Carpe piscem, juli 2011

För ett tag sen skulle vi åka till vårt vanliga bad. Dessvärre var det stängt då någon hade skitit i vattnet och de höll på att chock-klorera. Den badsugnaste av oss tog avbräcket med relativt jämnmod och älgade modigt ner vid strandbadet i stället, strandbadet som företedde alla de drag (no pun intended) som får mig att avstå från sjöbad- kallt, dyigt, fullt av algsallad och så grumligt att man knappt såg handen framför sig när man kommit förbi knädjup. (Fast jag önskar jag vågade bada i sånt.) Jag led dock inte alls av att inte få bada, då jag hade det mest fascinerande skådespel att titta på från bryggan.

Hela stim av aborrbebisar (eller aborrtonåringar, vad vet jag) pilade omkring vid sjökanten. När de var ända inne vid land där vattnet var klart och dessutom glittrade av solen var det alldeles ... bedårande, jag hittar inget bättre ord. Mycket häftigare än vilken karpdamm som helst, eftersom det var vilt, även om det inte precis var Monster fish det handlade om... Hade inte sällskapet dragit mig därifrån för att lyssna på hur det låter när man drar upp en näckros så hade jag kunnat stå där löjligt länge.

Hursomhelst stannade de där aborrbebisarna i sinnet och jag bestämde mig för att försöka mig på en peyote-version. Först gjorde jag en strandbotten i två färger guld (det syns inte när det kom vatten på, vilket jag dumt nog inte tänkte på när jag började. Det syns inte riktigt heller på baksidan ser jag nu, vattenpärlorna stör sikten), en vanlig silver lined guldrocaille och en med lite bensinsfläcksskimmer (inte för att anspela på föroreningarna i sjön, faktiskt). Så två vattenfärger, en gulgrön och en grön med blå lining båda två. Så de fiskar jag hittade och som funkar med sin ljusblå färg, som jag aborrpimpade med rött nagellack (inte så ortodoxt, men vem bryr sig) och slutligen handgjort silkesrep från Folckers. Färgen är inte riktigt lika guldig som sanden och inte riktigt lika grönt som vattnet, men det är en härligt giftig gröngul, det var det snöre jag hade som passade bäst och nån måtta får det vara på perfektionismen, jag tänker inte åka till Folckers för att köpa band i guldguld. Det skulle vara om nån ville ha halsbandet och krävde ett annat band, men där är vi inte.

Själva hänget är förresten 6 cm långt och drygt 4 cm högt. Och tog typ hela veckan att göra, kanske mest för att jag envisades med att göra det i halvmörker framför tvn och i sängen, där pärlorna rullade ner från magen eller trilskades på andra sätt. Fast jag är nöjd med mitt förverkligande av aborrbebisstimmet, även om det inte var så det såg ut i verkligheten, och det är det viktiga. Och nu ska jag sluta svamla, och så småningom välja färg till en liten muff. Den lilla jag gjorde till mig själv och som jag burit sen dess fick mig faktiskt muffsugen igen. Mycket glädjande.

Mozart och valen

heter en inte särskilt bra film, på ett tema som intresserar mig. Boken är bättre. Nå, det var inte det jag skulle skriva om, men det var däremot namnet som kom för mig när jag hade lekt färdigt med den här anteckningsboken (som har fina guldkantade sidor som inte syns här).

Egentligen skulle jag göra ett hänge med en val, men det ville sig inte riktigt med det jag skulle göra av det, så jag tog valens kompis och satte på boken jag hade klippt och klistrat ihop (med följden att fingrarna är helt stela och stumma av Attacklim nu).

Det kanske inte är så himla vackert och elegant, men jisses vad det är roligt. Och boken är mysig att hålla i, med sin dubbelvadderade nya look. Har ingen aning om vad jag ska göra av alla anteckningsböcker som blir, men blir det för många så får jag väl skaffa mig ett marknadsstånd nånstans nångång. Det ger sig. Det är bra att ha roligt. Det är vad jag fokuserar på med det här.

Ajöss, och tack för fisken!

