Fånga prinsessor i nät?

Ni kanske också spyr på allt prat om prinsessor och blir purkna när det står ytterligare en gång, här, av alla ställen? Well, det var inte alls meningen att hamna där, men när jag experimenterat klart med det här netting-andet, det inte funkade som halsband och jag klippt sönder det och satt ihop det till armband, jo, då såg jag att det såg ut som en tiara... Därav rubriken.

Det här gjorde jag efter att ha fått en förfrågan om ett blått och indiskret halsband. Jag hade många uppslag men inget tvingande och under tiden jag funderade och finurlade så blev jag sugen på att bara sätta ihop de superfina (och dyra) non tarnish galvaniserade rocaillerna från Zionesse och så den blå guldflussen (som ju är en skapad sten, så egentligen borde det här inte taggas som halvädelsten, men jaja, låt oss nu inte var fullt så ortodoxa, de säljs ju som halvädelstenar) som jag köpte på Continenta. Enkelt, men en så bra färgkombination, tycker jag.

Det här sitter på vanlig fiskelina i nylon, och eftersom jag klippt och klistrat i det är jag inte alls säker på att det håller. Hon som ville ha det indiskreta ska få det, sekunda eller tveksamt gods är inget jag vill avyttra. Men fint är det, i all sin eventuella obeständighet. Örhängen är gjorda av guldpläterad silvertråd. Upptäckte för sent att den tjockleken inte funkar till örhängen, så samma sak gäller där, dem får jag ge bort, och inte som present utan mer som Slit det med hälsan, så ser vi hur länge de funkar...

Black adder

... var namnet som kom för mig när jag började på en svart inte version men i alla fall nåt inspirerat av Rimfrost. Idag kom en vän förbi (han som gjort frimurarkulan jag advärtajsade här tidigare) och han sa Oh wow, vilken cool DNA-spiral!

Men DNA-spiral har jag redan kallat ett alster i friformspeyote, friformsnetting plus friform UNS (utan närmare specifikation). Så den får fortsätta heta Black adder, för sin ormighet och att den är lite barock eller i alla fall kostymfilmsmässig i sin guldighet och synlighet.

Blackadder är elva varv av E-type (stor rocaille) från Ghana (tack Lisa!), vanlig rocaille från Jablonex (jag vill åka till Tjeckien och köpa pärlor, nån gång...) och så Miyuki-trianglar från Japan/Zionesse (trianglar för att de fångar ljus bättre än vanliga pärlor, och därmed glittrar mer). Plus sisådär tjoget meter Fireline (slutade räkna till slut)... Låset är en bit onyx eller om det är jet, jag kommer faktiskt inte ihåg. Och så bara en pajad nål och två eller tre finger-i-stickningar, jag gör framsteg!

Det är två bilder för jag vände på halsbandet i skannern, så man ser båda "sidorna", helt enkelt...

Färdig (kom och torka), eller inte?

Så här ser Rimfrost ut efter att jag tagit till mig Messini Designs tips (tack för tipset, tack för kommentarer, och ett tredje tack för inspiration!). Det är fint, men är det färdigt? (Hon sa iofs att jag skulle ha gråblå eller silvriga pärlor så fullt ut lydde jag inte. Jag hade inga tillräckligt ljusa, annat än rosa och krämgula...)

Assistenten tyckte INTE jag skulle ha sötvattenspärlor på "ett sånt halsband", det var de för fina för. Äsch då. Hon - Assistenten that is- blir inte glad när jag inte gör som hon säger, men det är väl ändå jag som är chef (åtminstone i teorin... ;)) så nu blev det som strösslat med snöbollar på rimfrosten (?). Önskar jag var bjuden på bröllop nu, det skulle passa bra då, tänker jag. Kan inte ens minnas när jag var på bröllop sist förresten.

Och så önskar jag att jag VISSTE nåt alster som jag helt säkert kunde avyttra, för jag funderar på om inte jag skulle kunna ha auktion då, och ge pengarna till behövande ändamål (jag har ett särskilt i åtanke, och det är inte min pärlkassa, utan ett helt legitimt välgörenhets-ändåmål)... Hmm, ça donne à réfléchir, som min gamla franskafröken jämt sa (det ger en att tänka på).

