hon inte ha det på sig så får hon väl ha halsbandet på väggen.

Pride galore...

Efter att ha gett bort en muff till den som i mitt huvud är riksflatan nr 1 och fått förfrågan från RFSU om muffarna (men inget svar på mitt svar...) så tänkte jag vidare på Pride, regnbågar och så vidare. Jag gillar regnbågar men då chakra-versionen, så här kommer en muff i den varianten. Om det ska vara en annan färgställning för att vara HBT-säkrad så må så vara, för den här gången i alla fall. Får se om det blir ett halsband eller en brosch eller nåt annat.

Tycker hursomhelst att färgövergångarna är ljuvliga, och eftersom jag i vanlig ordning hällt upp för mycket pärlor så lär det bli nåt annat chakrigt snart. Och så ska jag netta en klocka med döskallar tror jag, på temat Tempus fugit samt göra utlovade döskalle-örhängen till SöS, att ha till Kali-halsbandet. Fast nu kallar IRLet, tjing!

Pill, sa Bill

Oh Christ, vad pilligt! Jag ville lära mig netting, och göra ett armband likt det jag såg på en kurskamrat (inget pärlrelaterat). Förstod inte mycket av den beskrivning jag googlade fram och inte heller mycket av den som faktiskt fanns i ena pärlboken jag har (har faktiskt inte kollat den andra, insåg jag nu... Gaaah!).

Så jag experimenterade själv och det blev ju nåt, men inte riktigt netting. Skitisamma säger jag, eller trial and error, det blev ju ett armband. Först gjorde jag ett snabbt avslut på det, men sen repade upp för att göra om.

Och nu är det fint, fast det är lite TV3-bröllopstårta-varning på det... (En mig mycket närstående person säger att jag är en indisk zigenare, i själ och hjärta, pga min smak för bling.)

Armbandet är alltså gjort i "netting" (och så lite peyote i låset) i rocaille, ametyst, agat, rosenkvarts, färgad bergskristall och sötvattenspärlor plus PLAST! Japp, låspärlan är en s.k tensha-pärla, en plastpärla med dekal, som lackats och efterpolerats, från Japan, minsann. Det var den jag utgick ifrån när jag valde färger (som legat på en bricka långt innan jag kom på att jag skulle testa netting).

Hursomhelst, nu ska jag äntligen ut i solen, ögona går i kors... De trådar som syns på bilden får jag fästa och klistra en annan gång.

---

Jag var inte nöjd riktigt, eller så hade jag lite för mycket panik kring nåt annat och behövde mer pärlpill. Hursomhelst gjorde jag om låset, och nu är jag jättenöjd, med det.

Larger than life

Hittade de underbara e-type-pärlor (stora rocaillepärlor) jag sett tidigare men bangat på att köpa för att det var en så stor påse, när jag tittade in på Perlehusets utförsäljningsrea (så trist att de försvinner, affären har affektionsvärde för mig) så nu har jag tillverkat en gigantmuff, som är större än såna som sitter på damer. Kanske tolv centimeter? Som min handflata är den i alla fall.

Att bilden är så mörk är för att muffen är så hög att det inte går att ha locket på skannern på, och det inte ens funkar med papper lösa på, det släpps ändå in ljus i kanterna. (Orka leta efter rätt handduk... Trött idag.)

Pärlorna är verkligen vackra (Jablonex oblige), med lite av bensinfläcksglans i blått, rosa och guld. Muffen är pärlad på vaxad lintråd i en färg som inte kunde vara rättare, precis leverpastejrosabeige! (Jobbig tråd förövrigt, den kladdar och så fransar den sig när man hållit på ett tag och trätt.) Längst upp en karneol, som dels var den sten jag hade hemma som passade bäst (hade inga stora rosenkvartsar, som jag först tänkte mig) och dels är en god och trevlig sten på det hela taget, om man nu bryr sig om sånt. Jo, just, den är köttigare på vänster sida, sen jag läst att det är så de flesta är skapta i verkligheten. Tyckte det var roligt att göra en statistiskt sett riktigare muff haha. När jag nu ändå höll på... Nästa ska bli blå däremot, en Alien-dito.

Har ingen aning om vad jag ska göra av den, den är nog för stor att ha på sig, med mindre än att man har den som bältesspänne. "Då kan man väl lika gärna visa den riktiga muffen" tyckte Assistenten som verkar förlikat sig med att jag gör sånt av mina pärlor, när h*n inte får rabatt-armband av mig eller jag gör trasmattor med en katt på, som är mitt långtidsprojekt för tillfället (satan i gatan vad tid det tar att pärla en katt som är "fylld" och inte ihålig...).

Fast kanske nån modig en skulle våga ha den som brosch? Man lär inte behöva prata mycket själv med en sån på kavajslaget...

Blir nästan rädd själv...

... när jag ser vad jag skapat. Men SöS som gillar och behöver Kali torde gilla det, även om rullande rörliga ögon och en avhuggen peyotad arm (de är separata) kanske är lite overkill om man ska ha det på sig. Hade behövt ha en liten skalle eller ett avhugget huvud också, men jag pallade inte med mer konstig peyote just då.

Kan hon inte ha det på sig så får hon ha det på väggen eller i en låda, lite Kali-kraft ska det väl gå att få ur det i vilket fall. Och skitisamma, jag fick en rolig och/eller pillig pärleftermiddag på kuppen, precis vad jag behövde efter sjuttiförton telefonsamtal drygare än Yes.

Jämrars hårstrå i skannern!! Orka skanna om...

Primavera

Jahapp, då har jag peyotat på samma grej i flera dagar igen. Assistenten hade bett om en virkad ring med blommor, och jag hade mycket att fnula på, så jag tänkte att en peyoterabatt (en illa klippt rabatt, man ser att det är fullt med längre gräs i kanten och lite här och var i rabatten också) med blommor kunde passa till, och antingen gå till henne eller till mig. Hon ville gärna ha det så det blir till henne. Hoppas hon inte har bort det (hon är bra på att ha bort saker), för det tog alltså dagar av pill att förfärdiga... Ringen är inte gjord än, däremot. Jo, blommorna är gjorda i daisy chain.

