One love - monterad

Kärlek och monterat lät ju inte så bra ihop, men muffen med rastafärger heter One love, så det är inte mycket att göra åt. Och synbortfallsskiten verkar inte heller vara så mycket att göra åt, så jag blir väldigt kortfattad nu, för strax ska horisontalläge intas så kanske jag slipper kalejdoskopseendet om en stund. Som ni som läser (jag vet ju inte vem som gör det nu, och jag misstänker att den nya ordverifieringen kan vara en bov i sammanhanget, eftersom den är helt omöjlig att tyda i mina ögon, i alla fall inne hos andra bloggare) så monterar jag nu mest muffar jag gjort tidigare, som nåt slags pärlandets feng shui-ande. Och efter två afrika-inspirerade halsband föll sig vale tnaturligt vid nästa monteringsmission, så klart skulle en afrikaflaggsfärgad muff vara nästa muff till rakning (no pun intended, men det får stå kvar för det lät roligt, även om det kanske var under bältet. Eller helt säkert under bältet.). Och jag skulle bli fåordig var det ja. 

Halsbandet är monterat på svarta glaspärlor jag köpt som rea-armband som slaktats. Pärlorna ser svarta ut, men håller man dem mot ljus så är de kanske lite genomskinligt lila, lite som de superfina 50-tals peppar- och saltkaren jag fått, som också ser svarta ut men ändrar sig om man håller dem mot solljus. Det om det. Det här halsbandet skulle få förstärkta stroppar (de trefärgade pärlorna är lika de som kom från Ghana men är mindre, och köpta här) på båda sidorna, men jag hade redan kört genom flera varv med Fireline för att det säkert ska hålla, och då gick nålen sönder. Försökte komma igenom med en tunnare nål med det ville sig inte, så det får vara så, ojämnt. Låt oss se det som en övning i att saker och ting inte måste vara perfekta. Slutligen, idag har jag sportat (har jag nånsin använt ordet tidigare?) Voivit*u, och det hände i n k e n t i n k e n, förutom att halsbandet är lite för långt för min smala hals, så ibland gjorde muffen en halv sartomortal och hamnade bak- och fram. Men ingen blängde, sa nåt, fnissade eller nåt. Gäss!

Chokladrippel

Idag hade jag tänkt mig göra ett ärende i närmsta förorten, men näsan tyckte den skulle spruta blod, så det blev toapapperstuss i näsan och göra klart det här halsbandet, som jag gjorde för att se hur det skulle se ut med ett helmatchat halsband. Och vad säger då Pärlbesatts jury? Well, jag gillade det förra med de rödgulgröna pärlorna som påminde om så många afrikanska flaggor, men jag gillar det här också. Här blev det extra Afrika på ett annat sätt, med kaurisnäckan som lås. 

De benvita pärlorna är köpta på nån marknad i Paris, den här gången, men fanken vet vad det är för material. Det kan vara trä, det kan vara såna där små fiskben, det kan vara horn, dock tror jag inte det är plast. I så fall väldigt organic looking plast. Kaurin kommer från en bisaap och curaay-doftande last med pärlor som köptes åt mig i Gambia. Och hänget är som sagt från Sandaga-marknaden i Dakar. Det ser ut som trä på baksidan, men är det vita infällt horn? Osvuret är bäst. 

Och öglorna är som sagt gjorda av min gode vän, som också gjort den utfällbara frimurarkulan (där kom vi långt bort från Afrika plötsligt...) jag lade upp nån gång för länge sen, för att jag var - och är - så dödsimpad av den. Nu, dags att byta tuss. Och förresten: jag skall icke virka med vaxad tråd mer. Det är kletigt, sirapströgt och man får så in i bänken ont i fingrarna Eller nej, om nån ville ha nåt som var virkat i det så skulle jag överväga det. Men inte på eget bevåg så här. Inte på ett tag i alla fall. <--- Snacka om värdelös disclaimer.