KBT med Kali

Ijenklien skulle jag göra nåt helt annat än att pärla, men det klarar inte huvudet av just nu, så medan jag väntar på att huvudet ska bli mer samarbetsvilligt försöker jag göra andra vettiga saker. Igår blev det dammsugande och moppande, trots värmen (kanske högst rationellt att städa när man ändå är genomsvettig), och idag har jag gått igenom pyssellådor som kom i oordning (läs värre oordning) vid flytten. 

Hade glömt hur fantastiskt meditativt det är att färgsortera pärlor och försöka reda ut härvor med works in process (eller bara misslyckade alster man inte kommit sig för med att slakta, för kanske, nån gång, längre fram....). Hur som helst så hittade jag både wzzzt-en (grejen som man bränner tråd med) och Fatma-händerna jag fick från Marocko (tack för dem, S!) och till och med en kökskniv som jag tydligen lade ner i en låda när jag gjorde klart smörmuffen, och hade saknat liksom wzzt-en och Fatma-händerna. Mycket bra. 

Och så hittade jag mina hängen i krympplast och tänkte "Fanken, Kali förtjänar faktiskt att få ett halsband. Och här har jag stora svarta pärlor som skulle passa till det. Det tar vi nån dag framöver." Och så när jag låg i badet och läste (Oliver Sacks Det inre ögat), så kom jag på att jag ju hade ett gäng små döskallar kvar. När jag kom upp ur badet blev hon gjord, hux flux, precis som med städningen igår, som jag inte heller hade bestämt mig för utan bara plötsligt fann mig göra. 

Jag är riktigt nöjd med henne men kommer INTE att ha henne på mig, bara att hantera de där små plastskallarna var alldeles nog för mig (därav KBT i namnet). Jo, vad är det i då? Fasetterade glaspärlor från Continenta, dryga centimetern långa, plastskallar från armband jag köpt för att slakta (passar ju bra i det här sammanhanget...) och ett drygt 5 cm långt hänge jag gjorde i krympplast när jag höll på med det. Öglorna har en vän gjort när han övade på att göra såna för att göra en brynja, om jag minns rätt. Tack, E!

Uppdatering: Och så här blev det på. Jättenöjd, både med att Kali fick nya kompisar på stört, och bra sådana, och så gillar jag bilderna. Borde nog lära mig att använda kameran jag fick för ett tag sen, även om skanner-varianten är praktisk. 

Pärlbesatt experimenterar

Jag fick en fråga via ombud, om jag kunde göra ett armband med bilder av familjemedlemmar. Inte som i små ramar alltså utan direkt på pärlorna. Eftersom jag har inköpsförbud nu var det inte läge att försöka sig på translucent liquid sculpey eller annan flytande polymerlera, som jag annars är sjukt sugen på att testa. Nä, här fick det bli Kajsa Wargskt.

Kunde det t ex funka att göra krympplastbrickor och så göra découpage på (dvs lacka dit en bild, helt enkelt) nu när jag inte har några träbrickor eller aluminiumtags kvar? Jag gjorde brickor, och den som påstår att inte saker kan ha en egen vilja har inte träffat på krympplast. Den vrider och vränger sig så man blir fnoskig. Här har jag alltså måttat med glas, som så klart är helt runt, eller dragit streck med linjal, och ändå är slutresultatet vint, snett och skevt.

Jag tog mina snea underlag och försökte med olika bilder jag hade hemma. Och här kan jag säga, till nyare läsare, att jag inte är religionsförvirrad, jag är bara road av religion som företeelse och så älskar jag religiös kitsch. Därav den ohemula blandningen av madonnor, moskéer och hinduistiska gudinnor (inga av de senare i den här satsen dock). Sen var det det jag hade att tillgå sen tidigare découpagepyssel. (På den rödgulgröna brickan är det tänkt att man ska kunna läsa One love, på tal om religion. Rastafari i det här fallet. Det syns om man håller den lite ifrån sig.)

När jag hade satt på ett plaststrasshjärta på madonnan kom jag på att det skulle vara väldigt roligt att göra helt transparenta brickor med bara strass, så det var nästan svårt att ligga kvar i sängen och invänta dagen idag då jag kunde börja. I tanken blev det sketasnygga saker, lite som plexiglas eller resinsmycken. I verkligheten... mjaaa... Men det var roligt, återigen, och det räcker långt.

