Matsuno och jag...

För ett tag sen, när jag precis gjort den första pärlmuffen och tänkte göra nästa, så köpte jag finfina småpärlor från Matsuno. Så fick jag önskemål om den oxblodsröda muffen och behövde då pärlor till denna. Hon i affären sa att rörformade pärlor som t ex Delica eller Matsuno nog skulle vara svårhanterligare, för när man syr med dem så blir alltihopet stelt. Hmm... Okej. Matsunosarna fick ligga. Så fick jag en önskan om en ganska liten muff i stil med den som Bruden fått (den andra). Tänkte att jag ändå skulle ge de små Matsunosarna en chans, de var ju så fina och hade så rätt färg.

Första gången jag satte mig (på en fika) hade jag en nål med för litet öga, så jag fick börja triangeln för hand. Jag såg antagligen inte klok ut där jag satt med osynlig tråd och nästan osynliga pärlor nån decimeter från ansiktet... Så kom jag hem och fortsatte, med nål med större öga. Den bröts, och nästa bröts, och så nästa, och så en till. Har aldrig varit med om att så många nålar gått sönder. Testade med mjuk nål istället, och den höll, men det är ju så förmårrat svårt med en nål som liksom inte går att skjuta in utan måste lirkas med (felåt för de slippriga associationerna nån kanske får).... Dessutom gick pärlorna sönder när jag drog åt tråden! Det har aldrig hänt förut! Fick skarva och lägga till i efterhand och gaaah, sicket härj! Matsuno ska ju vara kvalitetspärlor, japaaaanska och allt, som det sägs i affären... (Inte lika "fina" som Miyuki och Delica, men ändå finare än t ex tjeckiska pärlor och förstås mycket finare än mina från Ghana, som jag fick höra av en i en affär)... Hade jag inte kommit så långt som jag hade gjort då hade jag klippt sönder allt och börjat om med andra pärlor, men nu hade jag ju våndats och svettats över det här så länge så nej, det fick bli att fortsätta för hand, med en riktigt toklång tråd som jag kapade en bit i taget, för att ha änden hård (den är vaxad och därmed lite styv tills man härjat bort det vaxade). Gaaaah!

Efter jag vet inte hur mycket smått extra pillerill som jag inte ens skulle kunna redogöra för är jag i alla fall hemskt nöjd. (Men Matsuno-pärlor kommer jag inte att frihandspeyota med igen, den saken är klar.) Under tiden som jag slavat med förhandpeyotandet har ett tråg med underbara mossgröna och ljunglila pärlor legat och väst Men hallå, bli färdig nån gång, vi vill bli trädda!! Så nu hoppas jag snart återkomma med ett halsband... Jo, förresten, bilden jag lägger upp nu, den är på den ännu inte helt färdiga muffen. Trådarna ska säkras (med nytt medel, pärlcement som ska vara mer osynligt än Attacklim som jag använt hittills) och jag undrar lite hur jag ska lyckas med det, när det nu inte funkar med nål... Det är apsvårt att komma in i det vävda, där inga pärlor sticker ut och följaktligen inte kan träs in nånting i... Fnula fnula...

Uppdatering: Det gick fint att trä in trådändar med en ny mjuk nål. Så cement på (det luktade så starkt att man blev helt stenad) och så en ögla (knepigt med så små pärlor, återigen) och så snodd, kapa trådar et voilà! (Har med värmeljuset för att visa storleken på hänget.)