Kometen kommer

Fortsätter med Projekt Vänta-på-ork-i-kropp-och-knopp-och-göra-vettiga-saker-under-tiden, nu med att montera Alien-muffen. Som synes gör jag "riktiga" halsband av muffarna just nu, istället för att sätta dem i läderband. Det blir nog några fina band från Folckers också vad det lider. Assistenten tycker den borde heta Robot-muff, men nu är det en gång (alla gånger!) jag som gjort den och jag döpte den redan när den gjordes så nej. Månstenen (den såldes som det, men jag har mina dubier) som sitter mitt på tycker jag ser lite Milky way-ig ut, så det passar bra med rymd, förutom att själva muffen är grönaktig och metallisk och därmed alienig (som jag om jag hade sett nån...) Fast den är faktiskt lite avskavd i det gröna och silvrigare där, då den är några år gammal och pärlorna tydligen inte är helt hundra färgbeständiga, fast det var fin- och dyrpärlor från Japan, köpta på Zionesse, en affär som jag SAKNAR). Förlåt för den gräsliga meningsbyggnaden. 

 

Pärlorna på halsbandet är i glas som ser ut som månsten och ger helt ljuvliga skuggor mot det man håller det mot, och kommer från halsband jag köpt för att ta pärlorna. Sen är det tjeckiska fire polished-pärlor jag fått från Frankrike, samt rocaille jag inte minns var jag köpte. Assistenten lyssnade på Laleh när jag satt med det här, och "In the comet" hade ju passat bra som rubrik på inlägget, men det var nog den sämsta låten på skivan, medan Kometen kommer och Tove Jansson överhuvud sällan är fel. Att det är två bilder är för att ingen av bilderna blev riktigt bra, muffen hamnade fel (och hur lät inte det då?) hela tiden. Jag MÅSTE lära mig att hantera kameran, helt enkelt.

Oidentifierad (oflygande) buske

Av olika skäl behöver jag flytta. För ett bra tag sen påbörjade jag alltså försök att byta min lägenhet (allt som går att hyra av sig självt är ju typ utsålt, men det här är inte en politisk blogg så där slutar den passusen). Bostadsbytarförsöken har gett mig åtskilliga fler tillfällen att fundera över mina medmänniskor, t ex när nån försökt byta bort en lägenhet de hyr i andra hand, eller bett mig komma på visning för att först efter visningen berätta att de har fogden efter sig... För varje gång jag loggat in på bostadsbytarsajterna, haft eller gått på en visning har jag tänkt att det här borde det göras en dokumentär, eller en dokusåpa, om. 

Varför berättar jag det här? Jo, därför att när det kändes som vi nått vägs ände med det som erbjöds på nätet så tänkte jag att jag skulle göra det jag kanske skulle börjat med, nämligen sätta upp lappar i närområdet. Sagt och gjort, ut med lappar, häftstift och tejp och annonsera. Och på mina Operation lappning-rundor, gjorda i strålande höstväder, bjöds jag på så mycket höstfägring att det var värt trippen bara för det (även om de som känner mig vet att jag gillar att gå på suburban exploration-turer oavsett). Jag har sett så många träd och buskar med de vackraste färger och mest intrikata och oväntade färgkombinationer att det fyllde de inre skönhetslagren för lång tid framåt. Och som jag önskade att jag skulle kunna återskapa nåt av detta! 

Till exempel busken med mörkt rubinröda lite transparenta nyponliknande små bär och omväxlande knallgula och lika knalliga Granny smith-gröna löv. Eller det jag gett mig på här, buskarna med grålilabruna stammar, fullt fullt fullt med svarta (eller kanske lite blåsvarta?) bär och så högst upp som en söt men nästan lite fånig vimpel, ett ensamt absolut neonigt orangerosa blad. Så ljuvliga. Jag stod still och glodde in i buskarna så jag antagligen tedde mig ganska fnoskig, men det bjuder jag gärna på. Önskar jag visste vad de hette, även om jag inte håller med vem det nu var som sa att om man inte kan namnge dem så finns de inte.

Det jag försökt mig på här, eller snarare gjort, för oavsett resultat vad gäller likhet med originalet eller skönhetsvärde är det ju de facto ett halsband, är alltså ett halsband i metallicglänsande glaspärlerör, för stammen. Färgen är inte riktigt riktigt rätt, men det var det bästa jag hade hemma (och jag kommer inte att köpa pärlor förrän jag avyttrat några) och det får vara tillräckligt rätt. Good enough bead, hihi. Sen är det bären, och de är i agat eller om det är onyx. Jag köpte båda två på Continenta och nu minns jag inte om vilka som är vilka. Om nån skulle undra har jag dock specen nånstans. Löven är gjorda i nån japanska finpärla, Miyuki eller Matsuno, jag minns inte, bara att de är köpta på saligen avsomnade Zionesse. 

