Jo, som jag sagt vid några tillfällen så gör jag inte saker för att de ska vara vackra. Råkar de bli det, fine, blir de inte det så kanske de är roliga, eller intressanta- att se på eller att göra- eller så har de nåt annat existensberättigande. Och just nu är jag alldeles fascinerad av den där härvan med det handspunna silket av återvunnas saris. Bara jag tittar på den så är det som om jag var ute och gick i hög och klar luft som värker lite i bröstet, snart skulle få äta dall (eller vad annat vego jag skulle kunna hitta där) och här och där på mina vandringar på de små bergstigarna ramlade på ställen där man sålde vackra ojämna glaspärlor, halvädelstenar och buckligt silver. (Visualiseringsförmåga is da shit, jag vet...)
Så, jag leker vidare med min härva silkestråd, vare sig det blir vackert eller ej. Men om nån har nåt önskemål om nåt den skulle vilja se gjort så är det bara att hojta. Jag kan ju inget lova, och ännu mindre kan ni få det jag gör bara så där (så snäll är jag inte även om jag är ganska snäll, faktiskt), men det är alltid (nåväl) att jobba mot nån annans uttryckta önskemål och försöka få ihop det med mitt eget kreativa tänk.
Just, jag glömde ju sånär. Här är det en grund av vaxad lintråd, knuten med glaspärlor, kristall, citrin, cat eye-pärlor (också glas i och för sig). Jag knöt nån dryg meter, vek på mitten och snurrade. Sen snurrade jag på silkestråden. Och så längst ner nån slags agat (från skitaffären - felåt mitt språk- Pearl chain och deras utförsäljning i Haninge). Den kom på som ett infall, efter att jag egentligen hade tänkt att hålla mig helt till den beiga skalan. Tyvärr är jag inte mycket för halvtoner på mina egna kläder, annars skulle det här bli så vackert på ett jumperset eller en lammullströja à la brittisk deckare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar