Interaktivitet, chakraregnbåge på Futu, samt Pussy riot

Fick bilder på mina chakraregnbågsörhängen som fått ny matte, och det var ju bra att de fick, för grejerna blir ledsna av att ligga i en uttjänt godisburk, och de passar dessutom henne mycket bättre än mig. Jag såg ut som en julgran i dem, medan de bara är färgglada och coola på henne, enligt mig. Här kan man se och bedöma det felv: 

http://friskapande.blogspot.se/2012/08/damp-det-ner-ett-par-orhangen-i.html

Förövrigt tänker jag varje gång jag hör om Pussy riot och rättegången mot dem att jag skulle vilja göra en muff på det temat, men det vete håken hur man ska få till. Jag tänker betong, graffiti, taggtråd och kanske lite anarkosyndikalistiskt rött och svart (och här visar jag hur total nollkoll jag har på Pussy riot och att jag bara går på egna associationer), men jag vet inte hur just det ska in i en muff, om det ens är värt att göra när de kanske borde associeras med nåt helt annat.  Jäjä. Trevlig lördag på er! 

GLÖD!

Jag fick en fråga om man kunde göra en muff som örhängen. Örhängen med en muff i vardera örat kändes fel, och hur skulle man göra med att ha det i ena örat, vad ska hända med andra örat då? Well, det fick vara som det ville med det, för idag när inte mycket annat gick att göra (jag vet, jag gnäller, men så är det) så kunde jag i alla fall peyota en liten glödfärgad muff och se hur den tog sig ut i örhängsform. 

Hade tänkt att ha den på kreol-stomme som jag skulle svärta med äggula, men det orkade jag inte till slut så det blev en örhängsbåge jag hade gjort tidigare. Riktigt trevligt, men eftersom jag inte vill ha en muff i örat och den som talade om det tycks bestämt sig för nåt annat (OBS, det här var ett experiment, inte ett försök att prångla på nån nåt, det kanske behöver förtydligas) så tror jag att den här blir ommonterad till halsband. Har jättesöta röda helrunda pärlor jag tror skulle passa bra till.

Annars är det här vanliga rocaille från Pärlehuset, en affär jag fortfarande saknar, särskilt som den var i sin första lokal, och så en fire polished-pärla i rött och orange, fast det orange syns inte, för det är gömt på insidan av det hela. Och så silver. Och nu skulle jag vilja ha tankeskärpa nog att komma på hur jag ska peyota den där hoyan jag tänkt på, eller en fredskalla, för det vore roligt att göra nåt annat. Tänka är dock en spetsinkompetens just nu, så vi får se hur det går.

Uppdatering: Den som undrade hur en öronmuff skulle kunna tänkas se ut vill ha den, så lilla Glöd ska ut i världen. Jäääj! Och ny uppdatering, så här sen den ut på min rara muffagent to be! Om ni visste hur det gläder mig att se mina alster på.

Ayurvardag eller gorge de pigeon

Ayurvardag? Nej, det här blogginlägget har ingenting med ayurveda att göra, men jag tyckte namnet skulle vara roligt på ett ayurvedisk vardagligt lunchhak. Sen hade jag tänkt att nästa alster skulle bli nåt med chakrafärgerna, men si, det blev det inte, för idag när jag inte lyckades få tag på den deckare jag ville ha tänkte jag att jag också behöver ett par vanliga vardagsörhängen och att det var rent gruvligt länge sen jag tångade nåt eller pärlade nåt överhuvudtaget, annat har kommit emellan big time (men det SKA bli ändring på det, är det tänkt). 

Så fram med silver, tänger och swarovskisar i färgen heliotrop. Och där kommer vardagen in. Pärlorna ser ju grå ut, men tittar man närmare så skimrar de i lila och grönt, som duvbröst. Duvor tänker många tydligen på som äckliga, störande och extremt oanseligt vardagliga, men hur vackra är de inte om man tittar lite närmare inte bara på det skimrande bröstet utan de vackra rundade linjerna? Jag har länge tänkt att jag skulle göra nåt inspirerat av dem, fast nu har jag glömt vad det var jag hade tänkt göra. Nu blev det lite smågrå ojämna vardagsörhängen, för vardag väljer jag framför helg och fest, alla gånger.

