Interaktivitet, chakraregnbåge på Futu, samt Pussy riot

Fick bilder på mina chakraregnbågsörhängen som fått ny matte, och det var ju bra att de fick, för grejerna blir ledsna av att ligga i en uttjänt godisburk, och de passar dessutom henne mycket bättre än mig. Jag såg ut som en julgran i dem, medan de bara är färgglada och coola på henne, enligt mig. Här kan man se och bedöma det felv: 

http://friskapande.blogspot.se/2012/08/damp-det-ner-ett-par-orhangen-i.html

Förövrigt tänker jag varje gång jag hör om Pussy riot och rättegången mot dem att jag skulle vilja göra en muff på det temat, men det vete håken hur man ska få till. Jag tänker betong, graffiti, taggtråd och kanske lite anarkosyndikalistiskt rött och svart (och här visar jag hur total nollkoll jag har på Pussy riot och att jag bara går på egna associationer), men jag vet inte hur just det ska in i en muff, om det ens är värt att göra när de kanske borde associeras med nåt helt annat.  Jäjä. Trevlig lördag på er! 

GLÖD!

Jag fick en fråga om man kunde göra en muff som örhängen. Örhängen med en muff i vardera örat kändes fel, och hur skulle man göra med att ha det i ena örat, vad ska hända med andra örat då? Well, det fick vara som det ville med det, för idag när inte mycket annat gick att göra (jag vet, jag gnäller, men så är det) så kunde jag i alla fall peyota en liten glödfärgad muff och se hur den tog sig ut i örhängsform. 

Hade tänkt att ha den på kreol-stomme som jag skulle svärta med äggula, men det orkade jag inte till slut så det blev en örhängsbåge jag hade gjort tidigare. Riktigt trevligt, men eftersom jag inte vill ha en muff i örat och den som talade om det tycks bestämt sig för nåt annat (OBS, det här var ett experiment, inte ett försök att prångla på nån nåt, det kanske behöver förtydligas) så tror jag att den här blir ommonterad till halsband. Har jättesöta röda helrunda pärlor jag tror skulle passa bra till.

Annars är det här vanliga rocaille från Pärlehuset, en affär jag fortfarande saknar, särskilt som den var i sin första lokal, och så en fire polished-pärla i rött och orange, fast det orange syns inte, för det är gömt på insidan av det hela. Och så silver. Och nu skulle jag vilja ha tankeskärpa nog att komma på hur jag ska peyota den där hoyan jag tänkt på, eller en fredskalla, för det vore roligt att göra nåt annat. Tänka är dock en spetsinkompetens just nu, så vi får se hur det går.

Uppdatering: Den som undrade hur en öronmuff skulle kunna tänkas se ut vill ha den, så lilla Glöd ska ut i världen. Jäääj! Och ny uppdatering, så här sen den ut på min rara muffagent to be! Om ni visste hur det gläder mig att se mina alster på.

KBT med Kali

Ijenklien skulle jag göra nåt helt annat än att pärla, men det klarar inte huvudet av just nu, så medan jag väntar på att huvudet ska bli mer samarbetsvilligt försöker jag göra andra vettiga saker. Igår blev det dammsugande och moppande, trots värmen (kanske högst rationellt att städa när man ändå är genomsvettig), och idag har jag gått igenom pyssellådor som kom i oordning (läs värre oordning) vid flytten. 

Hade glömt hur fantastiskt meditativt det är att färgsortera pärlor och försöka reda ut härvor med works in process (eller bara misslyckade alster man inte kommit sig för med att slakta, för kanske, nån gång, längre fram....). Hur som helst så hittade jag både wzzzt-en (grejen som man bränner tråd med) och Fatma-händerna jag fick från Marocko (tack för dem, S!) och till och med en kökskniv som jag tydligen lade ner i en låda när jag gjorde klart smörmuffen, och hade saknat liksom wzzt-en och Fatma-händerna. Mycket bra. 

Och så hittade jag mina hängen i krympplast och tänkte "Fanken, Kali förtjänar faktiskt att få ett halsband. Och här har jag stora svarta pärlor som skulle passa till det. Det tar vi nån dag framöver." Och så när jag låg i badet och läste (Oliver Sacks Det inre ögat), så kom jag på att jag ju hade ett gäng små döskallar kvar. När jag kom upp ur badet blev hon gjord, hux flux, precis som med städningen igår, som jag inte heller hade bestämt mig för utan bara plötsligt fann mig göra. 