Favorit i repris

Fick en förfrågan om muffar av två olika personer, en som sett nåt jag gjort åt en annan och en via ombud, efter att en kompis visat denna blogg. Nu är de klara. Den ena skulle bli som Brudens, men som jag sa till den som önskade sig den så går det inte riktigt att bara göra replikor, mina alster har sitt eget liv och sin egen vilja verkar det som. (Hoppas det går bra ändå.) Eller så är jag bara kass på hantverket och att få ut min bild i verkligeten. Tolkningen är fri...

Nu ska det klistras knutar, klippas trådar på (känmer mig lite som en kirurgsyrra då) och monteras, på det som önskas. Har köpt broschnålar igår, så allt är möjligt. (Hittade då också bra underlag till hängen, så när jag köpt rörliga ögon - på fiskeaffär- så ska jag göra nya Kali-hängen. Det blir roligt. Köpa köpa köpa, plötsligt låter det inte alls som jag är pankare än pank, men så det, tyvärr.)

I medelhavski sardinski svimski...

Nä, det blev inga fiskar i det här havet. Hade tänkt mig en sköldpadda (som jag fick av pärlkompisen) och/eller en fisk, men det ville sig inte. Låset ville sig inte heller, jag borde gjort en stropp eller tamp innan pärlan, men nu skannade jag den ändå. I morgon får jag göra om låset, så inte armbandet ramlar av, nu ville jag få ut den här och få det ur huvudet... Armbandet har tagit sååå lång tid att göra, men jag tyckte det var värt mödan, för varje gång jag ser på den så tänker jag på riktiga havet, det funkar som en slags förstärkt visualisering. Sorry för att det blev tokflummigt där, men det är faktiskt sant.

Dagens rätt: Mussla

När jag gjorde väninnans armband och såg hur det bildades vågor i peyotandet alldeles av sig själv kom jag att tänka att man kanske kunde göra muffar utan att göra en triangel i herringbone och peyote som bas. (Det är flera som frågat om muffar och hållit frågan aktuell, annars vore jag nog själv inne på nåt helt annat vid det här laget.) Då kanske man skulle missa nåt av 3D-vibben, men å andra sidan få en platt och därmed med lättanvänd muff (tvärsemot verkligheten that is).

Och ser man på, den blev riktigt söt tycker jag. Mindre anatomiskt föreställande än de med triangelbas, men det gör inget. Annorlunda är inte defekt, som jag brukar säga i helt andra sammanhang. Tror t o m jag skulle kunna ha den själv, på ett kavajslag, om jag nu bar kavaj.

Crazy DNA

En vän har hjälpt mig med sånt som jag visserligen klarar men finner oändligt mycket jobbigare än hon tycker. Ville tacka med nåt litet. De här färgerna gillar hon, så de färgerna blev det, trots att det är mars och man längtar efter vår och de är höstiga ja. (I verkligheten är det mer färgglatt än det ser ut här.)

Hade tänkt mig nåt som skulle se ut som högar av löv, alltså i pölar färgvis, men armbandets egen vilja tog över och det blev nåt som ser ut som ett mellanting mellan en genmuterad insekt eller larv och en DNA-spiral... Men fint är det ändå, tycker i alla fall jag.

Pillow book

Ingen nussekudde men väl en pärlkudde. Tack Suzanna för lektionen! Nästa blir snyggare, men jag lägger upp den här ändå.

Och så fick jag trä om det där jämra Barmark helt, för att det inte gick att bara fixa låset. Snacka KBT för otåliga... Men fint blev det, om än lite kort (några pärlor var förstörda av lim). Hoppas den som ska få inte har tjockare hals än jag har... :/

Barmark

(Wishful thinking...) Jag skulle ut och gå, eller gå igenom gamla pappershögar och kasta kasta kasta, eller tvätta, eller läsa och inte alls pärla, inte idag. Sen tänkte jag att Äh, jag gör det där som jag lovat S sen ett tag. Och så sa Assistenten: Men du, nu har du gjort så mycket i samma färger... Kan du inte göra nåt brunt, nåt jordigt, nåt markigt?

Och så plockade h*n fram några genomskinliga ovala pärlor med små lilagrå ränder och sa Om du gör det så kan de här vara gråsuggor! Sen släpptes jag att göra vad jag ville av den tanken. Och jag släppte i min tur tankarna på annat och satte mig med barmarken, den spirande grönskan och de små insekterna.

Måste göra om låset, för det kommer inte att hålla och snyggt är det inte heller, men annars är jag väldigt nöjd, det är hemskt sött på, även om man absolut inte begriper varför det är klargrönt ihop med olika bruna nyanser och så några halvt osynliga pärlor med färger som inte alls passar in där. Skitisamma säger jag.

Ett varv är Gütermann vaxpärlor (skitkvalitet känns det som fast det är väldigt klassiska pärlor, ovanlagret liksom känns som det ska åka av med tiden...), ett varv är billighetsrocaille som är hemskt ojämn (från Indien tror jag), ett varv är rocaille från Ghana, transparent ockrafärg med svart lining (jättefina) och så två varv bugles. Glasgrönska och glasinsekter. Låset är röd jaspis.

Cat, RFSU, Anonym och de andra

Jag gillar ju inte att skriva kommentar till kommentarerna i kommentarsfältet. Nu skriver jag lite svar här istället, samtidigt som jag lägger upp nåt som inte kräver så mycket text. Cat, halsbandet med de hoppande laxarna vet jag inte om det är tyngre på ena sidan och kasar ner. Jag gjorde det som en födelsedagspresent, och har ännu inte hört från mottagaren... så jag vet inte.

Angående era kommentarer om RFSU och hur coolt det är att mina muffar uppmärksammas kan jag säga att jag inte fått svar på mitt svar till dem. Vet inte om det handlar om tidsbrist, mejlätande monster i sajbern eller om de inte gillade mitt svar.

