premiär!

Premiär!! Jag har en pärlblogg.. Gosh.

Till saken. Nu lägger jag in dagens kreation, inte det första jag gjorde, i omvänd kronologisk ordning alltså. Det är väl också en ordning. (Shit vad fult det blir med bilderna. Nåväl, alla barn i början.) Det är ett halsband där ena sidan liksom löper i andra ändan genom en träring. Det är karneol (en halvädelsten som sägs ha en massa fina egenskaper, till exempel ska den hjälpa att motverka avund och andra negativa känslor. Måste jag brasklappa om att somliga tror på sånt och somliga inte..? Orka. Vackra är de i alla fall...) i olika nyanser av rödbrunt, så är det trä, metall, pärlemor, krackelerat glas och rocaillepärlor i olika nyanser av orange från blekaste korall till orange och rosa-iriserande.

Sen är det ett armband som jag blev tokirriterad när jag gjorde, för att den svindyra tråden bara envisades med att gå sönder hela tiden. Det funkar inte med dubbelvikt tråd och små pärlor. I-landsproblem jag vet, men jag skulle ge mycket för en tråd som 1. går igenom de minsta pärlorna, även de jättefina pyttepyttemetallstavarna från Pärlehuset 2. inte går sönder som den här helgjutna som är som elastisk fiskelina 3. inte flossar sig som Panduros tandtrådsaktiga. 4. inte delar sig på tyg och gummi, som den klädda man kan köpa på rulle i sybehörsaffärer. Tänkte repa upp armbandet men ändrade mig och gjorde ett till istället, en light-version, där jag upprepar lösningen med träringen (det som jag har på halsbandet).

Så har jag fått förfrågningar om örhängen och som jag inte gjort örhängen sen jag var tonåring och själv sällan bär några så har jag ingen vidare koll, men varför inte experimentera med silvertrådsvirkning som jag testade på Syfestivalen..? Sagt och gjort, virkade örhängen that is. Vet inte hur allergisäkert själva det som sitter i örat är, de är risajklade från ett par jag köpte för pärlorna som satt på... Hoppas Indiskas grejer är nickelsejf.

Nä, nu får det vara bra för den här gången. Tjing!