Nu ska jag bara göra lite grejer av grejerna, som halsband, barnvagnshängen, bokmärken eller nyckelringar. Fast nu är jag helt klistrig av attacklim på fingrarna och antagligen stenad av detsamma, så nu blir det inget mer för idag. Vet inte om jag fått svar på om jag skulle åta mig att göra armband med folks familj på, kanske jag ska hålla mig till La Sagrada Familia?

Olyckskorpar och annat krympplastpyssel

De fågelnålar jag la upp för ett tag sen rönte en viss uppskattning. Jag brukar inte göra om saker, dels för att det kan vara så mördande tråkigt och/eller omöjligt, plus att jag gärna vill vara lite exklusiv (när jag nu inte är Guldfynd, Snö, Glitter eller nån annan kedja utan en alldeles ensam- eller varför inte enastående hemmapysslare. ;)) Dock, nån måtta får det vara, så när jag fick en fråga om fler fågelnålar så gjorde jag några till. En fågel hade jag förresten kvar sen tidigare.

Här i gänget är det en som inte har nån nål och det är för att han brutit båda benen, stackarn. Fast han fick vara med på bild i alla fall. Han bröt ena benet när jag skulle klippa ut honom. Krympplasten liksom repar upp sig själv när man börjat klippa, hemskt enerverande. Särskilt pillrigt är det när man ska göra små hack och detaljer förstås. Jag gräddade såväl enbent fågel som löst ben och satte sen fast det med attack-lim.

Vad jag inte hade tänkt på var att limmet skulle rinna ner på bordet... Så när jag skulle ta loss fågelskrället så fick jag till slut loss den, men med ANDRA benet av och fastlimmat på bordet! Baaah! Jag petade loss den och klistrade dit den, men det är nog inte hållbart nog för att användas på nål och så ser det inte fint ut heller, men det var för sorgligt med den där enbentingen, han var tvungen att få en transplantation. Nu får han bo i en låda med andra krympplastar som inte fått nåt användningsområde ännu.

Vidare är det ett Kalihänge jag ska ge till den som ska ha Vårgräset, att ha som hänge eller på en nyckelring vilket hon nu vill (om hon vill ha det överhuvudtaget, that is), ett hänge med texten Baby steps, som jag tror jag ska ge bort det med, och så ett diadem med en julros, för en liten tös som går i en skola som heter just så, fast på latin.

Diademet ser inte mycket ut för världen här, men är rart på, när det tillkommer ett huvud, hår osv... Angående rubriken och ordet pyssel så höll jag sånär på att skriva dagispyssel, innan nån annan sa det, men nej, ingen har sagt nåt och jag ska inte tillskriva nån annan nåt den inte gjort. Så. Jag har roligt, det är det viktigaste, sen får det jag gör vara hur dagisigt det vill. Säger jag, mest till mig själv...

SÅ barnslig är jag, tralala...

I natt kunde jag aspelut inte sova. Vad göra? Ta fram nåt marigt att sysselsätta händerna med, när nu huvet inte funkar. Vad är marigt värre än vaxad lintråd och att trä för hand..? Man svär och pestar över att lintråden så småningom tappar styvheten och blir knepig att få dit den ska (no pun intended) och att man får klippa bort en bit tills man kommer till en sträcka där den inte har delat sig och mjuknat, men man sticker i alla fall inte sönder sig, när man nu är såsig och trött men ändå inte kan sova.

Och med vaxad lintråd hade jag häromdagen redan tänkt mig att göra en självlysande muff av pärlplattepärlor. När Assistenten såg den och hörde att jag hade tänkt att ha en pingla som soloaktörspärla började hon gnola på batteriinsamlingslåten och fnissade hejdlöst åt att den här lös och lät UTAN batteri. Ja, somliga är till och med mer lättroade än jag är. Bra det. När jag nu valde en lila pingla så matade jag på med lite ljuslila rörpärlor emellan de ganska stora grova pärlplattepärlorna (de i ministorlek hittade jag inte i den självlysande versionen, tyvärr). Vacker är den inte, det vet jag, men jag är svinnöjd i alla fall. Och kan de inte funka som reflex, som var min första tanke, så får den följa med i väskan och vara fånig och rolig, ibland behövs det nåt sånt mer än nåt annat.

http://www.youtube.com/watch?v=IEpIyIHIm0I

Mela plast

En nätis ville ha några av de plastisar jag gjort och redan tänkt mig en användning för, så det fick bli repliker (fast jag inte är en nån vän av det ijänklien), för att jag gillar henne så. Och så för att det roligt att avyttra lite av det jag gör också, förstås. Finansiera sitt missbruk lite. Och när jag ändå höll på så gjorde jag några grejer som jag tänkt på när jag gjorde första plåten.