Toxiska bär

är inte nån särskilt trevlig rubrik, men det är den som kommer för mig. När jag är i behov av attackvila och inte orkar läsa ens deckarserien jag håller på med då, så ser jag hyfsat ofta på skräpprogram på tv. Gör om mitt yttre/inre/hus/husdjur/barn, för att inte tala om all skit med utslagningselement. Eller, det pinsammaste av allt: Glamour. Skräp som konstart. Och som jag, trots det omdömet, såg närmast varje dag på den tid då Ridge och Brooke var unga och inte föräldrar till ungar som glatt anammat sina pärons alla märkliga beteenden. Fast det här ska ju inte vara en tv-blogg, jag ville bara förklara var de toxiska bären kom ifrån. I Glamour är det nämligen just nu en historia som är mer sanslös och styltig än den hela radda avsnitt i Dallas då nån jag glömt vem det var hade drömt allt som hänt under ett tag. Och den totalt otrovärdiga Glamour-storyn handlar om toxiska bär, som får folk att bete sig minst sagt underligt. (Jag önskar jag kunde skylla på det, verkar jädrigt behändigt...). Fast det var inte utifrån gårdagens Glamouravsnitt jag gjorde de här örhängena. 

Nej, jag köpte en kofta igår, då det var dags för lite garderobspåfyllning när jag nu fått fössledagspengar. Och så fanns det grönt i affärerna, och inte bara i varmare nyanser som jag ser spysjuk ut i, utan härliga kalla buteljgröna och petrol, som koftan i fråga. Fast jag måste ju ha nåt att ha till, och såg direkt framför mig de fjäder- eller bladliknande metallpärlorna jag köpte som ett rea-halsband att slakta. Ihop med rosa sötvattenspärlor och mörkrosa pärlemopärlor som bär till bladet (har tänkt mig mörkrosa strumpbyxor till tröjan) har jag plötsligt lite mesiga men väldigt bärbara örhängen att ha till. Känns finfint och inte det minsta toxiskt. (Den konstiga bilden kommer sig av att jag lagt örhängena i skannern och inte fotat dem med kamera.) 

Livets hjul rullar fort som ... nåt snabbt

Hjälp vad fort tiden går, nu fyllde jag visst år igen... Som firande av mig själv och som alltid lika nyttig påminnelse om vikten av balans i tillvaron (brist på balans får väl ses som en av mina spetsinkompetenser, dessvärre) tänkte jag mig göra nåt jag länge tänkt på, en chakraregnbåge av de multifärgade pärlor i pärlemor jag köpte på Panduro en annan dag då jag behövde fira mig själv för vad det nu var. Panduro är ett kedjeställe, dyrt och inte särskilt välförsett, men har de bra saker så är jag inte den som är den. (Allt material kan inte hittas på små pärlaffärer, hos grossister, i leksaks- järn- eller fiskeaffärer, Myrorna eller liknande, eller från fådda saker, även om det är mer sport så.) Nog om det. Här är örhänget jag gjorde. Har inte bestämt mig för om det blir ett till än, för satan i gatan vad dålig jag är på att tånga idag och kanske två stycken blir lite för mycket julgran (det når nästan ner till axeln). Det ger sig, det som annat. Må mitt nästa år bli bättre än det gångna!

Och medan jag ringde en av mina mostrar, som råkar ha samma födelsedag, så tångade jag med viss möda fast utan att notera att jag gjorde det överhuvudtaget (?!) ett örhänge till. Det blev längre än det första, för det är så förbenat svårt att tånga silver så det blir jämt, särskilt med minsta rundtången som håller på att falla ihop (det är en billighetstång som har hållit längre än jag trodde, så jag ska inte klaga), men efter lite trixande med i stort sett varje ögla är det sån minimal skillnad på dem i längd att jag inte bryr mig om att försöka mer (om inte annat går silvret av om man överbearbetar det, och DÅ skulle jag bli purken). De känns bra på och jag vet inte hur hög julgransfaktorn är. Får testa det på stan. Minimuffen fick jag nästan noll reaktioner på, kanske blir det samma med de här. Och går de inte att ha som örhängen så får de hänga i nåt fönster och göra sitt chakrapåminnelsejobb därifrån. Det blir bra.

