Oh la la, Oglala!

Häromdagen såg jag ett sketasnyggt armband på en blogg. Jag skrev nåt berömmande till den som gjort det och sa samtidigt att jag gjort liknande saker och att det var kul att se sånt som jag inte riktigt sett förut hos andra. Hon som gjort armbandet svarade vänligt och avslutade med att Visst är det kul med Oglala-teknik? Oglala-teknik, say what? Aldrig hört talas om... Det är samma sak som när jag såg ett armband och det stod om anemon-teknik som jag gjort själv tidigare, men inte hade en susning om hade ett namn. Jag hittar ju bara på.

Sen var jag så klart tvungen att googla Oglala och när jag såg att det var indian-prylar så blev jag sugen på att göra nåt med de turkoser jag fått från Indien. Turkoser får mig nämligen att tänka på Nordamerikas indianer. Vad jag skulle ha för färger till kom jag på en sömnlös natt (inte helt bortkastat med insomnia). Jag vet inte om jag tycker det är vackert, men jag gillar det och färgkombon och det var roligt att göra.

Först är det en sträng med de stora turkos rocaillerna och så de stora pärlorna i glas och sten, knutet på vaxad lintråd. De plommonfärgade är risajklat glas från Ghana, de orange är nån infärgad sten jag tyvärr inte vet vilken det är (från Glitter-armband, konstigt nog, de har ju mest plast) och så turkoserna som en väninna köpt åt mig i Indien. Sen är det peyotat i de stora rocaillerna (fyra små påsar gick det åt!). Sen är det ett varv med små plommon rocaille jag fått från Gambia (superojämna, men det har sin charm), små turkos rocaille från Perlehusets utförsäljning när de la ner och så orange rocaille som jag fått från Frankrike. Sist lite mer av den turkosa lilla rocaille, i nån slags picoter. Stängningssnodden är virkad vaxad lintråd, med turkoser på.

Och fast det måhända låter fånigt så säger jag det igen: Det är mycket snyggare på än i skannern, om inte annat så för att det lägger sig så fint runt halsen. Kanske det till slut blir så att jag har det på mig, om ingen annan gör anspråk på det. Så blev det med Pilgiftsgroda som suttit på sen jag gjorde den, fast jag aldrig trodde det, jag som inte ens gillar blått på mig själv. (Jag vet att det anses att självberöm luktar illa, men vet ni vad, jag orkar faktiskt inte bry mig. Pärlbesatt- när etik är intressantare än etikett, typ.)

Här är länk till det vackra vita armbandet förresten:

http://time2cre8.blogspot.com/2010/04/something-old-something-new.html