Afrika dubbelt upp

Låg häromdagen sömnlös och kom av nån anledning att tänka på hängen jag ännu inte använt, fast jag gillar dem och jag fick dem av nån som sällan köpt pärlor till mig fast tillfälle funnits (och hur lät inte det då, som om det var folks skyldighet... Så menar jag inte, bara att när jag VET att det finns fantastiska pärlor nånstans där nån är så ser jag gärna att några av dessa kommer med hem till mig.... Och att jag är väldigt tacksam att jag fick pärlor de gånger jag fått det av den personen, särskilt som personen i fråga har den mycket giltiga ursäkten att "inte veta vad som är snyggt" och vad jag vill ha. Här blev det alltså en mycket lyckat slumpköp! Nuff said.) 

Så blev det dag och så blev det natt igen och inget gjordes med hängena i fråga, men så igår när huvudet åter trilskades med mig (jag verkar ha fått migrän, dixit doktorn alltså, inte onkel Google) så var pärlande det enda jag klarade efter att ha sovit och det man kan göra med ett halvsidesdumt huvud. 

Och DÅ, då var det dags för det ljuvligt repetitiva pärlvirkandet (en syssla som jag skulle jämföra med vad nån skrev om pannkaksstekande, där man inte behöver tänka, men måste vara riktigt närvarande), de fina trefärgade pärlorna köpta i Ghana av en snäll människa och hänget köpt i Senegal av en annan snäll människa (som sagt). Jag tror hänget är i ben, men är inte hundra på det. Själva halsbandet är virkat (i vaxad bomullstråd) till ett par meters längd, med en pärla var femte ögla (eller heter det maska, jag är inte haj på virkning) och sen tvinnat på sig själv. Så har jag satt en virkad tåt som stängningsmekanism men funderar på om jag ska göra ett lås av en kaurisnäcka. Kanske de är för ömtåliga, och kanske det blir för mycket Serrekunda Market och marché de Sandaga över det hela då? Och så sitter hänget på öglor gjorda av en annan snäll människa (vilken tur jag har, eller hur? Obs - jag är inte ironisk). 

Den som köpte hänget undrade lite försynt om pärlorna verkligen passade ihop med hänget, dvs kunde man ha gulrödgröna pärlor ihop med ett hänge som är brunt och benvitt? Det kanske inte matchar sa jag, men jag tycker det passar (tänker osökt på tv-programmet What not to wear här...), och då får det vara så. Själv kommer jag inte att ha det på mig, för jag trivs varken i brunt eller gult, men det gör inget, det var roligt att göra. Och nu ska jag nog göra ett till, jag har tråd och hängen kvar. Nu blir det nog ett übermatchat däremot, med benvita pärlor, kanske i trä. Åsikter mottages tacksamt, kring matchande kontra inte-matchande eller (nästan) vad som helst. Och här skulle jag nääääästan vilja avsluta med en leende smajli.

Livets hjul rullar hackigt...

Som ni kanske märkt är det klent med pärlande här. Det råder minst sagt obalans i den pärlbesattska tillvaron och tyvärr inte av sådant slag att det känts som om pärlande skulle hjälpa. Och när jag ändå till äventyrs nån gång pärlat har det blivit så illa att jag inte velat blogga om det. Även om pärlandet mest har terapeutiskt värde är det ju roligt om det blir så pass bra att jag eller nån annan kan använda grejerna och det mesta jag gjort på sistone, det förfärande lilla jag gjort, har varit fullt av feltänk kring mått, material, användbarhet osv. Skitstörande. Antagligen kommer det sig av brist på praktiserande och det enda som råder bot på det är att bara göra't, men det är svårt när inte tvånget finns där. Håhåjaja.

Hursomhelst tänkte jag för ett tag sen att jag skulle försöka råda bort på obalansen genom att ge mig själv lite chakra-regnbågs-terapi. (Jesus vad flummigt det där lät då...) Det är bra för mig med väldigt tydliga påtagliga påminnelser om att man behöver lite av varje för att det ska bli bra. Det räcker inte med en del, det ska till allt det som står bakom regnbågen. (Google is my friend säger jag till den som undrar vad allt prat om chakran innebär, jag är helt fel person att ge mig in på en förklaring om just det.) Om man sen väljer andra förklaringsmodeller är det helt okej det med, själv använder chakra-grejen mest som en vacker bild av behovet av balans, en modell som kan duga lika bra som andra, varken mer eller mindre. Tänkte alltså göra mig ett hjärta i regnbågsfärgerna, att ha som halsbandshänge, men som ni ser så tänkte jag återigen åt fanders, för jag tog alldeles för mycket rött. Insåg alltför sent att om jag tog lika mycket av alla färger som av rött skulle jag snart ha ett hjärta som kunde täcka för en hel bröstkorg och därmed funka synnerligen illa som halsbandshänge. Vidare vet jag inte hur jag tänkte när jag skulle till att göra hjärtformen. Det artade sig mest som en nu chakra-muff, men nån muff vill jag inte göra nu, Pride or not. Alltså har jag nu ett slags vågigt hjärta med lite för mycket rött och lila, men what the heck, är det obalanserat här så kanske det också kan få manifesteras i pärlandet? Pärlorna valde jag i alla fall en i taget, utifrån vilken som kändes som den lämpligaste röda, orange, gul osv. Det kändes bra att jag inte välja allt från början. Allt som kan leda bort från kontrollmani är bra, även om det handlar om såna skitsaker som en ett peyotehjärta. KBT ultra light, eller ult*ma kan man säga. (Varför jag stjärnar ordet ultim*? Vill inte råka googlas på av nån som googlar på ett visst band.)