Anonym som undrade om Memento mori, nej, det går inte att vända M-et. Det är felträtt! Såg det inte när jag gjorde det (var väl trött efter déblacet som det var att göra det och det ändå inte blev som jag tänkt fast jag räknat och räknat) och uppmärksammades på det av den som fick det. Känns pissigt. Särskilt som det var rättvänt innan jag splittade halsbandet för att jag däremot missat en svart pärla mellan M-en. Jag fixar det när Magda finns på plats.

Så, detta om detta. Nu lägger jag upp ett halsband som Assistenten önskat sig ett längre tag, och gnällt om när jag gjort annat. H*n förstår inte riktigt att jag inte kan göra saker i den ordning som andra påbjuder, eller ens en ordning jag bestämmer. Halsbanden kommer som de vill själva och det gick inte att tvinga mig själv att göra ett chakrahjul före Töväder-halsbandet t ex.

Det här The return of the Chakrahjul, gjorde jag med flit längre (på begäran) och helt utan stenar (det andra gick nästan inte att ha på sig, det kände för kraftfullt, hur flummigt det än låter). Eftersom det är Alla hjärtans dag inkluderade jag hjärtan på de ställen där jag hade hjärtan i rätt färger, och med Assistentens tillåtelse tog jag en plastpärla mitt fram. Det stod ju LOVE på den, det duger ju lika bra som ett hjärta. Dessutom är ju hjärt(love)- chakrat just grönt. Det skulle vara roligt att skriva vart alla pärlor kommer ifrån, i den mån jag minns det, för det är måååånga ställen, men jag ids inte riktigt just nu.

Kopplingen KASAM-komplicerade kreationer

Ni som följt mig ett tag och/eller känner mig vet vid det här laget att ju knepigare saker jag har att fundera på eller processa (särskilt saker där jag känner mycket engagemang men ändå inte har så mycket kontroll) desto konstigare kreationer här... Say no more. Alternativ tolkning, lika sann: Häromdagen gick jag en fin promenad vid Norr Mälarstrand. Solen sken, det var kallt, isarna gick upp, i en blandning av kristallklart och sörjigt töigt. Hade kallat kreationen nåt mer relaterat till inspirationsmotivet, om inte alla K-na hade uppenbarat sig istället.

Det här är... en jädra massa glas, lite bergskristall, nån rosenkvarts och lite månsten. Två "rader" är satta på jeansblå vaxad lintråd (vatten), sen är det fiskelina (som råkar vara ljusblå, men det var mer en slump). Och Cat, du flitiga trevliga kommentator, du som gillar regelbundenhet, vet du att halsbandet är PRECIS jämnt på båda sidorna, förutom att jag inte räknat de små vita rocaillerna och buglesarna i de små "repen". Annars är halsbandet exakt likadant på båda sidor (lite malligt, för det tog tid och var pilligt).

Det är två bilder för att halsbandet ser olika ut från olika håll. Vet inte om det framgår här dock...

Heathcliff & Co

Hoppas jag har några läsare kvar fast jag inte skrivit och lagt ut så mycket här på sistone. Det vore ju trist med en gåta och så ingen som svarar... Vad tänker jag på i rubriken är alltså gåtan och vad har det för koppling till dagens alster?

Nu har jag skjutit mig själv i foten vad gäller att förklara nåt om halsbandet. Dumt... Jäjä. Det är i alla fall en himla massa pärlor från olika ställen. Ganska många dyrisar (de tjeckiska facetterade stora) och en massa andra. Så många andra och olika sorter så jag inte ids skriva om det. Första raden pärlor är satt på mörkgrön vaxad lintråd med en knut mellan varje och sen har jag gått tillbaks varv eller varv och matat på med [infoga det du tror det är tänkt vara inspirerat av] satt på Fireline-lina. Ganska tungt är det, men jag tror det blir finfint på (har inte testat än). Det är inte fullt så mörklila som det ser ut här heller.

Att jag gjorde ett så pillrigt halsband var dels för att alla gröna och lila pärlor var upphällda sen läääänge på min pärlbricka och jag helt enkelt ville få det gjort, dels för att somliga är så förbaskat kassa på sitt jobb (eller aspekter av sitt jobb) och jag igår var så ledsen att jag behövde nåt riktigt soothing, som pärlande. Nu vet ni. Ibland är det inte fel med infernon, det kommer böcker och halsband ur dem...

Diskret matematik*

Jag talade igår med en person som i julas gav mig, eller snarare några personer i mitt hushåll, en julklapp i form av pengar. När vi talades vi kändes det som det skulle vara fint med en liten motgåva. Frågade om det bars smycken. Emellanåt. Vilka färger gillar du mest? Svårt att svara på.. (Hur kan det vara svårt undrar jag men men...) men jag har oftast en röd och vit klänning eller en grön, blå och vit klänning. Rimligtvis borde nåt med vitt, rött, grönt och blått passa då? (Gambiska flaggans färger, för övrigt.) Nåt diskret skulle det vara... Det här är mitt försök. Vad tycker Ni, diskret nog?

Det är sötvattenspärlor, silverpärlor (inte silverfärgade alltså, utan silver) och så glasisar. I låset är det en större sötis och så små rocaille (hade inte så små sötvattenspärlor, tror knappt det finns, i alla fall har inte jag sett det).

*(och inte matte matik som jag såg det stavat i ett veckobrev! Ja, det är sant! Nu slutar vi med språkpolisiära parenteser - parentes med e - tacksimycksi).

På tal om statements...

När jag satt med Kom ihåg att du är dödlig- halsbandet så roade jag mig med att plocka fram bokstäver till en grej för bokstavsberikade.

Och så petade jag ihop den när jag väntade på att nån annan här skulle bli klar med nåt, när jag nu ändå var igång och det låg en liten tåt fiskelina på bordet.

