Nu blommar det!

Snart är det ju dags för skolavslutningar, gubevars. Nu är jag rustad! Väldans konventionella smycken för just ett sånt tillfälle, men what the heck, nån gång ska man ju lyckas smälta in också... Göra saker bara för att synas är i mina ögon än mer patetiskt än att göra saker för att inte synas förresten. Nu gjorde jag dem dessutom för att jag igår köpte grejer som gick att göra just det här av och det var det jag var sugen att testa. Oh, så tröttsam jag blir, qui s'excuse s'accuse är verkligen sant (den som försvarar sig anklagar sig). Jag tångade ihop lite syrenblom, och så är det bra med det liksom, vem bryr sig?!

Handlade gjorde jag förresten på Continenta, för första gången. Oh joy! Fast väldigt vad lätt det var att komma upp i minimisumman man ska handla för där och som var anledningen till att jag aldrig varit där förut, då jag inte haft råd... Men nu har jag stenar en masse, och stenar förfars ju inte. Näää, nu börjar jag förklara och försvara mig igen!

Det här är alltså nyinförskaffade kreoler i silverpläterat (såg inga i sterling silver, men jag var nog förblindad av allt pjoller som fanns där, för jag tror nog det hade funnits om jag kollat noggrannare). Så är det ametist, rekonstruerad kalcedon (masonit-sten, typ?) som jag köpte fast den var inte riktigt äkta, för att färgen var så himla fin och så sötvattenspärlor. Kedjan är silver, liksom karbinhake. Hattpinnarna sp de också. Så lekande lätt det var att tånga ihop nåt sånt här, när man inte envisas med att tånga allting själv! Det var rolig omväxling med halvfabrikat får jag säga. Och jag har t o m en klänning att ha till, ain't life swell?