När jag skulle göra bären gick jag ut och hämtade småpärlor och tog fel storlek, åttor istället för elva. Jag påbörjade bären, gjorde klart ända till tredje klasen när jag fick inse det jag sett redan nästan från början, åttor är för stort och jag måste repa upp och börja om med mindre stopp-pärlor. Blärsch. Men slutresultatet blev så mycket bättre att det var värt det. En annan konstifik sak: stammen. Jag vet inte vad tekniken heter, men den måste ju ha ett namn. Kan det här vara det som är RAW, right angle weave? Never mind. En tredje konstig sak, som jag påminns om nu när jag lagt in bilden. Låset. Egentligen påbörjade jag en triangel för att ha som bas, med två stammar som sen utgick ifrån den, men jag frångick idén av en anledning jag inte längre minns. Hursomhelst är jag nöjd med min buske (och hur lät inte det då?) och kan släppa den nu. 

Kanske att jag försöker mig på den där rastafärgade busken med mini-nyponen, om jag lyckas hitta nån som fortfarande inte fällt alla blad, så jag kan kolla in hur många blad som satt ihop. Och om nån läser och lyckas uttyda vad jag menar för buskar utifrån denna något påvra beskrivning, så får ni gärna berätta det. Jag kommer nämligen inte att ringa parkförvaltningen (eller vad det heter) och fråga igen. Det gjorde jag en gång och fick dels inget svar, dels ett mottagande som fick mig att känna mig just fnoskig. (Det var när jag gjorde hårnålarna och armbandet med vad bären nu heter- jag tog reda på det men har glömt det nu.)  

Och först nu när jag läst vad jag skrivit ser jag att rubriken borde varit Amnesi. Jag har inte räknat gångerna jag säger att jag inte minns X, men de är rent skrämmande många.


Uppdatering: Kära Cessi, TACK! Aronia är det. Ah, där föll en tyngd - om än så pytteliten att det knappt hördes när den föll- från mitt hjärta.

Bara glada miner

Tro't eller ej, men varje gång jag ser sudden så ler jag, som ett svar på leendet från blommorna. Snacka om överaktiva spegelneuroner, de ska väl inte reagera på flinande saker heller? Samma sak är det när jag ser magnetspegeln jag satt på kylskåpet, den jag skrivit Hej snygging! på glaset på. Lite roar småbarn, och Pärlbesatt, uppenbarligen. Här är det glaspärlor från ett Indiska-halsband, några pärlor från Zioness och saligen avsomnade Perlehuset, ett sudd, lite silver genom suddet och silverpläterade ringar som jag fått av min vän smeden.

Pärlbesatt goes Gullan Bornemark

En sällsynt trist dag vars trist-orsaker jag inte ska orda mer om så var jag ändå tvungen att gå ut och handla. På Hemköp hittade jag ett gäng med superfina sudd, som jag genast såg annan potential än suddning i. Från början tänkte jag örhängen, men de är lite för tunga.

Så det blev ett halsband nästa gång, och det är jag riktigt nöjd med, trots eller kanske tack vare dess enkelhet. Blå glaspärlor från Continenta, blå rocaille i låset, silvertråd genom äppelsuddet och i ringarna, klart slut. Klart uppiggande också. Lätt att lyda An apple a day keeps the doctor away nu!

http://www.youtube.com/watch?v=wKLlSOPddGk&feature=related

Czech in

Här, nästa laddning, några muffar jag gjorde bakgrunder till för att försöka få in dem på Överby gårds utställning. Fast det sket sig, annars skulle jag inte lägga upp dem här nu. Lite bittert förstås, men det är tydligen måååånga som söker även till dessa mindre utställningar (mindre i min värld då), så det är inget att hänga läpp för, de gustibus non est disputandum och alla klyschor man skulle kunna radda upp för att trösta sig.

Den här muffen är gjorde i tjeckiska fasetterade pärlor, därav namnet som jag tycker är skitbra, men tyvärr måste ge credd till nån annan för. Eller, jag är ju tacksam för att ha vitsiga personer i min närhet då. :) Bakgrunden är klädd i handgjort finpapper, som jag tycker blev superfint till.

Grundad

Herreminje vad länge sen det var jag uppdaterade! :/ Jag har inte valt att inte pärla och därför uppdatera. Livet kom emellan. Inte på det där viset som gör att man måste och vill pärla utan ännu knöligare. Maskinparkshaveri, med datorstrul och tv som kolade och en massa annat som inte passar att bli omskrivet här men som var och är jobbigt, gjorde att det bara inte blev nåt pärlande. Jo, jag gjorde ett armband till Assistenten, men det har jag inte skannat, också due to det där med datorn. Suck. Så var det så att det jag skulle göra inte stod riktigt tydligt för mig heller utan bara virvlade runt i huvudet. Plus att jag fick tillbaks nåt som en väns mamma - som fått grejerna- hade lyckats dra sönder och det måste fixas, och hur kul är lagningar... (fast de måste ju göras och de ska bli klara i veckan, så det så).

