Pavlovskt...

märkte jag att jag tänkte, när jag insåg att jag bestämde mig för att göra det här halsbandet för att den som ska få det är den hon är. Åh, nu blev det bestämt lite kryptiskt. Vi börjar om från början. Den som talade om att hennes dotter önskat sig ett halsband till sin födelsedag är en person som varit osedvanligt generös och hjälpsam mot mig på olika sätt (eller inte ens mest mot mig, utan "mot" ett projekt jag haft, som egentligen gäller andra personer...).

Och jag har tydligen anammat konceptet "belöna önskvärt beteende" ordentligt, och använder det inte bara i den närmsta kretsen utan även på andra relationer, så när den här personen visade ett aldrig så litet behov av nåt som jag kanske kunde åtgärda så var jag snabb som attan på att föreslå att jag skulle göra ett halsband... Det här kanske inte ens är begripligt för nån utomstående, men för mig var det komiskt att se hur pavlovsk jag blivit där, att när nån varit extra snäll så måste jag nästan återgälda det praktiskt, det räcker inte att tacka och berätta om min uppskattning. Jäjä, det här är verkligen ett i-landsdilemma, ohyggligt internt och inte mycket att blogga om.

Nu till halsbandet i fråga. Personens dotter fick titta på den här sidan och se om det fanns nåt hon kunde tänkas gilla. Hon gillade Hjärteblod, men det är ju så extremt i sin Barbie-ighet (överdimensionerat och leksaksaktigt), så det fick modereras för att passa en blivande tonåring. Annars passade färgerna som var och jag fick fria händer, förutom kring att det skulle vara längre, så hon inte kände sig strypt. Jag valde pärlor läääänge, vilket kanske inte syns, för det är ju rosa och rött hullerombuller. Men inte vilken hullerombuller som helst alltså... I hjärtat är det röda silverlined rocaille som jag inte minns var de kommer ifrån, men burken ser ut att vara från en leksaksaffär. Sen är det cerise rocaille som är matta, från pärlaffär, minns inte vilken, några lite större rocaille i AB, också okänd härkomst, och så blekrosa rocaille komna från Gambia i pytteliten plastpåse.

Säger det här för att jag tycker det är så roligt att dels försöka minnas var grejerna kommer ifrån, dels för att det är kul med att de är så ihopplockade från olika håll. Runt hjärtat är det fin-pärlor, Miyuki i den jobbiga men fina storleken 15/0. Jobbiga för att man måste ha de tunntunnaste nålarna för att inte ha sönder dem. Det hade inte jag, för den tunntunna nålen hade jag haft sönder strax innan, och följaktligen gick det sönder ett gäng pärlor... Pärlfnas i sängen är inte kul. Fast bara en död nål är ju bra, på ett sånt projekt.

I själva halsbandet är det glaspärlor, dels rosa och transparenta fasetterade, dels röda rektangelformade med AB-effekter, båda två från Perlehuset, tror jag. Emellan är det samma röda leksaksaffärrocaille som i hjärtat. Låset är ett glashjärta (det är bra med två av saker, säger feng shuiarna. Jag vet inte så mycket om det, men det kan ju i alla fall inte skada...). Och jo, jag höll sånär på att glömma. Det är sytt på röd tråd, det är första gången, och det kändes lite extra fint med att inga fula vita skarvar syns nånstans. (Eller så kan man säga att jag bara blir petigare och petigare.)

Hela härligheten är faktiskt supersöt på, hur förmätet det än kan låta att säga så (orka bry sig...). Ser fram emot att höra vad tösabiten själv säger om det när hon fått det. Och ett stort tack till hennes mamma som gav mig möjligheten att sitta med det här, för rosa och rött ihop är en riktig kick att jobba med, för att inte tala om hjärtan! *nynnar på "Love is in the air"*

http://www.youtube.com/watch?v=NNC0kIzM1Fo