Ska göra några fler, men först ska jag göra klart en lite galen grej jag påbörjade igår natt (som var en sällsynt dålig natt när det kommer till det man bör göra på nätterna förutom att festa och annat skoj, nämligen sova). Vad jag gjorde? En pärlmuff i självlysande pärlplattepärlor. Tänkte sätta en brosch-pryttel bakom och använda den som reflex.

Clockwise igen då. Ett bokmärke, eller ett hänge som ska bli ett bokmärke. Sen ett hänge där det står Andas! Så nätisens änglar. Så en liten bricka med texten This too shall pass, för att göra ett armband man kan ha på t ex jobbiga möten. Så en bricka med Don't panic. Den är det fyra hål i för att passa som "fokalpärla" i ett peyotat armband t ex. Så två plastisar till åt nätisen. Sen en Allah-bricka till, till t ex ett mobilsmycke eller bokmärke till nån med den inriktningen (jag önskar jag kunde skriva arabiska på riktigt).

Och så en "julros" till. Tror just den ska bli hänge på ett halsband gjord av gräsgrön snodd från Folckers (nu var det lite för länge sen jag var där och piggade upp mig med sötexpediten, så jag kan göra slut på all snodd så jag måste gå dit, smart va?) Och så vill jag gärna få en giltig anledning att gå till Zionesse snart, gudsigförbarme vad upplivad jag blir av att titta på småpärlor en masse! Men åka så långt bara för att titta funkar inte riktigt. Så jag hoppas jag får en beställning på nåt som kräver nåt jag inte har, snart... (hoho, Kosmos, lyssnar du?)

Don't panic!

När man inte peyotar eller nettar så kan man få ganska mycket gjort om man bara har rätt grejer framme och rätta humöret med sig och/eller mycket att processa... Så tycks det ha varit idag, för här kommer det alltså mer!

The hitchhikers guide to the galaxy är ingen viktig bok för mig (även om jag läst den nån gång och har den i bokhyllan och tänker Vogoner om somliga flera gånger i veckan), men den är desto viktigare för andra, som t ex Assistenten som älskar den och har sett filmen usque quasi 27 gånger (på sant alltså). Och bland alla citat, sentenser och motton som finns så är väl Don't panic ett av de bättre. Bättre än Plikten framför allt, för att bara ta ett, även om jag också är hyfsat plikttrogen (vad som sen är plikterna är en annan femma...).

Så jag gjorde ett armband av träpärlor, vaxad lintråd och bokstavspärlor i plast, med det mottot. Gillar det som attan, det också. Idag och igår var bra pärldagar, det tackar jag för.

Oxymoron

Kan nåt vara lika delar gullighet och morbiditet, svart (i flera avseenden) och färgglatt? Tydligen! Och ypperlig tankeavledning har det varit, mitt lilla armband på Dia de los muertos-tema, tack för det!

Så här var det. När jag köpte pärlemohänget vars syskon jag haft sönder, så var jag också inne i en affär där jag råkade på de söta och roliga plastskallarna. Tänkte redan då på inte bara Halloween-kitsch utan den mexikanska högtiden. Tänkte sen död och döskalle-kbta mig lite, och efter googlande på vad andra gjort så gjorde jag det här. Tanken var först att göra ett halsband, men ganska raskt sa det jag hade i händerna att Nej, jag vill bli armband. Okej'rå... Hade tänkt att skriva Memento mori i glappet mellan skallarna, för det tycks vara vanligt på det här temat, men dels hittade jag inte mina små färgglada bokstavspärlor, dels så jag fick inte plats, och så kändes det ganska bra med bara LEV (med ett tänkt ! efter och ett underförstått "idag, i morgon kan det vara för sent"). Låset var tänkt att vara en liten bjällra, och så en till, om man behövde ha mer plats för att få in sin handled. Men bjällrorna var visst för små, de höll inte ihop armbandet, upptäckte jag när det var dag. (Pärla på nätterna är tydligen ingen höjdare...) Så det fick bli knyttampar istället, fast bjällrorna fick sitta kvar, de pinglar så mysigt (säger jag som ändå lider svårt av hyperakusi..) Och där fick det bli bra.