Och nu svamlar jag, av pur häpnad över att åter blogga, så nu är det bäst att sluta. Lägger även in en bild på ett av mina misslyckade projekt, som jag dock hoppas kunna använda på nåt sätt. Så jädra mycket tid som det tog att virka dussintals om inte tjogtals med meter fiskelina - alltså i färdigvirkat skick, i ovirkat skick ännu många fler- så vore det väl själve f*n om jag inte hittade nån användning för det jag tänkte mig skulle se ut som tång, eller nåt annat organiskt. Var idén kom ifrån? Well, jag såg multifärgad fiskelina på en affär där jag skulle köpa Fireline, och blev sugen på att se hur det såg ut virkat. Hade ont i fingrarna i dagar när jag var klar kan jag säga. Alltså, don't try this at home. Nu när jag ser bilden på "tången" tycker jag den är fin. Jag hade förövrigt tänkt göra en sjöstjärna i peyote och sätta fast som hänge i, men orken tröt. Nåväl, det ger sig. Men ni eventuella läsare kan gott få hålla tummarna för mer balans och mer pärltvång, för mig. Jag saknar båda och kan behöva alla magiska knep som ni sitter på.

Return of the Ninja Turtle

Den mig närstående personen i förra inlägget fyller år strax och har beställt följande halsband. Det skulle prompt vara pärlor, virkat och så den självvalda sköldpaddan som är i howlit och serpentin. Pärlorna är nio, lika många som fyllda år. Den som får halsbandet är inte så försiktig, och det vore synd att sköldisen skulle tappas bort, därav det dubblerade hänget (vilket blev lite fult). Nåväl. Jag tror det blir bra ändå. Har den äran att gratulera!

Blå blom

Mer på samma tema som sist. Det är väldigt pilligt att trä och knyta, men inget är så roligt som att se nåt tredimensionellt som de här blommorna växa fram, nåt som inte hade funnits om man inte hade skapat det. Nästan som bebisar! :) (Och först nu såg jag att jag missat att klippa ner en fiskelineflärp.)

hjärtchakra rejoice!

Jag fick kommentarer om äppelblommen och tänkte det skulle vara roligt att kombinera blommor och virkning. Måste nog mäta nästa gång jag gör nåt och inte bara köra, för nu blev det mystiskt med avsluten. Det gör inget, det är ju för det mesta bara att repa upp om det inte blir bra.

Navelskådande

Kände för att göra nåt av rutilkvartshjärtat vars halsband så snöpligt gått sönder. (Det halsbandet kan man se i ett tidigt inlägg.) Gjorde ett navelhöjdsdinglande halsband som jag inte vet om kan ha så långt, men så länge ingen visat intresse för det spelar det ju strängt taget ingen roll.

Åh, rutilkvartsen är så fin med sina strån av guld i, jag önskar nån ville ha det, det är ju sorgligt att så vackra saker bara ligger! (Det är i och för sig lika synd om fula saker som ligger...)

Och MER binnikemaskar!!

Ni måste vara trötta på dem. Eller Ni säger jag, jag får noll kommentarer just nu, så varför inte strunta i tanken på att nån tittar och eventuellt tycker det är dötrist med samma saker... Antagligen är alla bortresta så ingen tittar, eller kanske det är en endaste som tittar in och den tycker virkade saker är hur läckert som helst? Man vet ju aldrig!

Hursomhelst, en snäll gudmor som varit ack så generös genom åren ska få en liten gengåva på posten om några dagar. Det är dagens post det. Nu var jag vitsig, nu kunde jag gå hem om jag inte var hemma redan. Jag har inte obegränsat med sötvattenspärlor (de ser förresten märkligt skavda ut några av de här...), så snart ska jag börja med annat. Men virkningen kommer jag fortsätta med, det är så skönt i händerna!

Tyckte att halsbandet var lite för långt för att bara hänga rätt ner, så jag gjorde ett hänge till. Fluorit är det, en av mina absoluta favoriter, särskilt när den är tvåfärgad. Den här är från Naturhysteriska Riskmuseet, det är lite kul att den inte kommer från pärlaffär. Älskar förresten tvåfärgat, vare sig det gäller stenar eller begonior.

Det här tror jag blir perfekt till en brun tweedkavaj...

En liten uppmuntringspresent till nån som ska bli professor eventually... Hon sa att hon ska ha tweedkavaj och sitta vid brasan och berätta historier. Jag sa manchesterkavaj, men det här går nog bra till båda. Pärlemor, sötvattenspärlor som inte är färgade och så silkestråd.

