Oxymoron

Kan nåt vara lika delar gullighet och morbiditet, svart (i flera avseenden) och färgglatt? Tydligen! Och ypperlig tankeavledning har det varit, mitt lilla armband på Dia de los muertos-tema, tack för det!

Så här var det. När jag köpte pärlemohänget vars syskon jag haft sönder, så var jag också inne i en affär där jag råkade på de söta och roliga plastskallarna. Tänkte redan då på inte bara Halloween-kitsch utan den mexikanska högtiden. Tänkte sen död och döskalle-kbta mig lite, och efter googlande på vad andra gjort så gjorde jag det här. Tanken var först att göra ett halsband, men ganska raskt sa det jag hade i händerna att Nej, jag vill bli armband. Okej'rå... Hade tänkt att skriva Memento mori i glappet mellan skallarna, för det tycks vara vanligt på det här temat, men dels hittade jag inte mina små färgglada bokstavspärlor, dels så jag fick inte plats, och så kändes det ganska bra med bara LEV (med ett tänkt ! efter och ett underförstått "idag, i morgon kan det vara för sent"). Låset var tänkt att vara en liten bjällra, och så en till, om man behövde ha mer plats för att få in sin handled. Men bjällrorna var visst för små, de höll inte ihop armbandet, upptäckte jag när det var dag. (Pärla på nätterna är tydligen ingen höjdare...) Så det fick bli knyttampar istället, fast bjällrorna fick sitta kvar, de pinglar så mysigt (säger jag som ändå lider svårt av hyperakusi..) Och där fick det bli bra.