Assistenten har tjatat länge om att få en tiara. Inte en plastig en från Buttericks, eller plastig dyr-en från Glitter utan en riktig. Jag har ingen bra ståltråd hemma och det finns gränser för hur mycket jag lägger på nåt som ändå lär tappas bort eller has sönder, om inte hon ger bort det för att nån behövde det mer (behjärtansvärt, men inget jag stöder alla gånger). Så silver var faktiskt uteslutet, trots att hon tyckte tråden verkade stadig nog. You bet, det är ju silver från Konrad Wahlströms, den har jag betalt mer än jag ville för... Jag erbjöd en kompromiss. Om vi tar ett diadem av dem jag köpt för att sätta pärlade blommor på (har inte kommit dit än...) och så försöker jag göra nåt utifrån det, kan det funka? Annars får vi väl leta på stan, bara inte nu nu nu, eller så måste jag hitta vem det nu var som gjorde fina tiaror och diadem på nån av pärlsajterna och så får du vänta tills jag fått in lite pengar så köper jag en till dig. "'kejrå. Fast då måste jag få ha den här pärlan mitt på" fick jag som svar, och det var den gröngula mittpärlan. Sen valdes det grönt diadem (från nån billighetsaffär fast jag minns inte vilken just nu).
Hmm.. Fnula fnula. Koppartråd. Pärlor från det slaktade primörarmbandet som jag hade pytsat ner i en liten påse som får vissa att tro att jag sysslar med helt annat missbruk, när de ser påsarna... Det är tjeckiska pärlor i glas, risajklingspärlor, pärlemoblommor och vaxade glaspärlor. Gjorde en vepa. Och så en vepa till. Jorå, det var jättefint, som diadem betraktat, men på tiaror brukar det vara piggar som sticker upp, kan du fixa det sa slavdrivar-Assistenten. Och när jag var klar så var hon så nöjd så nöjd, med sin billighets-Tolkien-tiara, och jag, jag är ofta nöjd när Assistenten är nöjd, så idag var en riktigt bra pärldag.
Vill också tacka min nätis som skriver bloggen Himmel och ord, för ett riktigt fint inlägg om varför man gör saker, och om att göra saker för glädjen och inget annat än glädjen. Hade det med mig när jag gjorde örhängen och det här fast utan att tänka på det förrän efteråt.
Åhh! Helt klart superduperfin! Jag älskar (också) grönt. Och hälsa Assistenten att tant Rana fattar precis varför hon valde den där pärlan till mittpärla.
SvaraRaderaKram, Rana
Assistenten har en händig diademmakare i sin närhet och vem jag ska lyckönska mest till den här härligheten vet jag inte. Maxgrattis till båda!
SvaraRaderaSlavdrivar-assistenten har bra smak och du är en hejare på att göra tiaror! :) Jag som aldrig har varit en "princess-tjej" skulle nästan kunna tänka mig att använda tiara om dom är såhär snygga!
SvaraRaderaÅåååh, du kan ju gissa om jag ÄLSKAR tiaran som är så vackert grön:-)
SvaraRaderaÅh - tack för gulligt omnämnande! Jag sitter just och funderar på något du skrivit (lite i en bisats, men för mig var det lite av en aha-tanke): att negativa tankar befästs lättare än positiva, och att det är därför man behöver hjälpa de positiva på traven. Ganska uppenbart, på sitt sätt, men jag har aldrig tänkt på det så. Jag bugar och bockar för det tankefröet - och lär väl återkomma till det vad det lider...!
SvaraRaderaVad gäller dina smycken är de ljuvliga, i vanlig ordning - och ja, de är verkligen glad-saker också. Det SYNS! :)