Jag är riktigt nöjd med henne men kommer INTE att ha henne på mig, bara att hantera de där små plastskallarna var alldeles nog för mig (därav KBT i namnet). Jo, vad är det i då? Fasetterade glaspärlor från Continenta, dryga centimetern långa, plastskallar från armband jag köpt för att slakta (passar ju bra i det här sammanhanget...) och ett drygt 5 cm långt hänge jag gjorde i krympplast när jag höll på med det. Öglorna har en vän gjort när han övade på att göra såna för att göra en brynja, om jag minns rätt. Tack, E!

Uppdatering: Och så här blev det på. Jättenöjd, både med att Kali fick nya kompisar på stört, och bra sådana, och så gillar jag bilderna. Borde nog lära mig att använda kameran jag fick för ett tag sen, även om skanner-varianten är praktisk. 

Ayurvardag eller gorge de pigeon

Ayurvardag? Nej, det här blogginlägget har ingenting med ayurveda att göra, men jag tyckte namnet skulle vara roligt på ett ayurvedisk vardagligt lunchhak. Sen hade jag tänkt att nästa alster skulle bli nåt med chakrafärgerna, men si, det blev det inte, för idag när jag inte lyckades få tag på den deckare jag ville ha tänkte jag att jag också behöver ett par vanliga vardagsörhängen och att det var rent gruvligt länge sen jag tångade nåt eller pärlade nåt överhuvudtaget, annat har kommit emellan big time (men det SKA bli ändring på det, är det tänkt). 

Så fram med silver, tänger och swarovskisar i färgen heliotrop. Och där kommer vardagen in. Pärlorna ser ju grå ut, men tittar man närmare så skimrar de i lila och grönt, som duvbröst. Duvor tänker många tydligen på som äckliga, störande och extremt oanseligt vardagliga, men hur vackra är de inte om man tittar lite närmare inte bara på det skimrande bröstet utan de vackra rundade linjerna? Jag har länge tänkt att jag skulle göra nåt inspirerat av dem, fast nu har jag glömt vad det var jag hade tänkt göra. Nu blev det lite smågrå ojämna vardagsörhängen, för vardag väljer jag framför helg och fest, alla gånger.

Toxiska bär

är inte nån särskilt trevlig rubrik, men det är den som kommer för mig. När jag är i behov av attackvila och inte orkar läsa ens deckarserien jag håller på med då, så ser jag hyfsat ofta på skräpprogram på tv. Gör om mitt yttre/inre/hus/husdjur/barn, för att inte tala om all skit med utslagningselement. Eller, det pinsammaste av allt: Glamour. Skräp som konstart. Och som jag, trots det omdömet, såg närmast varje dag på den tid då Ridge och Brooke var unga och inte föräldrar till ungar som glatt anammat sina pärons alla märkliga beteenden. Fast det här ska ju inte vara en tv-blogg, jag ville bara förklara var de toxiska bären kom ifrån. I Glamour är det nämligen just nu en historia som är mer sanslös och styltig än den hela radda avsnitt i Dallas då nån jag glömt vem det var hade drömt allt som hänt under ett tag. Och den totalt otrovärdiga Glamour-storyn handlar om toxiska bär, som får folk att bete sig minst sagt underligt. (Jag önskar jag kunde skylla på det, verkar jädrigt behändigt...). Fast det var inte utifrån gårdagens Glamouravsnitt jag gjorde de här örhängena. 

Nej, jag köpte en kofta igår, då det var dags för lite garderobspåfyllning när jag nu fått fössledagspengar. Och så fanns det grönt i affärerna, och inte bara i varmare nyanser som jag ser spysjuk ut i, utan härliga kalla buteljgröna och petrol, som koftan i fråga. Fast jag måste ju ha nåt att ha till, och såg direkt framför mig de fjäder- eller bladliknande metallpärlorna jag köpte som ett rea-halsband att slakta. Ihop med rosa sötvattenspärlor och mörkrosa pärlemopärlor som bär till bladet (har tänkt mig mörkrosa strumpbyxor till tröjan) har jag plötsligt lite mesiga men väldigt bärbara örhängen att ha till. Känns finfint och inte det minsta toxiskt. (Den konstiga bilden kommer sig av att jag lagt örhängena i skannern och inte fotat dem med kamera.) 