Vårsvärta

Det där This too shall pass-mantra-framkallande fortsätter oförtrutet, drygare än Yes är det, men vi ordar inte mer om det. Tyvärr har inte pärltvånget spirat så mycket som grönskan utanför fönstret heller. Det har i och för sig funnits lite av praktiska skäl till det också, då pärlorna varit mer oåtkomliga rent fysiskt på grund av lite av det där This too shall pass-mässiga. Blärk vad kryptisk jag är. Och förblir, det här ska ju vara min pärlblogg och inte Smutsiga byken-blogg. Låt oss komma till saken.

En vän och bra pärlmodell- och beställerska önskade sig nåt i svart och guld. Det jag gjorde (flera olika försök) blev inte alls bra, fast tanken var hur bra som helst i alla fall vad gäller en idé. Och inte såg jag nån lösning i sikte på det, för det material (små rör i guldpläterat) jag hade tänkt mig att använda för ytterligare ett alternativ fanns inte, visade det sig när vi gick till Continenta, vilket var totalt oväntat .

Så ändrade hon sig så småningom lämpligt nog till silver och svart och då blev det möjligt med nåt annat. Jag tänkte genast på nån slags replik på halsbandet med silverrör, turkoser, koraller, agater och blått glas, fast långt. Nu blev det silverrör och keramikpärlor. Lite för att det var det jag hade hemma i sån mängd så det räckte, lite för att agater i ett så långt halsband hade blivit väl dyrt (halsbandet går ner till magen, och antagligen särskilt mycket på henne som är petite på både längd och bredd).

Örhängena har jag sett liknande på en blogg jag gillar (googla på Kelle Hampton om ni är nyfikna, bloggen är ljuvligt upplyftande) och även på nån på stan. Kände för att se om jag gillade såna lajv. De var trevliga att göra och jag tycker också de där raka silverlängderna (ca 3-4 cm långa) passar väldigt bra ihop med de små raka silverrören. (Örhängena låg konstigt i skannern då bordet tycks vara lite lite snett, de hänger jämnt och fint i verkligheten, kan tilläggas.) Hoppas väninnan gillar det. Gör hon det inte är det här nog ett väldigt lättburet halsband att ha när inget annat skriker Bär mig! så jag har inget ont av att ha det själv i så fall. På snarare återseende, hoppas jag!

I've got sunshine...

... on a cloudy day... Inte för att jag HAR detta solsken, men låt oss inte fastna i detaljer. Nämnda solsken finns på den mottagning där jag med viss regelbundenhet går och får nålar (läs akupunktur) och lite knak och brak (läs naprapatbehandling). Alla som jobbat med mig där har varit superbra, men Solskenet har dels ett särdrag som jag har haft väldigt svårt för tidigare (inte på grund av henne, märk väl) - och det var en KBT-övning som hette duga att ta emot behandling av henne, vidare gav hon mig möjlighet att vara nåt annat än patient när jag fick lära henne nåt viktigt om nåt som jag kan mycket om (vilket på olika sätt var mycket värdefullt för mig), så är hon rödhårig (en grej jag är hemskt svag för) och så slutligen, det som förskaffat henne smeknamnet, hon är ett enda stort leende hela tiden, och believe you me, det känns inte som ett försäljardito.

Jag skulle kunna betala bara för se det leendet. Vilket jag sagt. Men det känns lite futtigt att bara säga det, så jag tänkte hon skulle få nåt jag gjort, som örhängen. (Jag brukar ju ge folk saker jag gjort ibland, så för mig är det inget konstigt.) Hon sa att då måste hon absolut få betala för det, när jag frågade om färger och så, men det var ju inte tänkt som en metod att ragga kunder.

Och så när jag tänkte på vad jag skulle göra och inte hade några idéer mer än färgmässigt (där Assistenten och jag var rörande och närmast löjligt överens om att till malakit passade ljusorange bäst) så blev det bara så att jag gjorde ett set. Inget märkvärdigt nyskapande eller nåt, men jag är nöjd med det. Det är bärbart och enkelt, vilket är bra då jag inte har en aning om vad hon har på sig när hon inte har jobbkläder. Och i värsta fall, om det är för tantigt eller så, så får hon väl ge det till sin mamma eller nåt (hon är väldigt ung).

