9 september 2009

I get by with a little help from my...

... assistent, i det här fallet. Fast vänner är sannerligen inte fel heller. Särskilt inte när man åker utomlands en vecka tack vare dem! Och här skulle jag ha fetaste smajlin, om jag inte avskydde smajlisar i vanlig text. Nej, allvarligt talat, rubriken handlar om Assistenten, som verkligen gjorde skäl för sitt namn nu. Hon såg halsbandet jag gjort till äldste-mostern och sa Jag ser att det är mycket jobb på det, och hon kanske gillar de där färgerna och hon kanske har den där enkla stilen som du säger, men vet du, det där går inte att ge bort på nåns födelsedag!

Jahapp, det var värst... Vad ska jag då göra, sa jag, jag har ingen inspiration kring det här, och jag kommer inte att få nån heller, det blev så stressigt allting. Det vet jag inte, sa hon sorglöst och fortsatte med vad hon nu gjorde själv just då. Hmm...

Jag fnulade och kom inte på nåt, tills jag plötsligt såg framför mig färgerna som mostern har hemma, på möbelstoppningar, kuddar, plädar och sånt. Så provade jag med olika varianter, två mindre mellanpärlor mellan de stora, bara en mellan, eller tre små, en mellan, en stor och så några versioner till, tills det blev så här, med värsta lyxvarianten. Det är faktiskt lyx med nästan bara "styckpärlor" (såna man köper styckevis, allra oftast), som ganska ofta är dyrare än jag har råd att hålla på så här med... De här är
pärlor från Pärlan på Söder och Perlehuset, båda försvunna nu
Sirlig och 2 stenar (de senare har underbara tjeckiska pärlor)
korallsten
sötvattenspärlor
lite pärlor från Ghana (de fyrkantiga)
större Panduro-rocaille (de pärlor jag har mellan de större)
och slutligen lite risajklat från Indiska-halsband jag köpt för att återanvända materialet i (t ex det som ser ut som granatäppelkärnor.
Halsbandet är mycket mindre mörkt i verkligheten.
Men det är inte alla dagar man ska fira nån som är åttio, och det här hon värd. (Bara hon gillar det. Eller det andra. Helst båda...). Tjing!

3 kommentarer:

  1. Gulle gulle gulle dig!!!

    Hon blev så himla glad; ett alldeles hänfört "nämen..?" var allt hon kunde säga. Och sen frågade hon om det var riktiga diamanter och då råkade jag säga ja.

    JÄTTEFIN, alldeles féaktig och jättesöt.

    Tusen tack, du är så himla generös.

    KRAM!

    SvaraRadera
  2. Och nu har jag fotat den och visat världen.

    :-)

    SvaraRadera
  3. vad bra du (och assistenten då) är på att fnula ;). älskar att läsa dina små historier kring smyckena :). och så är jag fascinerad över att du kan åstadkomma så vilt olika saker som ett sobert, långt halsband i blått, rött och grönt och en älvprinsessas muff. den var ju så härligt rolig btw, så där skir och jordnära på en gång.

    annars, TACK :). vad oerhört snäll du är ;)! jag vet att jag har varit inne hos rana då och då och fnissat lite. hon har ett så härligt språk och en underbar attityd till saker och ting. det är kaos bland mina favvobloggar emellertid :/, så det går lite i perioder det där ;).

    växte du upp i frankrike *nyfiken*?

    kram kram,

    SvaraRadera