Livets hjul rullar fort som ... nåt snabbt

Hjälp vad fort tiden går, nu fyllde jag visst år igen... Som firande av mig själv och som alltid lika nyttig påminnelse om vikten av balans i tillvaron (brist på balans får väl ses som en av mina spetsinkompetenser, dessvärre) tänkte jag mig göra nåt jag länge tänkt på, en chakraregnbåge av de multifärgade pärlor i pärlemor jag köpte på Panduro en annan dag då jag behövde fira mig själv för vad det nu var. Panduro är ett kedjeställe, dyrt och inte särskilt välförsett, men har de bra saker så är jag inte den som är den. (Allt material kan inte hittas på små pärlaffärer, hos grossister, i leksaks- järn- eller fiskeaffärer, Myrorna eller liknande, eller från fådda saker, även om det är mer sport så.) Nog om det. Här är örhänget jag gjorde. Har inte bestämt mig för om det blir ett till än, för satan i gatan vad dålig jag är på att tånga idag och kanske två stycken blir lite för mycket julgran (det når nästan ner till axeln). Det ger sig, det som annat. Må mitt nästa år bli bättre än det gångna!

Och medan jag ringde en av mina mostrar, som råkar ha samma födelsedag, så tångade jag med viss möda fast utan att notera att jag gjorde det överhuvudtaget (?!) ett örhänge till. Det blev längre än det första, för det är så förbenat svårt att tånga silver så det blir jämt, särskilt med minsta rundtången som håller på att falla ihop (det är en billighetstång som har hållit längre än jag trodde, så jag ska inte klaga), men efter lite trixande med i stort sett varje ögla är det sån minimal skillnad på dem i längd att jag inte bryr mig om att försöka mer (om inte annat går silvret av om man överbearbetar det, och DÅ skulle jag bli purken). De känns bra på och jag vet inte hur hög julgransfaktorn är. Får testa det på stan. Minimuffen fick jag nästan noll reaktioner på, kanske blir det samma med de här. Och går de inte att ha som örhängen så får de hänga i nåt fönster och göra sitt chakrapåminnelsejobb därifrån. Det blir bra.

Vårsvärta

Det där This too shall pass-mantra-framkallande fortsätter oförtrutet, drygare än Yes är det, men vi ordar inte mer om det. Tyvärr har inte pärltvånget spirat så mycket som grönskan utanför fönstret heller. Det har i och för sig funnits lite av praktiska skäl till det också, då pärlorna varit mer oåtkomliga rent fysiskt på grund av lite av det där This too shall pass-mässiga. Blärk vad kryptisk jag är. Och förblir, det här ska ju vara min pärlblogg och inte Smutsiga byken-blogg. Låt oss komma till saken.

En vän och bra pärlmodell- och beställerska önskade sig nåt i svart och guld. Det jag gjorde (flera olika försök) blev inte alls bra, fast tanken var hur bra som helst i alla fall vad gäller en idé. Och inte såg jag nån lösning i sikte på det, för det material (små rör i guldpläterat) jag hade tänkt mig att använda för ytterligare ett alternativ fanns inte, visade det sig när vi gick till Continenta, vilket var totalt oväntat .

Så ändrade hon sig så småningom lämpligt nog till silver och svart och då blev det möjligt med nåt annat. Jag tänkte genast på nån slags replik på halsbandet med silverrör, turkoser, koraller, agater och blått glas, fast långt. Nu blev det silverrör och keramikpärlor. Lite för att det var det jag hade hemma i sån mängd så det räckte, lite för att agater i ett så långt halsband hade blivit väl dyrt (halsbandet går ner till magen, och antagligen särskilt mycket på henne som är petite på både längd och bredd).

Örhängena har jag sett liknande på en blogg jag gillar (googla på Kelle Hampton om ni är nyfikna, bloggen är ljuvligt upplyftande) och även på nån på stan. Kände för att se om jag gillade såna lajv. De var trevliga att göra och jag tycker också de där raka silverlängderna (ca 3-4 cm långa) passar väldigt bra ihop med de små raka silverrören. (Örhängena låg konstigt i skannern då bordet tycks vara lite lite snett, de hänger jämnt och fint i verkligheten, kan tilläggas.) Hoppas väninnan gillar det. Gör hon det inte är det här nog ett väldigt lättburet halsband att ha när inget annat skriker Bär mig! så jag har inget ont av att ha det själv i så fall. På snarare återseende, hoppas jag!

