Höstvisa

... är en sång jag tycker mycket om (liksom det mesta av Tove J), men sist jag hörde och sjöng den så grät jag mer än jag hade velat göra just där just då. Just där just då satt jag också med den som ska få det här armbandet och som bland annat sa att hon tycker mest om hösten.

Hon satt med mig när jag gjorde prinsessmuffen också, och blev lite till sig över den. Då pratade vi hantverk, vilken tid det tar att göra saker, saker hon gjort förr som virkning och hur omöjligt det är göra som annat än hobby och så vidare. När jag fortsatte med muffen vid det där sång-tillfället pratade vi om vad hon gillade för smycken och färger och varför hon inte brukade ha nåt på sig, och där bestämde jag mig för att försöka göra nåt till henne.

Och här är det jag gjort. Hon ville gärna ha ett armband, och hon gillar bland annat grått, duvblått och grönt som passar till det, och så rött. Det fick inte vara för stora eller dingliga saker, det funkar inte på jobbet. Här, med de grå-röd-grönblå pärlorna tycker jag att jag hittade rätt. Tänkte jag skulle ha de röda stora pärlorna i risajklat glas som lås.

När det var klart tyckte jag det såg fattigt ut. Röda kanter, kunde det vara nåt? Jorå, det var det, tycker jag nog, men nåt mer ändå kanske? Nåt som såg ut nåt broderat, hantverksaffärsaktigt och lite bonnigt? Hade jag blommor i blått och blad i nån kall grön? Det första ja, det andra nej, men det blir bra så här, bestämmer jag. Hoppas hon tycker det också!

Och så tack till Lisa för alla underbara pärlor jag fick köpa från Ghana via dig (alla de röda pärlorna i det här är därifrån) och tack till frk Suzanna för att du lärt mig det meditativa peyotandet, det satt finfint att kunna just idag!

När jag klippt trådar var det en liten tåt som rymde och jag fick sätta mig och säkra en bit av den röda kanten. När jag ändå skulle göra det så gjorde jag om mitten-delen av det röda till ett hjärta (svårt att se). Sen var det sovdags. I morse tänkte jag att Vafasen, det är ju skitfult med stora grå pärlor till lås, och så har jag gjort den ena öglan för kort dessutom, jag borde räknat noggrannare, hon kommer inte att använda om det är bängligt att få på. (För jag räknar kallt med att hon använder det.)

Så jag gjorde nya öglor, som det krånglade med (förstås, varför ska nåt vara enkelt när det kan bli krångligt, Murphy älskar mig vissa dagar). Men nu är det till slut fähähähärdigt. Och jag är nöjd. Hoppas hon blir det också!