Tokajer

Alkoholreklam vore mig fjärran, men Tokajer är vad det här halsbandet får mig att tänka på. Så tänkte jag på raderna Var dag är som en gyllne skål till brädden fylld med vin också, men det är lite uttjatat känns det som. Dilemmat med det här är att jag bara hört det från nån annan, att personen som ville ha det ville det. Inte direkt. Och så går jag och köper material till det som om det var sant, utan att kolla. Inte så begåvat kanske. Förhastade saker kan vara en av mina spetsinkompetenser.

Nu var det i och för sig bara en påse Panduro-rocaille (jag hann och iddes inte gå till nån annan affär) i en alldeles underbar kombo av gulgenomskinligt med blå color line inuti, som skapar en lite magisk grön ihop, en påse med några tjog tjeckicka firepolished-pärlor (de bärnstens- eller tokajergula med en sida som är som en bensinfläck) och några meter Fireline i grönt. Inte så mycket att hetsa upp sig över. Halsbandet går att ha enkelt, dubbelt eller genom att det är ett pyttigt lås på, tredubbelt. Det ser inte mycket ut för världen så här i skannern men gnistrar vackert på, trots att det är så diskret till storleken. Och som sagt, det ska ha önskats vara precis så enkelt... Vi får väl se hur det landar när det kommer till adressaten. (Intresseklubben osv...)

Sen köpte jag samtidigt formpressade silvriga glasrektanglar med ett rutmönster i precis den gröna och den mörkgula färgen. Kanske de får bli örhängen till, även om mönstret inte direkt passar ihop med halsbandet, och jag är ganska kinkig med sånt. Å andra sidan kan ju andra ha helt andra preferenser, så jag kan gott chansa. Just de pärlorna var lite oemotståndliga. Så här ser de ut, men de är mycket finare i verkligheten och färgerna stämmer inte heller. Panduro är dyra, direkthittas inte genom googling (!) och har fulare bilder på sina grejer än vad sakerna är på riktigt... Utrymme för förbättring. Fast just idag är jag riktigt nöjd med köpen jag gjorde till det här, så jag bjuder på reklamen. Det är ju inte som att hundratals läser mig heller, så det spelar nån roll. Gonatt nu.

Nästa dag, nej, två dagar senare... Så här är örhängena. De är fina, om än lite tunga, i alla fall för säg en helt arbetsdag. Men för att vara tjusig med sådärlagommatchande halsband och örhängen på säg ett möte är de finfina. Om man nu inte är van vid tunga örhängen. Bla bla bla bla bla. Och min så fanken heller-flicka till Y fick hålet i huvudet för nära kanten och det gick inte att fixa, buhu, nu måste jag göra en ny... Och jag som tyckte hon blev så rar...