I've got sunshine...

... on a cloudy day... Inte för att jag HAR detta solsken, men låt oss inte fastna i detaljer. Nämnda solsken finns på den mottagning där jag med viss regelbundenhet går och får nålar (läs akupunktur) och lite knak och brak (läs naprapatbehandling). Alla som jobbat med mig där har varit superbra, men Solskenet har dels ett särdrag som jag har haft väldigt svårt för tidigare (inte på grund av henne, märk väl) - och det var en KBT-övning som hette duga att ta emot behandling av henne, vidare gav hon mig möjlighet att vara nåt annat än patient när jag fick lära henne nåt viktigt om nåt som jag kan mycket om (vilket på olika sätt var mycket värdefullt för mig), så är hon rödhårig (en grej jag är hemskt svag för) och så slutligen, det som förskaffat henne smeknamnet, hon är ett enda stort leende hela tiden, och believe you me, det känns inte som ett försäljardito.

Jag skulle kunna betala bara för se det leendet. Vilket jag sagt. Men det känns lite futtigt att bara säga det, så jag tänkte hon skulle få nåt jag gjort, som örhängen. (Jag brukar ju ge folk saker jag gjort ibland, så för mig är det inget konstigt.) Hon sa att då måste hon absolut få betala för det, när jag frågade om färger och så, men det var ju inte tänkt som en metod att ragga kunder.

Och så när jag tänkte på vad jag skulle göra och inte hade några idéer mer än färgmässigt (där Assistenten och jag var rörande och närmast löjligt överens om att till malakit passade ljusorange bäst) så blev det bara så att jag gjorde ett set. Inget märkvärdigt nyskapande eller nåt, men jag är nöjd med det. Det är bärbart och enkelt, vilket är bra då jag inte har en aning om vad hon har på sig när hon inte har jobbkläder. Och i värsta fall, om det är för tantigt eller så, så får hon väl ge det till sin mamma eller nåt (hon är väldigt ung).

Så måste jag nog länka till låten eller framförandet jag sitter och nynnar på samtidigt...

http://www.youtube.com/watch?v=BshTKrmLxcg

Äsch, jag höll ju sånär på att glömma varudeklarationen! Det är alltså rocaille (köpt i en indisk tygaffär som tyvärr la ner), malakit i två storlekar, sötvattenspärlor, silver (tråden jag haft genom pärlor och stenar samt karbinhaken) och silverpläterat (öglorna). Öglorna som "bara" är pläterade hade jag mest med för att de är gjorda en min vän smeden som flyttat utomlands och som jag saknar som min bäste utflyktskompis genom tiderna. Tror han ursprungligen gjorde dem för att göra en ringbrynja, men gav dem till mig när han flyttade. Sen iddes jag inte leta efter silveröglor bara för att allt skulle vara silver, i ärlighetens namn, jag behöver öva på att det får vara nån måtta på petigheten.

Bara glada miner

Tro't eller ej, men varje gång jag ser sudden så ler jag, som ett svar på leendet från blommorna. Snacka om överaktiva spegelneuroner, de ska väl inte reagera på flinande saker heller? Samma sak är det när jag ser magnetspegeln jag satt på kylskåpet, den jag skrivit Hej snygging! på glaset på. Lite roar småbarn, och Pärlbesatt, uppenbarligen. Här är det glaspärlor från ett Indiska-halsband, några pärlor från Zioness och saligen avsomnade Perlehuset, ett sudd, lite silver genom suddet och silverpläterade ringar som jag fått av min vän smeden.

Sudda sudda

Jag lägger väl in örhängena ändå, fast jag själv tycker de är för tunga att bära. Nån annan kanske inte lider av det, och vill ha örhängen av silver och sudd i akut leendeframkallande kombination (tro mig, det funkar varje gång man ser dem).

