30 januari 2010

Lördagsgodis

... eller symbolmättat söthjärta? Jag fick en förfrågan om en muff, en slags lillasyster till Comfort zone. Satt på ett halsband i samma pärlor som i muffen. Det passade mig förträffligt idag, som var en dag där jag kommit i för nära kontakt med sånt som får mig att vilja klökas, och där slutar beskrivningen av vad ity detta skall vara en pärlblogg och nada mas, fast jag misslyckas oftare och oftare då jag inte har nån annan blogg (och inte hittar nån lämplig lösning på det dilemmat).

Nåväl, det passade mig finfint att göra nåt jag är van och bekväm med, och i skärt, som gjorde mig glad. Den som beställde gjorde mig också glad, med hur hon skrev. La in lite symbolik här och där, inte lika kryptiskt som i Tarkovskij-filmer (orka googla stavning nu) kanske, men ändå där. Alltså är det en granat som solopärla, vilket sägs befrämja erotik, och det passar såväl på en muff som till beställaren. Vidare är det två pärlor ljust och två pärlor mörkare i mönstret i halskedjan, för att fengshuia lite och par i saker sägs vara bra då (har jag några poly-läsare så får ni väl säga bingolingo lalalala när ni läser den passusen).

Sen är det ett glashjärta som lås, för jag är så PK att jag tycker att jag tyckte ett hjärta tillförde nåt här. Eller så o-PK, beroende på hur man är lagd. Säger jag och halkar iväg mot dagens irritationsmoment igen, så dumt. Anyway så är det finfina pärlor från Miyuki (de allra finaste rosa jag hade faktiskt), från Zionesse där expediten är utomordentligt trevlig. Plus droppformade pärlor jag tror jag köpte på Perlehuset innan de la ner. Hjärtat är nog därifrån också. Granaten är faktisk köpt åt mig i Indien, det är roligt. Så är det dubbla varv Fireline i halsbandet, så det ska hålla, hoppas jag. Och muffen är faktiskt tydligare muffig i verkligheten, inte fullt så grötig som här (jag har inte lärt mig kameran än, nej.)

Just, "kedjan" sitter igenom såna där små "öron" på sidorna (som på Alien), så den kan tas bort och man kan sätta muffen på en lädersnodd eller silverkedja, eller använda pärlraden helt ensam om man skulle känna för det. Fiffigt värre. ;)

3 kommentarer:

  1. hon blir säkert glad! ljuvlig färg.

    och varför är det så svårt att hålla sig till ämnet? att blogga (om man hör till de mer vettigas krets med hyfsat många användbara hjärnceller) är lite som livet, det är konstanta stickspår som måste avhandlas alt kommenteras. man får nog acceptera det. och jag gillar sidospår och lite rörighet piggar upp:)

    SvaraRadera
  2. Jag ser gärna att du "bloggar" på vår första mötesplats.

    SvaraRadera
  3. Suzann Larsdotter4 februari 2010 06:40

    Den blev verkligen fantastiskt fin och bilden ger inte riktigt rättvisa åt dess skönhet och elegans.
    Jag är en MYCKET NÖJD kund!

    SvaraRadera