Jorden vill inte ligga still...

Jag skulle göra ett armband, men på jakt efter den bruna pärlemoblomman jag ville ha till det ramlade jag på jordglobspärlan jag köpte förra sommaren. Blev så sugen på att göra nåt av den istället. Det ser kanske inget ut på bild (i alla fall har ingen kommenterat mina virkflexperiment) men jag tycker det är fint lajv och så är det jättemysigt att göra dem, och det är ju det viktigaste, så håll tillgodo!

Innan den gjorde jag en blå binnikemask som ska skickas till nån som bistått en medmänniska i nöd (med att låna ut en deckare jag inte ville lägga ut inbunden-pris på.) Så här ser den ut (fast jag har klippt lilla flärpen under hjärtat nu) :

Pärlbesatts syjunta

Ett virkexperiment till. På bild ser de mest ut som binnikemaskar, men i verkligheten och särskilt på är de mycket finare. Det här är rött silke och små sötvattenspärlor.

Nu ska jag nog testa att virka halsbandet Stockholmsnatt. Pärlmixen är klar men inget av de försök jag gjort tidigare har jag ju varit nöjd med så det borde inte kunna bli annat än bättre.

Ball and chain

Japp, fotboja minst borde den få som beställt vädret. Jag vet inte att det inte är nån idé att gnälla på vädret, men jag får mögelskador och börjar lukta jordkällare, det kan man få gnälla om...

Nåväl, i pissvädret kan man utan solångest fritt hänge sig åt pyssel. Jag blev bortbjuden i kväll och tog med mig virkningen (!). Så här blev halsbandet och det som blev en fotlänk. Silverfärgad silkestråd och naturligt lilagrå sötvattenspärlor är det.

Kopierande är den bästa komplimangen sägs det...

Hej och hå, här är jag! Jag har varit upptagen med irlande och faktiskt då också med pärlor, fast inte som pyssel utan som samtalsämne. Jag har träffat nån som lever på pärlandet! För mig är det ungefär som det skulle vara för andra att se Tupac, Elvis eller varför inte Jesus gåendes på gatan... Här är nåt jag gjorde inspirerad av vad den personen gör (det är helt okej för henne, hon berättade till och med vilken tråd hon använder.)

Är inte så glad åt att det på bilden ser ut som en monstruös spermie, för i verkligheten är det ganska fint. Det är förutom sötvattenspärlor och silkestråd en ljuvlig fluorit som jag fick på affären PST (se tidigare inlägg) för ett tag sen. Ville gärna ha just den stenen med i mitt förstlingsverk, jag älskar blandfärgat och en sten man fått i en affär måste väl vara god energi om nåt!

(Måste öva på att virka tätare och så tänka på att få pärlorna på samma sida tråden, det har jag helt missat här. Sen är verklighetens halsband lila och inte mörkblått och stenen är grönlilagenomskinlig...)

premiär!

Premiär!! Jag har en pärlblogg.. Gosh.

Till saken. Nu lägger jag in dagens kreation, inte det första jag gjorde, i omvänd kronologisk ordning alltså. Det är väl också en ordning. (Shit vad fult det blir med bilderna. Nåväl, alla barn i början.) Det är ett halsband där ena sidan liksom löper i andra ändan genom en träring. Det är karneol (en halvädelsten som sägs ha en massa fina egenskaper, till exempel ska den hjälpa att motverka avund och andra negativa känslor. Måste jag brasklappa om att somliga tror på sånt och somliga inte..? Orka. Vackra är de i alla fall...) i olika nyanser av rödbrunt, så är det trä, metall, pärlemor, krackelerat glas och rocaillepärlor i olika nyanser av orange från blekaste korall till orange och rosa-iriserande.

Sen är det ett armband som jag blev tokirriterad när jag gjorde, för att den svindyra tråden bara envisades med att gå sönder hela tiden. Det funkar inte med dubbelvikt tråd och små pärlor. I-landsproblem jag vet, men jag skulle ge mycket för en tråd som 1. går igenom de minsta pärlorna, även de jättefina pyttepyttemetallstavarna från Pärlehuset 2. inte går sönder som den här helgjutna som är som elastisk fiskelina 3. inte flossar sig som Panduros tandtrådsaktiga. 4. inte delar sig på tyg och gummi, som den klädda man kan köpa på rulle i sybehörsaffärer. Tänkte repa upp armbandet men ändrade mig och gjorde ett till istället, en light-version, där jag upprepar lösningen med träringen (det som jag har på halsbandet).

Så har jag fått förfrågningar om örhängen och som jag inte gjort örhängen sen jag var tonåring och själv sällan bär några så har jag ingen vidare koll, men varför inte experimentera med silvertrådsvirkning som jag testade på Syfestivalen..? Sagt och gjort, virkade örhängen that is. Vet inte hur allergisäkert själva det som sitter i örat är, de är risajklade från ett par jag köpte för pärlorna som satt på... Hoppas Indiskas grejer är nickelsejf.

Nä, nu får det vara bra för den här gången. Tjing!