Grundad

Herreminje vad länge sen det var jag uppdaterade! :/ Jag har inte valt att inte pärla och därför uppdatera. Livet kom emellan. Inte på det där viset som gör att man måste och vill pärla utan ännu knöligare. Maskinparkshaveri, med datorstrul och tv som kolade och en massa annat som inte passar att bli omskrivet här men som var och är jobbigt, gjorde att det bara inte blev nåt pärlande. Jo, jag gjorde ett armband till Assistenten, men det har jag inte skannat, också due to det där med datorn. Suck. Så var det så att det jag skulle göra inte stod riktigt tydligt för mig heller utan bara virvlade runt i huvudet. Plus att jag fick tillbaks nåt som en väns mamma - som fått grejerna- hade lyckats dra sönder och det måste fixas, och hur kul är lagningar... (fast de måste ju göras och de ska bli klara i veckan, så det så).

Så, till saken. Det här är gjort till nån jag träffar i tjänsten. Hon tjänstar och jag träffar. Eller, hon är i tjänst och jag är patient. Hon har berömt mig för det jag har på mig så jag sa att hon kunde få nåt (inte nåt som alla kan göra, kanske jag ska tillägga) och så hade jag sen ett litet elände med att klura ut vad jag skulle göra, för hon ville inte säga vad hon ville ha, det fick jag fria händer med. Jag har inte så bra erfarenhet av fria händer när det kommer till det här, så jag var väl inte så lycklig, men jaja, det kan ju gå bra. Jag visste bara att hon ofta har på sig svart, turkos, kornblått, rött och lila. Ett tag tänkte jag göra en lilja, som skulle vara ljungfärgad (det fanns bra skäl till det). Sen tänkte jag på den där liljan, med med färgerna jag fått med mig, och tänkte att det skulle bli som en liten låga, de där färgerna. Då kunde man vända på liljan och verkligen ha en liten låga Men det blev ju inget snyggt, upphängt, och en upp- och nervänd låga var för konstigt. Blä. Jag kom ingen vart.

Nu tog jag fram lådorna med rätt färger och tänkte att det fick komma till mig, och se, där låg ju de små silverrören jag köpte på Continenta! Dem kunde jag ju ha ihop med stenar i rätt färger! Onyx hade jag, och korall, och turkos, och ametist. Inga bra blå stenar, men de runda klara glaspärlorna är vackra nog och dessutom oanvända sen tidigare och nyköpta (också på Continenta), det kändes hedrande nog. Så. Låset är gjort i agat och jag är orolig för att det inte håller. Jag har verkligen tappat en del handlag. Å andra sidan ser jag henne hyfsat ofta, så går det sönder är det väl bara att fixa, gör om gör bättre typ. Det passar bra ihop med hon som ska få det eller det hon gör i tjänsten, och här är jag kryptisk så det räcker och blir över, så här slutar vi.

Ormet kruper

När jag häromsistens mötte den som skulle ha vad det nu var hon skulle få just den dagen så sa hon att mitt halsband Regnvåt asfalt inte alls var just det, utan "ormen Charlie". En svartgråmetallic-glänsande orm? Pyttsan tänkte jag, men hon framhärdade. Nu har jag då inte träffat Charlie, så egentligen talar jag utan vetskap. Dock, en orm är i mitt huvud nåt jag först tänker på som gulgrönt, så jag tänkte genast att 'kejrå, vill du ha orm ska du få orm. Och nu låter det som en fjantig sandlådemaktkamp, och så var det inte alls, allt jöns finns bara i mitt huvud eller t o m här i tangenterna för dramatikens skull. Jag kände kanske bara för att försöka få till en orm såsom de ser ut i mitt huvud. Eller inspireras av ormar snarare.

Så nästa gång på Zionesse, som skulle stänga för välförtjänst semester, köpte jag orm-pärlor. Gold-lined Miyuki-trianglar i limegrönt. Mycket fina. Så satte jag ihop dem utan kringelikrokar och bucklor. Så kom jag på att agaten jag köpt på Pärlshopens utförsäljning i Haninge, med pärlfröken, skulle passa alldeles förträffligt till, som ormens huvud. Silver tyckte jag inte passade så bra till, och guld eller guldpläterat hade jag inte (och gillar inte riktigt heller). Så kom jag på det. Svärtat silver! Sagt och gjort, efter en omgång googling om hur man bar sig åt. Så efter att ha kokat ägg (ekologiska t o m) och mosat och väntat på att påsen med äggångor skulle göra sitt med silvret så satte jag ihop det hela. Och jag är svinnöjd. Särskilt med silvergrejen. Magi liksom. :) Däremot är det absolut inte mina färger, så det här lär jag inte kunna ha på mig. Det hittar nog en ny matte vad det lider, och annars var det hursomhelst roligt att göra.

