Skattjakt

Häromdagen skulle jag köpa garn för att göra en mössa till en god vän. Hon har varit mig ovärderligt behjälplig, så när hon sett min mössa (gjord i nån slags experimentell virkning - jag kan inte virka) och ville ha en likadan i andra färger så var det självklart för mig att försöka hörsamma hennes önskan. I garnaffären fanns inte det hon ville ha, så jag köpte nåt annat, som antagligen blir fel, men det var inte ämnet för dagen...Vad jag skulle prata om här var att jag hittade en sak som jag köpte fast jag inte får handla (har inga pengar) och den dessutom var dyr. Jag såg härvan, tog ner den, gick omkring med den, sniffade, tittade och klappade den försiktigt, la tillbaks den, tog ner den igen, fingrade lite och log, la tillbaks den, tog ner den igen osv osv, tills jag alltså köpte den.

Och idag som var en sällsynt kass dag vad gäller annat än pärlor (det finns annat i mitt liv, tro't eller ej...) så passade det också sällsynt bra att ha detta ljuvliga blida mångfärgade under av halvtoner att sysselsätta sig med. Det jag pratar om är alltså handspunnet silke av återvunna saris (!). Detta har jag satt ihop med vanligt knapphålssilke, sötvattenspärlor och vit labradorit (om jag minns beteckningen rätt, det var två och ett halvt år sen som jag köpte stenarna i Göteborg). Nu ska jag experimentera vidare med tråden. Jo, skattjakt får halsbandet heta för att jag tycker pärlorna ser ut som påskägg som gömts i hö, där de sticker upp bland silkeslurvet (som fäller...).