Kung Bore knypplar eller Rimfrost goes WIP

Jo, Rimfrost är som sagt inget UFO längre utan WIP, som ska stå för work in progress. Tänkte bara lägga in det med tre rader till på vardera sidan, medans jag funtar på om jag ids göra fler varv eller om det bara blir fult och överarbetat då. Om nån har en åsikt är den välkommen med den kan jag säga. Och så är jag glad att den som bad mig göra halsband till pärlemokorset tyckte så mycket om det. Som jag alltid är glad när nån gillar mina grejer, vare sig de fått dem, köpt dem eller som i det här fallet bett mig göra det men inte köpt det... (Det skulle jag inte göra åt vem som helst, även om somliga tror det, om jag får utgå ifrån vissa mejl jag fått... Det finns verkligen folk till allt.)

Sen funderar jag på om jag skulle ha blodspår i snön, på Rimfrost alltså. Undrar om jag hört för mycket om vargjakten eller vad, för blodtörstig är inget jag ser mig som. Jäjä, det blir väl nåt av det. Och vad det blir för nåt sen vet jag inte, jag har inget direkt uppslag, förutom att jag ska göra örhängen med franska/brittiska/amerrkanska färgerna, ett hjärta och en kristalldroppe som en tår. Så kan man välja om man är ledsen eller glad över Sarkozy eller Obama eller nåt annat. Jag vet vad jag väljer, men det är inte det viktiga här, utan att jag blev sugen på att göra nationsörhängen när jag såg de ljuvliga handgjorda och randiga snoddarna på .. ja, Folckers band, återigen.

Sen tror jag att jag ska göra svart-vita örhängen till nån som det varit lite för mycket eländigt kring (sjukdom och död i familjen), nån som sägs ska ha ett mer svart-vitt tänkande än andra. (Det är okej med internt skämtande med den personen.) Tänkt som en liten uppmuntringspresent. Det är kul med uppmuntringspresenter. Själv skulle jag behöva uppmuntringsbeställningar, men det är en annan femma. Slut i rutan!

Gott och blandat

1. Här är senaste pärlmuffen, som jag kallat syndikalistmuffen, för att den är svart och röd som de knappar folk hade på sig när jag var hälften så gammal. Den ville absolut inte synas i skannern, så jag lägger upp den först nu när jag fått bild av matten själv. Tack så hemskt mycket för bilden och för att jag får lägga upp den, det är så roligt att få se sina (mina) pärlbebisar lajv, eller nästan-lajv!

2. Här är Tempus fugit i ny och förbättrad version, förhoppningsvis. När jag sydde den hade jag först döskallarna gåendes mot höjden, men de föll ju huvudstupa (!) eller hals över huvud eller vad man ska säga, när man rörde på armen.

Fick rådet att klippa loss dem och sy dem så att de dinglade neråt, eftersom man mest har armen neråt (om man nu inte ständigt är på konsert med armarna i luften). Nu är de iofs sydda även "mellan ögonen", så de sitter fast istället. Om nån undrar varför inte skallarna sitter snörrätt så är det därför att det kanske inte finns nån pärla att fästa i precis i höjd med skallen bredvid, det får bli så gott det går och hellre än bra ibland...

Och här måste jag fråga, du Anonyme kommentator med de insatta/engagerade kommentarerna om bl.a Tempus fugit och att det torde finnas folk som skulle vilja ha det... vem är du? Om du nu råkar läsa det här. Alltså, inte Var bor din postlåda, men känner vi varann lajv, nätledes eller inte alls? Jag är nyfiken, jag vet, men jag undrade så vem det kunde vara som skrev tre kommentarer på raken... (Tur jag inte är en katt ja.)

3. Och här är ett försök som kommer att bli upprepat eller sönderklippt, det också! Jag ville göra nåt turkost. Tog fram allt jag hade och sorterade fram lagom mycket till ett halsband. Jättefin hög med pärlor, men fy så tråkigt. Okej... vad är fint med turkost? Svart och rött, tycker jag, bland andra kombosar.