Så, till saken. Det här är gjort till nån jag träffar i tjänsten. Hon tjänstar och jag träffar. Eller, hon är i tjänst och jag är patient. Hon har berömt mig för det jag har på mig så jag sa att hon kunde få nåt (inte nåt som alla kan göra, kanske jag ska tillägga) och så hade jag sen ett litet elände med att klura ut vad jag skulle göra, för hon ville inte säga vad hon ville ha, det fick jag fria händer med. Jag har inte så bra erfarenhet av fria händer när det kommer till det här, så jag var väl inte så lycklig, men jaja, det kan ju gå bra. Jag visste bara att hon ofta har på sig svart, turkos, kornblått, rött och lila. Ett tag tänkte jag göra en lilja, som skulle vara ljungfärgad (det fanns bra skäl till det). Sen tänkte jag på den där liljan, med med färgerna jag fått med mig, och tänkte att det skulle bli som en liten låga, de där färgerna. Då kunde man vända på liljan och verkligen ha en liten låga Men det blev ju inget snyggt, upphängt, och en upp- och nervänd låga var för konstigt. Blä. Jag kom ingen vart.

Nu tog jag fram lådorna med rätt färger och tänkte att det fick komma till mig, och se, där låg ju de små silverrören jag köpte på Continenta! Dem kunde jag ju ha ihop med stenar i rätt färger! Onyx hade jag, och korall, och turkos, och ametist. Inga bra blå stenar, men de runda klara glaspärlorna är vackra nog och dessutom oanvända sen tidigare och nyköpta (också på Continenta), det kändes hedrande nog. Så. Låset är gjort i agat och jag är orolig för att det inte håller. Jag har verkligen tappat en del handlag. Å andra sidan ser jag henne hyfsat ofta, så går det sönder är det väl bara att fixa, gör om gör bättre typ. Det passar bra ihop med hon som ska få det eller det hon gör i tjänsten, och här är jag kryptisk så det räcker och blir över, så här slutar vi.

Granny Smith

Jag visste att äpplena hette Granny Smith innan jag visste att namnet betydde mormor eller farmor Smith, tänker jag på nu. Precis som jag kunde sjunga låtar på utrikiska språk utan att fatta ett jota. Fast nu ska det inte bli nostalgikvarten här, här ska det läggas upp örhängen. Först de som heter om ovan. Så ett par lite gulare, som jag gjorde först, med tanken att de skulle passa bra med halsbandet Mors lilla Olle, som jag hade på mig idag.

Det blir äpplen och... blåbär, men det stör nog ingen mer än mig och det stör mig ytterst lite. Örhängena är gjorda i cats eye-pärlor köpta på armband från en affär jag glömt namnet på, i Farsta centrum. Till fullpris, men de var så vackra att jag inte kunde motstå dem. Så en bild på skolavslutningssetet som jag fixat till, på ett sätt som antagligen bara jag ser, men det är ju jag som ska ha det på mig så det verkar ju vettigt. Äpplena borde jag avyttra, det finns gränser för hur mycket kreoler nån har användning för... Men till vem? Får se om grönamatören jag försökt locka hit nappar.

Oh la la, Oglala!

Häromdagen såg jag ett sketasnyggt armband på en blogg. Jag skrev nåt berömmande till den som gjort det och sa samtidigt att jag gjort liknande saker och att det var kul att se sånt som jag inte riktigt sett förut hos andra. Hon som gjort armbandet svarade vänligt och avslutade med att Visst är det kul med Oglala-teknik? Oglala-teknik, say what? Aldrig hört talas om... Det är samma sak som när jag såg ett armband och det stod om anemon-teknik som jag gjort själv tidigare, men inte hade en susning om hade ett namn. Jag hittar ju bara på.

Sen var jag så klart tvungen att googla Oglala och när jag såg att det var indian-prylar så blev jag sugen på att göra nåt med de turkoser jag fått från Indien. Turkoser får mig nämligen att tänka på Nordamerikas indianer. Vad jag skulle ha för färger till kom jag på en sömnlös natt (inte helt bortkastat med insomnia). Jag vet inte om jag tycker det är vackert, men jag gillar det och färgkombon och det var roligt att göra.

Först är det en sträng med de stora turkos rocaillerna och så de stora pärlorna i glas och sten, knutet på vaxad lintråd. De plommonfärgade är risajklat glas från Ghana, de orange är nån infärgad sten jag tyvärr inte vet vilken det är (från Glitter-armband, konstigt nog, de har ju mest plast) och så turkoserna som en väninna köpt åt mig i Indien. Sen är det peyotat i de stora rocaillerna (fyra små påsar gick det åt!). Sen är det ett varv med små plommon rocaille jag fått från Gambia (superojämna, men det har sin charm), små turkos rocaille från Perlehusets utförsäljning när de la ner och så orange rocaille som jag fått från Frankrike. Sist lite mer av den turkosa lilla rocaille, i nån slags picoter. Stängningssnodden är virkad vaxad lintråd, med turkoser på.

Och fast det måhända låter fånigt så säger jag det igen: Det är mycket snyggare på än i skannern, om inte annat så för att det lägger sig så fint runt halsen. Kanske det till slut blir så att jag har det på mig, om ingen annan gör anspråk på det. Så blev det med Pilgiftsgroda som suttit på sen jag gjorde den, fast jag aldrig trodde det, jag som inte ens gillar blått på mig själv. (Jag vet att det anses att självberöm luktar illa, men vet ni vad, jag orkar faktiskt inte bry mig. Pärlbesatt- när etik är intressantare än etikett, typ.)