Så måste jag nog länka till låten eller framförandet jag sitter och nynnar på samtidigt...

http://www.youtube.com/watch?v=BshTKrmLxcg

Äsch, jag höll ju sånär på att glömma varudeklarationen! Det är alltså rocaille (köpt i en indisk tygaffär som tyvärr la ner), malakit i två storlekar, sötvattenspärlor, silver (tråden jag haft genom pärlor och stenar samt karbinhaken) och silverpläterat (öglorna). Öglorna som "bara" är pläterade hade jag mest med för att de är gjorda en min vän smeden som flyttat utomlands och som jag saknar som min bäste utflyktskompis genom tiderna. Tror han ursprungligen gjorde dem för att göra en ringbrynja, men gav dem till mig när han flyttade. Sen iddes jag inte leta efter silveröglor bara för att allt skulle vara silver, i ärlighetens namn, jag behöver öva på att det får vara nån måtta på petigheten.

Sudda sudda

Jag lägger väl in örhängena ändå, fast jag själv tycker de är för tunga att bära. Nån annan kanske inte lider av det, och vill ha örhängen av silver och sudd i akut leendeframkallande kombination (tro mig, det funkar varje gång man ser dem).

Ichtys- the set

Var på vippen att skriva Ichtys med avec, men med tanke på att avec betyder just med kändes det alltför fel. (Japp, jag är inte bara pärlbesatt, jag är språkbesatt också, och får lust att kaskadspy när jag ser affischer med Vart ser du på fotboll?) Hursomhelst, här är Ichtys med örhängen och armband. Armbandet var tänkt att bli självaste Jesus-fisken, men det funkade inte när den skulle vara så liten som den ska vara så fisken blev gjord av silvertråd.

På armbandet som blev gjorde jag tre små öglor för att kanske kanske sätta ett kors, ett ankare och ett hjärta i, men så bra är jag inte på att tånga silver, så nej. Det fick bli en mini-ichtys och två pärlor. Tycker det blev rart faktiskt. Dessvärre hade jag inga band i rätt mörkblå nyans, varken sammets-, läder eller mockabandet jag hade var rätt. Men hon som ska ha det är bortrest, så jag hinner hitta rätt. Eller så är hon inte fullt så kinkig som jag med färgnyanser? Chansen finns... Jo just, örhängspärlorna är tjeckiska fasetterade pärlor, köpta på saligen insomnade Pärlan på Söder.

ALLT halvfabricerat är inte dåligt...

Nä, ibland är det roligt att bara leka lite med sånt som inte är så jättejättekrävande. Tångelitånga knips knaps en stund så är det klart. Som här, ametistkulor, färdiga kreoler, färdigt berlockarmband (mitt första) och lite hattpinnar där hälften sitter i stenarna och resterna blivit sammanbindare av stenar och armband. (Allt silvrigt är silverpläterat). Gjort till nån jag inte träffat, dvs beställning via ombud (vilket var roligt, då det nästan också var första gången). Det syns inte hur sagolikt vackra ametisterna är, men hon som beställde vet det, då hon själv fick såna för ett litet tag sen.

Ribes nigra

Inte för att det här ser ut som barta svinbär i verkligheten, men det var ändå namnet som kom för mig. Gjorda till den som beställde Indiskret iris. Kundvård kan man säga... ;) Och så har (inte så) lilla jag fått likadana, för jag köpte ju ametisterna av min alldeles egna kärlek till dem och till lila. Modellen är jätteskön att ha på sig. Ringarna är sisådär tre centimeter "breda" och ametistkulan nån centimeter, så de är ganska rejäla. Och nu när jag såg skannerbilden ser jag att de ser lika svarta ut som nånsin de svarta agaterna, och de är de inte på riktigt, där är de så där ljuvligt mörklila som fin ametist är. Mycket mening med att ta kort när de är helt skeva, men jaja, jag har inte lärt mig kameran jag fått, ännu. Prokrastinera mera kunde vara min slogan, ibland.

Pärlbesatt goes minimalist samt modebloggare

... eller Nöden har ingen lag. Idag var jag iväg för att leta efter en viss hårblomma till en viss ung dam, inför morgondagens skolavslutning. Rätt var det var var det jag som stod och provade en topp. Jag blev sen övertalad att köpa den och även att lova att ha den i morgon. Eh, men jag hade ju gjort mig ett set med skolavslutningslull-lull att ha med klänningen jag hade tänkt att ha på mig..?

