Prokastinerandets ädla konst

För länge sen ville en vän ha ett Memento mori. Bra så. Det försvann tyvärr. Så skulle jag göra ett nytt, men jag hade inte samma pärlor och hur jag än räknade på bilden och försökte översätta till de pärlor jag hade hemma så blev det mest fel. Efter många omräkningar och omträdningar hade jag fått allting rätt och var glad och nöjd. Ha, nog fasen hade jag lyckats få dit ett W istället för ett M, eller satt M-et åt fel håll, om det nu går (orkar inte bry min hjärna med det just nu, den är full av annat).

Vännen sa att Äh, det går bra ändå och så fick hon halsbandet i det fulskick det var, men on the house. Sen har folk tydligen kommenterat det där jädra M-et en massa gånger, tills det inte var roligt att ha på sig längre. Och så var det lite strypsnare-varning över det också. (Det är svårt att göra saker till folk vars mått man bara har högst ungefärliga som ett bildminne i huvudet, om ens det...) Nu när hon finns på närmare håll så var det ingen match att ta det och göra om det, vilket jag fick gjort idag, tadaaa så skööönt. Gillar inte att grejer ligger (såväl att mina alster inte används som att saker inte blir gjorda), så jag är glad att det åker på igen.

----

En annan vän som fått Kali-halsbandet som styrkeamulett blev lovad att få örhängen till halsbandet (eller inte till för de passar inte alls i stilen, bara i tänket, då skallarna egentligen skulle hänga om halsen på Kali) då jag hittat fantastiskt söta, ja söta, små döskallar i trä på Perlehuset (snart RIP).

Men de blev liksom inte gjorda... utan låg mest och skavde på samvetet. IDAG blev de klara, dubbel-tadaa!! Hoppas de blir fina på henne och att hon gillar dem. Det är silver och trä, less is verkligen more där. Skallarna är ungefär en centimeter höga och ringarna kanske fyra centimeter i höjd (har inte mätt). Gillar hon dem inte får hon väl ge bort dem, jag kan ju som bekant inte ha sånt på mig. Bara att handskas med sånt så mycket som idag är läskigt nog, då fattar ni...

Nu fattas bara att jag monterar några muffar som inte har några band, om utifall att jag t ex skulle ställa ut dem eller vill visa dem i roligare skick, och städar i pärllådorna och... Nä, nu slutar jag, jag är förbaskat nöjd med dessa två små but still bedrifter (prokastinering är inga lätta grejer, believe you me..). Fast just det, innan jag glömmer, Assistenten tog på sig alla halsband hon nånsin fått förr och några hon fått i dag för att det är bättre att hon har dem på än att de ligger oanvända i en godislåda, och när jag såg den fullkomligt julgransaktiga uppenbarelsen fick jag en idé. Så det blir nog nåt nytt innan det blir färdigplockat i surdegarna.