Visar inlägg med etikett guldpläterat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett guldpläterat. Visa alla inlägg

16 juni 2010

Indiskret iris- äntligen!

Jag fick en förfrågan om ett halsband som skulle vara indiskret, men inte för stort, då personen som ville ha det är "petite", vilket känns lite konstigt för mig att skriva då det för mig betyder liten och inte kort och smal. Nåväl. Mörkblått och lite guld ville hon det skulle gå i, och inte göras enligt nån tidigare modell. Jag fick en massa uppslag, men inget tvingande. Åkte till Zionesse i ett försök att genom att köpa extra fina pärlor kanske få bra inspiration. Så började jag med att göra en slags lilja, då det jag skulle vilja kunna, att t ex göra en cabochon eller nåt liknande inte är nåt jag kan. Än, kanske jag ska tillägga.

Så, hur skulle då liljan införlivas i ett halsband? Jag gjorde själva kedje-delen och so far so good. Det var sen som eländet började. Jag hade satt ett löv på sidan av blomman och ett löv som hållare. Funkade inte, vilket jag såg först när det var färdigpeyotat. Så gjorde jag en rulle som kedjorna skulle igenom och på vilken jag skulle fästa blomman. Jag satte den rakt, som nu. Inte bra, alls. Sprättade bort den. Gjorde ett annat löv som jag tänkte jag kunde ha hängande och så blomman hängande i en annan tåt. Det blev helfel, för att blomman på nåt sätt är ganska skir eller elegant och det plötsligt blev blaffigt och taffligt. Så satte jag blomman direkt på rullen, och så blomman på. Det var lite roligt och lövet var snyggt, men det blev också för mycket. Sprätta sprätta sprätta.

Jaha, och sen då? Då kom lösningen till mig liksom bakvägen. Jag hade köpt mockaband i mörkblått, att ha som lås. Jag kom att tänka på att det vore roligt att nån gång göra nåt med mocka- eller läderband och så en sån där karbinhakelösning som jag inspirerades att ha i Aprilväder (tack för uppslaget!) med hängande mini-stensamlingar, som i Syrenhalsbandet från häromsistens. Och så kom jag på det. Jag vänder ju såklart på halsbandet och har öppningen neråt och sätter blomman i en guldfärgad karbinhake! Japp, guldfärgad, inte vare sig guld eller ens guldpläterat. Fast det är guldpläterad tråd som går genom pärlan i blomman, där gick inte mina motringar igenom, hålet var för litet.

Och nu är jag skitnöjd. Får se vad hon som ville ha det säger... Bäst hon gillar det, för är det nåt jag inte har på mig så är det just mörkblått och guld (bara för det blir jag säkert sugen på att göra nåt till mig själv snart...). Jo, just, pärlorna är i stort sett allihop från Zionesse, som sagt. Det är mest stora Miyuki-trianglar, som jag valde för att trianglar fångar ljuset bättre än runda pärlor och det här skulle vara synligt. (Tack till söta expediten för alltid lika trevlig shopping hos dig, om du nån gång ser det här.)

Om nån undrar varför bilden är så fult beskuren så är det för att jag inte ville mosa blomman i skannern och la papper på istället, och de ligger så yxigt till att jag var tvungen att göra så här för att inte ha en svart fyrkant längst upp i ena hörnet. Lära mig digitalkameran jag fick i julklapp? Då kunde jag ta bilder där det syns att det är en blå blomma med guldpistiller jag gjort, och inte bara en svartaktig snedställd rektangel (har glömt vad det heter på svenska nu...). Jag ska lära mig, snart...

31 maj 2010

Fånga prinsessor i nät?

Ni kanske också spyr på allt prat om prinsessor och blir purkna när det står ytterligare en gång, här, av alla ställen? Well, det var inte alls meningen att hamna där, men när jag experimenterat klart med det här netting-andet, det inte funkade som halsband och jag klippt sönder det och satt ihop det till armband, jo, då såg jag att det såg ut som en tiara... Därav rubriken.

Det här gjorde jag efter att ha fått en förfrågan om ett blått och indiskret halsband. Jag hade många uppslag men inget tvingande och under tiden jag funderade och finurlade så blev jag sugen på att bara sätta ihop de superfina (och dyra) non tarnish galvaniserade rocaillerna från Zionesse och så den blå guldflussen (som ju är en skapad sten, så egentligen borde det här inte taggas som halvädelsten, men jaja, låt oss nu inte var fullt så ortodoxa, de säljs ju som halvädelstenar) som jag köpte på Continenta. Enkelt, men en så bra färgkombination, tycker jag.

Det här sitter på vanlig fiskelina i nylon, och eftersom jag klippt och klistrat i det är jag inte alls säker på att det håller. Hon som ville ha det indiskreta ska få det, sekunda eller tveksamt gods är inget jag vill avyttra. Men fint är det, i all sin eventuella obeständighet. Örhängen är gjorda av guldpläterad silvertråd. Upptäckte för sent att den tjockleken inte funkar till örhängen, så samma sak gäller där, dem får jag ge bort, och inte som present utan mer som Slit det med hälsan, så ser vi hur länge de funkar...