Från Livets ursprung till Döden döden, eller Ohelig allians

... eller varför inte Kom ihåg att du är disträ. M sa att hennes Memento mori-halsband försvunnit på en rockfestival och kunde jag möjligen göra en replica? Jag kan försöka sa jag, men det var längesen jag gjorde det och jag vet inte om jag har likadana pärlor (fast det sista sa jag inte, jag tror inte hon är fullt lika kinkig som jag med sånt). Det var lite roligt att gå från livgivande muffar till döskallar, även om jag inte själv är förtjust i såna alls (om än inte fobisk längre, jag kunde till och med hålla i hänget när jag satte fast det).

Jag kollade på bilden av originalet, räknade och skrev upp (jag gör ALDRIG så annars). Så gjorde jag exakt likadant, fast med de pärlor jag hade och som jag tyckte passade bäst. Det blev ju inte alls bra, bokstavsraden hamnade under döskalleraden! Gaaah! Hur kunde det komma sig? Repa upp en del och börja om. Tänka till, en av mina spetsinkompetenser just nu, men det gick bra till slut. Och så, när jag nästan var alldeles färdig, DÅ upptäcker jag att jag- trots att jag tittat och tittat och tittat- ändå lyckats missa en svart pärla mellan M-en i Memento. Begåvat, att glömma nåt i just det ordet!

Ohelig allians-rubrikdelen kommer sig av att det är glas från billighetshalsband (de små rocaillerna), glas från Gambia (de stora rocaillerna, som kallas E-type, inte vet jag varför, det har nog inget med den långhårige att göra), dyra galvaniserade glasisar från Japan (de stora silvriga), metallskräp från Indiska-halsband (de små silvriga), plast (bokstavspärlorna), själva hänget är oidentifierad metallm så är det vanlig fiskelina och pärlbetong (!), en glaspärla som lås och en silverögla att sätta hänget i. Iddes inte göra en ståltrådsögla när jag nu hade några silveröglor. Nåväl, det viktiga var ju helheten.. och jag är nöjd. Hoppas hon blir det också!

Pärlkramp, be gone!!

Har haft en längre tids uppehåll i pärlande, först helt frivilligt, så jullovsrelaterat och så småningom allt mer ångestladdat, vilket är riktigt korkat, för jag pärlar ju JUST FÖR ATT MOTVERKA sånt...

Men det blev tråkigt att känna sig som en pärlgynekolog med näsan i muffar dagarna i ända. Kreativiteten dör när man gör samma samma samma. Och så har det varit riktigt tokjobbigt med annat. Ibland främjar elände pärlande, ibland inte.

Fast nu ska jag göra en ny muff strax. Ska bara göra lite lagningar och sånt jag lovat bort först. Och så lovar jag mig själv på heder och samveta att komma ifrån det idiotiska att alltid måste toppa det jag gjort, med nåt mer tekniskt eller mer kreativt och så vidare. Less is faktiskt more ibland.

Ska baske mig göra några riktigt enkla saker. Till och med några tråkiga saker, bafatt komma igång igen. Börjar lite ödmjukt med lekande laxar i en fors. Köpte både de gråblå rektanglarna och fiskarna på Perlehuset innan de bytte lokal. Såg genast vad det skulle bli, men när jag gjorde första versionen blev jag inte nöjd och så fastnade jag där. Nu nytt försök.

Det är för att de hoppas uppströms som det bara är firrar på ena sidan, om nån undrar. Assistenten tyckte det var fult (sägs med tjockt l) men det bryr jag mig inte om, det är ju inte h*n som ska ha det.

Matsuno och jag...

För ett tag sen, när jag precis gjort den första pärlmuffen och tänkte göra nästa, så köpte jag finfina småpärlor från Matsuno. Så fick jag önskemål om den oxblodsröda muffen och behövde då pärlor till denna. Hon i affären sa att rörformade pärlor som t ex Delica eller Matsuno nog skulle vara svårhanterligare, för när man syr med dem så blir alltihopet stelt. Hmm... Okej. Matsunosarna fick ligga. Så fick jag en önskan om en ganska liten muff i stil med den som Bruden fått (den andra). Tänkte att jag ändå skulle ge de små Matsunosarna en chans, de var ju så fina och hade så rätt färg.

Första gången jag satte mig (på en fika) hade jag en nål med för litet öga, så jag fick börja triangeln för hand. Jag såg antagligen inte klok ut där jag satt med osynlig tråd och nästan osynliga pärlor nån decimeter från ansiktet... Så kom jag hem och fortsatte, med nål med större öga. Den bröts, och nästa bröts, och så nästa, och så en till. Har aldrig varit med om att så många nålar gått sönder. Testade med mjuk nål istället, och den höll, men det är ju så förmårrat svårt med en nål som liksom inte går att skjuta in utan måste lirkas med (felåt för de slippriga associationerna nån kanske får).... Dessutom gick pärlorna sönder när jag drog åt tråden! Det har aldrig hänt förut! Fick skarva och lägga till i efterhand och gaaah, sicket härj! Matsuno ska ju vara kvalitetspärlor, japaaaanska och allt, som det sägs i affären... (Inte lika "fina" som Miyuki och Delica, men ändå finare än t ex tjeckiska pärlor och förstås mycket finare än mina från Ghana, som jag fick höra av en i en affär)... Hade jag inte kommit så långt som jag hade gjort då hade jag klippt sönder allt och börjat om med andra pärlor, men nu hade jag ju våndats och svettats över det här så länge så nej, det fick bli att fortsätta för hand, med en riktigt toklång tråd som jag kapade en bit i taget, för att ha änden hård (den är vaxad och därmed lite styv tills man härjat bort det vaxade). Gaaaah!

