Vårsvärta

Det där This too shall pass-mantra-framkallande fortsätter oförtrutet, drygare än Yes är det, men vi ordar inte mer om det. Tyvärr har inte pärltvånget spirat så mycket som grönskan utanför fönstret heller. Det har i och för sig funnits lite av praktiska skäl till det också, då pärlorna varit mer oåtkomliga rent fysiskt på grund av lite av det där This too shall pass-mässiga. Blärk vad kryptisk jag är. Och förblir, det här ska ju vara min pärlblogg och inte Smutsiga byken-blogg. Låt oss komma till saken.

En vän och bra pärlmodell- och beställerska önskade sig nåt i svart och guld. Det jag gjorde (flera olika försök) blev inte alls bra, fast tanken var hur bra som helst i alla fall vad gäller en idé. Och inte såg jag nån lösning i sikte på det, för det material (små rör i guldpläterat) jag hade tänkt mig att använda för ytterligare ett alternativ fanns inte, visade det sig när vi gick till Continenta, vilket var totalt oväntat .

Så ändrade hon sig så småningom lämpligt nog till silver och svart och då blev det möjligt med nåt annat. Jag tänkte genast på nån slags replik på halsbandet med silverrör, turkoser, koraller, agater och blått glas, fast långt. Nu blev det silverrör och keramikpärlor. Lite för att det var det jag hade hemma i sån mängd så det räckte, lite för att agater i ett så långt halsband hade blivit väl dyrt (halsbandet går ner till magen, och antagligen särskilt mycket på henne som är petite på både längd och bredd).

Örhängena har jag sett liknande på en blogg jag gillar (googla på Kelle Hampton om ni är nyfikna, bloggen är ljuvligt upplyftande) och även på nån på stan. Kände för att se om jag gillade såna lajv. De var trevliga att göra och jag tycker också de där raka silverlängderna (ca 3-4 cm långa) passar väldigt bra ihop med de små raka silverrören. (Örhängena låg konstigt i skannern då bordet tycks vara lite lite snett, de hänger jämnt och fint i verkligheten, kan tilläggas.) Hoppas väninnan gillar det. Gör hon det inte är det här nog ett väldigt lättburet halsband att ha när inget annat skriker Bär mig! så jag har inget ont av att ha det själv i så fall. På snarare återseende, hoppas jag!

Håhåjaja...

Lilla gudmor ringde igår. Hon sa att halsbandet med den lilla tavlan inte gick att ha på sig, hon är "för gammal, kort och tjock". Fast hon hade det på väggen och tyckte mycket om det ändå. Dock vill jag göra nåt som hon kan på sig. Hon gillar alla möjliga färger men kanske mest blått och hon ville ha nåt som inte var för pråligt, synligt eller "konstigt".

Jag tog fram de fina keramikpärlorna jag fått från Senegal... De stora rocaillerna från Gambia, som jag köpt via R passade ju bra i färg.. och vita snäckskalspärlor jag fått av nån som köpt på Panduro (där jag aldrig handlar, man är ju inte miljardär gubevars) passade också bra till. Göra nåt med en del av keramikpärlorna (alla vill jag inte göra av mig, de är så fina) och så ha lösa vepor i olika rocaille? Jag har ju många, sen en annan nätis handlat åt mig i Ghana. (Mycket Afrika, men gudmor är Afrika-vän.)

Fast sen kom jag på att det ju går åt en massa pärlor om jag ska göra lååånga trådar i många färger, och tänk om hon inte gillar det, då har jag slösat mina älskade rocaille. Om jag gjorde det kortare och satte ett hänge på? Den vita rosen i kamelben (!) är ju fin, och hon gillar blommor. Men nääää, ett hänge ovanpå tåtar i olika färger, är det nå' snyggt..? Jag gillar många av pärlorna, men helheten? Det är lite marint, lite romantiskt, lite "etniskt" (avskyr den termen) men det är samtidigt ingenting... Lingonkebab som inte ens är god. Eller?

Jag har inte repat upp det än, för jag vet inte VAD som är fel om det nu är nåt fel mer än att det är överlastat (det var så bara så himla roligt att peyota lås och hänge så jag kunde inte sluta..). Jag tycker själv att de små slingorna runt de vita pärlemopärlorna kanske är overkill, fast de var roliga att göra, men en mig närstående person sa Vad fint, om hela halsbandet, och tillade Särskilt det där, om just den detaljen. De gustibus non est disputandum, eller?

Så snälla, om nån har en åsikt, ge mig gärna den. Jag vill gudmor ska bli glad, OCH att halsbandet ska vara fint (med reservationen att vi alla har olika smak). Tack på förhand! (Och om jag repar upp alltihop, vad ska jag då göra istället?! Det slipper ni dock svara på, nån måtta får det vara på vad jag begär av eventuella läsare...)

-----

Så här blev det, när jag repade upp förra och gjorde om gjorde bättre (hoppas jag).

Här har jag tänkt på badhytter man byter om i (de randiga keramikpärlorna), hav och så fiskar, som så ofta annars. Då kändes det plötsligt enhetligt, fast det är samma pärlor som i förra (fast jag lagt till några), förutom hänget som åkte in i vita lådan igen.

Halsbandet är så långt att det lätt går att ha omlott i två rader utan att det blir trångt. Har inte mätt det men kanske 1,2 meter? (Jädra Firelinen tog slut också, så långt var det..) Det "hänge" jag gjort kan man ta bort, då ser halsbandet mer "normalt" ut. Jag kunde bara inte låta bli att se om det gick att peyota nåt runt och "ihåligt", särskilt som jag ville få in firrarna på nåt mer ställe än bara som "löppärlor".

Om nån tycker det är skitfult i ny upplaga så FÅR den säga det, åsikts- och meddelarfrihet gäller, men nu tänker jag inte göra om det, nu åker det ner i brev och iväg till Lilla Gudmor, vare sig hon kan tänkas gilla det eller ej.