Le rouge et le noir

Härförleden bad jag kosmos att ge mig en pärlbeställning som var lagom svår. Jag hade som vanligt örtiförton möjliga inspirationstrådar men ingen som var mer tvingande än nåt annat. En nätis frågade om inte vi kunde byta saker med varann, och eftersom hon gör vackra saker och är trevlig, och dessutom önskade sig nåt som jag kunde tycka var roligt att göra så slog jag till. Det skulle vara ett svart dramatiskt halsband, med en accentfärg som vi kom fram till kunde vara en kall röd (eller flera).

Jag började på ett halsband som artade sig mycket bra, men där jag varit klantig och inte märkte att tråden drog sig, så den plötsligt var för kort i ena änden (jag borde fäst...). Att det inte funkar att knyta Fireline och liknande fiskelinor blev jag plågsamt varse... (Man kan se det på första bilden uppe i högra hörnet.) Det gick inte att rädda fast jag försökte på flera sätt utan jag fick klippa ner det. Ganska ledsamt då jag hade kommit en bra bit. Men det faktiskt kul att trasha det också. Så var jag i Mörby i annat ärende och passade på att köpa svarta matta stora Miyuki och röda lite guldiga (jag vet att det heter gyllene, men jag har blivit smittad) droppar till en ny omgång Svart och rött.

Och så här blev det. Det är keramikpärlor (eller om det är porslin) från ett Indiska-halsband i botten (de största högblanka), så de matta från Zionesse (halvstora), så Jablonex-rocaille (de små svarta), så röda rocaille från Perlehuset (saligt i åminnelse- och ja, jag saknar det) och så de finfina dropparna (samma slags droppar som i mitt blåbärshalsband från sist). Lädersnodd från Zionesse som lås. Under tiden som jag gjorde det tyckte jag det såg ut som kaviar och spets, med blod på, men nu undrar jag om inte det mer ser ut som ett vulkanutbrott. Fast det är ju dramatiska saker alltihop, och det var det hon ville, så det är väl bra, hoppas jag. Och så är det mycket finare på riktigt än här, här syns knappt alla vindlar och vrår som det har.