Här är länk till det vackra vita armbandet förresten:

http://time2cre8.blogspot.com/2010/04/something-old-something-new.html

Le rouge et le noir

Härförleden bad jag kosmos att ge mig en pärlbeställning som var lagom svår. Jag hade som vanligt örtiförton möjliga inspirationstrådar men ingen som var mer tvingande än nåt annat. En nätis frågade om inte vi kunde byta saker med varann, och eftersom hon gör vackra saker och är trevlig, och dessutom önskade sig nåt som jag kunde tycka var roligt att göra så slog jag till. Det skulle vara ett svart dramatiskt halsband, med en accentfärg som vi kom fram till kunde vara en kall röd (eller flera).

Jag började på ett halsband som artade sig mycket bra, men där jag varit klantig och inte märkte att tråden drog sig, så den plötsligt var för kort i ena änden (jag borde fäst...). Att det inte funkar att knyta Fireline och liknande fiskelinor blev jag plågsamt varse... (Man kan se det på första bilden uppe i högra hörnet.) Det gick inte att rädda fast jag försökte på flera sätt utan jag fick klippa ner det. Ganska ledsamt då jag hade kommit en bra bit. Men det faktiskt kul att trasha det också. Så var jag i Mörby i annat ärende och passade på att köpa svarta matta stora Miyuki och röda lite guldiga (jag vet att det heter gyllene, men jag har blivit smittad) droppar till en ny omgång Svart och rött.

Och så här blev det. Det är keramikpärlor (eller om det är porslin) från ett Indiska-halsband i botten (de största högblanka), så de matta från Zionesse (halvstora), så Jablonex-rocaille (de små svarta), så röda rocaille från Perlehuset (saligt i åminnelse- och ja, jag saknar det) och så de finfina dropparna (samma slags droppar som i mitt blåbärshalsband från sist). Lädersnodd från Zionesse som lås. Under tiden som jag gjorde det tyckte jag det såg ut som kaviar och spets, med blod på, men nu undrar jag om inte det mer ser ut som ett vulkanutbrott. Fast det är ju dramatiska saker alltihop, och det var det hon ville, så det är väl bra, hoppas jag. Och så är det mycket finare på riktigt än här, här syns knappt alla vindlar och vrår som det har.

Pärlbesatt gör en Sibyllas

Ingenting om mystiska spådomar, jag tänkte Sibyllas som snabbmat eller snarare pärlandets svar på snabbmat. Allt kan ju inte vara halsband som tar fem kvällar att göra, ibland är det kul att sticka emellan med tjoff tjoff armband på elastisk tråd tack och hej leverpastej. Den som fick armbandet blev hemskt glad i vilket fall.

Armbandet är mycket jämnrödare i verkligheten, inte alls så skiftigt som här. Det är cloisonné-pärlor jag köpt nåt med för att risajkla (minns inte vad det var från början), pärlor från Ghana i risajklat glas, granatkräneformade pärlor tagna från ett halsband köpt på Indiska, stor rocaille från Ghana och pärlemoplattor/snäckskal (?) från ett billighetshalsband också köpt för att slaktas. Allt taget från nedersta röda lådan, där de lösa pärlorna ligger. Plus en berlock jag gjorde igår.

Vink vink till dig Cat, som gillar att höra var grejerna kommer ifrån och hur jag gör. I översta lådan har jag pärlor i påsar och förpackningar, i mellersta lådan pärlor som är på tråd/sträng och så i nedersta lådan lösa pärlor. En trelådshög i varje färg, eller i alla fall grundfärgerna och lite till.

Mors lilla olle...

... har jag tänkt om det här halsbandet. Fast färgen är ju inte som blåbär egentligen, om man inte tänker på blåbär i mjölk eller nåt annat blåbärsbaserat. Färgen är mer plommon eller den mörkaste syrenen.. Asch, skitsamma, den här får heta så i alla fall, för jag ser i alla fall ett blåbärssnår när jag tittar på det. Från början skulle det bli nåt uteslutande lila (eller plommon då...), men när jag fick associationen fick det bli små gröna blad till. Det syns förresten inte, kanske, men hela halsbandet är exakt likadant hela vägen. Jämnt alltså.

Det börjar med en rad större glaspärlor tagna från ett halsband köpt på Indiska, för att risajklas. Sen är det en vepa med små mörkmörklila stavar, köpta på Perlehuset. Så en vepa till med såna. I den ena av dessa vepor/varv har jag satt ett varv trianglar i genomskinligt och lila colorlined, finpärlor från Miyuki/Zionesse. Sen är det ett varv till såna, i samma båge, fast med en droppe i blått och lila/guld AB (eller vad det nu är, det är i vart fall vad det ser ut som, men det har kanske ett annat namn), också finpärlor från Zionesse.