Well, bara att i grevens tid ta fram tänger, silver och lite stora kulor i svart agat (från Continenta-besöket) och tånga ihop nåt som funkar med den svart-vitrandiga (no shit Sherlock, det har ju ALLA nu) toppen. Jag har sketasnygga svart-vita pumps från fyrtiotalet, så jag är inte kamouflerad HTT (head to toe, som Tyra säger) i vart fall...

Och mer modeblogg än så här blir det inte. Så får vi se senare om jag låter hänget vara så där minimalistiskt, bygger på det, bygger på halsbandet på kedjan, eller slaktar alltihop. Örhängena vet jag redan att jag trivs finfint i. Hade de gröna idag och de dansar så fint i solen.

Granny Smith

Jag visste att äpplena hette Granny Smith innan jag visste att namnet betydde mormor eller farmor Smith, tänker jag på nu. Precis som jag kunde sjunga låtar på utrikiska språk utan att fatta ett jota. Fast nu ska det inte bli nostalgikvarten här, här ska det läggas upp örhängen. Först de som heter om ovan. Så ett par lite gulare, som jag gjorde först, med tanken att de skulle passa bra med halsbandet Mors lilla Olle, som jag hade på mig idag.

Det blir äpplen och... blåbär, men det stör nog ingen mer än mig och det stör mig ytterst lite. Örhängena är gjorda i cats eye-pärlor köpta på armband från en affär jag glömt namnet på, i Farsta centrum. Till fullpris, men de var så vackra att jag inte kunde motstå dem. Så en bild på skolavslutningssetet som jag fixat till, på ett sätt som antagligen bara jag ser, men det är ju jag som ska ha det på mig så det verkar ju vettigt. Äpplena borde jag avyttra, det finns gränser för hur mycket kreoler nån har användning för... Men till vem? Får se om grönamatören jag försökt locka hit nappar.

Coral wave

Alla personer av yngre årgång som jag har omkring mig nu har fastnat för korall. (Själv fick jag nog lite nog av det redan på åttiotalet.) När jag såg halsbandet av pärlemocoins på Glitter tänkte jag genast att "Ah, det där blir bra, ska bara vänta på att det kommer på rea. "Det är bara att ibland kommer inte saker på rea, eller så vill man inte ha dem längre då. Det är ju nu som di där små (eller relativt små, i år räknat, jämfört med mig) vill ha koralliga saker, inte om två månader.

Så idag kunde jag inte hålla mig, utan köpte det, och tjoff tjoff, ihop med hattpinnar och kreoler från Continenta så blev det blaffiga maffiga örhängen till den ena av dem. (Eller inte fullt så tjoff tjoff, för det ska ju mätas och grejas, och det silverpläterade godset är så pass mjukt att man får vara varsam så man inte krajar dem.) När de hänger, och inte fulligger i en skanner, så hänger coinsen på varann så att ungefär halva syns. Mycket anslående faktiskt. Sen kanske de går sönder av att dängas i varann, men det får vi se då, när de hållfasthetstestats lajv. Och om inte annat har jag ett helt halsband att tillgå för att göra fler, om de här går hem. :)

Fånga prinsessor i nät?

Ni kanske också spyr på allt prat om prinsessor och blir purkna när det står ytterligare en gång, här, av alla ställen? Well, det var inte alls meningen att hamna där, men när jag experimenterat klart med det här netting-andet, det inte funkade som halsband och jag klippt sönder det och satt ihop det till armband, jo, då såg jag att det såg ut som en tiara... Därav rubriken.

Det här gjorde jag efter att ha fått en förfrågan om ett blått och indiskret halsband. Jag hade många uppslag men inget tvingande och under tiden jag funderade och finurlade så blev jag sugen på att bara sätta ihop de superfina (och dyra) non tarnish galvaniserade rocaillerna från Zionesse och så den blå guldflussen (som ju är en skapad sten, så egentligen borde det här inte taggas som halvädelsten, men jaja, låt oss nu inte var fullt så ortodoxa, de säljs ju som halvädelstenar) som jag köpte på Continenta. Enkelt, men en så bra färgkombination, tycker jag.

Det här sitter på vanlig fiskelina i nylon, och eftersom jag klippt och klistrat i det är jag inte alls säker på att det håller. Hon som ville ha det indiskreta ska få det, sekunda eller tveksamt gods är inget jag vill avyttra. Men fint är det, i all sin eventuella obeständighet. Örhängen är gjorda av guldpläterad silvertråd. Upptäckte för sent att den tjockleken inte funkar till örhängen, så samma sak gäller där, dem får jag ge bort, och inte som present utan mer som Slit det med hälsan, så ser vi hur länge de funkar...

