21 april 2010

Pilgiftsgroda

Redan när jag såg halsbandet på Indiska första gången tänkte jag att Oh, måtte det komma på rea snart, då köper jag det och använder pärlorna! Så småningom hände det och så småningom kom det en veckan utan köpstopp på pärlor, så jag slog till. Pärlorna i lite yxigt formpressat glas med lite fula kanter och luftbubblor i är underbara, lika underbara som jag tycker halsbandet i sin ursprungsform är dötrist (hoppas inte nån läsare har just det...). Särskilt när jag hade diskat dem.

Däremot visste jag inte riktigt vad jag skulle göra av det, för jag ville inte göra nåt helblått, inte nåt "havigt" och blått inspirerar mig inte lika mycket som vissa andra färger. Jag frågade Assistenten, och hon sa kall ljuslila. Jag tyckte det lät märkligt, men litar på hennes omdöme, plus att jag inte ska fråga efter råd för att sen strunta i dem (det går inte hem kan jag säga) så jag tog i alla fall fram lila lådan och testade. Det blev ju hur bra som helst! Tycker jag i alla fall.

Mellan de stora pärlorna är det stor rocaille som jag fått från nämnda Assistent som fått dem i sin tur och pärlorna är det först ljuslila lite fläckig rocaille från ett halsband jag tror jag köpte på Glitter, eller om det också var Indiska. Ovanpå dem är det Panduro-pärlor till fullpris, vilket hör till ovanligheterna. Jag minns att jag gick till Panduro specifikt för att hitta royalblå rocaille, men jag har inget som helst minne av vad jag skulle ha dem till. Inte blev det nåt av det heller, för förpackningen var obruten. Som lås och hänge är det en blå bandagat satt på silvertråd och karbinhake, eller iaf en agat som möjligtvis är färgad (tycker den är väl blå för att vara naturlig, men har inte kollat blå bandagater på t ex Kristallrummet för att jämföra, det är bara en värdering och gissning).

Att den heter som den gör är att för att jag medan jag satt med den tänkte att det hela påminde mig om nåt och först efter en lång stund kom jag på vad. Pilgiftsgrodorna på Skansen-akvariet. De som ser ut som de var formgjutna i plast, så overkliga är de. Underbara i all sin giftighet. De är visserligen blå med mörkare fläckar och inte mellanblå och ljuslila, men nån konstnärlig frihet får man ju lov att ha. ;)

3 kommentarer:

  1. Jag såg det halsbandet på indiska med dock inte på rea och tänkte lite för mig själv att det var tråkigt att det var för dyrt att köpa för att plocka sönder. Din variant med pärlorna är betydligt snyggare! Du har gett pärlorna mer liv!

    Alltid kul att få ta del av ditt handverkande, Fast jag har inte fixat att läsa din text idag.Det får tas en annan dag.

    SvaraRadera
  2. assistenten verkar ha smak, tycker jag :). det blev riktigt, riktigt fint tycker jag. och pilgiftsgrodorna tillhör mina favoriter också (fast jag tror att jag har någon slags mental blockering där, för jag kan inte föreställa mig att de är så giftiga. de är liksom för fina för det *lol*). men vet du vad? först när jag läste det där om att man inte bör strunta i råd man får så fick jag lite panik. för det gör jag h-e-l-a tiden, men sedan kom jag på att det är ju bara o-ombedda råd jag ger blanka *** i ;). halsbandet under får mig att tänka på min lågstadiefröken :o! begrep inte alls varför jag gick så långt tillbaka i tiden, men sedan kom jag på att hon hade jordens största samling av bärnsten och det där honungsgula fick mig att tänka på det. så kan det gå, märkliga associationer man får ibland.

    och om du känner att du vill bocka och tack för bilder så säger jag detsamma, men för att du har lyckats med det osannolika att få mig trollbunden av pärlade halsband och historierna runt omkring :). har inte sett delandet, om du har teknikstress så har jag teknikpanik *lol*. jag tyckte jag var duktig som fick igång readern, jag :p. snällt och uppskattat är det iallafall :). ska tillägga också att jag alltid läser och tittar när det kommer upp här, har börjat dra ned kommenterandet till en gång i veckan bara just nu.

    och boken! den jag läste nu eller den jag aldrig kom igenom? den jag läste nyligen var en bok om jussi björling (tills vingen brister av yrsa stenius) och den jag aldrig kom igen *kvider* hette... hmmm... "sinue, egytiern" om jag minns rätt. av mika waltari. och den var inte dålig egentligen, jag har läst samma första 100 sidor om och om igen bara *suck*. jag tar tag i den, kommer av mig kring sidan 100, lägger iden ifrån mig, glömmer bort vad den handlade om och börjar om igen. in i evinnerlighet :(. obegripligt. och så fick jag den av världens raraste religions/svenskalärare/klassföreståndare. hon hade valt ut den särskilt för mig :/. känns inte bra. *lol* gjorde just en sökning för att kolla att namnet var rätt och fick upp "rekord i avtändande inledning". så det var inte bara jag *fniss*.

    förstår inte alls varför du inte plockar upp pennan igen :o ! gör det tillsammans med lillkråkan (gulligt smeknamn :) ). en liten argbigga skulle vara en ära att få ;)! jag tycker jag behöver säga så fanken heller oftare och oftare.

    nåja, hoppas du har en alldeles alldeles underbar helg!

    många, många kramar

    SvaraRadera