Efter jag vet inte hur mycket smått extra pillerill som jag inte ens skulle kunna redogöra för är jag i alla fall hemskt nöjd. (Men Matsuno-pärlor kommer jag inte att frihandspeyota med igen, den saken är klar.) Under tiden som jag slavat med förhandpeyotandet har ett tråg med underbara mossgröna och ljunglila pärlor legat och väst Men hallå, bli färdig nån gång, vi vill bli trädda!! Så nu hoppas jag snart återkomma med ett halsband... Jo, förresten, bilden jag lägger upp nu, den är på den ännu inte helt färdiga muffen. Trådarna ska säkras (med nytt medel, pärlcement som ska vara mer osynligt än Attacklim som jag använt hittills) och jag undrar lite hur jag ska lyckas med det, när det nu inte funkar med nål... Det är apsvårt att komma in i det vävda, där inga pärlor sticker ut och följaktligen inte kan träs in nånting i... Fnula fnula...

Uppdatering: Det gick fint att trä in trådändar med en ny mjuk nål. Så cement på (det luktade så starkt att man blev helt stenad) och så en ögla (knepigt med så små pärlor, återigen) och så snodd, kapa trådar et voilà! (Har med värmeljuset för att visa storleken på hänget.)

Skräddarsydd snippa

Nån som såg att jag bara gjort muffar på sistone sa att jag blivit musolog. Det är roligt att vara, men snart ska jag göra nåt annat. Idag fick jag benäget bistånd av pärlkompisen/peyotefröken med att rensa i pärllådorna, och boy vad pärlor jag har som vill bli till saker att bära!

Här kommer dock Haute couture-muffen, dvs en som är gjord efter förlaga! Shit vad nervöst det var, och också roligt. I och med att den är lite annorlunda gjord så är det fler trådar, och därmed också trådändar. Måtte den hålla!

Bloody red peyote pussy... eller inte..

Jag fick ett önskemål om en oxblodsröd muff och köpte de pärlor som låg närmast i färg, vilket inte var lätt, för mörkrött är svårt att få till, tydligen. (Har hört det om tyg förut, förresten). Saken var den att jag ville testa att jobba med 15/0 som är så löjligt små att det är obegripligt. Fatta, i ett pyttelitet rör har man 1300 pärlor, enligt tösen på Zionesse. Man får verkligen vara uppmärksam när man jobbar med dem, så de flyger all världens väg, för gör de det är det kört att hitta dem.

Men en mörkröd muff blev det, och jag tycker den blev fin, även om jag pestade över pyttepärlorna ganska många gånger. Inuti är det en rubin, enligt papperet på påsen med stenarna. Antar att det inte är en särskilt fin rubin, för det ska ju vara en ädelsten och inte halvädelsten. Stenen sitter lite knepo anatomiskt sett, men jaja, vi människor ser alla olika ut överallt, så det finns säkert nån som ser ut så också... Bilden är väldigt ful, men jag ville visa storleken på muffen. Och så är den ganska så mycket ljusare i verkligheten än på bilden, och mer rosa. Det är två sorters Miyuki förresten, en colourlined och AB. AB är en skimrande effekt och står för Aurora Borealis, lärde jag mig nyss. Så är det en silverögla (hemmatångad) och en lädersnodd.

Miyuki: 15-298: Tr Ruby AB och 15-1554 Sparkling Cranberry Lined Crystal är det förresten. Då kan den som är intresserad kolla in färgen själv. Nu när jag letade hittade jag en som hade varit skitbra, men den fanns inte på Zionesse, så vitt jag kommer ihåg (Dyed Wine).

Oh titta titta, jag har fått bild på hur den ser ut på! Så fint, så väl muffen, som nya matten!

Fall leaves fall

Nu var det sjukt länge sen jag pärlade och la upp nåt. Dels gjorde det bedrövligt ont att göra pennan jag gjorde sist. Sen skulle jag treata mig när jag fyllde år och köpte silverkedja på Konrad Wahlström, för att göra nåt som jag tyckt är såå tråkigt att se sida upp och sida ner på olika pärlställen. Ville helt enkelt se om jag kunde förstå charmen med länkade grejer. Så gjorde jag en bit och insåg att mitt otåliga sinne inte pallar att såga med metallsåg och sen fila och att det är korkat att köpa fint silver och så knipsa av det med tång som jag gjorde (lite som att äta Belugi-kaviar på papperstallrik), så jag släppte projektet helt... Sen kom det hälsogrejer i vägen, som fortfarande inte är över men som jag är så jädra trött på att jag väl får pärla fast det gör ont för jag saknar det gruvligt, det är ju inte terapi för intet... .

När jag väl sent omsider gett Bruden pärlmuffen som utlovat så ramlade det in en massa kommentarer om att den var fin och kunde jag kanske göra en till? Jag fattade ingenting, jag har ju inte promotat mig själv så var hade de sett den? En sa att hon sett en länk på sysidan.se. Vaddå sysidan, där har jag aldrig varit? Jag vet fortfarande inte hur det kommer sig, om det har pratats bland bekanta läsare eller om nån googlat på peyote (eller pussy) och random-ramlat in här.Hursomhelst tänkte jag hörsamma en av förfrågningarna om en muff, då jag ändå tänkt testa att göra den i 15/0. Kunde inte glömma att Suzanna pratat sig varm om Zionesse i Mörbyjävlacentrum, så jag åkte dit en dag när jag hade extra ont och behövde extra mycket distraktion. Där skulle de enligt pärlkompisen/fröken nämligen ha Miyuki och Delica, som är japanska crème de la crème-pärlor.

Där visade det sig att tösabiten i affären sett muffen på nätet, hon hade nämligen sett länken på sysidan och så vidare och så vidare. Jag drog inte fram muffen bafatt förstås, jag frågade om hur det skulle bli att vika med Delica (som liksom är lite kantig) och om inte Miyuki var bättre för ett sånt projekt. Sjukt kul att prata totalinterna saker, titta på boken med Miyuki-tävlingsbidrag (man tappar andan), diskutera tekniker och folk som stjäl andras koncept vad det gäller design och så naturligtvis att vara lite famous, även om det var lite skrämmande också. Och Miyuki 15/0:or blev det, och de är himskans fina, men också himskans små och jobbiga att sy med. Hoppas det blir fint med en bloody red peyote pussy.