Alldeles ljuvliga är de, och i så litet antal kommer de bättre till sin rätt än om jag bara hade haft såna, tycker jag. Bladen är också små rör, och så vitt jag minns också från Perlehuset (när de hade sina utförsäljningar vid flytt och när de sen stängde så var mina påsar därifrån TUNGA kan jag säga...) Bladen är först satta mellan varannan stor lila och så är det ett varv till sen. Svårt att förklara hur jag satt andra varvet, men det går att se att de inte sitter precis likadant hela vägen utan i antingen en grupp på tre eller två. Har jag räknat rätt är det alltså sju varv pärlor.

"Låset" är handgjord och handfärgad silkessnodd från Folckers, speciellt utvald bland många lika vackra lila nyanser inne i affärn. Och nu låter jag lika smörig och förmäten som jag kan tycka att pärlare gör om sina alster på andra sajter, bläk. Bäst att sluta! Nä, jag måste säga att det är sjukt fint i alla möjliga ljus, såväl dags- som kvällsljus, fascinerande nog. Fast här, med skannerbilden, ser det mest svart ut... Verkligen dags att jag lär mig använda kameran jag fick i julklapp!

Pavlovskt...

märkte jag att jag tänkte, när jag insåg att jag bestämde mig för att göra det här halsbandet för att den som ska få det är den hon är. Åh, nu blev det bestämt lite kryptiskt. Vi börjar om från början. Den som talade om att hennes dotter önskat sig ett halsband till sin födelsedag är en person som varit osedvanligt generös och hjälpsam mot mig på olika sätt (eller inte ens mest mot mig, utan "mot" ett projekt jag haft, som egentligen gäller andra personer...).

Och jag har tydligen anammat konceptet "belöna önskvärt beteende" ordentligt, och använder det inte bara i den närmsta kretsen utan även på andra relationer, så när den här personen visade ett aldrig så litet behov av nåt som jag kanske kunde åtgärda så var jag snabb som attan på att föreslå att jag skulle göra ett halsband... Det här kanske inte ens är begripligt för nån utomstående, men för mig var det komiskt att se hur pavlovsk jag blivit där, att när nån varit extra snäll så måste jag nästan återgälda det praktiskt, det räcker inte att tacka och berätta om min uppskattning. Jäjä, det här är verkligen ett i-landsdilemma, ohyggligt internt och inte mycket att blogga om.

Nu till halsbandet i fråga. Personens dotter fick titta på den här sidan och se om det fanns nåt hon kunde tänkas gilla. Hon gillade Hjärteblod, men det är ju så extremt i sin Barbie-ighet (överdimensionerat och leksaksaktigt), så det fick modereras för att passa en blivande tonåring. Annars passade färgerna som var och jag fick fria händer, förutom kring att det skulle vara längre, så hon inte kände sig strypt. Jag valde pärlor läääänge, vilket kanske inte syns, för det är ju rosa och rött hullerombuller. Men inte vilken hullerombuller som helst alltså... I hjärtat är det röda silverlined rocaille som jag inte minns var de kommer ifrån, men burken ser ut att vara från en leksaksaffär. Sen är det cerise rocaille som är matta, från pärlaffär, minns inte vilken, några lite större rocaille i AB, också okänd härkomst, och så blekrosa rocaille komna från Gambia i pytteliten plastpåse.

Säger det här för att jag tycker det är så roligt att dels försöka minnas var grejerna kommer ifrån, dels för att det är kul med att de är så ihopplockade från olika håll. Runt hjärtat är det fin-pärlor, Miyuki i den jobbiga men fina storleken 15/0. Jobbiga för att man måste ha de tunntunnaste nålarna för att inte ha sönder dem. Det hade inte jag, för den tunntunna nålen hade jag haft sönder strax innan, och följaktligen gick det sönder ett gäng pärlor... Pärlfnas i sängen är inte kul. Fast bara en död nål är ju bra, på ett sånt projekt.

I själva halsbandet är det glaspärlor, dels rosa och transparenta fasetterade, dels röda rektangelformade med AB-effekter, båda två från Perlehuset, tror jag. Emellan är det samma röda leksaksaffärrocaille som i hjärtat. Låset är ett glashjärta (det är bra med två av saker, säger feng shuiarna. Jag vet inte så mycket om det, men det kan ju i alla fall inte skada...). Och jo, jag höll sånär på att glömma. Det är sytt på röd tråd, det är första gången, och det kändes lite extra fint med att inga fula vita skarvar syns nånstans. (Eller så kan man säga att jag bara blir petigare och petigare.)

Hela härligheten är faktiskt supersöt på, hur förmätet det än kan låta att säga så (orka bry sig...). Ser fram emot att höra vad tösabiten själv säger om det när hon fått det. Och ett stort tack till hennes mamma som gav mig möjligheten att sitta med det här, för rosa och rött ihop är en riktig kick att jobba med, för att inte tala om hjärtan! *nynnar på "Love is in the air"*

http://www.youtube.com/watch?v=NNC0kIzM1Fo

Spring dew

Jag gillar ordet dew, så det här halsbandet får heta så, fast jag egentligen kan tycka det är fånigt med utrikiska namn när man kan kalla nåt för Vårdagg. Dagg låter bara så hårt tycker jag. Och rosée passar inte heller. (Franska är inte utrikiska för mig.) Så Spring dew it is.

