Svartvitt tänkande, 2010, spring season

Som jag skrev härförleden har en kompis haft det alldeles bedrövligt tungt med tråkigheter i familjen på kort tid. Tänkte hon skulle få en liten uppmuntringspresent. Uppmuntringsbeställning är att nån beställer nåt, helt enkelt. Eller kanske beställer nåt den inte riktigt behöver eller jättesuperdupergärna vill ha, utan mer för att pigga upp lilla mig...

Säger jag här som svar till Hjertetings-Ylva, som skriver så rara kommentarer - vilket hon inte är ensam om, iofs. Måste dock uppmuntra kommentatörer som tar sig tid att säga nåt, särskilt som jag ibland hör att folk läser men inte säger flaska, vilket alltid ter sig så märkligt i mina öron, som ju sitter på ett huvud som oftast kommenterar... Iofs vill jag hellre ha tysta tittare än inga läsare alls... Jäjä.

De här är lite fula särskilt vad gäller krokarna, men jag hade en liten söt nuisance bredvid mig när jag gjorde dem och det var svårt att koncentrera sig på silverbängeri. Jag fixar till det strax, men hade inte tålamod att vänta tills det var gjort för att lägga upp dem, vilket iofs är dumt, för nu ser man väl mest att krokarna är olika. S k i t s a m m a säger jag, jag behöver öva på good enough, så jag ser det här som KBT. <--- snygg efterkonstruktion, eller hur? ;)

Jahapp, till innehållsdeklarationen, om det behövs, eller intresserar nån. Det är silver, silkessnodd från stället som borde sponsra mig för all reklam de får nu (as if), sötvattenspärlor från en finfin sändning jag fick från Italien där en som LEVER på pärleri hade plockat ihop en stor påse åt mig (oh joyful day!) och så hematitstjärnor. Hade inget svart lämpligt så det fick bli det där mörkgrå, men det duger fint. Hade ursprungligen då tänkt mig hematithjärtan, men de hade hålet på fel ledd. (Alltid nåt man kan glädja sig åt att inte ha.)

Ska bli spännande att höra om människan de är tänkta till gillar dem och om hon överhuvudtaget har hål i öronen... ;) Annars får de väl gå till nån annan, det måste väl finnas nån annan som gillar sockersöta småflicksörhängen gjorda i "vuxna" färger. (Kanske jag är lite väl påverkad av saker jag läser, som nu med DN-artikeln om begreppet kawaii?) Det svartvita är inte valt för att det är snyggt i första hand förresten, det är ett internt samtalsämne mellan mig och hon som ska få dem, som tidigare sagt.

Uppdatering: Nu har jag fixat krokarna, men jag ids inte ta ett nytt kort just nu.