Igår kunde jag inte somna. Att jag skriver det är för att det är sisådär fjärde natten i rad. Istället för sömn på burk tog jag fram turkosa lådan och blå lådan i akt och mening att välja pärlor till Cykel-Ms utlovade halsband. Jag valde och valde och påbörjade en version som lämnade mig kladdig om fingrarna av lintrådsvax, samt missnöjd. Klippte sönder.

Valde lite andra pärlor och annan tråd. Trädde. Fint! Ut i badrummet och kolla. Nääääj, det är ju för långt... Klippa och trä om (för då hade jag trätt dubbelt så det skulle hålla, så det var inte bara att ta dän några pärlor. När jag var klar, förutom klistring av knutar, så var det ljust, bussarna gick och jag hörde tidningen dunsa i brevlådan. Som sömnmedel var det helt värdelöst alltså, särskilt som jag var så grusig i ögonen att jag hela tiden stack mig när jag skulle trä om nålen... Men halsbandet blev fint, tycker jag.

Så här var storyn. Jag fick min och hushållets cyklar stulna, fast de stod låsta i porten. (Må alla cykeltjuvar få sniglar på ögat, mördarsniglar helst.) Sen gnällde jag massor om det, och om att sakna cykel och cykla som är så bra och så skönt och så fritt, och så loopar vi det. Men därifrån till att skaffa en ny (beggad alltså) cykel, dit var det långt, tydligen. Inte förrän en inflyttad vän som nu är nästangranne (vilket jag är jätteglad över) skrev lyriska bloggar om att cykla över broar i arla morgonstund.

Jag blev impad, jag blev avis och till slut, till slut fick jag så tummen ur. Kunde hon cykla över broar och vara lyrisk så kunde jag också, om jag bara fick till en cykel. Tack M för puffen! Jag skrev nåt om Önskar köpa begagnad cykel billigt, på nätet. Då sa den jag här kallar Cykel-M att jag kunde få (!) hennes, men den stod tyvärr låst och nyckeln var borta. Om jag kunde tänka mig att hämta den och så åka och få den uppbruten så var den min. Sover påven på rygg? Så snart det gick för logistiken var jag där och hämtade Hägring, bar och kånkade den till verkstad, fick den upplåst, köpte nytt lås, hjälm (man är väl ordängkli) och t o m korg and off I went. Lycka!!

Och för att återknyta till halsbandet så såg Cykel-M mitt Svarta havet när jag kom och hämtade Hägring, tyckte det var fint och sa på förfrågan att hon gillade blått och inte för stora pärlor för hon är ganska liten själv och fiskar var extra roligt av hemlig anledning. Det här är resultatet. (Cloisonné-fiskar finns bara i några färger här i Svedala så blå-blå funkade inte, det fick bli turkos.)

Det är rocaille från numera avsomnade pakistanska tygaffärn på Drottninggatan (de kanske var från Bangladesh, jag vet bara att jag saknar dem), större rocaille från leksaksaffärn vid Själagårdstorget (?) eller i alla fall nån leksaksaffär, facetterade glaspärlor från även den saligen insomnade Perletorget (som jag också kommer att sakna, särskilt några expediter). Detta på ljusblått knapphålssilke (lite raffinerat om jag får säga det själv ;)). Och så en fisk från pysselfabriken Panduro (önskar de kunde skaffa lite storkedjepriser också. Som en Deichmann eller Mediamarkt för pärlor, ja tack) och som lås en glaspärla tagen från ett Ur & penn-halsband, köpt enkom därför. Hoppas Cykel-M gillar det!

Miss China

Varför det här halsbandet heter så här vet jag inte, namnet kom bara för mig. Köpte fisken ihop med en del andra fiskar för länge sen, och gjorde i mitt tycke underbara halsband med dem. I alla fall var de hemskt roliga att göra. Sen blev den här kvar. Och så köpte jag de ljuvliga pärlorna i Sirligs monter på nån syfestival. Visste inte vad jag skulle göra med dem alls, men kunde inte motstå dem. Sen såg jag för ett tag sen att de passade så fantastiskt bra ihop (tycker jag då- ni kan ju tycka vad ni vill förstås) så jag tänkte jag nån gång skulle göra nåt av dem.