Att jag berättar allt det här är för att jag innan jag gör färdigt den muffen ville vara färdig med länkhistorian, så igår gjorde jag klart den och här är den. Det är sterling silver, sötvattenspärlor, unakit, serpentin, mossagat, karneol från olika ställen, citrin och så ett hänge från Pearl Chains utförsäljningsrea i Haninge (där expediten inte kunde svara på vad några stenar jag köpte var för nåt. Me no like). Den når ner halvvägs till naveln (jag vet, Cat, att du tycker det är fult... ;)) Inte alls mina färger, men fint ändå. Och så har jag gjort ett länkhalsband nu och kan återgå till mitt fipplande med helt egna grejer... [infoga smajli].

The Holy Script

Jag skulle lära mig tubular peyote. Det gick inget vidare, för jag hade bara en färg på pärlorna. Pärlkompisen sa att vi skulle pröva igen, fast med tre färger, för åskådlighetens skull. Fast jag hade bråttom och gick hem och testade själv, och se, det gick ju!

Att jag var dum som gjorde en sak som var för tjock för att bli ett armband (som jag tänkte) och att jag fick för mig att istället klä in en penna (som jag hade som stöd för pärlandet) och att jag nu efter tre dagars peyotande har ONT i handen, det är en annan femma. Fin blev pennan i alla fall, och jag hoppas att hon som får den inte tappar bort den på en gång...

Nånting gammalt, nånting nytt

Gjorde för ett bra tag sen ett halsband åt en kompis. Det som inte får hända (med mina grejer) hände och halsbandet gick sönder. Nu trädde jag om det helt och förlängde det lite.

Kompisen hade fyllt år så jag gjorde örhängen till. Uj vad det märktes att jag inte rört en tång på länge nu... Nåväl, det blev rart med örhängen i silver, glas och hematit, tycker jag och hoppas hon tycker det också.

Och så ytterligare ett peyoteprojekt

Det har varit svårt att komma till att pärla här hemma, men jag hoppas det snart ändrar sig.

Ett litet projekt som inte är klart ännu men som jag ändå vill lägga upp är nåt jag gjorde efter att ha fått en vision genom muff-makandet och de upprättstående partierna där.

När jag visade det senaste för Pärlbesattfamiljen var det flera som inte såg vad det var. För mig är det glasklart, men det är ju inte så konstigt, när jag hittat på det... Ser ni vad det är tänkt att vara? Och har nån nån tanke kring om det blir bra som halsbandshänge?

Firrarna i vattnet med guldig sand (Du hade rätt, S!) blev som ni ser här under. Blev riktigt nöjd med den, och tror söta doktorn ska få den i stället för näckrosorna och trollsländan...

Yet another peyote pussy

Jag är något av en perfektionist, samtidigt som jag är en slarva... (Inte helt lätt att hantera nej.) Den första pärlmuffen blev lite märklig, anatomiskt sett, och så var det för många trådar i den, så den liksom löste upp sig när jag bar med mig den som en amulett i fickan... Alltså skulle jag göra en till, lite riktigare, och lite större också (typ som ett AA-batteri). Sen ska jag köpa de dyra men jättefina småsmå japanska pärlorna i storlek 15 och göra en mindre, men det är en annan historia. Ska montera muffen, så det blir ett halsband eller nåt annat, men jag har ännu inte bestämt vad det ska bli bara... Förslag, någon?

Så här blev den, och den går till Sara, för mig alltid känd som Bruden, för hennes spännande, lärda, roliga och kloka blogg (som alltemellanåt handlar om muffar).

Trianglar, eller Pärlbesatt goes X-rated

Nu var det ett tag sen sist igen. Pärlorna är helt klart bästa terapin, men ibland blir det så att inte ens pärlorna förslår, eller hinns med. Nog om det privata, till saken. Söta Suzanna lärde mig peyote och försökte lära mig herringbone. Slår man ihop dessa två får man trianglar, som hon också lärde mig göra. Så här ser en triangel ut:


När jag satt på bussen hem från henne lekte jag med nämnda triangel och såg plötsligt att man kunde vika ihop andra saker av dem. Det måste jag testa i andra färger tänkte jag och så småningom förfärdigades alltså:

En lilja -mycket finare lajv, och en muff

Assistenten tyckte det var helt förskräckligt att göra pärlmuffar, och tänk om jag gjorde allvar av att försöka göra den känd på Pride 2009... Hoppas Ni kan leva med att jag inte kunde motstå att se om det gick att genomföra det jag tänkte, att göra en liljeväxt och en muff av triangeln (längre än så sträckte sig nämligen inte tanken).

Home coming .... princess

Det brukar ju heta home coming queen, men den jag brukar kalla Assistenten för att hon assisterat mig i pärlandet kan inte gärna kallas drottning, även om hon har en stor personlighet... Det här är en hemkomstpresent (ett beställningsverk... Hon ville ha det precis så här, som mitt svartvita fast ljusgrönt och rosa.)

Rocaille, en vaxad glaspärla och sötvattenspärlor.

Snart återkommer jag med peyote och herringbone, närmare bestämt en lilja i det. Det tar sån TID, så det dröjer mer än när jag bara trätt och knutit.

Söder Mälarstrand...

... och alla andra vattenstråk där jag gärna går nu, är fulla av såna här gula näckrosor. Jag vet, de har hjärtformade blad och inte runda, men jag är inte så haj på circular peyote än, eller peyote överhuvudtaget. Så kanske det inte finns så många trollsländor just nu, men det får hänföras till den artistiska friheten..

Världens bästa terapi är det hursomhelst! Och på tal om terapi ska min söta doktor få den här.

Freestyle peyote- eller presentband...

Häromdagen letade jag efter en bra tutorial på circular peyote, för att göra näckrosblad. Ramlade på en länk med freestyle peyote och tyckte det såg så roligt ut så jag lekte lite med det istället. Eller lite, det tog skitlång tid, fast det var roligt, och fler lär det bli.