Jag har ont i fingrarna av långt mer än dussinet varv peyote (slutade räkna till slut, såväl varv som timmar). Det syns inte om man inte kan peyote själv, men det är alltså så att för varje färgskiftning, utökning eller ändring utåt från mitten, så är det ett nytt fullgånget varv. Till exempel de yttersta varven som slutar med en färg rocaille AB (AB står för effekten Aurora Borealis som är bensinfläcksskiftande), en matt lite större tubpärla och så "grässtrån" i samma rocaillefärg, det är minst tre varv, och inte ett som man lätt skulle kunna tro. Fram och tillbaka fram och tillbaka och till slut är det fullt med tråd inne i pärlorna och trögt att komma igenom och lätt att sticka sig och bryta av nålar. Fast jag bröt ingen nu faktiskt, det måtte varit bättre kvalitet på den här nålen.

Äsch, nu blev det ett gnälligt inlägg, det var ju inte meningen. Jag ville mest förklara att saker kan vara på ett annat sätt än de ser ut. Och när jag ändå håller på så kan jag då också säga att gräset är gjort på neonigt limegul lina medans daggen är satt med Fireline i färgen Crystal. Där har jag gått framåt lite efter att ha satt i daggpärlan för att sen backa och sätta fast den en gång till. Petigt är det också att grässtråna är antingen tre, fem eller sju pärlor långa. Det syns inte att det är regelbundet, men det är det. Förutom att jag placerat korta, mellan och långa grässtrån lite hursomhelst då...

Angående daggen så var tanken att sätta dit vanlig rocaille i glasklart, men det hade knappt synts bland alla grässtrån som är så glittriga som de blev. Rocaille-pärlorna, i två nyanser, är från Zionesse förresten, eller Miyuki, beroende på om man är intresserad av affären eller märket. Tuberna i mattare grönt är från ett halsband köpt för att slaktas till material. De större halvtransparenta i mitten är från Ghana. Och till daggen blev det alltså inte små rocaille utan fasetterade glaspärlor, eller om det är kristall (som ju är finare glas, så big deal, egentligen). "Låset" är en bit fuskmocka. Tänkte att det skulle vara lätt att stänga, ta av och ta på, samt variera längd på själv. (Det har varit lite kinkiga lås på somligt jag gjort och jag kände för att variera mig kring det.)

Och nu först såg jag att det sitter hårstrån mitt i bilden, så äcklisch... Tur att det inte är soppa utan halsband, att jag kan ta bort dem (de är mina och kommer ifrån när jag skulle se hur det såg ut på) och slutligen att den som ska ha det är en vän. Jag ids inte göra en ny bild för den sakens skull. Inte nu.

Mieux vaut tard que jamais

Bättre sent än aldrig, skrev jag med tanke på hjärtana... Det gör inget att de blev gjorda på självaste hjärtdan, för de är gjorda till mig och som ingenting-örhängen (vardagsdito alltså), inte specifikt för Alla hjärtans dag (det är inget jag firar). Jag bara kom på att man kunde göra dem som hjärtutropstecken när jag såg alla hjärtan som florerar på nätet just de här dagarna. Men det blev för mycket silver/mellanrum mellan över- och underdel för att se ut som utropstecken. Det gör inget, de är fina ändå.

Förutom silver (som jag lyckades förstöra två öglor av för jag var så darrhänt av koffeinöverdosering) är det glashjärtan från saligen insomnade Perlehuset (om jag minns rätt) och så rocaille (stor) från Ghana.

Lördagsgodis

... eller symbolmättat söthjärta? Jag fick en förfrågan om en muff, en slags lillasyster till Comfort zone. Satt på ett halsband i samma pärlor som i muffen. Det passade mig förträffligt idag, som var en dag där jag kommit i för nära kontakt med sånt som får mig att vilja klökas, och där slutar beskrivningen av vad ity detta skall vara en pärlblogg och nada mas, fast jag misslyckas oftare och oftare då jag inte har nån annan blogg (och inte hittar nån lämplig lösning på det dilemmat).

Nåväl, det passade mig finfint att göra nåt jag är van och bekväm med, och i skärt, som gjorde mig glad. Den som beställde gjorde mig också glad, med hur hon skrev. La in lite symbolik här och där, inte lika kryptiskt som i Tarkovskij-filmer (orka googla stavning nu) kanske, men ändå där. Alltså är det en granat som solopärla, vilket sägs befrämja erotik, och det passar såväl på en muff som till beställaren. Vidare är det två pärlor ljust och två pärlor mörkare i mönstret i halskedjan, för att fengshuia lite och par i saker sägs vara bra då (har jag några poly-läsare så får ni väl säga bingolingo lalalala när ni läser den passusen).