Och det blev idag, en underbart ensam och tyst dag av pärlande, skurande, läsande och så antagligen mer pärlande, för min lilla gudmor ringde nyss och sa att Lilla tavlan var mycket fin men inte gick att ha på sig, hon är för gammal, kort och tjock för den... Så jag måste göra ett bärbart halsband till henne, till hennes pensionärskollo som hon snart ska på. Vet bara inte vad jag ska göra så det blir nåt som är bra för henne... Jaja, det ger sig.

Låspärlorna sitter ihopgjutna, det är därför det är två pärlor bredvid varann utan rocaille emellan, om nån vän av ordning undrar förresten. Tyckte det var ett bra ändamål för pärlor som inte hade gått att använda normalt.

Kära gudmor...

... ska få ett halsband som kanske blir helt fel, för hon sa att hon inte ville ha nåt för skrikigt eller synligt... Det var bara att jag så gärna ville göra nåt inspirerat av konst, som hon gillar, och ett ställe som har affektionsvärde för oss båda..

Så himmel, vatten, kaveldun, näckrosor, stenar, fisk och en trollslända med en ram runt om kändes så rätt. Och det går ju inte att klämma in på hur liten yta som helst, om man inte är miniatyrmålare. Jäjä, kan hon inte ha det på sig så får hon väl ha halsbandet på väggen.

Pärlkramp, be gone!!

Har haft en längre tids uppehåll i pärlande, först helt frivilligt, så jullovsrelaterat och så småningom allt mer ångestladdat, vilket är riktigt korkat, för jag pärlar ju JUST FÖR ATT MOTVERKA sånt...

Men det blev tråkigt att känna sig som en pärlgynekolog med näsan i muffar dagarna i ända. Kreativiteten dör när man gör samma samma samma. Och så har det varit riktigt tokjobbigt med annat. Ibland främjar elände pärlande, ibland inte.

Fast nu ska jag göra en ny muff strax. Ska bara göra lite lagningar och sånt jag lovat bort först. Och så lovar jag mig själv på heder och samveta att komma ifrån det idiotiska att alltid måste toppa det jag gjort, med nåt mer tekniskt eller mer kreativt och så vidare. Less is faktiskt more ibland.

Ska baske mig göra några riktigt enkla saker. Till och med några tråkiga saker, bafatt komma igång igen. Börjar lite ödmjukt med lekande laxar i en fors. Köpte både de gråblå rektanglarna och fiskarna på Perlehuset innan de bytte lokal. Såg genast vad det skulle bli, men när jag gjorde första versionen blev jag inte nöjd och så fastnade jag där. Nu nytt försök.

Det är för att de hoppas uppströms som det bara är firrar på ena sidan, om nån undrar. Assistenten tyckte det var fult (sägs med tjockt l) men det bryr jag mig inte om, det är ju inte h*n som ska ha det.

Och så ytterligare ett peyoteprojekt

Det har varit svårt att komma till att pärla här hemma, men jag hoppas det snart ändrar sig.

Ett litet projekt som inte är klart ännu men som jag ändå vill lägga upp är nåt jag gjorde efter att ha fått en vision genom muff-makandet och de upprättstående partierna där.

När jag visade det senaste för Pärlbesattfamiljen var det flera som inte såg vad det var. För mig är det glasklart, men det är ju inte så konstigt, när jag hittat på det... Ser ni vad det är tänkt att vara? Och har nån nån tanke kring om det blir bra som halsbandshänge?

Firrarna i vattnet med guldig sand (Du hade rätt, S!) blev som ni ser här under. Blev riktigt nöjd med den, och tror söta doktorn ska få den i stället för näckrosorna och trollsländan...

Gåta 2008

Jag visade dagens alster för någon mig mycket närstående, som inte för sitt liv kunde se vad halsbandet föreställer. JAG tycker det är klart som... inte korvspad, men väl glaspärlor, men det bekymrar mig att jag kanske är ensam om det..

Så jag utmanar Er (om jag nu har några läsare alls, det verkar skralt med det numera): VAD FÖRESTÄLLER HALSBANDET?

