Kalimani

En vän frågade om jag fortfarande gjorde tändsticksaskar, då den hon fått av mig en gång när hon beställt lyktor var helt sönderanvänd. Det var länge sen jag gjorde rent pyssel som inte inbegrep pärlor, men jag har länge velat göra det. Anteckningsböcker har jag velat pimpa, hade jag också sagt och det ville hon ha, med nåt hinduistiskt gudamotiv på. Kali slutade det på. Kali? Kali är i mitt huvud lite vikt åt min kära Fiberfrossa, men Kali är ju faktiskt bara sin egen så Kali blev det. Kali är dessutom rolig att jobba med, det är så mycket pjoller man kan ha med, vilket ni kan se lite av här (och annars i amuletthalsbandet som jag gav nämnda Fiberfrossa för ett tag sen).

Mitt découpage-lim hade torkat visade det sig, liksom stenlimmet och annat jag inte använt på evigheter men behövde nu... Bokjäkeln jag köpt för ändamålet ville inte alls bli klistrad på, så första Kali-bilden fick jag skrubba bort med elak-sidan på en svamp, då den bara lossnade hela tiden, men bara på vissa ställen. Och det lim jag lyckades hitta i otorkat skick bara ville hamna i metallspiralerna. Nåväl, det blev ju nåt, och det tog tid, och den är rolig på sitt sätt, men inte är det som jag hade tänkt, med sina utrunna konturer och sin blekta färg, så den får hon on the house, goda vännen... (Ja, jag är något av en perfektionist, på sina håll om än inte alla.)

Om vi ska hålla oss till vad vi ser så är det alltså Kali, som river ner för att kunna bygga upp igen, en liten spegel för att kunna öva Kaliskhet på t-banan till jobbet, en rand i självlysande färg (det funkar, jag har gjort trosor med den färgen på och det är väldigt effektfullt haha) och mina älskade microkulor i glas i lys-färgen. Och slutligen, nåt jag tycker är riktigt roligt, ett ben fastsatt i lädersnodd, som Här är jag-markör, om man nu ska skriva dagbok i boken eller så. Det roligaste av allt är att jag precis just nu insåg att benet ju är ett sudd från början fast jag inte köpt det för att ha som sudd, utan just för att göra nåt Kaliskt med det. Ha!