Av nån anledning fick det mig att tänka på Kina, eller det jag känner till av kinesisk estetik med min obegränsade okunskap. Fast det fick mig att tänka på Betty Boop, rockabilly och pinuppor också. Märkligt. Började göra nåt peyotigt med det turkosa och sen körde jag fast. Testade olika saker som inget av det blev bra. Och när jag börjat misströsta helt upptäckte jag dessutom att de turkosa pärlorna FÄLLDE!

Tänk om jag hade gjort nåt snyggt, gett det till nån och den sen mejlade och sa att Du, ditt armband gjorde en Michael Jackson?! Huva, vad pinsamt. Fast tvångsmässig som jag är var jag tvungen att avsluta det trots att det med största säkerhet kommer att bli schlacktat. Synd, för jag gillade färgkombon, men nu är jag sur på det.

4. SöS, som skriver så himla rara kommentarer, du ska få dina små döskalleörhängen att ha till Kali-halsbandet. Jag har bara inte känt mig hågad att tånga i silver, och man måste ha det i händerna om det ska bli bärbart. Och Ritva, chevrons är nog glas ja, jag vet inte vart jag fick keramik ifrån. Är väl ingen sån kalenderbitare... fast chevrons vet jag förstås att det heter, nån måtta får det vara på obildningen på området. Fast för mig är chevrons främst märket på Citroën-bilar.

Tempus fugit

Det här skulle egentligen bli en klocka (därav namnet), men batteriet i klockan jag hade var dött (no pun intended) och så angelägen om att göra saker hela vägen är jag inte att jag går och köper ett batteri bafatt. Så det fick bli ett armband. Lite dumt att göra det överhuvud kanske, för jag skulle aldrig ha på mig döskallar, jag har lite fobi för dem. Men har jag väl fått en grej för mig så går det inte att få bort, och nu har jag haft den där bilden av netting-nånting i silver, grått och svart med svart kedja och små skallar i huvudet läääänge så nu måste det bli gjort.

Bilden är kass, och dessutom ser det ut som om skallarna sitter i högerkant på armbandet, och det tror jag inte de gör i verkligheten.. (Men sluta gnäll då mänska..) Vad mer ska jag säga? De fina pärlorna i låsen är från Sirlig. Och armbandet är mer hematitgrått än svart, i verkligheten. Sa jag att jag behövde en kamera?

Och jo, jag hörde av den som ska få pärlpitten att han fått en bild skickad till sig, med ett tips om min blogg och mitt inlägg om sagda pärlpitt! Liten värld!! :) (Det får mig in på att det vore roligt med fler kommentarer från eventuella läsare. Just nu vet jag bara att en enda följer bloggen, och det kanske inte alls stämmer med verkligheten?)

Pill, sa Bill

Oh Christ, vad pilligt! Jag ville lära mig netting, och göra ett armband likt det jag såg på en kurskamrat (inget pärlrelaterat). Förstod inte mycket av den beskrivning jag googlade fram och inte heller mycket av den som faktiskt fanns i ena pärlboken jag har (har faktiskt inte kollat den andra, insåg jag nu... Gaaah!).

Så jag experimenterade själv och det blev ju nåt, men inte riktigt netting. Skitisamma säger jag, eller trial and error, det blev ju ett armband. Först gjorde jag ett snabbt avslut på det, men sen repade upp för att göra om.

Och nu är det fint, fast det är lite TV3-bröllopstårta-varning på det... (En mig mycket närstående person säger att jag är en indisk zigenare, i själ och hjärta, pga min smak för bling.)

Armbandet är alltså gjort i "netting" (och så lite peyote i låset) i rocaille, ametyst, agat, rosenkvarts, färgad bergskristall och sötvattenspärlor plus PLAST! Japp, låspärlan är en s.k tensha-pärla, en plastpärla med dekal, som lackats och efterpolerats, från Japan, minsann. Det var den jag utgick ifrån när jag valde färger (som legat på en bricka långt innan jag kom på att jag skulle testa netting).

Hursomhelst, nu ska jag äntligen ut i solen, ögona går i kors... De trådar som syns på bilden får jag fästa och klistra en annan gång.

---

Jag var inte nöjd riktigt, eller så hade jag lite för mycket panik kring nåt annat och behövde mer pärlpill. Hursomhelst gjorde jag om låset, och nu är jag jättenöjd, med det.