(Och då är det kanske korkat att lägga in etiketter, men jag kunde inte låta bli, tvångsmässig som jag är...)

Le Lac Rose (uppdaterad)

Eftersom jag inte har nån direkt inspiration till nåt nytt (förutom spaljén jag inte vågar mig på än) så kör jag på gammalt beprövat. Fast nu gjorde jag halsbandet en lintråd i taget. Lite sur att de enda rosa lintrådarna jag hade var så illig mörkrosa och så dovt dämpat leverpastejrosa. Jag hade velat ha karamellskärt. Nåväl, allt finns ju inte bara för att jag vill ha det. Fult är det inte, det är det viktigaste.

Inspirationen är Lac Rose, i Senegal. Den är faktiskt rosa, kolla bara här:

Har inte tänkt ha med bilder på sånt jag inspireras av här, för bilden kan ju finnas bara i mitt huvud, men nu gör jag ett undantag, för att den är så galet rosa att man blir glad av det!

Idag träffade jag en som pratade om ett halsband med fler färger så när jag kom hem letade jag efter en liten burk med en blandning som jag tog fram för att göra en chakra-grej av (men aldrig fullföljde). Jag hittade inte burken, men däremot en liten påse med mer skrikrosa tråd och några småpåsar rosa pärlor jag köpte när det var dags för det alternativa rosa bandet. Varför påsen låg för sig själv och inte i rosa lådan är ett mysterium som inte kommer att finna nån lösning. Sägas kan bara att jag blev illandes glad åt att hitta rosa glitter. Bestämde att Rosa sjön skulle få ett varv till på sig och nu är jag NÖJD, tänka sig! ;)

Fast attans, jag har glömt ta bort öglan på fisken igen! Fort fort bort med den, jag vill inte ha en piercad fisk!

Och så här ser det ut lajv:

Bleu des mers du Sud

Nu har jag gjort så många höstrelaterade grejer och så fått frostnupna fingrar av all snökristall i änglarna, så jag längtade hett efter nåt somrigare.. Idag var jag på Crystal Drops och letade efter de där glasnuggetsen jag hade i första fiskhalsbandet, men de hade sålt slut. Kul för affärn, mindre kul för mig, som älskade illusionen av smutsigt akvarium.

Det blev ett somrigare fiskhalsband även utan nuggets, med ett namn som syftar till ett Söderhavsblått bläck som fanns när jag var liten och som för mig är sinnebilden av turkost. Fisken är förresten en Panduro-fisk. Inte underligt den var billigare, och inte för att den kom från en stor fiskodling istället för en liten, själva fisken är hälften så stor!

Senare kom jag på att halsbandet var lite tunt, fast jag gick i alla fall inte upp och ändrade det då, det fick vänta till morgonen därpå... Så här blev det i dess nya förbättrade upplaga, med swarovski-kristaller och sötvattenpärlor. Pärlorna ska vara naturligt laxrosa och alltså inte färgade, fast jag kan inte garantera det, lika lite som att vissa stenar är stenar och inte imitation (fast kanske inte ens affärn som sålt dem vetat det). Trist sånt. Jaja, det blev fint till slut, tycker jag!

Även det här får en lajvbild, här:

Djuphavsskugga

Jag fiskar vidare. Här mestadels finfina glaspärlor från Perlehuset och saligen avsomnade Pärlan på Söder. Sen lite agater från Göttlaborgsaffären Indigo (de minsta gröna och ljusare blå), glaspärlor från halvantika halsband och lite löst från Frankrike och Ghana (de små mörkblå). Låspärlan är risajklat glas från Gambia. Hålet är så stort att pärlorna kasar bara omkring utan stora knutar omkring. Skulle använda dem mer annars, färgerna är underbara och återanvänt är alltid roligt! Allt på vaxad lintråd.

Skogstjärn

Jag läste nåt om vadande i lövhögar precis efter att ha tänkt att jag ännu inte gjort det i år. Eftersom jag är galet förkyld är det inte läge för skogspromenader. Således blev dagens verk nåt som ska minna om en skogstjärn övertäckt av drivor av fallna löv. Tjärn för att jag ville ha med fisken...