Nu blommar det!

Snart är det ju dags för skolavslutningar, gubevars. Nu är jag rustad! Väldans konventionella smycken för just ett sånt tillfälle, men what the heck, nån gång ska man ju lyckas smälta in också... Göra saker bara för att synas är i mina ögon än mer patetiskt än att göra saker för att inte synas förresten. Nu gjorde jag dem dessutom för att jag igår köpte grejer som gick att göra just det här av och det var det jag var sugen att testa. Oh, så tröttsam jag blir, qui s'excuse s'accuse är verkligen sant (den som försvarar sig anklagar sig). Jag tångade ihop lite syrenblom, och så är det bra med det liksom, vem bryr sig?!

Handlade gjorde jag förresten på Continenta, för första gången. Oh joy! Fast väldigt vad lätt det var att komma upp i minimisumman man ska handla för där och som var anledningen till att jag aldrig varit där förut, då jag inte haft råd... Men nu har jag stenar en masse, och stenar förfars ju inte. Näää, nu börjar jag förklara och försvara mig igen!

Det här är alltså nyinförskaffade kreoler i silverpläterat (såg inga i sterling silver, men jag var nog förblindad av allt pjoller som fanns där, för jag tror nog det hade funnits om jag kollat noggrannare). Så är det ametist, rekonstruerad kalcedon (masonit-sten, typ?) som jag köpte fast den var inte riktigt äkta, för att färgen var så himla fin och så sötvattenspärlor. Kedjan är silver, liksom karbinhake. Hattpinnarna sp de också. Så lekande lätt det var att tånga ihop nåt sånt här, när man inte envisas med att tånga allting själv! Det var rolig omväxling med halvfabrikat får jag säga. Och jag har t o m en klänning att ha till, ain't life swell?

Pärlbesatt goes fabrikstillverkare...

När jag hade gjort de förra örhängena, som jag gillar men inte tror jag kommer att våga ha på mig med mindre än att jag ansar tofsen (och hur lät inte det då...) så hade jag fortfarande silvertråd, sten- och pärllådor och tänger framme. Varför inte göra ett par örhängen jag de facto VET att jag kommer att ha, örhängen jag tänkt på ett tag (formen) och nästan saknat? Ett par vardagsörhängen. Grå pärla, fast vardagen inte är särskilt grå i det pärlbesattska hushållet.

Sagt och gjort. Och jag är svinnöjd med dem. Silver, rundat runt en rulle med silkestråd. Och så en ganska stor sötvattenspärla, köpt i Italien samtidigt som de svarta pärlorna i okänd sten i örhängena från igår. Inte ens svårt, men riktigt riktigt snygga på. (De är förresten inte fullt så "vanliga" som de kanske ser ut, för det är tre centimenter mellan översta delen av bågen och lilla öglan som hänget tar stopp vid.) Ska bara snygga till ändarna på dem så är de prêtes à porter! Gäss!

Från dunkel till klarhet

Namnet på örhängena, eller rubriken, tedde sig självklar. Fast man skulle nog snarare säga från Totalt jä*la mörker till klarhet, de är ju inte grå utan bläcksvarta, tofsarna. Nåväl. När jag såg dessa små handgjorda silkestofsar på Folckers band (eller Södermalms snörmakeri som jag visst tror det också heter) visste jag inte vad man skulle kunna göra med dem, men de fanns där och skvalpade bak i huvudet alltsedan. Mobilsmycke, radband, halsband, örhängen, what?

Till slut köpte jag några i de färger som fanns (jag hade föreställt mig att det skulle bli ett tjå att välja, men de fanns bara i svart, guld och klarrött så det blev allihop) och så blev det örhängen. Jag tycker de är superfina, men därifrån till att ha örhängen som nästan snuddar axeln, njaaäää, jag är för mesig för det...Eller så kanske jag sätter på mig dem och inte skiljs från dem mer, det får vi se. Jag älskar bergskristall-kulorna och chansen finns att jag vill ha på mig just dem för att kunna titta på dem mot solen, nån dag när det inte öser ner som det gör just nu. Nu ska jag fnula på vad för stenar eller pärlor som skulle passa med röda och guldiga tofsar. Nån som har ett förslag?

