Kola, karamellfärg och klantighet

Jag fick stenar av en väninna som var i Indien (eller bytte mot nåt annat, egentligen). De är nogsamt utvalda. Det roliga är att det inte är stenar jag skulle valt själv, utifrån mina färgpreferenser. Nu när jag väl har dem tycker jag de är väldigt vackra. Att jag inte valt dem är himla bra. Att göra saker utifrån nåt oväntat eller valt/dikterat av nån annan är en sån mini-omruskning som man mår bra av, särskilt såna som jag, som fastnar. (Jag borde ha en varningslampa som blinkar när jag blir för klyschig och inte inser det, särskilt som jag själv avskyr mänskliga klyscherizers...)

Nåväl, jag valde ut en av stenarna och tänkte att jag skulle göra nåt enligt samma "recept" som Aprilväder, för det var en rolig lösning med lås som är hänge, och så utgå ifrån stenen i färgvalet. Stenen ser ut som man tänkt sig att koka knäck och sluntit med karamellfärgsflaskan tycker jag, med sin honungsgula "naturliga" färg och så det bjärt gröna som en ö i det. Inte alls en färgkombo jag hade valt av mig själv, men vem är jag att säga emot naturen liksom... ;) Hade inte direkt nån tanke om hur det skulle ut för övrigt utan utgick som sagt ifrån färgerna. Det blev honungsgul rocaille (från ett HM-halsband på rea), Racing green-grön rocaille (från Perlehuset), malakit från ett halsband köpt på lokala second hand-affärn, och citrin (ljus och mörkare) från två armband köpta på Indiska. Själva stenen - som jag antar är en slags agat, av bättre kvalitet så vitt jag förstod - sitter på silvertråd och hänger i en karbinhake i silver (från Konrad Wahlströms. Så snart jag är mer stadd vid kassa ska jag kolla in Continenta istället) och silveröglor som min smedvän dragit åt mig. Således en osalig blandning av fint och "mindre fint". Roligt så.

Innan halsbandet såg ut som det gör nu såg det ett tag ut på ett annat sätt, men jag insåg, tyvärr först när jag var klar med hela varvet, att det inte funkade alls, man såg ju tråden som varken är snygg eller tänkt att synas. Repa upp sista varvet med stenar, gör om, gör bättre. Suck. Men man lär sig ju av misstagen, så jag antar att jag bara ska vara tacksam. Aaaah, nu börjar jag klyscha mig igen, neeej... Vad jag ska göra av halsbandet har jag ingen aning om. Jag vet en yngre dam som vill ha det, för stenens skull, men det är för "fint" att ges bort bara så där (både med tanke på material och den tid det tog att göra) och så är jag rädd att det kommer bort. Det ger sig. Annars var det roligt att göra, i sig, oavsett om det kommer till användning.