16 september 2010

Höstiga hundar

Inget pärleri och verkligen inget avancerat, men dock dagens alster och som sådant får det allt bli med här. Det här är "gjort" eller klippt och klistrat till en vän som alltid har ett snällt ord att säga till alla hundar vi möter när vi är ute och går.

Så när jag såg det kitschiga möbeltyget på tygaffären (vars stavning jag glömt så det blir ingen produktplacering, för jag hatar att stava fel och ids inte googla nu) så tänkte jag på alla anteckningsböcker jag har hemma och att en kunde få bli klädd i det här.

Tyget med vovvarna plus lite höstfärgad silkessnodd och vips har hon en lite roligare bok att skriva vad hon nu vill i. Eller ge bort. Eller lägga längst ner i en låda. Vad folk gör av det de får lägger jag mig inte i, även om jag brukar fråga hur mina pärlbebisar mår lite oftare än jag tror är normalt (som om de verkligen var bebisar).

Och om nån nu till äventyrs undrar varför det inte pärlas mer här så svarar jag att Livet känts mer som Döden döden ett tag. Utan att vilja dramatisera eller bli tyckt synd om. Jag hoppas återkomma!

2 kommentarer:

  1. Då tycker vi inte synd om då! Då ser vi istället att damen i fråga har lite grand uppstått och då även orkat pyssla lite. Hurra!

    Hoppas att det ostört får fortsätta i den riktningen. (Och nä jag vet, liv går upp och ner och hit och dit, men önska kan jag ju få göra!)

    SvaraRadera
  2. Haha! Snyggt. Jag gillar inte hundar (fastän jag nu motvilligt bor sambo med två), så egentligen menar jag inte boken i sig så mycket som själva tanken bakom och sen utförandet!

    Visst har vi lite otalt? Eller snarare lite lösa trådar?

    Snoddbeställningen lyder: nåt fint i ljusblått, gärna nåt som dinglar ordentligt. :-) I övrigt litar jag mer på dig än på mig.

    Ang. vad jag har kring min hals och hur detta kunde passa en Fi-anhängare. :-) Jag röstade på dem förra gången. Och jag älskar min vinröda och svarta styrkeamulett i form av en muff!

    - Vilket osökt för mig till ämnet "dina bebisar". Muffen hänger framme på väggen i mitt vinröda sovrum (budde-aren, som ungarna säger) när den inte hänger om min hals. ÄLSKAR DEN! Almas älvdiadem har hon på sig när hon ska vara extra fin. Orangen är i skrivande stund på avvägar nånstans i ungarnas rum - som går i färgerna gult, svart och ORANGE.

    Kram!!!

    SvaraRadera