Fanken också

Istället för Så fanken heller, som det var tänkt att bli. Äsch. Gör om gör bättre? Men jag var ju så nöjd med min lilla Hjertetings-flicka... Jaja. Så här var det. Hon som har nämnda blogg skrev nån gång att hon gillade min lilla arga Så fanken heller-flicka, som jag redan gett bort till en vän, att ha som ministöd när det känns som magstödet inte räcker, som påminnelse om att ibland är det bättre att säga Nej än Ja. Till exempel. Eller så kan man ha den dinglande från gardinstången för att att man känner för det, det säger jag inget om...

Nåväl. Jag såg en bild (utan ansikte) på nämnda dam med de sublima fotona som ibland kan lyfta mig genom några timmar, och alltid inspirerar, och utgick ifrån de färger jag såg där när jag gjorde min nya arga-flicka. Och så idag, när jag skulle hålslå henne (det gör inte ont, promise) så måttade jag fel och kom för nära kanten. Inte lätt med precision en gammal hålslag från femtio-sextiotal och en liten bit plast... Så nu går hon inte att hänga i en nyckelring eller mobilsmycke eller nåt sånt. Jag försökte fixa det genom att lägga en bit bakom men när jag krympte plasten så delade de på sig, istället för att klägga ihop sig, som de kanske hade gjort om jag lagt lagningsbiten ovanpå, som jag gjort en annan gång.

Ska se om det det går att lösa, annars måste hon få ett syskon. Jäjä. Lägger upp henne här ändå, eftersom jag som sagt lägger upp såväl lyckat som av olika anledningar mindre lyckat.