Sen är det ett glashjärta som lås, för jag är så PK att jag tycker att jag tyckte ett hjärta tillförde nåt här. Eller så o-PK, beroende på hur man är lagd. Säger jag och halkar iväg mot dagens irritationsmoment igen, så dumt. Anyway så är det finfina pärlor från Miyuki (de allra finaste rosa jag hade faktiskt), från Zionesse där expediten är utomordentligt trevlig. Plus droppformade pärlor jag tror jag köpte på Perlehuset innan de la ner. Hjärtat är nog därifrån också. Granaten är faktisk köpt åt mig i Indien, det är roligt. Så är det dubbla varv Fireline i halsbandet, så det ska hålla, hoppas jag. Och muffen är faktiskt tydligare muffig i verkligheten, inte fullt så grötig som här (jag har inte lärt mig kameran än, nej.)

Just, "kedjan" sitter igenom såna där små "öron" på sidorna (som på Alien), så den kan tas bort och man kan sätta muffen på en lädersnodd eller silverkedja, eller använda pärlraden helt ensam om man skulle känna för det. Fiffigt värre. ;)

Färdig (kom och torka), eller inte?

Så här ser Rimfrost ut efter att jag tagit till mig Messini Designs tips (tack för tipset, tack för kommentarer, och ett tredje tack för inspiration!). Det är fint, men är det färdigt? (Hon sa iofs att jag skulle ha gråblå eller silvriga pärlor så fullt ut lydde jag inte. Jag hade inga tillräckligt ljusa, annat än rosa och krämgula...)

Assistenten tyckte INTE jag skulle ha sötvattenspärlor på "ett sånt halsband", det var de för fina för. Äsch då. Hon - Assistenten that is- blir inte glad när jag inte gör som hon säger, men det är väl ändå jag som är chef (åtminstone i teorin... ;)) så nu blev det som strösslat med snöbollar på rimfrosten (?). Önskar jag var bjuden på bröllop nu, det skulle passa bra då, tänker jag. Kan inte ens minnas när jag var på bröllop sist förresten.

Och så önskar jag att jag VISSTE nåt alster som jag helt säkert kunde avyttra, för jag funderar på om inte jag skulle kunna ha auktion då, och ge pengarna till behövande ändamål (jag har ett särskilt i åtanke, och det är inte min pärlkassa, utan ett helt legitimt välgörenhets-ändåmål)... Hmm, ça donne à réfléchir, som min gamla franskafröken jämt sa (det ger en att tänka på).

Kung Bore knypplar eller Rimfrost goes WIP

Jo, Rimfrost är som sagt inget UFO längre utan WIP, som ska stå för work in progress. Tänkte bara lägga in det med tre rader till på vardera sidan, medans jag funtar på om jag ids göra fler varv eller om det bara blir fult och överarbetat då. Om nån har en åsikt är den välkommen med den kan jag säga. Och så är jag glad att den som bad mig göra halsband till pärlemokorset tyckte så mycket om det. Som jag alltid är glad när nån gillar mina grejer, vare sig de fått dem, köpt dem eller som i det här fallet bett mig göra det men inte köpt det... (Det skulle jag inte göra åt vem som helst, även om somliga tror det, om jag får utgå ifrån vissa mejl jag fått... Det finns verkligen folk till allt.)

Sen funderar jag på om jag skulle ha blodspår i snön, på Rimfrost alltså. Undrar om jag hört för mycket om vargjakten eller vad, för blodtörstig är inget jag ser mig som. Jäjä, det blir väl nåt av det. Och vad det blir för nåt sen vet jag inte, jag har inget direkt uppslag, förutom att jag ska göra örhängen med franska/brittiska/amerrkanska färgerna, ett hjärta och en kristalldroppe som en tår. Så kan man välja om man är ledsen eller glad över Sarkozy eller Obama eller nåt annat. Jag vet vad jag väljer, men det är inte det viktiga här, utan att jag blev sugen på att göra nationsörhängen när jag såg de ljuvliga handgjorda och randiga snoddarna på .. ja, Folckers band, återigen.

Sen tror jag att jag ska göra svart-vita örhängen till nån som det varit lite för mycket eländigt kring (sjukdom och död i familjen), nån som sägs ska ha ett mer svart-vitt tänkande än andra. (Det är okej med internt skämtande med den personen.) Tänkt som en liten uppmuntringspresent. Det är kul med uppmuntringspresenter. Själv skulle jag behöva uppmuntringsbeställningar, men det är en annan femma. Slut i rutan!

Rimfrost-UFO

Stötte på begreppet UFO i betydelsen unfinished object. Tänkte att jag kunde anamma det själv och lägga upp nåt som blev till av misstag och som jag ännu inte har bestämt om det ska få bli klart på nåt sätt eller slaktas. Så här var det: Jag fick en fråga om jag kunde göra ett halsband till nån. Eh, ja, det ska jag väl kunna, men VAD för halsband. Jo, jag har köpt ett hänge. Jaha, vad då för hänge och vem ska ha det, du eller nån annan? När jag hade fått svar på det (vitt kors i pärlemor, till henne själv) frågade jag Vad vill du ha för halsband, då Fria händer som jag sas få är en förbannelse. Alltid blir det för långt så folk tittar på deras mage, eller för kort så de kvävs, eller för synligt eller för osynligt eller nåt annat.

