Äschanpäsch, man kan ju inte vara arg på plast, det leder ingen vart. Det leder ju knappt nån vart att vara arg på folk så. Och allt man gör blir man bättre på, så arg bör jag knappast bli mer. Däremot så får jag väl öva mer på den där jämra plasten. Eller kanske googla lite på hur den plägar bete sig för andra..? Asså, varför ville t ex min bricka med texten Nattbok (istället för Dagbok) inte bli platt och fin som resten utan krullade ihop sig till en ring? Nån ring har jag inte önskat mig, i alla fall inte i plast. Och varför blev de rödgulgrönsvarta hängena olika stora, fast de var EXAKT lika stora innan de krympte? De var förresten runda från början, men precis i slutet av rundel två så satte jag fel färg på ett ställe och fick klippa sönder dem så inte den randen syntes...
Och en bricka med annan text blev så bänglig och ful så den tog jag inte ens med utan hivade i soporna på en gång... Jaja. Bättre lycka nästa gång. Ijänklien gjorde jag hela satsen för att få klart This too shall pass till min hitgooglade läsare, döskallen till en inplastad bok till en vän, Nattbok till en annan inplastad bok som jag tänkte att nån kanske skulle vilja ha att ha som drömbok (eller nåt att skriva när insomnian härjar). Kali gjorde jag som ett försök att göra nåt annat än découperade såna, eller découpage-limmade bilder alltså. Eget skapande minsann.
Resten var mest försök och utfyllnad, så det gör inte så mycket att det inte blev så användbart. Jag kanske inte ska göra just krympplast när jag är så spattig som idag, kanske peyota är bättre. Håhåjaja. Inget är lättare än att vara efterklok. Nu ska Eder Klyschspruta gå och lägga sig.
Jag tycker de är fina ja! Lägger du något tungt på när du tagit ut dem? Det gör jag, alltid och inte för många åt gången i ugnen, max 4. Lägg några tunga böcker eller annat på som inte skadar plasten.
SvaraRaderaÄr den krullig när du tar ut den är den inte klar helt enkelt.Lycka till!
tur att det finns andra som vet, för jag vet absolut ingenting om plasts beteende och vill kommentera ändå ;). såklart :p. jag förstod absolut svaret på frågan ;). jag får tänka ut en uppmuntringsbeställning som jag kan ge bort i uppmuntringspresent helt enkelt, för smycken fastnar liksom aldrig på mig. mycket märkligt egentligen (eller ijäntlijen då ;) ) för det finns så mycket vackra smycken. vad söta de blev de svartvita örhängena btw. och hur fint blev inte rimfrosten tillslut? säg åt jenny att gifta sig innan hon flyttar till hamburg (eller I hamburg!) så att du får använda det ;). älskar din humor förresten, känner igen det där med att vara chef iallafall i teorin *lol*. och boken! så söt den blev på något vis, fastän jag inte heller gillar döskallar och är en mespropp :).
SvaraRaderaalltså... först när jag läste om ditt blandade sinnelag så tänkte jag att det var en väldigt märklig blandning, men nu när jag har funderat på det ett tag så undrar jag om det inte är ganska vanligt? ijäntlijen. rätt normalt sådär ;). vet inte om mitt är att eftersträva, man framstår ju som rätt blåögd :p.
herregud, vad jag pladdrar...
kram kram,
Åh, vilken fin Kali!
SvaraRadera