Gift- äktenskaplig kärlek eller nåt dödligt farligt?

Det kan tyckas som en märklig rubrik för den här muffen, och en massa andra rubriker har varit aktuella under tiden som jag har hållit på med den... Så här var det: Nån som sett muffarna ville ha en egen och hade en massa fina förslag på färger, alla underbyggda på det bästa sätt. Personen sa dock Svart och grå till slut.

Jag - som har Att hålla käft som en av mina främsta spetsinkompetenser - sa att Svart och grått är jättesnyggt, men ska du verkligen ha det på en pärlmuff, en muff ska väl vara det mest livgivande jada jada.. Personen gav mig rätt och ändrade sig till rött och svart. Åh så fint tänkte jag, och tänkte göra det mer schatterat än jag gjort hittills.

DÄR kom ett problem (som jag inte hade tänkt på, silly me). Har du fyra sorters pärlor och ska ha en glidning från svart till det klaraste röda så blir det stoort, om du inte tar bara ett varv av varje sort och då blir det mer av gytter än av glidning... Och det blev större, och större, och till slut insåg jag att min muff skulle se helt genmuterad ut till slut om jag var tvungen att gradera tillbaks från rött till svart, efter från svart till rödaste rött. Så det blev en bjärt svart kant till slut, mot det röda, och eftersom jag hade grubbelnatt medans jag höll på så pärlade jag och pärlade och pärlade och till slut hade muffen liksom ett sorgband runt sig.

Mycket effektfullt, visst, och den var köttigare än nån annan och därmed rolig att vika åt olika håll och kanter, men inte ett dugg "anatomiskt riktig" med sin sorgkant. Och så var det så tvärt, det där svarta, gentemot det där mjukare som jag hade gjort innan. Åh vad det störde mig. Vad skulle jag göra? Repa upp eller dämpa det svarta? Och vad skulle den som ville ha den vilja ha, det visste jag ju inte? Repa upp kändes inte kul, för jag har lagt mer tid på den här än på nästan nån annan (jag gjorde på ett annat sätt än förr på vissa ställen och det tog tid men blev såå bra). Ja, utom den där lilla koralliga i småsmå Matsuno som gick sönder och som nålarna gick sönder på, så jag fick pärla för hand klippande tråden efter hand (gudsigförbarme vad jag svor då...).

Jag började dämpa det svarta med rött i två olika pärlsorter på den yttre vepan, och en av dem och så en ljusare på det inre varvet. Det var hemskt roligt att göra, och jag tycker det var fint i sig. Fast, ett annat problem, nu tycker jag min muff ser mer ut som en giftig blomma än nåt annat. En tidigare okänd släkting till digitalis och spikklubba, kanske köttätande. Och jag som gnällde om livgivande...

Lägger upp den här i alla fall, medan jag tänker på vad jag ska göra. Jag tycker ju den är fin, som sak, men vem vill gå omkring med giftiga blommor runt halsen? På bilden kan man se att trådarna är lösa på den, för om jagrepar upp den tänker jag inte ha ödslat tid på att fästa, knyta och klistra... Fast jag vill inte repa upp den, jag gillar den. Jag får väl göra en annan då. (Uppat: Jag började på en i rött och rosa och svart, fast med större pärlor än de här som är i storlek 11 (det säger inte nån annan än pärlare nånting), och den är supersöt, men tråhååhååden tog sluuuut. Var hittar man Fireline i färgen Smoke en söndag eftermiddag? Så frustrerande.)

Och så är den här mycket mindre mörk i verkligheten. (Kosmos, du har by any chance ingen digitalkamera över, en som du tycker är trist att den bara ligger och dräller?) Det är alltså svart, en slags oxblod och så två olika rubinröda (en matt och en silverlined), inte som det ser ut här, ljussvart och mörksvart...

Fast spikklubban ser bra mycket giftigare ut, kolla här bara:

... jag blir sugen på att testa att pärla en Datura stramonium, som den heter i dopnamn.

Och nu när precis skrivit klart en uppdatering med bild på hur det blev med monterad snodd så passade Explorer på att däcka. Bra jobbat!! (Hela min maskinpark skulle behöva uppgraderas...) Fasen, jag som skrivit långt om varför det var två snoddar och varför mockaband. Suck. Muffen är för maffig för en enkel lädersnodd tänkte jag, och råkade ha en liten bit svart mockaband och en längre bit rött. Tänkte att om man satte ihop dem med silvertråd skulle det kanske vara snyggt, och det tycker jag det är. Får se vad intressenten i fråga tycker.

Och så måste jag köpa pärlcement, lim som inte bleker pärlor. Inte kul med Attacklim som lämnar gråa fläckar av blekta pärlor. Särskilt när jag glömmer det mellan gångerna. Tur att det fanns nagellack i huset! Bilden suger, jag vet, men det är vad huset förmår just nu, med skanner och soffkudde över muffen. ;)

Och så här då, titta titta, så fint!! Tack för bilderna, jag är så glad att få bilder på hur mina bebisar tar sig ut, inte i verkligheten, för det vet jag ju från dag ett, men i nån annans verklighet, i bruk liksom. Så tacksam. På sant, som glina säger...

Allra helst när nån annan är lika glad i sin ände, över att ha det jag gjort på sig. Maximerad lycka, i liten skala.