14 juli 2012

Kometen kommer

Fortsätter med Projekt Vänta-på-ork-i-kropp-och-knopp-och-göra-vettiga-saker-under-tiden, nu med att montera Alien-muffen. Som synes gör jag "riktiga" halsband av muffarna just nu, istället för att sätta dem i läderband. Det blir nog några fina band från Folckers också vad det lider. Assistenten tycker den borde heta Robot-muff, men nu är det en gång (alla gånger!) jag som gjort den och jag döpte den redan när den gjordes så nej. Månstenen (den såldes som det, men jag har mina dubier) som sitter mitt på tycker jag ser lite Milky way-ig ut, så det passar bra med rymd, förutom att själva muffen är grönaktig och metallisk och därmed alienig (som jag om jag hade sett nån...) Fast den är faktiskt lite avskavd i det gröna och silvrigare där, då den är några år gammal och pärlorna tydligen inte är helt hundra färgbeständiga, fast det var fin- och dyrpärlor från Japan, köpta på Zionesse, en affär som jag SAKNAR). Förlåt för den gräsliga meningsbyggnaden. 
 
Pärlorna på halsbandet är i glas som ser ut som månsten och ger helt ljuvliga skuggor mot det man håller det mot, och kommer från halsband jag köpt för att ta pärlorna. Sen är det tjeckiska fire polished-pärlor jag fått från Frankrike, samt rocaille jag inte minns var jag köpte. Assistenten lyssnade på Laleh när jag satt med det här, och "In the comet" hade ju passat bra som rubrik på inlägget, men det var nog den sämsta låten på skivan, medan Kometen kommer och Tove Jansson överhuvud sällan är fel. Att det är två bilder är för att ingen av bilderna blev riktigt bra, muffen hamnade fel (och hur lät inte det då?) hela tiden. Jag MÅSTE lära mig att hantera kameran, helt enkelt.

1 kommentar:

  1. hej du! jag inser att jag å det snaraste borde lära mig att peyota, för det lät ju bra det det där med att peyota sig lugn. två nätter på en platt luftmadrass, bredvid en sparkande unge, en heldag hos farbror polisen för att förnya pass (inte en helt banal sak när man bor utomlands tyvärr), alltför mycket butikspromemerande och en plötslig insikt om hur gammal jag egentligen är gör att jag bara vill suga åt mig det peyotiska lugnet. och läsa dina fina inlägg. jag begriper aldrig hur du lyckas skriva om pärlande och få det så... livsomspännande? intressant iallafall. och bra.

    egentligen ville jag säga allt det här tidigare, men det blir lite som det blir den här sommaren. uppenbarligen tål uppkopplingen i skärgården inte riktigt svenskt sommarväder, för den går bananas varenda gång solen inte skiner. en aning opraktiskt, men kanske lite vilsamt också.

    återkommer.

    kram så länge,

    SvaraRadera