Vårsvärta

Det där This too shall pass-mantra-framkallande fortsätter oförtrutet, drygare än Yes är det, men vi ordar inte mer om det. Tyvärr har inte pärltvånget spirat så mycket som grönskan utanför fönstret heller. Det har i och för sig funnits lite av praktiska skäl till det också, då pärlorna varit mer oåtkomliga rent fysiskt på grund av lite av det där This too shall pass-mässiga. Blärk vad kryptisk jag är. Och förblir, det här ska ju vara min pärlblogg och inte Smutsiga byken-blogg. Låt oss komma till saken.

En vän och bra pärlmodell- och beställerska önskade sig nåt i svart och guld. Det jag gjorde (flera olika försök) blev inte alls bra, fast tanken var hur bra som helst i alla fall vad gäller en idé. Och inte såg jag nån lösning i sikte på det, för det material (små rör i guldpläterat) jag hade tänkt mig att använda för ytterligare ett alternativ fanns inte, visade det sig när vi gick till Continenta, vilket var totalt oväntat .

Så ändrade hon sig så småningom lämpligt nog till silver och svart och då blev det möjligt med nåt annat. Jag tänkte genast på nån slags replik på halsbandet med silverrör, turkoser, koraller, agater och blått glas, fast långt. Nu blev det silverrör och keramikpärlor. Lite för att det var det jag hade hemma i sån mängd så det räckte, lite för att agater i ett så långt halsband hade blivit väl dyrt (halsbandet går ner till magen, och antagligen särskilt mycket på henne som är petite på både längd och bredd).

Örhängena har jag sett liknande på en blogg jag gillar (googla på Kelle Hampton om ni är nyfikna, bloggen är ljuvligt upplyftande) och även på nån på stan. Kände för att se om jag gillade såna lajv. De var trevliga att göra och jag tycker också de där raka silverlängderna (ca 3-4 cm långa) passar väldigt bra ihop med de små raka silverrören. (Örhängena låg konstigt i skannern då bordet tycks vara lite lite snett, de hänger jämnt och fint i verkligheten, kan tilläggas.) Hoppas väninnan gillar det. Gör hon det inte är det här nog ett väldigt lättburet halsband att ha när inget annat skriker Bär mig! så jag har inget ont av att ha det själv i så fall. På snarare återseende, hoppas jag!