Igår kunde jag inte somna. Att jag skriver det är för att det är sisådär fjärde natten i rad. Istället för sömn på burk tog jag fram turkosa lådan och blå lådan i akt och mening att välja pärlor till Cykel-Ms utlovade halsband. Jag valde och valde och påbörjade en version som lämnade mig kladdig om fingrarna av lintrådsvax, samt missnöjd. Klippte sönder.
Valde lite andra pärlor och annan tråd. Trädde. Fint! Ut i badrummet och kolla. Nääääj, det är ju för långt... Klippa och trä om (för då hade jag trätt dubbelt så det skulle hålla, så det var inte bara att ta dän några pärlor. När jag var klar, förutom klistring av knutar, så var det ljust, bussarna gick och jag hörde tidningen dunsa i brevlådan. Som sömnmedel var det helt värdelöst alltså, särskilt som jag var så grusig i ögonen att jag hela tiden stack mig när jag skulle trä om nålen... Men halsbandet blev fint, tycker jag.
Så här var storyn. Jag fick min och hushållets cyklar stulna, fast de stod låsta i porten. (Må alla cykeltjuvar få sniglar på ögat, mördarsniglar helst.) Sen gnällde jag massor om det, och om att sakna cykel och cykla som är så bra och så skönt och så fritt, och så loopar vi det. Men därifrån till att skaffa en ny (beggad alltså) cykel, dit var det långt, tydligen. Inte förrän en inflyttad vän som nu är nästangranne (vilket jag är jätteglad över) skrev lyriska bloggar om att cykla över broar i arla morgonstund.
Jag blev impad, jag blev avis och till slut, till slut fick jag så tummen ur. Kunde hon cykla över broar och vara lyrisk så kunde jag också, om jag bara fick till en cykel. Tack M för puffen! Jag skrev nåt om Önskar köpa begagnad cykel billigt, på nätet. Då sa den jag här kallar Cykel-M att jag kunde få (!) hennes, men den stod tyvärr låst och nyckeln var borta. Om jag kunde tänka mig att hämta den och så åka och få den uppbruten så var den min. Sover påven på rygg? Så snart det gick för logistiken var jag där och hämtade Hägring, bar och kånkade den till verkstad, fick den upplåst, köpte nytt lås, hjälm (man är väl ordängkli) och t o m korg and off I went. Lycka!!
Och för att återknyta till halsbandet så såg Cykel-M mitt Svarta havet när jag kom och hämtade Hägring, tyckte det var fint och sa på förfrågan att hon gillade blått och inte för stora pärlor för hon är ganska liten själv och fiskar var extra roligt av hemlig anledning. Det här är resultatet. (Cloisonné-fiskar finns bara i några färger här i Svedala så blå-blå funkade inte, det fick bli turkos.)
Det är rocaille från numera avsomnade pakistanska tygaffärn på Drottninggatan (de kanske var från Bangladesh, jag vet bara att jag saknar dem), större rocaille från leksaksaffärn vid Själagårdstorget (?) eller i alla fall nån leksaksaffär, facetterade glaspärlor från även den saligen insomnade Perletorget (som jag också kommer att sakna, särskilt några expediter). Detta på ljusblått knapphålssilke (lite raffinerat om jag får säga det själv ;)). Och så en fisk från pysselfabriken Panduro (önskar de kunde skaffa lite storkedjepriser också. Som en Deichmann eller Mediamarkt för pärlor, ja tack) och som lås en glaspärla tagen från ett Ur & penn-halsband, köpt enkom därför. Hoppas Cykel-M gillar det!
Ingenting om mystiska spådomar, jag tänkte Sibyllas som snabbmat eller snarare pärlandets svar på snabbmat. Allt kan ju inte vara halsband som tar fem kvällar att göra, ibland är det kul att sticka emellan med tjoff tjoff armband på elastisk tråd tack och hej leverpastej. Den som fick armbandet blev hemskt glad i vilket fall.