Ichtys- the set

Var på vippen att skriva Ichtys med avec, men med tanke på att avec betyder just med kändes det alltför fel. (Japp, jag är inte bara pärlbesatt, jag är språkbesatt också, och får lust att kaskadspy när jag ser affischer med Vart ser du på fotboll?) Hursomhelst, här är Ichtys med örhängen och armband. Armbandet var tänkt att bli självaste Jesus-fisken, men det funkade inte när den skulle vara så liten som den ska vara så fisken blev gjord av silvertråd.

På armbandet som blev gjorde jag tre små öglor för att kanske kanske sätta ett kors, ett ankare och ett hjärta i, men så bra är jag inte på att tånga silver, så nej. Det fick bli en mini-ichtys och två pärlor. Tycker det blev rart faktiskt. Dessvärre hade jag inga band i rätt mörkblå nyans, varken sammets-, läder eller mockabandet jag hade var rätt. Men hon som ska ha det är bortrest, så jag hinner hitta rätt. Eller så är hon inte fullt så kinkig som jag med färgnyanser? Chansen finns... Jo just, örhängspärlorna är tjeckiska fasetterade pärlor, köpta på saligen insomnade Pärlan på Söder.

Ichtys!

Kunde jag månne göra något på temat Tro, hopp och kärlek? frågade en nätis (kanske efter att jag skrivit nånstans att Jag önskar mig en rolig beställning...). Eller kanske nåt med Jesus-fiskar? Tro, hopp och kärlek är jag lite rädd att jag skulle få till nåt tatueringsaktigt, och hur mycket jag än älskar kitsch så nej, det ska vara med humor i så fall, inte för att man inte kan bättre (som jag tror det hade blivit).

Vad var nu Jesus-fiskar? Ichtys sa hon och skickade en länk (Just fuc*ing google it sa hon inte, vilket jag -kanske- hade kunnat säga.) Jag har ju sett dem, men eftersom jag bara älskar religiös parafernalia rätt upp och ner men inte har jättekoll på nån särskild trosinriktning och deras symboler så gjorde jag inte kopplingen förrän jag såg de där streckfiskarna på bild. Jorå, det skulle nog gå att göra.

Jag försökte i peyote men det blev för stort och taffligt, i synnerhet som hon ville ha ett hänge på runt 3 cm. (Nu är det försöket färdigställt som ett armband som jag inte riktigt vad jag ska göra av. På det har jag satt tre små hängen, där man faktiskt skulle kunna ha ett kors, ett ankare och ett hjärta, om jag ska försöka mig på det ändå.) Försökte med silvertråd som är bängd, tångad och virad med tunntunn silvertråd istället. Tycker det blev superbra, i all sin enkelhet. Till det mått av tjusighet jag fått till bidrar kanske att jag kokade allt silver i bakpulver, då det blivit lite mattmörkt av att ligga och vänta på att bli tångat.

Färgerna som var tänkbara diskuterade vi länge och väl och det landade till slut på blått, silver och vitt. Fast det kunde blivit många andra, och jag undrar om inte jag ska göra en länk till i nån av de andra möjliga kombosarna. Hänget går ju att ha i vilket fall, så länge man har nån vit pärla i länken.

Pärlorna är - Ghana i kvartsfinal till ära- mestadels stora rocaillepärlor som nätisen Lisa köpte till mig i Ghana och som jag är lycklig över varenda gång jag plockar fram mina pärlor. Det är dels en högblank mörkblå som är något ljusare än de andra och något lite lila, dels en klar en, dels en matt en fast i precis samma nyans som den förra, dels en mattblank med en liten vit rand (jag älskar just den sorten). Sen är det runda klara pärlor från Continenta (som jag hade tänkt använda i Indiskret iris, men de funkade inte där).