Och i irlet ser bröllopssmyckena ut så här

Nu fick jag bild på örhängena och halsbandet jag gjorde till pinglan söderöver. Det är så fiiiint på tycker jag, och jag skiter i om man inte får säga så om grejer man gjort själv.

Igår träffade jag förövrigt en kompis som gillade mitt peyotearmband, det som fäller. Han sa Jag vill lära mig, jag följer med dig hem så lär du mig. Han blev helt fast, och messade sen och sa att han gjort en ring! Haha. Han hade gjort sånt på dagis, med nabbi-pärlor, men glömt av det, för det var ju ett tag sen vi var i dagisåldern...

Daisy chain

När jag testat peyote måste jag ju testa rund peyote, och så daisy chain, och brick stitch, och herringbone och allt vad det heter. För det svåra väntar jag på att min nya fröken kommit hem, eller att jag köpt den där dyra bra linan. Det lätta däremot, daisy chain, passade utmärkt för ett litet projekt gjort på vanlig nylonlina (också fiskelina, men billig). Jag fick häromdagen höra "Om du tänkte jag skulle få en Komma hem-present, skulle jag gärna vilja det var ett halsband." Tyckte det var så fint formulerat att det var oemotståndligt. Det här kommer att passa som hand i handske.

Och så lite Riktigare...

Efter att ha testat peyote med den där jobbiga elastiska tråden skulle jag testa med det som sägs vara det bästa, Fireline fiskelina. Gick till Söders sportfiske på Hornsgatan och klämde på rullarna.

De var hiskeligt dyra. Jag ville ju ha, och få testa, men trehundra pix på lina, njahahä, det är verkligen inte läge för det nu... Så sa pojken i kassan att de tyvärr inte hade mindre rullar, däremot på metervara. Tio meter av den tunnaste och ljusaste du har sa jag glatt. Han rullade upp på rulle och jag undrade hur han mätte, hade han måtten i handen liksom? När han rullat på ett tag sa han att jag fick det här, det kostade ju ändå så lite det jag fick. Så kunde jag testa och komma och handla om det blev bra. Finns du på riktigt ville jag fråga men tackade bara allra ödmjukast och sa att jag skulle berätta det vidare, vilket jag nu gjort.

Det här är alltså peyote stitch gjord med Riktiga Doningar, och så japanska pärlor från Marias garn (också en trevlig butik). Tyvärr verkar de flagna, jag är helt silvrig över handleden... (fast de inte var särskilt billiga). Annars var de och deras kompisar i bingen riktigt riktigt fina.

Min senaste bebis

Jag kallar ju mina alster för bebisar ibland, och det här känns mer som det än andra, eftersom det är första grejen jag gör i en ny teknik, som är den första Riktiga Teknik jag lärt mig dessutom!

Alltså, mitt förstlingsverk i peyote stitch. Gjort på en näve senegalesiska e-type rocaille (stora seed beads alltså.) Man ska nog inte göra det i elastisk tråd, inte första gången i alla fall, inte med en splitterny och sylvass Big Eye-nål... Mina fingertoppar ajajaj. (Tråden fastnar, man drar, den lossnar och nålen projektilar sig in i fingertoppen.) Och vilken tid det tog... Nåja, roligt var det! Tack Du som lärde mig!

Återuppståndelsen

Så här blev örhängona i modifierad form. Öppnade den stora ringen, tog ut allt, kapade ringen och gjorde den liten och trädde på allt utom de små. Tog bort den mörklila pärlan som inte var likadan på båda också.

Det är bara i sin squeezade scannerform de spretar så där fult. På hänger de och dinglar som en liten klase. Förresten har flera sagt att syrenhalsbandet är en druvklase... Blindbockar säger jag.

Och jag har hittat agathalsbandet! Lycka!

Bara liiiite julgransvarning...

Häromdagen var jag på nån tillställning, där jag såg att örhängsmodet var följande: STORA hängen med en nedhängande ring med en trekantsform under. Alltså gjorde jag örhängena till syrenen såna, mest för att se hur det blev i hemgjord tappning. De är fina, men frågan är om jag kan gå med örhängen som dinglar nere på halva halsen... Får testköra dem i dag.

Det är silver (jag måste bli bättre på att tånga), rocaille, tjeckisk kristall, andra glasisar och ametist i olika färgställningar.

Och så ska jag aldrig överdosera attacklim på knutar mer. Min syren ser något överblommad ut nu... Tur den inte var till nån annan.

Uppdatering: De var för tunga, och de mittersta mörka kristallpärlorna längst ner är inte av samma sort, en är något lite rödare... Alltså ska de döden dö, eller göras om...

Syrenfrossa

Jag är helt förälskad i det här, även om den blå fiskelinan syns och allt. Särskilt nu, eftersom jag inte klistrat knutar och klippt trådarna än. Hade inte tålamod att vänta med det innan jag la upp det. Tålamodskrävande, eller framförallt tidskrävande var det däremot att göra blommorna...

Det är rocaille, sötvattenspärlor (från de pärlor jag fick från Italien sist), aventurin till bladverket och så en vit agat i låset.

Så här ser det ut utan en massa trådändor, och med glansen mattad av det jämra lacket. Trial and error, än en gång...

Oreo cookie

De är vitsvarta, kakorna, men de här örhängena är som ljus och mörk hudfärg mer än vad svart och vitt är... Så gick mina märkliga associationer, antagligen har jag ätit för lite idag.

En del av tiden jag kunde ätit satt jag och förlängde en av tåtarna som plötsligt kändes som den skulle vara snyggare om den var längre. Hjäääälp vad pilligt det var! Fast jag tycker de blev fina, så jag ska inte klaga.

Det är rocaille, tjeckick kristall, färgad bergkristall, sötvattenspärlor, rosenkvarts och så andra glaspärlor, på silvertråd. Handgjort hela vägen förutom att jag inte gjort pärlorna och odlat sötisarna då...