Kalimani

En vän frågade om jag fortfarande gjorde tändsticksaskar, då den hon fått av mig en gång när hon beställt lyktor var helt sönderanvänd. Det var länge sen jag gjorde rent pyssel som inte inbegrep pärlor, men jag har länge velat göra det. Anteckningsböcker har jag velat pimpa, hade jag också sagt och det ville hon ha, med nåt hinduistiskt gudamotiv på. Kali slutade det på. Kali? Kali är i mitt huvud lite vikt åt min kära Fiberfrossa, men Kali är ju faktiskt bara sin egen så Kali blev det. Kali är dessutom rolig att jobba med, det är så mycket pjoller man kan ha med, vilket ni kan se lite av här (och annars i amuletthalsbandet som jag gav nämnda Fiberfrossa för ett tag sen).

Mitt découpage-lim hade torkat visade det sig, liksom stenlimmet och annat jag inte använt på evigheter men behövde nu... Bokjäkeln jag köpt för ändamålet ville inte alls bli klistrad på, så första Kali-bilden fick jag skrubba bort med elak-sidan på en svamp, då den bara lossnade hela tiden, men bara på vissa ställen. Och det lim jag lyckades hitta i otorkat skick bara ville hamna i metallspiralerna. Nåväl, det blev ju nåt, och det tog tid, och den är rolig på sitt sätt, men inte är det som jag hade tänkt, med sina utrunna konturer och sin blekta färg, så den får hon on the house, goda vännen... (Ja, jag är något av en perfektionist, på sina håll om än inte alla.)

Om vi ska hålla oss till vad vi ser så är det alltså Kali, som river ner för att kunna bygga upp igen, en liten spegel för att kunna öva Kaliskhet på t-banan till jobbet, en rand i självlysande färg (det funkar, jag har gjort trosor med den färgen på och det är väldigt effektfullt haha) och mina älskade microkulor i glas i lys-färgen. Och slutligen, nåt jag tycker är riktigt roligt, ett ben fastsatt i lädersnodd, som Här är jag-markör, om man nu ska skriva dagbok i boken eller så. Det roligaste av allt är att jag precis just nu insåg att benet ju är ett sudd från början fast jag inte köpt det för att ha som sudd, utan just för att göra nåt Kaliskt med det. Ha!

Pärlbesatt återgår till den smala vägen

eller nej, Pärlbesatt återgår till den religiösa kitschen snarare. Det här gjorde jag till nån som tror på den som är omnämnd på lilla tavlan (Allah) och som nu gör ramadan. Tänkte det kunde bli ett fint bokmärke, men personen sa att det var fint gjort och snällt av mig, men vidare praktiskt var det inte, så den skulle inte bli använd.

Nähäpp, men skit'i't då tänkte jag, och det är ju dumt, för saker som andra inte bett om kan man ju inte gärna förvänta sig att de ska vilja ha. Fast det var pisstråkigt ändå, jag som först letade fram bilder av hur det kan stavas (det beror på kalligrafin man väljer och hur grammatiskt explicit man vill vara), sen försökte mig på det i vitguldiga pärlor, fick höra att jag kunde skrivit annorlunda och att det vore ssnyggare att bara använda två färger, repade upp alltihop vilket var svårt eftersom jag faktiskt gjort det så ordentligt första gången och så stavade om och bytte till ramens guldiga silverlined rocaille... För inkentinken.

Jag tycker i alla fall den är fin, min lilla tavla, som går att ha som halsband, som bokmärke, eller kanske liten tavla på väggen? Det är handgjord silkessnodd från ljuvliga Folckers band,. eller Södermalms snörmakerier som jag tror affären egentligen heter.

Marie!

När jag hade gjort klart förra halsbandet hade jag en liten pöl turkost, rött och guldigt kvar på tallriken. Slog därför till och gjorde klart kors-halsbandet som jag löst lovat bort till en som inte kunde heta bättre för just det här halsbandet (känner inga Jesus, inte personligen i alla fall). Fast för att jag göra det var jag tvungen att fylla på, så nu är pölen på status quo igen. Sämre sisyfos-arbeten finns det i och för sig...