Det är... tigeröga, mossagat och nån jaspis (men jag ska inte svära på det), serpentin, karneol, citrin, färgad bergkristall och guldfluss (som är en konstgjord sten). Sen är det glaspärlor, tjeckiska fasetterade, randiga stora rocaille från Ghana och andra. Alltihop på vaxad lintråd. Och nu först ser jag att måste ta bort öglan längst fram på firren...

Mörka vatten

Ska inte säga att kreerandet står i direkt proportion till mängden tankar som snurrar, för ibland blir tankarna bara hämmande och oftast pärlar jag av pur skaparglädje. Idag behövde jag dock sätta händerna på nåt lite trixigt. Sagt och gjort. Det är glaspärlor, agat och nåt jag skulle vilja var peridot (olivin) men som jag tror är färgad bergkristall. Förutom Fisken då, som är i emalj och från min älsklingspärlaffär Perlehuset. (Nej, jag är inte sponsrad, tyvärr.) De mörka pärlorna som inte är gröna är lila och inte svarta, det är bara skannern som inte ville samarbeta idag..

... där simmar små små fiskar...

Jag fick en förfrågan om jag hade kvar Sol och hav, men den har jag ju gett bort.. Den som undrade tyckte fiskhalsbanden var fina, och så fick det gärna vara långt. Några timmar senare var ovanstående halsband fött. Det är... glas så klart, krackelerat (tyvärr skört) och vanligt, och så pärlemor, färgad bergkristall, turkos och karneol. Glaset är rocaille från affär och marknad i Frankrike, olika Afrika-resenärer, en leksaksaffär här, ett antikt halsband frånMyrorna, de vanliga pärlaffärerna och lite olika mässor!

Efter lite prat med den som ville ha det blev halsbandet omträtt. Det är nu kortare, o-rosa, ickefiskigt men hjärtigt istället (som ursprungshalsbandet Sol och hav). Så här.

Småfisk

Nu blir det nästan bara en bild. Köpte småfiskar när jag var inne och köpte fler stora och så här blev det i örhängsform. Ringen som det sitter på hade en konstig hänganordning som bara lossnade så jag häktade av den och meckade lite med min för stora rundtång, därav det hemmatrixade uttrycket. (Veckans i-landsproblem..) Förövrigt rocaille, peridot och färgad bergkristall. Silverhängen, så klart.

Return of the fish

Ni som tyckte om fisken, I'm sorry but he had to die... Allvarligt, halsbandet gick inte att ha på sig, det hängde för långt ner (och det gick inte att åtgärda snyggt) och så blev det som en klase av alger och fisk som hängde som om fisken var död. Funkade inte.

Så två meter sönderklippt lintråd och mycket pill senare har fisken Fisk återuppstått i följande skepnad, som jag är mycket nöjdare med..). Fortfarande är luftbubblor och algvatten och "småvatten" i glas och sjögräset i peridot. Fisken är av emalj.

Kommer jag på ett sätt att göra det snyggt med lintråd så blir det fler av den förra sorten, det finns fisksyskon och kusiner i andra färger nämligen. (Inga råttor dock..).

I de djupaste vatten...

Det är kanske inget vackert halsband, men det var oh så roligt att göra! Alger och sjögräs (jag vet faktiskt inte vad skillnaden är, skam till sägandes) är i färgad bergkristall och peridot (även kallat olivin), vattnet och luftbubblorna är glas. Vattnet med inkluderade alger, längst ner, är de glasnuggets jag till slut fick lov att köpa en halv hank av igår. Fisken åkte jag in och köpte på Pärlehuset idag. Tyvärr var Söta Expediten inte där, men det gick fint ändå. Alltihop sitter på vaxad lintråd.

Det påminner om grodhalsbandet jag gjorde när Pärlehuset hade sin fina drajv för att skänka pengar till Stadsmissionen. En liten flicka från Göteborg köpte tydligen mitt verk. Det är så mysigt att tänka på, att en liten främling går omkring med min groda, grodbebisar och blad.. (om det nu inte gått sönder eller tappats bort gubevars...)

Nu när jag ser bilden tänker jag att jag ska klippa bort stroppen som går från fiskens mun. Äsch.