In memoriam... (lite historia)

Innan jag började med halsband, örhängen och allt jag gör idag gjorde jag magband, det som kallas för allt möjligt i de länder där man använder såna, bin-bins, jaaljali, waist beads och annat. Det är alltså pärlband man har runt midjan, fast under kläderna. De rasslar när man går och lockar förföriskt, enligt det som sägs. Man kan lägga dem i rökelse så doftar de också!

De här gjordes till en affär vars ägare tyckte det var en rolig grej, för det var nytt här. (Hade aldrig gjort så förut, så det var väldigt spännande.) Sen la de ner affären strax efteråt, och jag fick ta hem dem.. De här är alldeles för små för mig, hon hade kunder som "vägde 2 gr" och det gör inte jag, så jag tror jag repar upp dem och använder alla härliga pärlor.

Att de är så färgmatchade var för att utgick från hennes kollektion när jag valde pärlor. När jag hade gjort dem och tyckt det var jätteroligt att göra fler än att bara göra till husbehov (i många år hade jag på mig såna varje dag), gjorde jag en dag ett band till gymnyckeln, att ha runt handleden, så jag slapp ha nyckeln i behån.

Sen gjorde jag ett armband med en liten nyckelring på, som produktutveckling, och varför inte då göra ett vanligt armband? Sagt och gjort. Men halsband kan du väl testa sa nån. Nääää, inte jag, jag gör inte smycken... Så gjorde jag det. Kan du göra örhängen till sa nån annan.. Näää, inte jag... Så gjorde jag det. Och resten är historia, som man säger. Nu blev jag förresten sugen på att göra nya, till mig själv.

(Och så har jag förlagt agathalsbandet, det fina grå och svarta... Om nån synsk läsare kan se det så säg gärna var jag ska leta!)

I never promised you a rose garden...

.. men en ros och några knoppar kan du få! Här är mitt förslag till halsband till gårdagens örhängen (utifrån att hon sagt sig gilla halsband med småpärlor och så nåt lite större längst fram).

Det är rocaille, sötvattenspärlor och aventurin. Sweet as candy!

Ta ta tada ta ta tada

Såg en fin klänning hos en fin tjej, i en blogg alltså. Hon skulle ha den på bröllop. Frågade om hon händelsevis inte behövde lite bling till den, för jag behövde nåt extra pilligt att ta mig för, och det är roligt att jobba mot nåns önskemål ibland (när jag inte har en fast föreställning om nåt jag prompt måste göra).

Hon sa örhängen, gärna kreoler, och rosa skulle de vara. Så här blev mitt förslag, lite annat än rosa, för att klänningen var kallgrön och magenta med lite annat.

Tack för distraktionen, hela kvällen gick åt, med alla små silverpillsgrejerna att tånga och om jag skulle ha två, nej tre, eller fyra pärlor emellan. Det är sötvattenspärlor (fick de gröna idag, från Italien), aventurin, kristaller, med rocaille emellan, på silvertråd. Batteriet är med som storleksangivelse, det är ett AA.

Walking on the moon

Igår försökte jag komma fram till min nätleverantör, då nätet låg nere för örtonde gången. När jag gått till där jag har pärlorna för att lägga tillbaks den röda lådan, med telefonen och Din plats är nu nummer trettiosju i örat började jag förstrött plocka i den blå lådan, med en viss tanke i huvudet.

Plötsligt satt jag med ett urval av nåt helt annat... som blev det här. Otroligt fina blev färgerna ihop, särskilt i solsken, fast det mest påminner om hav under månsken... Det är rocaille i två färger, glaspärlor med "överdrag" av metallfärg, nåt jag hoppas och tror på månsten, men vill inte svära på det, och så pärlemor.

På menyn, oxblod... och granatäpple..

Fick ett önskemål på ett rött halsband, av ungefär samma typ som det rosa härförleden. Här är det nu. Det är mycket rödare i verkligheten, inte alls så mörkt som det koagulerade på bilden.. jämra skanner. Underbart i solljus, så nu måste jag ut och glo igenom det på studs. Och tack för distraktionen!

Två timmar senare har halsbandet fått barn! Så här i förstorad version bredvid varann ser örhängena väldigt olika ut. På är det ingen fara alls. Fast jag måste ändå bli bättre på tångarbete.

Jag hade hällt upp för mycket småpärlor, i vanlig ordning, så jag tog fram några storpärlor som jag hade bara några av och gjorde mig ett eget rött halsband (som fick bli ojämnt på grund av pärltillgången).

Gåtans svar och på't igen!

Tack alla som svarat, jag blev jätteglad av uppslutningen! Det betyder mer än ni kanske vet om. Den som kom närmast - eller snarare, svarare HELT rätt, var Ms Garbo. Hipp hipp hurra! Tanken var alltså att det skulle se ut som himmel, kaveldun i strandkanten, en av dem med en trollslända på, och så vatten med fiskar. Inser att små insjöar inte har seychelliskt grönt klart vatten, men jaja.

Nu får ni gissa på nåt ändå svårare. (Klicka på bilden, så ni ser färgerna.) Det ska inte föreställa nåt, men är väldigt inspirerat av nåt ur verkligheten. Nåt lokalt för mig, men som finns lite överallt. Tänkte modellen på förra halsbandet passade bra till det här jag haft liggande som projekt läääänge. (De försök jag gjort hittills blev inte bra och repades upp.) Förutom glas (några riktigt fina) är det lapis lazuli och blå fluss, som är en mänskoskapt halvädelsten.

Gåta 2008

Jag visade dagens alster för någon mig mycket närstående, som inte för sitt liv kunde se vad halsbandet föreställer. JAG tycker det är klart som... inte korvspad, men väl glaspärlor, men det bekymrar mig att jag kanske är ensam om det..

Så jag utmanar Er (om jag nu har några läsare alls, det verkar skralt med det numera): VAD FÖRESTÄLLER HALSBANDET?

(Och då är det kanske korkat att lägga in etiketter, men jag kunde inte låta bli, tvångsmässig som jag är...)