Ryktet om min död är överdrivet

I vanliga fall har jag haft pärlandet till att få ro, nu har jag inte ens haft ro att pärla! (Inte riktigt tid heller.) Nåväl, häromdagen fick jag i alla fall en önskan om ett madonna-halsband (av en som kanske kan sägas ha det som arbetskläder). Innan jag kunde göra halsbandet var jag ju tvungen att röja det jag hade på bordet, nämligen ett par ofärdiga örhängen (som jag gjort men inte blivit nöjd med och bara gjort om ena paret på, fast inte som de nu blev...). Här är örhängen och halsband:

Örhängena är en turmalin mellan swarovskisar och så aventurin. När inte örhängena ligger på skannern ligger aventurinen som den ska och är inte ute och valsar som här... Silver till. Halsbandet är en medaljong och så rocaille, mest från Ghana. Låspärlan är från Pärlan på Söder (RIP).

(Jo, att jag inte gjort nåt har lite med att göra att jag gick till ett fik (vars namn är en färg och en blomma) som jag tyckte mina lyktor skulle passa på. Jag har på tok för många hemma... Där sa de "Ja, vad fina, dem vill jag ha, men vi återkommer, jag måste prata med min kollega. Jag ringer i morgon!" Så hörde jag inkentinken. Ringde och frågade och de lovade ringa... och ännu en gång hörde jag inget. Sånt tappar jag sugen av.)

Medeas värld...

... inbegriper tydligen madonnor. Här en röd mugg som jag hade lite svårt att få till... Först fanns det inga röda muggar att uppbåda i nån affär (gick i säkert tolv styckna). Slutligen hittade jag en men den hade vita stjärnor längst upp. Har målat över stjärnorna med en blandning av illröd och svart färg som blev sisådär lik, så sen duttade jag med rödmetallic. Tycker slutresultatet är skitsnyggt, men frågan är hur tålig metallic-färgen är. Glömde liksom bort att det var en mugg jag gjorde... Den är i alla fall torkad i dagar och så grillad som de andra muggarna, så det borde hålla. Bild på båda sidor om örat är det också. Har inte kunnat låna kamera, så ni får hålla tillgodo med skannat.

Medaljonghalsband 1, av madonna-typ

Så här blev den. Fin tycker jag. Är lite ilsk på koppartråden i öglan, som är både för tunn och för tjock. Hade en som var super förut, men nån lekte med den och så var den obrukbar. Av den behövde man bara ett varv och så knips knips hade man en ögla.

Näste man till rakning är en kvinna, Kali, men jag vet inte om jag ska invänta färgönskemål eller köra på eget huvud. Det får bli ett senare bekymmer, nu kallar irlet.

Kali gjordes vid ett köksbord och sattes på utan att passera rutan Skanner, så för min hågkomsts skull skriver jag att den blev gjord med ljusblå, opaliserande bas, femton stycken, och så fem petrol pärlor med svart foder, infattade med en klar pärla med tegelfärgat foder. Det där låter som kinesiska inser jag.

Afro-australisk bling

Jag fick tillfälle att tillskansa mig en plasthund till idag, så så fort jag kom hem gjorde jag om mobil-blingen, såsom jag hade tänkt mig den från början. Är ledsen att det inte går att lösa rump-problemet (så det inte ser ut som de har konstiga utväxter där bak). De svarta stora och de grå småpärlorna är från Ghana, de stora grå från Gambia. (Tack till mina pärlleverantörer!)

ååååh medaljåååånger!

Jubel och klang vad bra medaljonger funkade som avledande manöver. Jag förlorade mig helt. Nu återstår det ljuva väljandet av färger till halsband, och så själva pärlandet. Hoppas de blir lika fina som de förra, nåt av det jag tycker mest om av allt jag gjort. Vill ni veta vad som är på dem? Vi tar det klockvis. En ros, ett kors, ett gammalt vykort från senegalesiska riksarkivet (en favorit bland alla dem), grundaren för det mouridiska brödraskapet (Cheikh Ahmadou Bamba), Krishna och hans mamma Yasoda, Kali, en flower fairy, en muslimsk kalligrafi som jag inte vet vad det står på (hoppas det inte är nåt fult- typ som Fyla små lätter-tatoos), en madonna, moskén i Touba (samma brödraskap som ovan) och så två madonnor till. Ekumenik på hög nivå alltså, som vanligt.