Att jag blandat så ohemult mellan de olika sorters mörkblå pärlorna är med flit förresten, inte för att skarva, som man skulle kunna tro. Jag började med enkom Continenta-pärlorna men det såg fattigt ut. Inte less is more-rent utan bara torftigt. Därav blandningen. Plus att jag älskar Ghana-pärlornas lite ojämna finish och att blanda dem sinsemellan. Så på det två sorters vita sötvattenspärlor, en pytteliten avlång och en lite större rund, båda köpta till mig i Italien. Blandade för att ... det bara kändes rättare så. (Jag går på känslan, oftast. Visualiserar i huvudet och ser om det ser likadant ut på riktigt. Häller upp lite .. och lite till. Drar ifrån. Flyttar på nåt. Och så vidare. ) Slutligen små små sterlingsilver-pärlor, för att ta upp det silvriga i hänget.

Och det är faktiskt superfint på, förutom att det var roligt att göra. Hoppas nu att hon tycker detsamma...

Regnvåt asfalt

När jag var på Zionesse för att leta efter mörkblå och guldiga pärlor till Indiskret iris så såg jag de här trianglarna i svartfodrat klart glas. Såg genast bilden av regnvåt asfalt under ljuslyktesken framför mig och köpte dem i akt och mening att göra nåt sånt av dem. Började med ett peyotearmband i vanlig slät peyote, men då försvann det sanslösa glittret (som inte syns särskilt bra i bild heller) helt och det såg ut som på sina höjd lite fuktiga gatstenar.

Repa upp alltihop (inte klippa, det är inte gratis med Fireline, tänkte jag lite förståndigt, för en gångs skull- och förlåt för alla komman) och så börja om. Här är det såväl asfalt som rejäla rännilar i ett, tänkte jag, och jag tycker det funkar. En extra stor regndroppe som lås. Fast i bergskristall satt på silver.

En mig närstående person ser aldrig det jag ser i mina alster och tycker jag har väldigt mycket fantasi. Om nån läser det här så får ni gärna ha en åsikt i frågan. Dvs inte om jag har mycket fantasi utan om ni ser nåt av det jag beskriver i det jag gör. Och så hoppas jag det inte regnar hos er idag, denna den mest förväntansspäckade dag på året som midsommarafton är...

Här en bild på hur pärlorna ser ut (taget från Firemoutaingems hemsida):

Pärlbesatt goes minimalist samt modebloggare

... eller Nöden har ingen lag. Idag var jag iväg för att leta efter en viss hårblomma till en viss ung dam, inför morgondagens skolavslutning. Rätt var det var var det jag som stod och provade en topp. Jag blev sen övertalad att köpa den och även att lova att ha den i morgon. Eh, men jag hade ju gjort mig ett set med skolavslutningslull-lull att ha med klänningen jag hade tänkt att ha på mig..?

Well, bara att i grevens tid ta fram tänger, silver och lite stora kulor i svart agat (från Continenta-besöket) och tånga ihop nåt som funkar med den svart-vitrandiga (no shit Sherlock, det har ju ALLA nu) toppen. Jag har sketasnygga svart-vita pumps från fyrtiotalet, så jag är inte kamouflerad HTT (head to toe, som Tyra säger) i vart fall...

Och mer modeblogg än så här blir det inte. Så får vi se senare om jag låter hänget vara så där minimalistiskt, bygger på det, bygger på halsbandet på kedjan, eller slaktar alltihop. Örhängena vet jag redan att jag trivs finfint i. Hade de gröna idag och de dansar så fint i solen.

Granny Smith

Jag visste att äpplena hette Granny Smith innan jag visste att namnet betydde mormor eller farmor Smith, tänker jag på nu. Precis som jag kunde sjunga låtar på utrikiska språk utan att fatta ett jota. Fast nu ska det inte bli nostalgikvarten här, här ska det läggas upp örhängen. Först de som heter om ovan. Så ett par lite gulare, som jag gjorde först, med tanken att de skulle passa bra med halsbandet Mors lilla Olle, som jag hade på mig idag.

Det blir äpplen och... blåbär, men det stör nog ingen mer än mig och det stör mig ytterst lite. Örhängena är gjorda i cats eye-pärlor köpta på armband från en affär jag glömt namnet på, i Farsta centrum. Till fullpris, men de var så vackra att jag inte kunde motstå dem. Så en bild på skolavslutningssetet som jag fixat till, på ett sätt som antagligen bara jag ser, men det är ju jag som ska ha det på mig så det verkar ju vettigt. Äpplena borde jag avyttra, det finns gränser för hur mycket kreoler nån har användning för... Men till vem? Får se om grönamatören jag försökt locka hit nappar.