Que linda!

Kanske det ska vara ett upp- och nervänt utropstecken innan meningen också? Det vet jag inte hur man gör här, så vi får hålla tillgodo med ett försvenskat Vad vacker! (och jag vet att det borde heta lindo, men jag har mina skäl att skriva det i feminin-form). Här är ett hänge och örhängen att ha i och till ett halsband jag gjort tidigare (Aprilväder). Jag vet inte hur det kommer att se ut med nya hänget i halsbandet då det befinner sig många mil ifrån mig, nu "lyder jag bara order"...

Den som ville ha Aprilväder vill kunna matcha svarta kläder med nya grejer och vem är jag att säga nej, jag tycker ju det är så vansinnigt roligt att tänka på att nån annan bär saker jag gjort, saker som inte skulle funnits annars... Särskilt när beställningen innebär tångande, som jag är ganska kass på tycker jag (jämfört med vad och vem kan man iofs fråga sig då...) och pestande över silvertråd som går sönder när man bängt den för mycket. Finns inget bättre sätt att slippa tänka på annat som skaver som småsten i skorna.

I synnerhet när man blir nöjd med det man gjort, och det får jag säga att jag blev med det här, förutom att jag inte vet om det är onyx, svart agat eller en annan svart sten, för jag har fått dem köpta åt mig i Italien, utan specifikation samt att jag hade sönder mer silver än jag brukar (det gör inget, jag ger det till min vän smeden vad det lider, så får han risajkla det). Förutom stenen är det sötvattenspärlor och silvertråd, förutom karbinhaken, också i silver, men fabriksgjord då.

Tokajer

Alkoholreklam vore mig fjärran, men Tokajer är vad det här halsbandet får mig att tänka på. Så tänkte jag på raderna Var dag är som en gyllne skål till brädden fylld med vin också, men det är lite uttjatat känns det som. Dilemmat med det här är att jag bara hört det från nån annan, att personen som ville ha det ville det. Inte direkt. Och så går jag och köper material till det som om det var sant, utan att kolla. Inte så begåvat kanske. Förhastade saker kan vara en av mina spetsinkompetenser.

Nu var det i och för sig bara en påse Panduro-rocaille (jag hann och iddes inte gå till nån annan affär) i en alldeles underbar kombo av gulgenomskinligt med blå color line inuti, som skapar en lite magisk grön ihop, en påse med några tjog tjeckicka firepolished-pärlor (de bärnstens- eller tokajergula med en sida som är som en bensinfläck) och några meter Fireline i grönt. Inte så mycket att hetsa upp sig över. Halsbandet går att ha enkelt, dubbelt eller genom att det är ett pyttigt lås på, tredubbelt. Det ser inte mycket ut för världen så här i skannern men gnistrar vackert på, trots att det är så diskret till storleken. Och som sagt, det ska ha önskats vara precis så enkelt... Vi får väl se hur det landar när det kommer till adressaten. (Intresseklubben osv...)

Sen köpte jag samtidigt formpressade silvriga glasrektanglar med ett rutmönster i precis den gröna och den mörkgula färgen. Kanske de får bli örhängen till, även om mönstret inte direkt passar ihop med halsbandet, och jag är ganska kinkig med sånt. Å andra sidan kan ju andra ha helt andra preferenser, så jag kan gott chansa. Just de pärlorna var lite oemotståndliga. Så här ser de ut, men de är mycket finare i verkligheten och färgerna stämmer inte heller. Panduro är dyra, direkthittas inte genom googling (!) och har fulare bilder på sina grejer än vad sakerna är på riktigt... Utrymme för förbättring. Fast just idag är jag riktigt nöjd med köpen jag gjorde till det här, så jag bjuder på reklamen. Det är ju inte som att hundratals läser mig heller, så det spelar nån roll. Gonatt nu.

Nästa dag, nej, två dagar senare... Så här är örhängena. De är fina, om än lite tunga, i alla fall för säg en helt arbetsdag. Men för att vara tjusig med sådärlagommatchande halsband och örhängen på säg ett möte är de finfina. Om man nu inte är van vid tunga örhängen. Bla bla bla bla bla. Och min så fanken heller-flicka till Y fick hålet i huvudet för nära kanten och det gick inte att fixa, buhu, nu måste jag göra en ny... Och jag som tyckte hon blev så rar...