Jag skulle kolla på vad andra gjort för ikon-halsband, och insåg snabbt att Hjälp vad jag ligger i lä med kitschen! Skåden själva: http://www.giftscatholic.com/brazilian-jewelry.htm

Spegel spegel på väggen där..

Glömde ju fota spegeln som blev pendang till nyckelhängarn. Nu syns den underbara turkiska kalligrafin sopigt, men det som inte kan scannas får tyvärr bli fulfotat. Innan pimpning var spegeln gråmålad (skittrist if you ask me), men formen var fin och lockade till omgörning. (Mera mera ge mig mera! Découpage är hur roligt som helst...)

Pimpers paradise

Det har blivit mer pimpande än pärlande på sistone, av omständigheter som är ganska ointressanta. Hursomhelst, här är de, dels de jag gjort nu sist, dels de jag gjorde för nån vecka sen men inte fick med på bild. Bilderna är kassa, jag vet, men jag kan inte skanna grejerna och vet inte hur man handskas med (den lånade) kameran riktigt.

Första bilden är det senaste jag fått från katolska kitscherior i Budapest. Sen är det muggar att välja emellan. Så en present jag gjort och som inte ser nånting ut på bild men som jag tycker är så söt i verkligheten.

Crooked cross och sent pyssel

Var borta över julen och gav bland annat bort lite lyktor och muggar, men så kom det nån jag inte visste skulle komma och Jag Stod Utan Prunsent! Personen tyckte det halsband jag hade på mig var jättefint (Guldtipset) men på tok för stort för henne själv. Ända sen jag gjorde det förra korshalsbandet har jag varit sugen på att försöka göra kors på andra sätt, och så här blev resultatet av det försöket (korset är lite snett och vint, men så blir det när man inte har ståltråd) ihop med hennes önskemål om färg, längd, metallfrihet och diskret storlek, samt min tanke om barnsäkert lås):

Shit, jag behöver klippa trådarna också. Som navelsträngen på min senaste bebis... ;)

Så lägger jag in en ful bild på sockerströar'n och salt- och pepparkaren som fortfarande var för varma att göras klart när jag åkte iväg. Jag är supernöjd med dem, men fler än en behöver jag inte, så jag hoppas jag hittar nån som vill ha såna i födelsedagspresent, för jag vill gärna få göra (pimpa då) fler, det var hur roligt som helst.

Grillade lyktor till middag!

Utan vidare åthävor bjuder jag på dagens skörd (och bättre bilder av gårdagens):

Förutom den vanliga kitschorgien i madonnor och hinduistiska gudinnor har jag idag använt senegalesiska vykort från förra sekelskiftet, inklusive frimärket. Riksarkiv är bra grejer! Salt och pepparkaren är inte klara än, de ska grillas och så få småstenar på sig, men det blir i morgon. Lakshmi-lyktan skulle göra sig som dricksskål (hon är bl.a rikedomens gudinna), synd bara jag inte har nåt eget ställe..

Lång tid ingen sjö!

Herreminje, så här länge har det aldrig dröjt innan jag uppdaterade! Jag har flyttat, govänner (om nån nu läser det här.) Det såg ut som skam i den nya lägenheten, så här:

Trasigt, håligt och skitigt alltså, förutom att det var julrött, grangrönt, mandarinorange (och alla andra färger som är jättefina men inte på varsin vägg, så dåligt utfört och så trasigt, som sagt..). De som flyttat ut kom tillbaks för att städa om men glömde ändå hälften och jag orkade inte med mer gnällkärring-karma så jag gjorde om städningen själv, under idogt pestande. (Länge leve Cillit Bang!)

Det tog evigheten och en dag, men nu är det i alla fall städat, spacklat, maskeringstejpat, målat med minst fyra lager och inflyttat. Har t o m nästan flyttstädat klart i den andra. Därav nästan nollpysslande.

Igår gjorde jag dock lite muggar och lyktor (inför jul- jag struntar nämligen i att folk inte vill ha hemmapysslade klappar). Bilderna är inget vidare, men här är de.







Så passar jag på att föreviga mina kära lampor, fast på nytt ställe då. Bilderna sitter säkert skitfult ihop men nu orkar jag inte rådda mer med det. Blogger är lite användarovänligt... God jul!