Nu blommar det!

Snart är det ju dags för skolavslutningar, gubevars. Nu är jag rustad! Väldans konventionella smycken för just ett sånt tillfälle, men what the heck, nån gång ska man ju lyckas smälta in också... Göra saker bara för att synas är i mina ögon än mer patetiskt än att göra saker för att inte synas förresten. Nu gjorde jag dem dessutom för att jag igår köpte grejer som gick att göra just det här av och det var det jag var sugen att testa. Oh, så tröttsam jag blir, qui s'excuse s'accuse är verkligen sant (den som försvarar sig anklagar sig). Jag tångade ihop lite syrenblom, och så är det bra med det liksom, vem bryr sig?!

Handlade gjorde jag förresten på Continenta, för första gången. Oh joy! Fast väldigt vad lätt det var att komma upp i minimisumman man ska handla för där och som var anledningen till att jag aldrig varit där förut, då jag inte haft råd... Men nu har jag stenar en masse, och stenar förfars ju inte. Näää, nu börjar jag förklara och försvara mig igen!

Det här är alltså nyinförskaffade kreoler i silverpläterat (såg inga i sterling silver, men jag var nog förblindad av allt pjoller som fanns där, för jag tror nog det hade funnits om jag kollat noggrannare). Så är det ametist, rekonstruerad kalcedon (masonit-sten, typ?) som jag köpte fast den var inte riktigt äkta, för att färgen var så himla fin och så sötvattenspärlor. Kedjan är silver, liksom karbinhake. Hattpinnarna sp de också. Så lekande lätt det var att tånga ihop nåt sånt här, när man inte envisas med att tånga allting själv! Det var rolig omväxling med halvfabrikat får jag säga. Och jag har t o m en klänning att ha till, ain't life swell?

Pärlbesatt goes fabrikstillverkare...

När jag hade gjort de förra örhängena, som jag gillar men inte tror jag kommer att våga ha på mig med mindre än att jag ansar tofsen (och hur lät inte det då...) så hade jag fortfarande silvertråd, sten- och pärllådor och tänger framme. Varför inte göra ett par örhängen jag de facto VET att jag kommer att ha, örhängen jag tänkt på ett tag (formen) och nästan saknat? Ett par vardagsörhängen. Grå pärla, fast vardagen inte är särskilt grå i det pärlbesattska hushållet.

Sagt och gjort. Och jag är svinnöjd med dem. Silver, rundat runt en rulle med silkestråd. Och så en ganska stor sötvattenspärla, köpt i Italien samtidigt som de svarta pärlorna i okänd sten i örhängena från igår. Inte ens svårt, men riktigt riktigt snygga på. (De är förresten inte fullt så "vanliga" som de kanske ser ut, för det är tre centimenter mellan översta delen av bågen och lilla öglan som hänget tar stopp vid.) Ska bara snygga till ändarna på dem så är de prêtes à porter! Gäss!

Från dunkel till klarhet

Namnet på örhängena, eller rubriken, tedde sig självklar. Fast man skulle nog snarare säga från Totalt jä*la mörker till klarhet, de är ju inte grå utan bläcksvarta, tofsarna. Nåväl. När jag såg dessa små handgjorda silkestofsar på Folckers band (eller Södermalms snörmakeri som jag visst tror det också heter) visste jag inte vad man skulle kunna göra med dem, men de fanns där och skvalpade bak i huvudet alltsedan. Mobilsmycke, radband, halsband, örhängen, what?

Till slut köpte jag några i de färger som fanns (jag hade föreställt mig att det skulle bli ett tjå att välja, men de fanns bara i svart, guld och klarrött så det blev allihop) och så blev det örhängen. Jag tycker de är superfina, men därifrån till att ha örhängen som nästan snuddar axeln, njaaäää, jag är för mesig för det...Eller så kanske jag sätter på mig dem och inte skiljs från dem mer, det får vi se. Jag älskar bergskristall-kulorna och chansen finns att jag vill ha på mig just dem för att kunna titta på dem mot solen, nån dag när det inte öser ner som det gör just nu. Nu ska jag fnula på vad för stenar eller pärlor som skulle passa med röda och guldiga tofsar. Nån som har ett förslag?