Och nu överdriver jag, men fria händer känns sällan som just det. Nu fick jag veta att ett inte alltför synligt halsband med alltför stora pärlor skulle bli bra. Och bara vitt skulle nog bli bra. Okidoki. Tog fram vita lådan och började och så vet jag inte vad som hände, för rätt vad det var hade jag inte alls ett vitt halsband som det gick att ha ett diskret kors på, utan nåt slags inslag ur vinterfloran...? Förresten är det bara vitt, det ser bara ut som nåt annat med den här kassa bilden. Och vad gör jag nu? Hon väntar ju på sitt halsband, så det måste jag göra. Men sen då, ska jag bygga vidare på det här eller vad? Det ger sig, det brukar det, särskilt om man låter hjärnan vara lite från allt tänk (Jag har läst Gunilla Ladbergs utmärkta bok Den mänskliga hjärnan- en upptäcktsfärd, och är grymt präglad... ;))

Kompishänge

Hänget är kompis till örhängena jag gjort, och de är gjorda till en kompis, därav namnet. Hon ville egentligen ha ett halsband som matchar örhängena men jag har ingen aning om var jag hittade mellanpärlan i örhängena. Kristallerna längst ner köpte jag på Crystal drops som inte finns kvar (jo, det ska finnas hemma hos hon som hade affären, men orka leta reda på var det är, när hon har öppet för att sen åka dit och kolla om hon har kvar just dessa kristaller. Nån måtta får det vara). Och fluorithjärtana köptes åt mig i Italien, och jag har bara lyckats hitta fluorithjärtan på ett ställe på nätet sen dess, och då vet man inte om de är i samma storlek, släta eller fasetterade osv.

Så nä, det fick bli ett hänge hon kan ha i silverkedja, om hon vill. Mittenpärlan är förresten en ametist här, så det är ett uppköp, om man inte är besatt av att det ska vara precis exakt likadant...

The world according to P...

The world according to Pia heter en blogg jag följer sen ett tag. Vem är nu Pia kanske nån undrar och varför ska jag skriva om en enstaka blogg jag läser? Jo, för oftast när jag hittar en blogg så är det genom blogghoppning, som när jag hoppade från Himmel och ord (vars "ägare" jag kände från ett forum) rätt ner i hennes bloggrulle där jag hittade såväl Ranas horisont som Hjerteting som jag följt sen dess. Bekantas bekanta liksom, som sen kan bli egna bekanta eller t o m mer.

Här hittade jag en underbar blogg genom googling på nåt helt annat än det jag fann, det är det jag tycker var så förunderligt. Googla försöker jag att inte göra för mycket, jag fastnar så dant... Bara som ett exempel kan jag säga att när jag letade efter en bild på vad det nu var som jag inte minns nu så fastnade jag så på Allposters.com och deras "vintage-avdelning" att jag tillbringade tre dagar (!) med att kolla igenom varenda sida med gammal reklam, propaganda och annat. (Nu har jag en fin liten samling choklad-, te-, parfymbilder och annat sen den gången, sånt jag kan leka découpage-lekar med, men det är inte riktigt görbart att fastna så.)

Men för ett tag så googlade jag alltså på malakit på Googles bildflik och hamnade så på en ljuvlig bild som fanns på Flickr. Så tvärfastnade jag med att titta på jag vet inte hur många bilder av den fotografen, som var den som har nämnda blogg... Jag skrev nån kommentar om hur ljuvlig bloggen var, med alla bilder av vackra hus, god mat (vego-mat dessutom), Stockholm, landskap, stickningar, hundar, träd och och och... Tack liksom. Så fick jag en vänlig kommentar tillbaks, och skrev en kommentar tillbaks och så vidare, och till slut visste jag att hon gillade grönt och rosa ihop och gillade vattenmelonturmaliner, och därifrån var inte steget långt att göra nåt utifrån de begreppen en dag. Inte för att ge bort det, för det funkar inte att ge bort saker hela tiden, mest bara för att ideer om smycken kommer och sen ligger de och skaver som en liten vass sten i en välknuten gympasko om jag inte får ur mig dem som nåt konkret.

Icke desto mindre, alla ni som tycker om vackra foton som liksom förmedlar en livsglädje och/eller kärlek till livets goda (floskelometern slår i taket, sorry), ta en titt på Pias blogg, det är den värd. (Hoppas att det är okej för henne att jag gör sån reklam för den, har inte kollat...) Och jo, halsbandet är gjort av Jablonex-rocaille i två olika storlekar, när det gäller det jade-gröna, plus turmaliner som blommor och en annan Jablonex-pärla som blom-mitt, plus fuskmocka. Fusk är i allmänhet inget jag förordar, men den här tog jag därför att expediten på Zionesse där glaspärlorna i det här är köpta (jag är inte sponsrad) tyckte att den var så himla bra och slitstark och jag själv tyckte färgen var så fin. Hade ingen aning om vad jag skulle göra med den, men använde den som låsgrej för att ta upp det rosa igen och för att kunna variera längden på halsbandet.